Att vara Maria Graube

Efter en lång och jobbig morgon åkte jag iväg för att hämta gäster till mitt Inspirationsmöte på Palais du Sud. Jobbig därför att min kropp, mitt huvud och jag inte var helt i fas, något som följde med i stort sett hela dagen. Varför? Min puls (hjärtats slagfrekvens som man mäter i slag per minut - BPM) låg på 160 i stort sett hela dagen vilket indikerade Akut Stress.

Det kom att dröja till kvällen innan jag fått ner den till 100, efter att ha gjort livsstilsanalysen.

Efter stadsrundturen, som gick som vanligt bra men å andra sidan går liksom på rutin, gick jag och Emeli och käkade på Sesame för att därefter öppna servicekontoret.

Emeli erbjöd sig att ta kontoret själv men det tyckte inte jag. Det var ju bara hög puls och jag var bara lite förvirrad och bara då o då. Men visst övervägde jag helt kort att ringa Lena på Clinique al- Massira en gång. Kanske jag borde kolla upp blodtrycket? Men nääää, det får vänta. Det här var nog något tillfälligt. Det gällde bara att komma på varför pulsen blivit så extremt hög!

Vi hade kanske 10 gäster på besök och jag kunde smita emellan och ladda internet med en hundring, kanske för sista gången den här säsongen i Marocko. Om det tar slut så lär det bli dagarna innan jag ska åka och då sätter jag mig i receptionsområdet och bloggar gratis istället för att ladda på nytt.

På vägen hem från kontoret hoppade jag och köpte en korg med blommor till en gäst som fyllde år och ett par flaskor vin till ett par gäster som haft bekymmer vid incheckningen på ett av våra hotell. Första gången det händer att ett hotell missat gjorda bokningar och första gången vi delar ut kompensation. Men det får vi ta. Vi vill ju ha glada gäster! Och vi har ju ryktet att leva upp till. Vi är nämligen, får jag säga, bästa resebolaget även i denna gångs ARN- (Allmänna reklamationsnämnden) statistik! Jätteroligt

http://www.fotoakuten.se/

Så! Dags för brainstorming runt mitt liv de senaste dagarna, en s k Livsstilsanalys!

1. Utlösande puls-faktor var gästen med havsutsikten igår. Jag ifrågasatte direkt efter händelsen om jag kunde ha gjort något annorlunda men kan bara konstatera att Nej, det kunde jag inte. Gästen krävde min hjälp men valde att själv lösa problemet utan att meddela mig av någon anledning. Energin jag lade ner i "onödan", brist på mat som blev resultatet tillika känslan av att inte ha gjort tillräckligt förföljde mig resten av dagen och gav mig lite utav ångest.

2. Jag oroar mig för ekonomin. Mina pengar på företagskontot börjar ta slut. Jag väntar på pengar som inte kommit in pga att avtal saknas som jag inte kan skriva på eftersom jag är i Marocko. Men räkningarna trillar in ändå och det kan jag inte lösa förrän jag kommer till Sverige om tre veckor.

3. Jag oroar mig för att inte ha något att göra i vinter och likadant där, inte få in pengar. Jag har ju sagt ifrån kontrakt för hela vintersäsongen för Apollo men har sagt att jag kan rycka in där det behövs. Och så har jag ju blivit erbjuden att köra rundresa i Thaliand 25/10-8/11 för Albatros Travel, som jag hoppas blir av. Och nu kommer jag ju få klart med rundresor här i Marocko så jag blev lite glad över mailet från Anne-Marthe idag, som du förstår. Så jag tror nog att jag kommer ha att göra och fortfarande kunna träffa familjen lite mer som det är tänkt under vinterhalvåret.

4. Och i vinter, när jag ska frilansa, var ska jag bo när jag mellanlandar i Sverige? Kommer jag få bo hos Per? Man ska aldrig ta något eller någon för given... naturligtvis ska jag fråga om lov. Chansen finns ju att han svarar Ja. Annars får jag lösa problemet - OM det uppstår.

5. Tragiskt (?) nog är jag lite tävlingmänniska och har satt press på mig att promenera LITE mer än vanligt för att ta hem hela tävlingen för destinationen – och vi gick i mål 21/2, två dagar före lag nummer två... så kanske det har påverkat när jag nu kan slappna av?

6. Jag åt en svensk Dajm på fastande mage igår... kanske inte helt käckt även om man ”bara” är kostdiabetiker? Men det var väldigt gott! ;)
   

7. Jag blev lite stressad när jag fick mitt utresedatum, fredag 18/3. Min tid i Marocko är nu definitivt begränsad och finns på papper. Så även om jag kommer tillbaka så kändes det som om jag alldeles för kort om tid till allt som står på listan ATT GÖRA och ATT KÖPA. Men faktum är att jag redan har börjat beta av listorna och är snart klar!

8. Eller skulle det kunna vara så, tänkte jag, att undertecknad har privilegiet att helt enkelt börjat spankulera in i livskedet som går under namnet Övergångsåldern??? Fast Näää, när jag surfade runt på ordet puls och övergångsålder fick jag inte fram någonting alls. Det pratas mest om svett, tunnare hår och mer hårbeklädnad på hakan, tycker jag haha. Läs lite av det jag hittade här. Och jag känner inte igen några symptom överhuvudtaget så jag får väl vänta ett tag till att komma in i vuxna tonåren då haha

Efter att ha analyserat mitt liv de senaste dagarna och sett mina möjligheter så känns livet lite lugnare och på kvällen sjönk pulsen till runt 100.

En länk om puls ifall du vill veta lite mer:

Hur ofta gör du såna här inventeringar i DITT liv? Jag gör det så fort livet kräver det faktiskt. Minst en gång per år brukar det bli! Det gäller bara att hitta A. när något, som man upplever besvärande, började B. hur såg ditt liv ut då? C. ser det likadant ut - eller skulle du kunna göra något annorlunda?

Och sen arbetar man utifrån det man kommit på! Lätt som en plätt!

Antal steg idag: 11554 - och fortfarande på 29e plats... Aja, What ever!