13 okt – Promenad i Agadir
.
Vid nio knackade det på dörren fast jag hade satt upp Stör ej skylten. Det var städerska men hon smet ut lite diskret när jag ropade från badrummet. Men jag hade tänkt låta henne städa idag eftersom jag hade ett par kassar skräp efter min shopping på Marjane igår – fast inte när jag var hemma, liksom. När jag öppnade dörren för att gå mötte jag henne igen tillsammans med husfrun och vi hälsade på varann.
Idag hade jag destinationskännedom på schemat. Min plan var att promenera runt stan för att se så mycket som möjligt. Bästa sättet att se sig om, helt klart. Jag kontrollerade vad jag hade skrivit att jag skulle se, plockade ihop allt i min lilla svarta skinnväska – trodde jag - och tog hissen ner.
Dagen fortsatte med att jag blev stoppad i receptionen. Hotellägaren Idris (tror han stavar så) ville säga Hej. Vi samtalade en stund och jag frågade om det var möjligt att få en mikrovågsugn till lägenheten. Han skulle höra med personalen om det fanns någon. Det tackade jag för. Annars hade jag tänkt köpa en. Livet blir liiite lättare med en mikro.
Promenerade sedan ner till strandpromenaden och när jag skulle ta kort upptäckte jag att jag, av utrymmesskäl, bara tagit med mig servicetelefonen! Men hur klok var jag där, då??? Det var bara att vända om och hämta den. På vägen tillbaka mötte jag Muhammed. Han berättade att han var författare och journalist på arabiska The Evening. Han sa sig vara Marockos August Strindberg och ville gärna vara med på bild.
Väl tillbaka på hotellet var städerskan inne i mitt rum. Jag hade lagt 100 Dirham på bänken till henne som lite förskottsbetalning för städningen och den var borta. Hon frågade lite oroligt om det verkligen hade varit hennes pengar varvid jag försäkrade att det var så. Hon blev jätteglad och det kändes roligt – och troligt att hon kommer göra sitt bästa för att vakta min lägenhet när jag är borta. Ett tips till dig som semestrar utomland. Dricksa städerska rejält redan dagen efter du anlänt så kommer du ha bästa städningen Ever!
Utrustad med Xperian gick jag iväg igen. Den här gången stannade jag ute – länge! Så länge att jag hade ett gigantisk blåsa under höger fot när jag kom ner till Uniprix 4,5 timme senare. Men jag hann att se mycket och det var ju det som var målet!
Först passerad jag en uttorkad Wadi (typ å).
Från området som kallas Founty gick jag mot kungens palats där det var säkerhetsförberedelser då kungen skulle komma på besök idag. Inte nog med det. Prinsen av Saudi är här och Emiren av Kuwait kommer idag och hälsar på. Sorry, bilden är tagen i motsljus...
Mitt emot låg idrottsarenan … trodde jag! Ha ha men det visade sig att kartan inte RIKTIGT är med verkligheten överensstämmande. Det var ett hotellområdet ha ha
Jag fortsatte rakt fram för jag ville till Souken. På vägen dit passerade jag busstationen för lokalbussarna. Då räknade jag ut att jag var vid Rue de Fes. Då kom jag på att jag nog kunde gå in vägen efter (Rue de Meknes) och gå in en sväng i det området... och det kunde man men det var en jämrans omväg till souken som jag, trots allt kom fram till så småningom. Men det blev spännande tur bland marockaner och underbara dofter av mat! Och vips hamnad jag vid en offentlig dusch!
Till souken finns flera ingångar så det är bara att välja. Där kan man fördriva en hel dag. Där finns typ allt. Två stora avdelningar med frukt och grönsaker och en avdelning med kläder, husgeråd ja allt man behöver – utom möjligen möbler då. Här är huvudingången. Och dit ska jag absolut tillbaka! Alltså, inte för att jag handlar så himla mycket utan för att jag gillar att gå och ögonshoppa, uppleva och känna!
Nu gjorde sig min blåsa påmind och jag som kände att jag inte var klar. Tog en taxi genom nya Talborjt (det gamla försvann helt vid jordbävningen 29 februari 1960 och där håller man till och övningskör istället) ner till Uniprix och Marché Central. Men innan jag gick dit valde jag att sätta mig ner på Restaurang Via Veneto för att äta lite lunch (räkor i tomatsås som skulle vara starkt – men det beror nog på vad man jämför med)) och hälsa på de som jobbade där, även Le patron!
Jag reste mig upp – och det var inte roligt men jag tog en tur på Uniprix. Ingång till vänster – utgång till höger. Har man stor ryggsäck med sig måste man lämna in den och få en nummer lapp. Därefter är man välkommen. och man kan förenklat säga att det är ett mini Marjane fast lite dyrare Det som finns här men inte på Marjane är alkoholavdelning med blanda annat Absolut vodka (!). Men jag köpte en liten tonfiskburk och blev rekommenderade två marockanska viner av en fransk turist och köpte en liten flaska av den ena sorten.
.
.
.
Jag fortsatte till Marché Centrals kläd- och skinnavdelning men där var det stopp. Det blev en taxi hem där jag tog hål på blåsan och jag skiftade till Gympadojor. Min promenad hade då tagit 5 timmar cirka.
Väl hemma tog jag ett glas vatten på balkongen och vilade foten lite när det knackade på min dörr. Det var ”min” städerska som hade en mikro i famnen! I like! Nu ska här mikras!
Och hon hade gjort iordning mitt rum så fint och det var jättetrevligt att komma hem.
.
Therese messade och jag ringde upp. Vi kom överens om att vi skulle höras ikväll eftersom min ambition var att promenera (!) längs cornichen till hamnen och sedan upp till borgen. Jag hade läst någonstans att det bara var en promenad på 20 minuter! Men först tog jag hand om min vattenfyllda blåsa.
Och när jag håller på som bäst hör jag ett kraxande ute på balkongen och en skata hoppade runt och kom nästan in. Det tyckte jag var direkt olämpligt och det sa jag till honom varvid han flög upp på bordet och lämnade sitt visitkort! Bra fräckt!
.
Sagt och gjort. Gympadojor på och vattentätt plåster på blåsan (som flyttade på sig efter 1/3 del av promenaden och halkade runt vid lilltån till mer skada än nytta. Och näe jag valde inte att ta av skon och ta bort!)
Atlanten dånar, konstaterade jag. För när man kommer ner till stranden hör man liksom inte vågorna slå in utan det verkligen dånar. Ett spännande hav! Måste nog haka på hajfiske vartefter! Jag har ju sjösjukearmbanden med och det verkar ju gå åt!
Promenaden tog en timme och en kvart. Då hade jag kommit bort till marinan och solnedgången var ett faktum. Jag stapplade mot huvudvägen i hopp om att få tag i en stor taxi för att åka upp till Kasban. Men icke ! De var fulla allihop - de som kom vill säga. Bra tajming, Graube!
Jag bestämde mig för att det var nog att ge upp det hela. Tog ett kort på skylten som visade vägen upp till borgen, gick över gatan och skulle vifta in en liten taxi (Petite taxi).
Och det visade sig vara precis likadant på den fronten. Nästan inga små taxi kom och ville hämta lilla mig. Efter en stund var det bara att gilla läget och gå tillbaka samma väg, nu i mörker.
Eller näe inte mörker. Hela cornichen är upplyst. Men det tog liiiiite längre tid att gå tillbaka får jag säga. Nu hade nämligen vänsterfoten bestämt att den också ville ha en blåsa *suckar*
Tog några kort nerifrån cornichen mot Marinan och kasbahn på vägen dit och fick fnöja mig med det så eortsätta länge. Kanske skulle det bli av imorgon?
.
Jag smet in på McDonalds och köpte mozarellasticks, som faktiskt var ganska goda... kanske för att jag var hungrig, för hemma är jag inte så förtjust i dem.
Väl hemma tog jag sakta av mig skorna. Mycket riktigt hade jag en snygg blåsa på vänsterfoten. Haltande runt i lägenheten, bannande mig själv för min envishet valde jag att pröva det vita vinet jag köpt. Det var något underjäst men helt okej – även för en livstilsdiabetiker!
Och antalet steg denna dag blev 21.830!
Nu har jag gått från 10 till 110%.... Även om fötterna inte gilla'rt så kanske att min läkare kommer bli nöjd med mina nya vanor ändock. Mer aktivitet och bättre mat?
