Att vara Maria Graube

Ja, allt får man inte reda på i media inte. En del måste liksom upplevas för att veta att det har hänt. Dagen blev lugn. Demonstrationerna hade varit fredliga i landet, beskrev man på BBC, CNN, Al Jazera och Aftonbladet. Ingen anledning till oro, alltså – enligt rapporter vi fick!

Min söndag ägnade jag åt hotellservice. Jätteroligt som vanligt! Jag promenerade till alla hotell på mitt första skift, gick hem och käkade lunch och därifrån vidare till kontoret på cornichen. Hittade en intressant buske med långa taggar och frukt – undrar vad det är?

.

 

Istället för att ta vanliga vägen kunde naturligtvis inte låta bli att gå via torget där demonstrationen var på förmiddagen/eftermiddagen. Det var nog som mest runt en 500 pers där. Många stod runtomkring och iakttog. De bad tillsammans, några slagord ropades, marockanska och berbiska flaggan viftades – that's it.

 

 

Fortsatte gå även på mitt andra skift till hotellen. Då hade demonstrationen upphörde runt femhugget och folkmassan var skingrad.

 

 

Så sammanstrålade jag med Emeli. Vi hade bestämt oss för att gå till varuhuset La BelVie och handla lite.

 

 

Jag visade runt lite i trakterna både på vägen dit och på vägen tillbaka hem. När vi gick på torget i Talborjt träffade vi en massa gäster och telefonen ringde sig varm. Ett av samtalen var av lite mer allvarlig art. Det var våra två gäster i Marrakech som, lite skärrat, rapporterade om upplopp (som alltså inte hade med demonstrationerna att göra).

Vi fann det lite märkligt att varken agent eller hotell ringt till oss... men å andra sidan...när agenten ringde och jag befann mig på demonstrationen i Agadir visste han inte om att den heller så.... Information här är, ska vi säga, ett lite problem?

Gästerna krävde inte att få åka därifrån omedelbart utan ville se tiden an. De ringde sedan två gånger till och sista samtalet runt 23-tiden berättade de att de gärna ville till Agadir för att avsluta sin semestervecka. De tyckte det kändes obehagligt att vara kvar – och självklart! Gästernas säkerhet står högst på listan. Emeli kommer jobba på det imorgon bitti (de kände inte att det var nödvändigt att åka därifrån på natten). Själv har jag ju utflykt med gäster till Taroudant.

 

Jag och Emeli skiljdes åt vid Anezi och jag promenerade sedan Avenue Mohammed V bort. Hoppade in på McDonalds och köpte mig en välförtjänt Big Mac efter 21 397 steg. Totalt idag blev det 28.700 exakta steg och till dessa fick jag på köpet blåsa under höger pektå och hälsporren under vänster häl gjorde sig påmind. Men det får det vara värt. Tävlar man så tävlar man!

 

 

Igår bestämde Emeli och jag att vi, nästa onsdag, ska ta en heldag till oss själva. Vi har vunnit alla deltävlingar av Stegtävlingen på Apollo (har bara målgången kvar!) samt en Servicetalstävling och har lite apollopengar att spendera. Vi har lite planer på vad vi vill göra sen får vi se vad vi faktiskt gör men det ser ut att innehålla en hel del kamel!

 

Antal steg: 28700, som sagt var...