Att vara Maria Graube

Ja, det har ni säkert märkt, ni som läser min blogg. Iallafall är det downshifting på bloggandet.

Vad har då skett de senaste dagarna?
Ja, som vanligt - mycket!

Jag har fått nytt kontrakt som coach. Den här gången har jag skrivit kontrakt med Manpower och har uppdrag som jobbcoach med fokus på ungdomar som just gått ut gymnasiet och initialt är det individuella samtal som gäller. Det ska bli jätteroligt och spännande. För detta uppdrag har jag fyra dagars utbildning framför mig varav två på Cut-e i Stockholm.

Igår fick jag reda på att jag får behålla mitt kontrakt med Arbetslivsresurs och, om det blir fler coachuppdrag mot arbetslivsorienterad rehabilitering, så finns jag med i rullarna som underkonsult.

Efter sommaravslutningen i Åtvidaberg blev jag hembjuden till en deltagare från linköpingsgruppen som bor i byn. Ett par timmars fika på altanen utanför en underbar villa vid stranden av bysjön avslutade min fredag.

Helgen som var stannade jag hemma och bilen stod parkerad på garageuppfarten vilket ju kände ekonomiskt. Det var lite skrämmande när jag räknade ihop april respektive maj före jag lämnade in mina papper till Kontorstjänst för bokföringen. Det är DYRT att ha bil trots att den är bensinsnål.


Igår fick jag nycklarna till min lokal i köpcentret i Skäggetorp! Det var spännande - och det såg inte alls ut som jag förväntat mig. Kan man göra annat än älska beställare och hantverkare?
Inget var klart med väntrummet, inga sittplatser, inga färger... den runda mattan i mitt rum som skulle täcka de gamla rören som var där tidigare, hade blivit tre fyrkanter... matt-delarna som skulle vara svarta är svart botten med grå, ljusblå och ROSA prickar - och rosa finns liksom inte i min värd eftersom det är den färgen jag tycker MINST om på denna jord... och hyllan/skrivbordet som jag hade fått lov att behålla var putsväck (det hade inte gått att spara, berättades det)... och kranen var inte utbytt till kökskran så jag kan inte montera in Kangenmaskinen. Tur man har humor och är problemlösare säger jag bara.

Milla och Elton kom med upp och titta på lokalen innan det blev matshopping på Willys. Martina skulle också hängt med men hon hade glömt bort tiden för hämtning och hann inte. Ja ja, alla kan ju inte tycka att min lokal är viktigast i världen så klart! Efter lokalsyn gick vi och handlade på Willys och åkte sedan till Rusta och shoppade lite vidare.
På vägen hem stannade vi till på McDonalds drive in. Jag tryckte på el hissen på passagerarsidan då det sa PANG! Och så blev det ytterligare ett bevis på att bilar inte är en sparbössa. Som för att spä på ytterligare minus på kontot gick fönsterhissen sönder igår. Motorn drar ner fönstret men hissar inte upp. Rutan har troligtvis hamnat ur spår.  Jag åker sedan 1,7 mil i ösregn med rutan nere en decimeter och, som Per beskriver som hysteriskt, ringer hem och ber om plast som skydd. Jag hade ju bara för ögonen att jag måste ha bilen ner till Trollhättan imorgon och såg framför mig att inte kunna åka med bilen utan bli tvungen att lämna in den på verkstan och böka med tåg och buss... Men kan, kort säga, att jag gjorde ett problem innan det uppstod, d v s som man INTE ska göra. För det löste sig lätt som en plätt. Per drog upp rutan, låste fast rutan med flukter/flugor och tejpade fast det med silvertejp. Klart för färd igen!

På mailen denna morgon hade jag fått besked från CSN att jag får studiebidrag till hösten. Planerar att plugga arabiska på distans på halvfart i höst.

Just nu laddar jag för överlämning av Åtvidabergsgruppen till Arbetslivsresurs, därefter väntar ett arbetsplatsbesök. Kvällen avslutas med vattenlaboration i personalrummet (som heller inte är klart) och vattenutlämning i min lokal i Skäggetorp Centrum, uppgång A, 2:a våningen. Men det får la gå det också!