Att vara Maria Graube

Första delen av dagens inlägg handlar om kommunikation, sändare och mottagare, något jag finner oerhört intressant, speciellt sedan vintern 2009 efter Kuonis treveckors dygnetruntledarskapsutbildning. Ta t ex den här bloggen, här skriver jag om mina upplevelser, tankar, känslor och tolkningar. Jag beskriver alltså inte om hur DU har det, tycker eller upplever saker - även om du (förhoppningsvis) finner ditt eget liv viktigare än mitt - och det är ju precis så det ska vara!!! Var och en är huvudperson i sitt eget liv, ju!

Att läsa om andras upplevelser kan göra att man kan se paralleller till sitt eget liv och ibland kan man känna igen sig i något och får en bekräftelse på att 'så är det'... eller så blir det tvärt om 'så upplever inte jag', då har du tolkat och lagt in en egen värdering. Båda tolkningarna är Okej!!!

Vad menar jag med det nu då?
Jo, eftersom det som är rätt för dig - kanske inte är rätt för mig så har vi ju två sanningar/uppfattningar men båda är ju lika rätt och sanna, eller hur?

Här kan du nu välja mellan två vägar att gå - antingen accepterar du olikheterna eller så (be)dömer du att en känsla/upplevelse/tanke/handling inte är okej.
Jag förespråkar idag (för det gjorde jag INTE i början av 90-talet)  acceptans, något som jag upplever är mer livsutvecklande. Jag placerade, på den tiden, in folk i fack med negativt laddade ord som beskrivning (se exempel nedan) och det blev låst läge... Jag ansåg att jag var offer för människor som inte fattade någonting eller bara tänkte på sig själva!

Ta gärna en sväng in här och läs mer om att acceptera olikheter! Notera avsnittet som heter "Döma eller förstå"
Att placera någon i ett fack...att beskriva dig med ord som han/hon har tolkat på sitt eget sätt men han/hon vet inte riktigt vad det är han/hon EGENTLIGEN säger eftersom du tolkar dem... Dessutom finns det en gängse praxis tolkning enligt lexikon. Innan vi (be)dömer någon bör vi nog ta reda på vad orden faktiskt betyder. Låt mig ta några exempe.

• Egotripp finns inte i ordlistor, däremot hittade jag ordet ego med synonymerna Jag; mitt alter ego mitt andra jag, - & tripp som har synonymer såsom resa, tur, färd, åktur, nöjesresa och utflykt. Det som är lite intressant är att motsatsen till Egotripp uppenbarligen är jantelagen!
• Man kanske önskar att du kunde visa ödmjukhet d v s vara blygsam, självutplånande, anspråkslös, modest, obemärkt, undergiven, saktmodig, underdånig, respektfull, vördnadsfull, foglig, kuvad, spak, mjuk i ryggen
• Någon kanske tycker att du får för långt i ditt självförverkligande vilket innebär att du realiserar, sätter i verket, gör verkligt, verkliggör, genomför, utför, implementerar, fullföljer något för dig själv
• De kanske menar att du har saknar förståelse 1. insikt, uppfattning 2. uppskattning, sympati, medkänsla, gillande, genklang.
• och hade velat ha lite medkänsla vilket innebär att de söker ditt/din medlidande, sympati, medömkan, deltagande, empati, förståelse, inlevelse, mänsklighet, humanitet.

Och så här tolkar jag betydelsen för egen del.

• Jag tror inte att jag inte är något - då betyder väl det att jag alltid egotrippar, då.

• Jag motsvarar inte synonymerna som gäller för ödmjuk (tack o lov!) förutom i bemärkelsen respekt, där JAG lägger in värderingen att jag respekterar att du tänker, tycker och väljer annorlunda än jag själv, d v s respekterar olikheter! Jag kräver inte att du ska tycka, tänka eller (upp)leva som JAG gör. Däremot, som Jackie Robinson en gång sa, "Jag bryr mig inte om ifall du tycker om mig eller inte... Allt jag ber om är att du respekterar mig som en människa."   Var inte DET lite intressant?!  Ordet ödmjukhet innebär att jag kan FÖRSTÅ och RESPEKTERA att DU mår dåligt men behöver inte lida med dig (idka medlidande) - för medlidande är jag dålig på och behöver man det så är jag inte rätt person. Jag ser nämligen inte lidande som något kreativt och positivt som leder framåt... Det funkar inte i mitt sätt att se livet, helt enkelt.
• Jag får definitivt saker att hända i mitt liv, ett liv som förstås innefattar in mig själv, och då är det väl självförverkligande jag ägnar mig åt. Klurade lite på det där om att gå för långt... och kom fram till att det är ju en subjektiv bedömning. Jag minns att innan jag "krisade" kunde jag kräva sympati, uppskattning och bekräftelse av andra hela tiden. Jag klarade inte av att klappa mig själv på axeln och se mig själv i spegeln och på så sätt bekräfta att jag fanns och dög som jag var. När jag sedan började ta mig tillbaka till livet ansåg en del att jag blivit märkligt som plötsligt  körde mitt eget race... att jag inte gjorde som jag alltid hade gjort... eller var med samma personer som jag alltid hade varit... att jag ifrågasatte saker. Hade ni frågade dem hade de nog tyckte att jag gick för långt i mitt självförverkligande...  Vill du läsa om självförverkligande finns en doktorsavhandling "Den potentiella människan: En undersökning av teorier om självförverkligande." av Staffan Nilsson på Uppsala Universitet..  Den är på svenska och vill du läsa den så hittar du den här

• Vad det gäller förståelse stämmer punkt 1 men punkt 2, inte särskilt mycket så tillvida att jag förstår att ett problem finns men använder energin i punkt 2 till att tänka och göra annorlunda.  Jag medkänner, som sagt var, inte!
• Så avslutar jag med ordet medkänsla. Jag har (naturligtvis) själv krävt medkänsla i, det som jag upplevde, jobbiga stunder och i skrivande stund tror jag att jag känner till varför - Bekräftelsebehov. Idag reagerar jag mer medvetet och därmed också annorlunda. Om något besvärligt eller ledsamt händer så tittar jag på händelsen... funderar på om jag kan påverka själva händelsen... ... känner min upplevelse av händelsen och funderar på hur jag ska kunna påverka dess konsekvens på något sätt. En händelse som HAR hänt - går liksom aldrig att påverka. Så det är ju bara konstatera att det som har hänt, har hänt! Jag ansvarar däremot för vilken känsla/attityd jag bemöter händelsen med... och väljer därmed den konsekvens som blir. Det här har folk i allmänhet jättesvårt att förstå efter som jag försöker att inte bli kvar i en negativ händelse utan stannar upp, värderar, väljer konsekvens (känd eller okänd!) och går vidare i livet. En del anser att det är att ta lätt på livet: Någon gav mig stämpeln egoist haha Kan man bli annat är glad!? (För ordningens skull kan du också läsa lagdefinitionen av hänsynslöst beteende som går att kategorisera som negativ egosim) Och här kan du läsa helt kort om attityd och att ta kontrollen över ditt liv.

Slängde senare ut ordet Ödmjuk på FB med synonymerna och reaktionerna lät inte vänta på sig!  Tack för alla inlägg! Det blev väldigt intressant läsning, känner jag! Innan jag la mig slängde jag ut ordet Egotipp men ungefär samma respons.


Så! Nu egotrippar jag vidare hörni!

Förmiddagen gick till att krångla med F-skattebevis och VATnummer. Kangenmaskinen köper jag från Tyskland och vi försökte ordna att jag slipper momsen direkt vid köpet. Ringde skatteverket och fick numret men det visade sig inte räcka. De behövde det skriftligt! Vi fick bestämma att jag fick köpa den inkl moms och dra av senare.

Kl 10.50 blev det buss och tåg till Linköpings Resecentrum. Det stod en hel del vatten i hagen men det var ändå glädjande. Snart kan jag träna att gå på ojämn mark.



Missade att ta med matlåda så jag fick köpa lunch på stationen. Det blev en god torskfile med remouladsås för 50-lappen. Helt okej och väldigt bra lunchpris, tycker jag! På vägen till jobbet hittade jag dagens hushållsbidrag som blev en krona och femtio öre.

Tog en liten kort promenad och gick sedan upp till jobbet och åt i lunchrummet. Förberedde mina första Flerpartssamtal och genomförde dem. Enda skillnaden mot tidigare är annat pappersarbete, kan jag uppleva, så det gick jättebra och vi fick utvecklande samtal som tog oss någonstans. Jag kände att jag verkligen har fått Sveriges roligaste jobb!!! Jag är så himla priviligerad att få jobba på Arbetslivsresurs, känner jag. Tack för förtroendet Nina och Tomas.

Efter Ninas och min avstämning tog jag tåget hem och upptäckte att jag fått nytt brev från Skatteverket med en ny F-skattesedel, denna gång med VATnumret! Jag ringde direkt och berättade, tog ett kort och skickade det nya registeringsbeviset. Därmed var det klart! Suvve. Jag slipper lägga ut cirka 5000 spänn på ett bräda!

På kvällen fick jag mail från en fotograf som följde med mig på en av Nilenkryssningarna. Nu handlade om en intervju av undertecknad för ett magasin. Intervju blir i maj någongång. Himla roligt!
Helena, som hon heter, hade dessutom varit inne och läsa på kangenbloggen och berättade om en svensk cancerforskare som räddade livet på sin lillasyrra med hjälp av ändring av pHvärdet i kroppen och metastaserna slutade växa! Men mer om det kommer jag skriva om på min andra blogg!