Att vara Maria Graube

Idag fortsatte jag ta lite fler kort i mina omedelbara omgivningar. Det är när man lämnar platser som man ångrar sig att man inte tog kort på det uppenbara som man sedan bara minns själv (tills man blir senil) och inte kan visa.

Jag hade arrival på förmiddagen men stannade kvar i Chaweng (som egentligen har postadress Bo Phut för kännedom). Eftersom jag då befann mig på ett hotell lite i slutet så startade jag med Sweden Bar and Restaurang, enda restaurangen med tunn pizzabotten. De har, enligt min mening, Chawengs bästa pizza!!!

De har inte så stor reklamskylt så det gäller att se upp både bildligt och bokstavligt. Men hittar du skylten för Rastabaren och den ryska reklamskylten för en restaurang (som ingen går på) så är du på rätt väg. Alla ligger nämligen på samma gata!
Det blir kanske här jag kommer ha mitt födelsedagskalas. Tänkte bjuda mina Thaivänner på litet svenskt smörgåsbord. Det tror jag ingen av dem har provat förr - och kanske inte kommer göra det heller. Det är ju inte direkt Spicy food som de är vana vid. Men visst kan det vara lite roligt, känner jag.



Inte så långt därifrån ligger det man så ambitiöst kallar Chaweng Street Plaza, en 100 meter lång typ väg som går från Beach road upp mot Boxningsstadium och Laemdin Market.  Där är det marknad varje tisdag och du har sett några bilder därifrån redan om du följer min blogg.



Sen fick jag för mig att jag måste ju ha en väska till min jeanskjol. Men jag tror väl att jag blir galen. Varför måste jag ha det? Aja, nu var det ju så iallafall. Så jag var väl inne i varenda väskaffär! Men det var alltid något fel. Fel färg, fel modell, taskiga sömmar, för plastig, inget långt axelband, you name it.
På ett ställe hittade jag en som matchade stickningarna i kjolen (som jag gick och bar runt på , ja). Men jag kände mig inte hundra säker och ville meditera på saken. Och det gjorde jag och den lämnade mig inte helt i fred denna väska. Jag blir verkligen orolig för min mentala hälsa. Har jag nu skaffat mig ett nytt beroende istället för ostbollar, cigaretter och rödvin? Nu får jag ju ta och skärpa mig, alltså!


Inte nog med att jag hittade denna Prada... jag hittade en liten röd voodoodjävul också! Du har väl sett den roliga filmen "Djävulen bär Prada"? Köper jag väskan bara måste jag ha en lite röd djävul i blixtlåset!

Från väskjakt till provning av kläder hos en ny skräddare som jag just nu testar. Det gick inget vidare att ta kort men här är ett när jag provar "min lilla svarta" som nu sys in lite mer, och upp eftersom jag vill ha den knälång. Jag har även beställt en marinblå kritstrecks randig kostym. Det kommer bli lite mer genomtänkt 'grauberob' från och med nu, förstår du. Jag kommer göra ett specialinlägg om min Bas-grauberob om ett tag. Ska bara ha allt klart först!



Därifrån smet jag ner till stranden och Ark Bar, ett väldigt populärt tillhåll varje dag egentligen, men mest på onsdagarna då de har uppträdanden.






Ark Bar by day. Det är en blandad publik här. När jag kom idag sprang det omkring färgglada kondomer i restaurangen och en ung dam med nattens hinkdrink i ena handen gick förvirrat lullande omkring utan att riktigt veta vart hon gick eller skulle.

Jag mötte inte bara människor, jag mötte hundar också. Den här gillade dock inte att jag kom när den letade mat i bland soporna... mungiporna åkte upp - men det var inte i ett leende utan jag hörde ett dovt "mooorrrrrr", vilket gjorde att jag bestämde mig för att lämna den ifred med matresterna.



Så var jag då vid skiljevägen som går upp mot kontoret. Jag frågade taxichaffisarna som satt på trottoaren om någon av dem hade lust att köra mig. Det hade de. Men så frågade jag vad de skulle ha och ett fantasipris nämndes.
"Aldrig! För det priset kommer jag till Lamai eller kan ta vilken taximeter som helst", svarade jag.
"Det är det priset som gäller", sa en av dem lite surt och fortsatte, "det borde du veta som har bott här så länge."
"Precis. jag har bott här länge", svarade jag, "och jag betalar inte ditt pris".
Det slutade med att de fick sitta kvar där allihop och inte ha något att göra, och vara utan mina pengar!

Jag gick istället förbi första matmarknaden och kom till nästa lilla taxistation och ställde samma fråga där. Där fick jag ner priset en smula men jag var inte nöjd.
"Jag betalar inte falangpriser", ropade jag medan jag fortsatte gå vägen fram.
Efter ett par minuter hörde jag någon tuta bakom mig och upp kommer en av chaufförerna som jag har hälsat på nästan varje gång jag har gått förbi.
"Kom, jag kör dig" och så fick jag då åka för Thaipriset till min slutdestination. Han fick både pengar och vara med på bild. Däremot förstod han inte att jag ville veta vad han hette så jag kunde skriva under bilden här på bloggen.


Röd väst, nummer 31 - honom gillar jag.

Antal steg: 13831


BOBBYS HJØRNE
Bobby kom hurtigt og sagde bare hej. Han var nødt til at bevogte gården mod de bygningsarbejdere, der kom.
Det var kun Nacho der var kvar stadig...