Att vara Maria Graube

Tisdag och Marrakech som vanligt. Vi hade varken läst eller hört något om att det skulle vara farligt att åka dig – och det var det inte heller. Jag märkte ingenting av några oroligheter eller folksamlingar. Det enda jag såg var fyra pikéer med tillhörande militärer på Djeema el Fna som inte brukar vara där.



Och det är spännande hur olika vi människor är. Två av våra gäster tyckte det var så obehagligt med söndagens huligan-incident och flyttade till Agadir dagen efter. De två andra ville absolut inte flytta. De tyckte att samma incident var spännande och trivdes så bra i Marrakech.

Och vi kan ju inte påverka alla saker som händer – bara attityden hur vi möter den. Spännande, eller hur?

 

Jag gick bort till banken som blev sönderslagen vid Djeema. De hade täckt över fönstren med banderoller nu. Annars märktes inget av upploppet på gatan. Jag stack in huvudet till Riad Omar som ligger tvärs över gatan för att höra hur de hade det - och det hade det bara bra! Inget mer hade hänt efter söndagkvällen.

Nån berättade dock om 14-20 åringar som gått bärsärkagång (jämför med det som hände i Göteborg 2009) Och det är ju så... den maktlöse som saknar förmåga att kommunicera tar till våld. Inget att bli förvånad över, tycker jag. Men alltför trist - och onödigt - när det händer, så klart!

 

 

Det enda folk annars pratar om just nu, tycker jag, är Khadaffi. Satt och såg ett tal med honom på arabisk nyhetskanal där han läste från ett papper och gjorde ett paranoid och något galet intryck. Han verkar inte vara särdeles populär här...

 

Idag travade jag runt och kolla in fake-glasögon och parfymkopior. Det är ju dags att se över presenter till familjen. Det är synd att man inte kan ta en hel resväska extra med hem! Jag köpte mig 100 ml Chanel No 5 för 59 dirham till mig själv, som doftade 12 timmar senare - det kan man väl säga är en bra kopia va?

 

 

Hittade ett Rusta-liknande ställe där jag hittade ett par roliga grejer. Vad sägs om en rökelsehållare att koppla in till tändaruttaget i bilen? Eller Ko-fatet som gjorde att jag direkt tänkte på min väninna Annette Sidås som iallafall har varit ko-samlare...

 

.

 

Och så ska man inte sluta att bli förvånad. Jag tog ju med mig Teletaubbien med trasiga dragkedjan och axelremmen till väskan. Min ambition var att tala om för dem att man säljer inte trasiga grejer och tror att det går bra. Om de inte var villiga att byta tänkte jag lämna grejerna till butikerna. Varför ta med trasigt hem som ändå bara skulle hamna i soppåsen?

Så jag promenerade först in i derben (typ gränd) till butiken med Teletubbies och visade dragkedjan varvid säljaren tog ner den ena "tubbien" efter den andre och antingen drog sönder nya dragkedjor eller konstaterade att de redan var trasiga. MEN som vanligt här, löser man problemet. Det slutade med att han lagade dragkedjan med hjälp av dragkedjan på en liten necessär! Så nu har jag varsin Teletubbie till Elton och Albin igen!

 

 

Därifrån gick jag in i skotorget där jag köpt min lilla handbagageväska, visade remmen och fick snabbt en ny... men min trasiga såg jag att de la i den väskan de tog min nya i... så var uppmärksam när du handlar i souken, säger jag bara! Men är inte helt seriös... ;)

 

På hemvägen fick jag ett Tack-tal med efterföljande applåder i bussen för att jag var som en levande uppslagsbok. Vad man än frågade mig så kunde jag berätta!

Att bli uppskattad för 1000-tals forskningstimmar, alla promenader i områden jag jobbar i för att veta vart allt ligger, alla diskussioner med invånare samt ivrigt iakttagande om hur livet är att leva i landet jag själv bor i -  känns fint!

 

Jag har ofta fått fråga om jag har ett förflutet som historielärare för jag är så ”kunnig, pedagogisk, dramatisk, engagerad och entusiastisk” när jag berättar! Är inte det en komplimang så säg?

Har gått och tänkt på det en del och det skulle faktiskt vara jättekul att få jobba som det och fick jag erbjudandet skulle jag säkert tacka Ja. Jag älskar att förmedla och utveckla människor oavsett åldern på den som vill lyssna. MEN det kommer så klart inte inträffa. I Sverige är det ju bara utbildningar som gäller – inte erfarenheter och lämplighet... så jag fortsätter som utflyktsguide som är så nära historielärare jag kan komma i det här livet! Som vanligt gäller det att hitta varianter på drömmar som kanske inte går att uppnå helt hundra!

 

När jag kom hem kopplade jag över telefonen. Imorgon väntade min andra eftersläpande lediga dag! Jag planerar att sola på förmiddagen – och på eftermiddagen gå en promenad till Marjane och handla lite! Sen får vi ser hur det blir egentligen!

 

Antal steg idag: 13761 och idag kunde Emeli och jag konstatera att vi har varit först in på ALLA delmål och gick nu först i mål för hela tävlingen. Nu är det personligt som gäller. Jag ligger "bara" på 22a plats av 219 och det känns ju lite beiget...