2 september - Amputera eller stråla?

Idag hade jag en Fri-från-planering dag. Och servicetelefonen ringde inte en enda gång upptäckte jag när jag reflekterade över dagen senare på kvällen.

Idag var det dessutom sol (!) så jag bestämde mig för att jag nog skulle sola lite.
Sagt och gjort hehe - med resultatet att jag var polkagrisrandig på dekoltage och hals 6 timmar senare. Det är ju så det är när man kommer upp i denna aktansvärda ålder jag befinner mig! (Glömde tyvärr ta kort på det men du kanske kan tänka dig hur det såg ut?).


Idag började jag kasta sånt jag snart inte behöver. Mina begagnade matlådor från 7/Eleven till exempel. Ner med dem i skräppåsen vartefter jag äter upp min mat, alltså!



När jag tvättade håret använda jag sista inpackningen och så försvann även den burken ner i påsen.




På kvällen blev det som vanligt datorn i knät.

Jag chattar med min biologiska pappa i Brasilien, som har blivit en god vän, ganska ofta. Han fick diagnosen cancer för snart två år sedan och nu har han det i hela kroppen. Det där är ju inte så ovanligt i modern tid. Anledningen till att man inte hörde talas om cancer förr var helt enkelt för att vi dog innan vi hann få det! Vi blir helt enkelt för gamla (och så finns det dem som tror på evigt liv?)!

I dagarna åkte han till en specialist med sina resultat och röntgenplåtar och fick där en nödlösning att välja emellan för att få trampa omkring lite längre här på jorden. "Amputera ena benet eller stråla."
Och han valde strålning.
"Det kommer kanske inte hjälpa mycket men jag slipper ha ont ett tag", förklarade han när jag sa att jag skulle amputerat (för jag trodde att metastaserna bara fanns där. Jag tänkte att tog man bort benet så kunde ju oddsen att bli av med cancern vara rätt okej ändå.)
Men som han då förklarade: "Vad hjälper det att amputera ett ben när man har det i hela kroppen? Ska man ta bort del efter del då?"
haha Näe det går ju inte kom vi fram till. Och Pajen väljer och prioriterar att kunna gå ordentligt in i det sista även om han är medveten om att han kommer bli tröttare. Ja, det skulle jag nog också göra i det läget.

Alltså visst är det tråkigt det som händer. Men både Pajen och jag är lika krassa vad det gäller resonemang om liv och död så vi pratar som vanligt om läget , vad vi gör, hur han mår och vad som händer lite längre fram.
Varför skulle man prata annorlunda med folk som är sjuka??? Det förstår inte jag helt. Jag menar, vi ska ju alla dö. Det är ju inget konstigt. En del har bara förmånen att kunna förbereda sig lite och där är jag nog lite avis, alltså.
Jag tror ju att jag kommer trilla av pinn lite mer abrupt, så jag försöker planera som om jag skulle dö varje dag. Har ju redan min sista vilja här på bloggen så det känns ju ganska så klart det hela.
Jst nu sitter jag här och klurar på om jag verkligen behöver någon dödsannons? Det kan ju vara en onödig utgift nu när man är med i Sociala media och jag har gjort en lösenordslista som jag försöker hålla uppdaterad så ungarna kan gå in och meddela eller ta bort kontona jag har. Så det där får jag nog fundera lite mer på.


Antal steg denna dag? Ingen aning. Hade inte räknaren på mellan lägenheten och solstolen hehe


BOBBYS HJØRNE


Bobby kom på besøg
,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0