Att vara Maria Graube

Berättade igår om att jag var så himla trött. Det hängde i även idag. Jag och Jonzon gick inte upp förrän 06.40 och det blev en något märklig morgon. Kökslampan var tänd och radion gick. Per som annars åker hemifrån halv sju och släcker de två nämda plus fanns inte inne. Garaget var släckt och bilen stod kvar.
Var fanns han någon stans? Hade något hänt? Tittade ut genom vardagsrumsfönstret. Kanske han hade varit ute och matat fåglarna och ramlat ihop i en snödriva (han har ju högt blodtryck och det KAN ju hända, liksom.) Jag klädde på mig full mundering och drog luvan över huvudet, tog kryckorna och gick ut. Och längst uppe på vägen ser jag honom gå oi lugn och ro ch skotta snö! (Han åkte senare idag eftersom det var studiedag!) Ordningen var återställ.

Jag gick in och åt frukost och satte mig med datorn i knät (ovanligt, va?) Jag hade fått svar från Blocket igen att annonsen inte var godkänd. Tog bort ALLT jag hade skrivit om tangenterna och satte in annonsen igen och klockan 08.11 var det GODKÄND! Så nu finns den äntligen på Blocket.

Var inne på Swebank kontot och kikade till fonderna på förmiddagen. Upptäckte ju att det inte hade gått igenom något köp i JPMF JF Japan Small Cap och köpte för 200 igår istället.  Och köpet hade gått igenom den här gången. Det var väl jag som inte tryckte på knappen KÖP fast jag trodde det. De andra jag köpte till (Finansfonden, Indexfonden USA) har båda minus framför sig men det var ju väntat. De ska få stå kvar orörda. Om de går RIKTIGT dåligt köper jag kanske fler andelar. 
BRICT och Småbolag Sverige går fortfarande bäst och de jag behöver hålla mest koll på.


Så blev det dags för kalas hos Martina. I fönstret fick jag se en märklig växt som visade sig vara Bambu. Ni vet en sån där stam man kan köpa med ett par strån på. EN sån hade hon fått av Milla för tre år sedan och när den fått rötter hade Martina satt ner stammen i jorden. Och nu har ett skott vuxit en meter, ett rotskott på 3 dm och ett på 1 samt 1 nytt på stammen hade dykt upp. Jag blev lite impad där! Trodde inte det gick...




Millan och magen kom. Hon hade precis varit på mödravårdscentralen för koll och mådde bra. Milla var glad över att slippa ta fler järntabletter (hon har svårt att svälja tabletter).
Mamma, Björn och Fredrik kom samtidigt och med sig hade de staffli och papper. Nu finns  alltså inga ursäkter. Nu får jag starta Konstnärskarriären och kommer härmed att avge ett löfte: När jag har 10 alster ska jag ha Konstutställning någonstans!

Martina och Milla laddade Guitar Hero (julklappen från Per) på Tv:n..


... och rockade loss!

.
Martina                                   Milla

Och fick för sig att jag skulle prova.



Tveksamt entusiastik greppade jag halsen bara för att konstatera att det fanns inga stränger. Det var knappar i olika färger. Den så kallade strängen var en svart avlång grej som man skulle trycka ner alternativs slå på. Men alltså, va! GUD vad tråkigt Dessutom är jag så dålig på dataspel över lag och det här gick inte alls bättre. Fick bara basist. Första låten var alldeles för lätt och då gnällde jag för det. Då ökade det svårigetsgraden till medium och det blev en reggae och det gick inte alls så då gnällde barnen över det. Bandet blev utbuat två gånger på raken när jag var med och man kastade saker på på oss.
Jamen hur roligt var det? Ja ,mamma och Björn var nog roade av fotot att döma. Men näe, jag gjorde ingen karriär som gitarrist i Äggskal och det gör jag inte i Guitar Hero heller!

Martina släppte ut katterna efter ett tag. Mamma hade laddat med allergitablett och skulle iallafall snart gå. Milla lyckades knäppa ett kort på minstingen Lilla Loppan.



Och på "The Evil Child". Red Eye Reduction-inställningen hade Milla inte tid med...



När jag kom hem gick Jonzon och jag på en minipromenad till dungen och ner mot vägen och sen till brevlådorna.




Efter den turen satte jag mig vid datorn och kollade mailen. Och tänk så roligt. En gammal kompis från det gamla gänget på slutet 70-talet början 80-talet, hade hamnat på StayFriends och skrivit. Så det är inte bara vi FB man får kontakt med gamla bekantskaper, gott folk.


Innan middagen ringde Hannes från Spärrservice. De ringer en gång i veckan (olika varje gång) pga att jag svarar på enkäter via Pointshop. Den här gången hade jag hunnit tänka efter lite grann och kommit fram till att det är en slags försäkring det också. Har blivit lite mer medveten om hur känslig jag är mot yttre omständigheter så nu slog jag till på ett abonnemang på 3 år och 9 månader.


Fick brev från FK idag och utbetalade pengar (se gårdagens blogg) var för 73 dagar. Det innebär, go vänner, att jag - i nettoutbetalning - får knappt 4.400:-/månad = 214:-/dag = 26:-/h om man räknar med 40 timmars vecka. Vad innebär då detta tror ni?
Jo, jag ligger ÖVER existensminimum*, som är 3680:-/mån, med 720 kronor..
*Mer info på Linköpings Kommuns hemsida. Testa om du är berättigad till försörjningsstöd här.

Det blev lite rolig forskning som utmynnat i en Reflektion:
Att jobba i resebranschen är ingen väg till förmögenhet, - varken till vardags, vid sjukdom, arbetslöshet eller pension. Å andra sida, vi gör det inte för pengarna - vi gör det för att det är så himla roligt jobb och upplevelserna kan inte värderas i pengar. Men det kräver så klart att du inte äger något här hemma. Man kan inte ha lägenhet eller bil som väntar hemma - om ingen annan är vilig att betala, förstås! Du måste dessutom se till att ha någonstans att bo när du mellanlandar mellan destinationerna.

Jag är imponerad av mannen i mitt liv som låter mig hållas i mitt självförverkligande utomlands och som finns kvar varje gång jag kommer hem... Hur olika vi än är (och vi är verkligen två motpoler) så har vi en sak gemensamt - vi låter var och vara som vi är!