18 mars- Jonzon och anden

Det blir dagens huvudpunkt kan man säga. Det var nog roligast på hela dagen.
Igår lekte Jonzon och jag med anden jag köpte i Ullared. Vi hade dragkamp och det var inte lämpligt. Hals och huvud separerade från kroppen. Han har vetat hela tiden var den har legat och slängt sura blickar över att inte få leka med den... men jag återkommer till den senare i bloggen. Istället måste jag ju börja från morgonen.

Den startade med buss och tåg till Linköping. Noterade att de nu hade lagt iordning allt virke som ska hämtas vartefter. Undrar hur det ser ut bakom den skogen jag ser...


Jag fick ju åka med "sista" bussen kl 07.27 som tar mig till tåget för att hinna till Vårdcentralens besök kl 9 (Nästa buss/tåg går 10.50) så jag var inne tio i åtta.


Jag spankulerade sakta och passade på att leta småpengar på gator och trottoarer. Men alltså folk TAPPAR inte pengar numera verkar det som. Gick med huvudet neråt i hopp om att få ett litet tillskott men ack vad jag bedrog mig. Vart jag än gick möttes jag av grus, snö, is, vatten eller skräp...

...

Var ÄR alla småpengar... Istället såg jag färdigskalade potatis och att Myrorna fått H&M stipendiet på Ellegalan.

.

Det närmaste jag kom en slant var det här! (Barnen: Jag avstod ifrån att plocka med den hem. Impade? Men hade jag haft en plastpåse med mig så...)



Sörjde över att Bosse Glassbar fortfarande är stängd och tog ett kort för att ytterligare försämra mitt humör.



Fast det gick över för det nu kunde jag inte förbruka mer tid ute. Dags att gå in. Och där väntade en ny utmaning. Idag hade jag bestämt mig för att gå ta trappan både upp och ner. Och det blev det med besked. Jag gick först upp...

..

Checkade in och jag frågade om det var öppet där nere (rehab ligger på entréplan) och de skulle det vara. Så jag gick ner...

..


Det var bara det att det var låst... så det var bara att gå upp igen, sätta sig i väntrummet där uppe,njuta av akvariet och jobba med studieplaner för tre kurser. Slängde i mig några Cashew innan jag gick ner till Ulla och demonstrerade vad jag hade lärt mig de senaste 14 dagarna.

.

Hon blev så imponerad att vi inte bokade en ny tid. Det börjar närma sig att taget släpper från landstinget, känner jag.

.

Efter detta besök tog jag bussen till Skäggetorp för att titta på en lokal i det som ska bli ett Hälsocenter (intresserad av lokal? Säg till!!!) Passade på att utnyttja bussen och stretchade överdelen på högerfoten när jag ändå bara satt och tittade ut genom fönsret. Det gäller att ta alla tillfällen i akt.


Glömde ta kort just DÄR men efter rundvandring både där och på kontorshotellet så fortsatte jag till Den Lilla Anden där jag inte handlade något! Däremot var det lite som att bli förflyttad till ett arabland och det var hur trevligt som helst! Åh, vad jag saknar mitt jobb...

'.

Svängde in på Lidl där jag handlade laddningsbara batterier 2x 39:-), tjockt Post-it-block (10:) och miniplommontomater (15:-) som jag vräkte i mig lite senare. Innan jag tog bussen till Tannefors och BrittMarie åt jag en kebab... fast det blev bara kött och grönsaker. Det var lite för mycket bröd för min smak. Dessutom var den inte som förr... det måste vara nya ägare.




Hemma hos B-M blev jag bjuden på kaffe och våfflor innan jag åkte hem med mitt kangenvatten. Hemresan tog en timme och 5 minuter. Det blev lite åka fram och tillbaka men fick privilegiet att passar Martina och Henkes hem!

.

Jag valde att gå av på busshållplatsen vid Lilla Mantorp så jag tog en 5 liters vattendunk i varje hand och gick försiktigt hemåt.



Det tog ett tag men hem kom jag! Slängde in alla grejer, hämtade posten och passerade brunnen där det porlade. Kanske att det är en önskebrunn, tänkte jag. Då önskar jag att jag hittar en liten peng imorgon när jag går på stan!


Det var ju torsdag och sophämtning så på vägen drog jag hem soptunnan och ställde den i skåpet

.

Kollade om jag såg några snödroppar men det ingen antydan... Men vätten är numera glad över att slippa vara överhöljd i snö!

.

Så kom Jonzon hem... och sprang till bänken där anden låg dissikerad. Mycket tragiskt. Vi flyttade på den till över bokhyllan i vardagsrummet och intog soffan varvid Jonzon först satt och kollade på oss tjurigt på i 10 minuter...


Sen sprang han en bit, intog ännu en tjurig pose där han också började avge läten som vinte hört förut och till slut blev det ett litet skall...


När han inte fick någon uppmärksamhet fortsatte han till ryggstödet på soffan där han först satt en stund och gnällde och tittade upp på bokhyllan. Nu hör det till saken att Per flyttade på den till köket till lådan med grejer som ska sys... fast det visste ju in Mr Jonzon.


Han gick ner ett snäpp och ställde sig istället och gnällde en stund... fortfarande ingen reaktion från människorna...



... varvid han han hoppade ner och försökte KLÄTTRA upp på bokhyllan.


Då gav Per upp... som han sa, jag skulle ju laga den iallafall vid tillfälle... och det tillfället blev nu.
Under överinseende av unge herrn själv blev så anden hel!

..

Och hans glädje var INTE att ta miste på! Och när han tröttnat på att leka själv skulle vi vara med.

..

Till slut slocknade han framför brasan.

Förlåt? Vem som bestämmer i hushållet?
Du, ingen aaaaaning!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0