4 december - Ett ljus för lillebror
Enligt yr.no skulle det bli regn på alla ställen vi skulle besöka idag. Men det rörde sig inte om några mängder som tur var. Mellan 0,6 och 1,2 mm bara. Det skulle vi nog kunna mäkta med!
Vi startade med Madaba. Där säljer de typ Barbiedockor i jordanska kläder. Jag har tittat på dem varje gång och funderat om det kunde vara något för Denise... men näe jag tror inte det är helt hennes grej - inte bara för att ingen har rosa eller lila kläder utan mer för att det nog inte vore tillräckligt fränt...
JAG tycker de är rätt fräna men unga damer i Sverige tycker kanske de inte är helt hippa...
När vi kom fram till S:t Georgekyrkan ljöd klockorna för fullt och det var högmässa. Det visade sig att man firade Jungfru Marias första dag i kyrkan. Så att se mosaikgolvet gick inte. Det var nämligen övertäckt. Det var så klart tråkigt men istället fick vi vara med om en grekisk-ortodoxmässa och det är det ingen annan grupp som har fått gjort! Och vid handuppräckning för att kolla om någon var särskilt intresserad av denna karta (för då hade vi stannat så klart) var det ingen som räckte upp handen så vi åkte vidare efter att ha deltagit i mässan en stund.
Till skillnad från grekisk-ortodoxa mässor i Grekland behöver man inte stå i kyrkan här. Däremot ömsom sitter man, ömsom ställer sig upp så det är ett himla farande upp och ner. Speciellt när det är dags att göra "kroppskorset" när man tar med handen i golvet för att göra korstecknet istället för att nöja sig med handen i höjd med bröstkorgen. Det lilla korstecknet är bara för hjärta och själ, berättade han i butiken som ligger bredvid. Fysisk och andlig work out, alltså!
Varje gång jag kommer till S:t Georgekyrkan tänder jag ett ljus för Fredrik. Jag känner att han behöver det där han befinner sig "i mellantiden". Och man kan säga att det numera är en tradition att ta ett honungsgult ljus och sticka det i sanden en gång i veckan.
På väg till berget Nebo åkte vi in och hälsade på i hantverkscentret Nebo's Pearl.
Det här centret ger arbete till människor med olika typer av handikapp och det gör SUPERFINA mosaiktavlor. Om jag hade haft ett hem där de skulle passa är jag säker på att jag skulle ha en därifrån.
Mest beundrar jag mikromosaiken. De maler sönder stenar, blandar det med lim och tar sedan en nål och duttar dit prick för prick. De får sitta max 4 timmar per dag för det är så ansträngande för ögonen. Om de hade använt tekniken på något annat än på strutsägg hade jag DEFINITIVT haft det med mig det hem! På detta ägg har man målat det jordanska Livets träd och det gillar jag skarpt.
Måste ju bara visa: Man gillar att "pimpa" bilarna här. Långhårig plysch på instrumentbrädan och lite olika hängande föremål i backspegeln känns mer som regel än ett undantag. Lite kul!
I Moses fotspår på Mt Nebo där vi såg ut över Kaanans land genom ett svagt dis.
Sen åkte vi längs Döda havet. Jag har räknat ut att hälften av mina rundresor har önskat en extra avstickare dit. Jag hörde något om att det ska med på programmet nästa år och det känns ju väldigt klokt. Det är synd att vara så nära detta unika hav, utan att faktiskt ens ha kommit i närheten av det, knappast ens sett det!
Även i denna grupp ville majoriteten ner till Döda havet och trots molnen var det varmt och gott.
Efter lunchen i Kerak blev det rundtur i Baldwin II of Jerusalems trakter. Han intog Kerak som redan hade en liten borg (inte den du ser idag dock). Han gav sedan området till Kung Fulk av Jerusalems butler, Payen le Bouteiller, år 1126. Och det är han som 1142 lät bygga korsriddarborgen PÅ den gamla och det är den "nya" man går omkring i idag. Nåja det är lite senare tillägg och ändringar från både Mamluker och muslimer också, förstås.
Kerak är allt lite mer spännande än det lilla fortet i Ajloun. Speciellt den kolsvarta gången!
Vi fortsatte därefter ner till Petra och kunde ta in på vårt hotell där. Och inte en droppe regn idag heller trots prognosen. Vi hade vädergudarna med oss även idag. Är vi glada eller är vi glada tror du?
Till skillnad från grekisk-ortodoxa mässor i Grekland behöver man inte stå i kyrkan här. Däremot ömsom sitter man, ömsom ställer sig upp så det är ett himla farande upp och ner. Speciellt när det är dags att göra "kroppskorset" när man tar med handen i golvet för att göra korstecknet istället för att nöja sig med handen i höjd med bröstkorgen. Det lilla korstecknet är bara för hjärta och själ, berättade han i butiken som ligger bredvid. Fysisk och andlig work out, alltså!
Varje gång jag kommer till S:t Georgekyrkan tänder jag ett ljus för Fredrik. Jag känner att han behöver det där han befinner sig "i mellantiden". Och man kan säga att det numera är en tradition att ta ett honungsgult ljus och sticka det i sanden en gång i veckan.
På väg till berget Nebo åkte vi in och hälsade på i hantverkscentret Nebo's Pearl.
Det här centret ger arbete till människor med olika typer av handikapp och det gör SUPERFINA mosaiktavlor. Om jag hade haft ett hem där de skulle passa är jag säker på att jag skulle ha en därifrån.
Mest beundrar jag mikromosaiken. De maler sönder stenar, blandar det med lim och tar sedan en nål och duttar dit prick för prick. De får sitta max 4 timmar per dag för det är så ansträngande för ögonen. Om de hade använt tekniken på något annat än på strutsägg hade jag DEFINITIVT haft det med mig det hem! På detta ägg har man målat det jordanska Livets träd och det gillar jag skarpt.
Måste ju bara visa: Man gillar att "pimpa" bilarna här. Långhårig plysch på instrumentbrädan och lite olika hängande föremål i backspegeln känns mer som regel än ett undantag. Lite kul!
I Moses fotspår på Mt Nebo där vi såg ut över Kaanans land genom ett svagt dis.
Sen åkte vi längs Döda havet. Jag har räknat ut att hälften av mina rundresor har önskat en extra avstickare dit. Jag hörde något om att det ska med på programmet nästa år och det känns ju väldigt klokt. Det är synd att vara så nära detta unika hav, utan att faktiskt ens ha kommit i närheten av det, knappast ens sett det!
Även i denna grupp ville majoriteten ner till Döda havet och trots molnen var det varmt och gott.
Efter lunchen i Kerak blev det rundtur i Baldwin II of Jerusalems trakter. Han intog Kerak som redan hade en liten borg (inte den du ser idag dock). Han gav sedan området till Kung Fulk av Jerusalems butler, Payen le Bouteiller, år 1126. Och det är han som 1142 lät bygga korsriddarborgen PÅ den gamla och det är den "nya" man går omkring i idag. Nåja det är lite senare tillägg och ändringar från både Mamluker och muslimer också, förstås.
Kerak är allt lite mer spännande än det lilla fortet i Ajloun. Speciellt den kolsvarta gången!
Vi fortsatte därefter ner till Petra och kunde ta in på vårt hotell där. Och inte en droppe regn idag heller trots prognosen. Vi hade vädergudarna med oss även idag. Är vi glada eller är vi glada tror du?
Kommentarer
Trackback
