Att vara Maria Graube

Idag försökte jag jobba undan med sånt jag kunde göra hemma. Men näe, jag hann inte allt. Har nog missat en hel del som jag kanske borde ha hunnit. Bokföringen som jag ska lämna in till exempel... Den får jag göra fredag morgon, då!

Men jag hann iallafall

• rimma på julklapparna
• fakturera
• flytta över info från tidboken till Resefilofaxen och uppdatera adresser
• packa NÄSTAN klart
• blogga här och på http://jobbasomreseledare.se
• svara på mail och maila lite själv
• installera MW600 på Xperian
• ringa till Tre och ta bort telefonsvararen
• lägga in ett par räkningar
• teckna Fritidsförsäkring
• titta på tv
• scanna in körkortet (ska skriva fullmakt så Per kan hämta paket köpta i mitt namn om jag får för mig att beställa förskottsbetalda presenter från NordAfrika)
• och störa Per lite i maten och Tv-tittandet med lite snack...

och bestämma tid för lunch med mamma.


En sak jag TILL hann jag och det var att klippa mitt måttband! Det hade jag missat när jag fyllde 48 år.
Så nu klippte jag en centimeter d v s fram till strecket för 49. (Jag är ju inne på 49e året.) Och så har jag ju fortfarande en ambition att bli 79 och den kvarstår så jag klippte fram dit och plötsligt blev livet JÄTTEKORT! (Har haft upp till 100 förutom men det verkar lite länge och jag tror faktiskt inte att jag vill BLI 100 år. Jag gör som mamma, tror jag. Hon hade som mål att bli 70 och allt över det är bonus. Jag gör likadant men med målet 79 bast istället.

Det är ju bara 31 år kvar i detta liv d v s EN GENERATION och lite till (om man räknar 25 år som en generation som en del gör). Det gäller verkligen att planera sin tid och prioritera vad som är viktigt!
Jag måste nog klura lite på det.