Att vara Maria Graube

Igår fick jag en, som jag tyckte, brilliant idé: Jag kanske skulle skaffa en husbil och bli lite som en snigel med huset alltid med mig. Ja, inte på ryggen då men ni fattar.... Det tror jag skulle passa mig jättebra när jag är hemma i Sverige. Jag är ju lite utav en nomad och trivs med det. Och tänk så praktiskt. Och då kunde vi köra Hazard on wheels, brudar haha Och den kan få vara hur tung som helst eftersom jag har BE CE-körkort!

Med denna visserligen något gamla tanke (hade den första gången på mitten av 1990-talet) vaknade jag redan klockan fyra och det var väl kanske inte vad jag tänkte mig. Men eftersom jag inte kunde somna om så gick jag upp och åt frulle, förstås. Så när klockan var fem hade jag hunnit käka frulle och bloggat om gårdagen och varit ute på Blocket och kollat husbilar.
Jag konstaterade snart att  de ska ha en jämrans massa pengar för en pytteliten lägenhet på hjul. Kanske får jag lägga detta på hyllan. Men idén gillar jag helt klart - men gillar samtidigt idén med övernattningslägenhet för runt 1000-lappen fortfarande. Den har jag inte lämnat helt. Surfade därför in på Hyresbostäder också, men inget sånt var ledigt...

Sen har jag ju börjat fundera på vad jag ska ha med mig tillbaka till Sverige. Jag har startat min nedräkning. Det är ju en del jag vill göra och köpa innan jag drar härifrån och eftersom tiden går dubbelt så fort för mig utomlands så gäller det att ha en plan.
Självklart har jag skrivit listor i datorn - Att göra, Att köpa, Att kasta, Att ge bort och Att ta till kontoret - och så bockar jag av vartefter. Gör jag inte listor kommer jag hem med onödigt/fel saker och har heller inte gjort hälften av det jag tänkte mig. Och det går ju inte an även om jag kommer tillbaka igen.

Så som brukligt en måndag for jag till Taroudant med intresserade gäster. Idag gick jag till en syateljé och såg ut ett turkost tyg till en specialsydd djellaba. Jag vill att den ska ha solgula detaljer vilket gör den somrig (himmel och sol), svensk (flaggan) och apollo (logon). Har ingen aningen om vad den kommer kosta men Sidi Labri menar att jag inte ska behöva betala mer än hans fru gör - vad nu det betyder... Och vi får se hur jag gör, har inte beslutat helt än.

På vägen hem hittade vi getter i träden men jag knäppte ett par kort på arganträdet och dess begärliga frukter för både getter och oss människor istället.


Väl hemkommen från grannbyn blev jag bjuden på lunch hos Emeli som ju har besök av sin syster Hanna. Hon ska med mig till Marrakech och vi har redan bestämt att iallafall kolla in Converse-dojor. Hon är lite sko-oman, berättade Emeli (som är precis likadan!) och de är billigast i Marrakech = från hundra spänn! Vad jag blev bjuden på? Biff, grönsaker och mystisk potatis (stod det på påsen. Den hade nog varit tänkt att vara i ugn som typ pommes men har man ingen ugn använder man spisen istället så... ja, man kan nog kalla potatisen lite mystisk!)



Efter lunchen gick Emeli och jag till kontoret eftersom vi hade öppet för gäster klockan 16-18 och runt 19-tiden var vi klara med allt och tog vi en taxi till Marjane för lite matvarushopping. Hade kollat in reklambladet som var nedstucket i handtaget in till kontoret men egentligen inte hittat något av direkt intresse men var fascinerad av socker som man köper per 5 kg:s säck här! Men kom ihåg - det är inte socker som gör att man tappar tänderna, det är genetiskt!


Klockan blev över åtta innan jag kom hem och jag var ganska så trött. Jag hade ju trots allt varit uppe sedan 4 i morse. Nog hade jag behövt laga mat men det blev bara att steka på små frankfurterkorvar serverade med Brieost och ett par tomater. Jag får ägna mig åt matlagning på onsdag när jag har en av mina två fridagar som släpar efter.

Efter detta intog jag horisontalläge och somnade ganska snabbt med förvissning att imorgon är en annan dag och Marrakech väntar i arla morgonstund.

Antal steg denna fantastiska måndag blev 13 005.