4 dec - Solsken!
Idag hade vi sol i stort sett hela dagen så Stadsrundturen blev en trevlig upplevelse. Atlanten låg dessutom ovanligt lugn!
Jag införskaffade en tajineformad liten form med hål i locket, att ha på balkongen som askfat.
Efter utflykten åt jag lunch hemma och en stund senare plockade jag ihop mina grejer och började promenera mot kontoret. Gick längs cornichen som vanligt. Det är helt klart trevligaste promenaden! Atlanten hade blivit lite oroligare nu.
Jag hade inte sett valpen på ett par dagar. Där han och hans mamma har hållit till har grävmaskiner åkt runt och lagt dit fyllningsmassa och jämnat ut. Vet inte riktigt varför. Jag har uppfattat att det grönområdet ska vara kvar nämligen. Men man vet ju aldrig. Jag såg emellertid hans mamma ligga uppe vid vägen på cornichen idag men hon är ju så rädd att när jag pratade med henne försvann hon upp och iväg.
Jag gick vidare femtio meter och hittar så valpen sovandes. Oh, så mager han har blivit... Ni ser höftben och revben tydligt på bilden. Men man KAN inte rädda alla. Det finns ingen Djurhjälporganisation i Agadir (åtminstone inte vad jag har kunnat hitta) som hjälper hundar och katter utan ägare. Närmsta ställe är 25 mil härifrån, i Marrakech... Om de hade här funnits hade jag ju kunnat skaffa hjälp! Det är omöjligt för mig att ta hand om honom med det jobb jag har och flytt varje halvår... Att börja mata är att förlänga ett lidande... Det gör ont i hjärtat!
Antal steg idag 9 713!
Jag införskaffade en tajineformad liten form med hål i locket, att ha på balkongen som askfat.
Efter utflykten åt jag lunch hemma och en stund senare plockade jag ihop mina grejer och började promenera mot kontoret. Gick längs cornichen som vanligt. Det är helt klart trevligaste promenaden! Atlanten hade blivit lite oroligare nu.
Jag hade inte sett valpen på ett par dagar. Där han och hans mamma har hållit till har grävmaskiner åkt runt och lagt dit fyllningsmassa och jämnat ut. Vet inte riktigt varför. Jag har uppfattat att det grönområdet ska vara kvar nämligen. Men man vet ju aldrig. Jag såg emellertid hans mamma ligga uppe vid vägen på cornichen idag men hon är ju så rädd att när jag pratade med henne försvann hon upp och iväg.
Jag gick vidare femtio meter och hittar så valpen sovandes. Oh, så mager han har blivit... Ni ser höftben och revben tydligt på bilden. Men man KAN inte rädda alla. Det finns ingen Djurhjälporganisation i Agadir (åtminstone inte vad jag har kunnat hitta) som hjälper hundar och katter utan ägare. Närmsta ställe är 25 mil härifrån, i Marrakech... Om de hade här funnits hade jag ju kunnat skaffa hjälp! Det är omöjligt för mig att ta hand om honom med det jobb jag har och flytt varje halvår... Att börja mata är att förlänga ett lidande... Det gör ont i hjärtat!
Antal steg idag 9 713!
Kommentarer
Trackback
