Att vara Maria Graube

Vaknade klockan fem men använde morgonen till att starta med att ligga kvar. Det gick väldigt bra! Hungern kom inte förrän en dryg timme senare och då gick jag upp och fixade frullen.
Konstaterade att pulsen gått ner och befann sig mellan 75 och 80 vilket är helt okej. Det hjälpte säkert att jag gjorde livsstilsanalysen igår.

Idag hade jag hotellservice. Så med En blomkorg och fem flaskor vin i ryggsäcken började jag gå när jag upptäckte att Apolloryggan hade börjat gå sönder allt mer i ena fästet. Som tur är så har jag ju min egen stadiga så jag packade ner flarrorna i den istället och SEN gick jag på allvar.

Solen sken och för första gången sedan i början av december kunde jag promenera utan att ha jacka på mig. Sommaren är på väg - UNDERBART! Och när jag tänkte den tanken kände jag lite sorg över att jag ska åka härifrån om mindre än tre veckor... Men det slog jag ur hågen. Nu skulle jag vara glad över varje dag jag har kvar här istället!

Jag levererade min blomkorg till födelsedagsfirande gästen på hotell nummer tre. Vinflaskorna fick följa med 'til the bitter end' och till slut kändes det som om jag gick och bar på fem vintunnor.


http://www.fotoakuten.se/

När jag blivit befriad från dem kändes mitt liv mycket lättare, kan jag berätta. Jag nästan flög fram när jag gick hem, tyckte jag.

Hemma värmde jag lunch och promenerade sedan cornichen till Le Nile Bleu. Jag hade några gäster som ville beställa bord och jag hade ju inget telefonnummer, vilket jag ordnade. De blev glada att se mig och trodde jag kom för att äta kamelgrillspett själv men så var det ju tyvärr inte. Och inte hann jag med att dricka något kaffe heller fast de ville att jag skulle stanna en stund. Det får bli på onsdag eller torsdag, sa jag och promenerade vidare mot kontoret.


Där skrev jag in gäster på utflyktslistorna till Taroudant och Marrakech samt uppdaterade WESen (egna bokföringen) innan det var dags att fortsätta hotellservicen och två timmar senare var jag tillbaka på kontoret och uppdaterade utflyktslistor och WES och skulle in til agenten och kopiera lite fler program till Taroudantturen i morgon.
Då uppmärksammade jag att nyckeln in dit var borta igen (den hade ju följt med Emeli hem i hennes jackficka förra gången). Ringde upp henne och undrade var hon lagt den  - och den var i hennes ficka idag igen. Så på sin lediga dag fick hon komma till kontoret med nyckelleverans. Samad kom lite senare men då var Emeli nästan framme och var då lite sugen på att gå till Asswak för att handla.
Jag gjorde det jag skulle och promenerade sedan med till Asswak jag också. Jag hade ett uppdrag - att söka pomeransmarmelad. Ett par frågade efter det för det fanns inte hos dem i Sverige.
Jag letade och letade men hittade ingen. När jag till slut frågade förstod han inte ordet Pomerans. Då försökte jag förklara hur den såg ut och hur den smakade och när han förstod berättade han att det ingen fanns. (Pomerans heter 'orange amère', på franska lärde jag mig senare på kvällen).
Från Asswak gick jag hem och samlade så steg till kvällens registrering!

Antal steg: 24399 och idag hoppade jag upp till 21 platsen minsann. Får se hur länge jag kan få behålla den då...