Att vara Maria Graube

Efter det åkte jag till Pernilla Lindman Vi pluggade på Universitetet i Linköping ihop och har umgåtts sporadiskt sedan 1984. Det rolig med henne är att även om det går flera år emellan så tar vi bara vid där vi slutade. Först en liten uppdatering av vad som hänt i stora drag så klart men det har aldrig varit krystat. Det är en kvinna som GER en energi! (Och det behövde jag efter att ha träffat en av de värsta energitjuvarna jag känner, där jag fick kämpa emot tröttheten efter mötet. Fascinerande hur en del folk fullständigt suger ur musten ur en. Man får vara glad och tacksam att man kan välja bort dem i sitt liv!)

Hemma hos Pernilla käkade jag min medhavda lunch och fick sedan ett privat vernissage. Hon ska ha utställning igen snart och ni har fått lov att få en förhandstitt så jag tog några kort! Hon är helt fantastisk. Notera fjärilen. Den tavlan trodde jag faktiskt var ett fotografi!

Min favvo är den sista bilden. Den är hon själv inte nöjd med - än. Hon jobbar nämligen med den just nu så den stod på staffliet.

.

.

,

,

.

På hemvägen stannade jag till i Vikingahallen och hämtade min nya telefon Xperia som blir kvällens leksak tillsammans med MW600 headsetet (med radio i blåtandmottagaren). Så därför kommer den här bloggen ut redan nu! Ha den bästa kvällen!