Att vara Maria Graube

Ja, det har inte blivit någon Teamdag tidigare. Inte för att vi bara är två utan mer för att Therese och jag inte prioriterade det... sen dog hon hastigt... och Emeli kom som måste komma in i jobbet... och nu har fyra och en halv månad passerad på destinationen. Men idag äntligen hade vi en dag med gemensamma aktiviteter.

Hoppade glatt ur sängen vid fem som vanligt och rutinen trogen fixade jag frulle och satte mig sedan i sängen med datorn i knät. Kollade på Fringe, chatttade på FB och uppdaterade bloggen med gårdagens händelser.

Reflektioner på artiklar som läste idag
Fascineras över länders ledare som skyller på andra faktorer än de i sina egna länder. (Jmf med människor som skyller på att deras situation de befinner sig i är på grund av andra - istället för att ta eget ansvar och se de egna valen i retroperspektiv som har lett fram till dit man är idag.. Som jag har skrivit förut. Du är själv huvudperson i ditt liv, eller hur?)

• Egypten
• Yemen
• Libyen alt 1 och Libyen alt 2 samt Libyen alt 3 och där verkar man inte veta vem man ska skylla på riktigt men alla andra verkar ju vara ett hett alternativ)

Fascineras också över en dansk familj som torde ha lästa om upprepade kapningar längs Somalias kust i årtionden och ändå väljer att segla precis där. Antingen är man äventyrare som faktiskt fått sitt livs äventyr och borde vara glada (?), optimister (det händer inte mig) eller bara dumma eller oupplysta (alltså att de inte tagit reda på riskerna de tagit genom att välja att segla just där). http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8640517.ab

Så till Teamdagen då!

Väntan utanför huset


I väntan på minibussen som ska ta mig till Ranchen hade jag sällskap med ett par gäster som skulle iväg till samma ställe och rida berberhäst.


Ranch Horapy

Mabrouk, den största och äldsta kamelen av dem alla (30 bast) fick jag och Emeli.

..
Vi red typ 45 minuter till Souss mynning och kollade in hägrarna på andra sidan.

Alltså jag hålller mig gärna på avstånd från kameler. Tycker de är lite lynniga.
Så behöver man vattenflaskan smyger man sig på bakifrån haha

.
Vi red tillbaka en annan väg lite mer än 45 minuter för att parkera kamelerna i paddocken.

På tillbakavägen passerade vi igenom byn med solrosodling.

.
Hassan och Mabrouk hade ett underbart samspel och gick och småpratade bredvid varann när ledarkamelen blev lite sugen på en buske eller tiggde bröd från byborna eller bara lite trött...
Väl framme på ranchen klev vi av och jag kunde få mata Mabrouk med kakor - något jag gärna av stod ifrån. Jag stod nöjd nedanför med korten som fotografen tagit (se nedan)


.
Som ni kanske minns var jag inne på att köpa ett par åsnor att rida hem till Sverige på genom Eurpa och starta Åsnesafari med rundtur runt Stångån i Linköping. Här hittade jag en som spetsade öronen när jag berättade!


Mellanlandning hos Emeli

Hängde med Emeli hem och passade på att hälla ut sanden ur mina gympadojor. Det är luftkonditionering i dem med hål i sulan, förstår du. Nackdelen uppenbarar sig när det har regnat och efter att ha gått i sand annars är de toppen eftersom fötterna inte blir så varma i dem.
Tog kort på Julstjärnan som blommar fortfarande utanför hennes lägenhet. Trädet i Bahipalatset har blommat över för länge sedan...


När Emeli var klar med sitt gick vi hungriga för att äta på Scampi uppe på Hassan II.


Lunch på Scampi

Vi firade ordenligt idag och tog Entrecôte med bearnaisesås och mineralvatten med bubbel, minsann!

Vi gick in till kontoret en sväng. Jag gjorde klart min avräkning och lämnade den. Emeli gjorde något annat. Kvart i tre blev vi sedan upphämtade av Spa:t vi skulle till.


Mot Spa!

Emeli gör tummen upp och själv hade jag precis tittat mig i spegeln på toa och insett att jag liknade Kristina Luuuugn, och det är vad jag säger på bilden. Kanske det är dags att byta frisyr? Men vad finns det för frisyrer för oss långhåriga? Typ inga...

Vi gick på hammam och massage så totalt 2 timmar blev det. Dessvärre funkar inte min mobilkamera särskilt bra i dunkla belysningar vad jag än ställer in den på, något som skulle komma att visa sig under kvälllen. Xperia - Nej, tack säger jag bara. Ska definitivt inte ha med mig den till Thailand!

.
Mellan hammamet och massagen var det paus i vilorummet, där jag kände mig väldigt madonnalik.

Efter massagen blev vi skjutsade till våra hem där vi kunde klä om inför kvällens Fantasia. Och det är nu som min kamera visar sitt rätta jag. Här är några bilder innan jag gav upp och bad att få låna Emelis minneskort och ta från hennes bilder...

Fantasia...


.
..

Så det innebär att jag återkommer med bilder från Emelis kamera från Fantasian!

Det blev en underhållande dag från morgon till natt. Var hemma halv ett. Så sent har jag nog inte varit uppe sedan nyår 2009-2010 hahaha Var jag trött eller var jag trött när jag kom hem, tror du?


Antal steg: 5418 plus 90 minuter kamelridning värda 8100 steg, något som gör att jag håller mig fast på 20e platsen iallafall...