Att vara Maria Graube

Gick upp 05.22 (ja, jag tittade på klockan) och gjorde frukost. Kändes ganska bra även om jag saknade körsbärstomater så den kändes lite halv. Glömde bort att köpa igår.

Förmiddagen ägnade jag åt inspirationsmöte, därefter CityTour. Med på turen var Emelis syrra som kom med en välkommen gåva OSTBOLLAR! Jippie!

Vid halv tre var jag hemma och kunde vara ledig. Emeli tog servicekontoret så jag kunde få vila eftersom jag jobbat 3 veckor i sträck.

Tog på mig haklappen, tog ostbollarn och la upp i skåpet till "rätt tillfälle" och ställde därefter in en matlåda från frysen in i mikron. Man kan ju inte välja ostbollar framför riktig mat, tänkte jag, sånt är ju inga vuxenpoäng på!



Vid halvfyra bestämde jag mig för att ta en promenad. Jag hade inte gått många steg och man vill ju vara lojal mot lag Marocko. Så jag bytte från Djellaba och sandaler till brallor och hood och begav mig ut på cornichen. Solen var i dis och enligt prognosen skulle det regna så jag kanske inte hade helt gott om tid, tänkte jag.

Initialt hade jag tänkt gå cornichen fram och tillbaka. Det skulle bli drygt 14000 steg bara det!


MEN när jag kom till marinan tänkte jag "hm... jag har ju inte gått ända ut på marinan. Det måste jag göra! Så då gjorde jag det och passade på att ta ett kort genom vågbrytarna bort mot där jag bor!


Sen kom jag på att jag inte hade försökt gå ut på andra sidan av marinan. Det måste jag ju göra! Passade på att  gå runt lite i marinan också. Springer ju trots allt inte där varje dag. Så det blev en lite tur med ett kort på båtarna som resultat.  Det var lite reor i några affärer men eftersom jag inte behövde något gick jag aldrig in för att kolla. Istället fortsatte jag gå!


Fortsatte sen mot hamnen. Inte för att man kan komma dit från marinan utan mer för att se om det fanns en väg ut mot stora vägen från där jag befann mig. Och visst fann jag en parallellväg ut till Avenue Mohammed V!



Väl ute på vägen tänkte jag att det kan ju passa bra att gå den vägen hem då. MEN så fick jag syn på en hysterisk hund med något loj förare (och var glad åt Mr Jonzon där hemma) och tänkte: "Ja, för lite motion gör en allt lite galen!" och promenerade glatt vidare!


När jag kom till bankgatan (Kettani) bestämde jag mig för att gå till Apollokontoret för att se om Emeli hade en mentolcigarett att låna ut. Köpte en flaska vatten, tittade på klockan och insåg att jag varit ute och gått nästa två timmar. På vägen till Avenue Hassan II träffade jag på en sopare som håller rent på våra gator!



Från kontoret gick jag till UNIPRIX och köpte en Cabernet Sauvignon av märket Cèpage värde 38 dirham. Detta skulle jag ha till ostbollarna! Därifrån tänkte jag ta en taxi men jag hade ju ångan uppe så jag valde att gå.

När jag kom till Anezi tog jag stigen mot cornichen. Och på den vägen tror jag att jag hittade cikoria... och ett äventyrspar som reste reguljärt och aldrig hade hotellrum klart när de landade utan letade på plats. De gillade inte såna som mig (det vill säga guider), sa de, och skrattade. Vi slog emellertid följe och när vi skiljdes åt tyckte de nog att det var lite trevligt att träffa en guide trots allt, att ställa frågor till och som kunde ge tips/råd.
Att resa reguljärt kräver en massa egen research  för att inte missa en massa intressanta saker och sånt orkar inte gemene man. Själv när jag reser idag så forskar jag på allting och vet ofta mer än befolkningen/reseledarna när jag kommer - men jag gillar att ha guide med som har lokalkännedom. Den går inte att läsa sig till och tar lite tid att få.


På vägen hittade jag en rosa blomma som jag undrar om den heter rosa-eld? Per har den på garageuppfarten men kallar den blåeld eftersom den är blå...


På väg mellan stan och mitt hem passerade jag den blomma som jag och mina rundresegäster klurade över. Tror den kan vara släkt med ölandstok... Vacker är den iallafall!


På vägen hem ändrade jag riktning ännu en gång och gick cornichen hem.

.

På vägen hem träffade jag ett ungt muslimskt par som kom gående hand i hand. Hon i det vi kallar västerländska kläder men med slöja för håret, han i västerländska kläder. Och det är lite så det är här. Marockaner ser sig lite som en egen grupp. Frågar du dem om de är afrikaner så blir till exempel svaret nej... trots att Marocko ligger i nordafrika! Och frågar du dem om konfilkterna i Tunisien, Egypten och nu Algeriet så ser de inte något samband med Marocko.


En underbar solnedgång fick också vara med på bild!


När jag började närma mig mitt hem efter 3,5 timme bestämde jag mig för att gå balansgång en stund. Tänkte att det kunde vara bra för balanssinnet. Så jag tog en liten sväng på trottoarkanten utanför bygget haha



Kvällen avslutades med 160 ostbollar! Först var jag beredd att vräka i mig ostbollarna men så sansade jag mig och tog ostbolle för ostbolle - och jag var lycklig!



Glatt kunde jag senare summera antalet steg idag till 21 909!!! Inte rekord men visst är'e bra?!