Att vara Maria Graube

Vi hade förmiddagen hemma, både Per och jag. För Pers del var det julradio som gällde. Själv tittade jag på Dream House, en skräckis. Kändes lite mer min grej. (Men den var så där...)

Jonzon kände som vanligt på sig att det var något på G. Han snodde barnbarnens julklappar och sitt eget jul-ben som Per satt och slog in och lämnade ifrån sig det ytterst ovilligt. Han var sen inte helt sig lik resten av dagen.
Per åkte ju först och då sprang stackarn omkring och gnällde tills han satte sig i tvåsitssoffan (! Där brukar han inte sitta) och tittade ut för att se om Per bara skulle gå ut och köpa tidningen och Tomten skulle komma istället. Men ingen tomte kom... och där satt han tills jag kom och berättade för honom att han skulle behöva vänta till imorgon. En oerhörd besvikelse!


Jag hittade en väldigt besviken Jonzon i soffan


"Men Jonzon, Tomten kommer till oss imorgon"


"Men matte, är du riktigt säker på det?


"Aa, det är jag."    "Okej, då får jag väl vänta tills dess då. Fast jag håller koll för säkerhets skull..."

Straxt före halv tre kom mamma och vi begav oss till Kerstin och Jan. Varmgrader, ingen snö och en sol som lyste, om än lågt på himlen. Vettigt julväder om du frågar mig!


Solen lyste över Vikingstad på eftermiddagen

Hos Kerstin fick mamma privilegiet att ringa in julen och vi välkomnade den med lite glögg på stående fot.


Vi börjar inte fira julen förrän den har ringts in i mässingsklockan, allt enligt familjetradition som kommer från Tyskland och min morfar gissar jag

Elsa och Einar kollade på Kalle Anka tillsammans med pappa Andreas (och mamma Karin som gick lite emellan). Vi andra fortsatte med kaffe och Kerstins härligt hembakade julbröd, där så klart Weinachtsstollen (tyskt julaftonsbröd) ingår. Erik och Gabriella gjorde mig sällskap i vardagsrummet.

När Kalle och Kaffet var slut var det bara att vänta på Tomten. Vi såg spåren av honom för paketen stod redan framme. Men var i hela friden höll han hus?


Det var julpyntat och klart så Tomten skulle känna sig som hemma


Både små och stora paket stod redan där. Han måste alltså kommit utan att vi märkte det


Hm, luvor hittade vi slängda på en stol, men var var de som skulle bära dem?

Eftersom ingen Tomte dök upp tänkt vi att han kanske inte hittade tillbaka till oss. Elsa och Einar bestämde sig därför att gå ut och kolla efter honom samt att passa på att köpa en tidning. Och då (och visst är det typiskt) kom TOMTENISSARNA! Så nedrigt att barnen skulle missa dem!


Tomtenissarna läste roliga verser krierade av såväl barn som vuxna, och delade ut alla paketen


Jag fick ta hand om andras paket. Mina skulle visst självaste Tomten komma med på juldagen som egentligen är rätta dagen för julklappsutdelning, berättades det. Vad spännande!


"Får vi öppna våra paket nu", undrade mamma förväntansfullt och grabbade tag i ett av sina paket
"Näe, tomtenissarna är inte klara än", förklarade Karin Kusin.
"Nähäää, suckade min mor besviket men var beredd att slita bort pappret på första paketet

g
Tomtenissarna tackades och försvann ut genom ytterdörren varvid Elsa och Einar ironiskt nog kom tillbaka efter att ha missat alltihop. "Men nu får vi väl öppna", frågade mamma. Och det fick hon!

Snören klipptes, verser lästes en gång till, vilda gissningar sköt genom rummet (vad skulle det finnas bakom pappret som straxt revs sönder) och glada tillrop avlöste varann. För nog är det roligt med att få paket. Det tycker iallafall vi i den här familjekonstellationen. Och även om jag nu inte fick några paket idag är det alltid roligt att höra släktingarnas knasiga rim hahaha

Per hämtade mig på väg hem från sitt julfirande med familjemedlemmarna på sin sida. Väl hemma möttes vi av en jätteglad Jonzon som efter promenaden fick en lillejulklapp som han formligen vräkte i sig - och därför kräktes upp på mattan... varvid han återigen såg lika besviken ut som han gjort på förmiddagen. *suck*

Denna lördagkväll avrundades för egen del med Gato Negro Cabernet Sauvignon och Pers ostbågar... som visserligen inte alls är lika goda som ostbollar - men de gick ner de också :)


Antal steg: hade min Ao Dai på mig och därför inte någon räknare.
Glukosvärde: Mätte inte