Att vara Maria Graube

Halv fem gick alarmet igång... en timme tidigare än normalt och jag var ganska trött. Men igång kom jag och det blev frukost innan jag satt mig i bilen för att åka mot stan och fjärrbussterminalen.
Hade ju bokat biljett till Stockholm till bussen som gick 06.25. En vacker soluppgång mötte mig när jag kom upp över krönet före Skäggetorp.

Parkerade bilen på Hertig Karlsgatan och gick bort. Det var blåsigt och kallt. Kände att jag nog skulle tagit en extra tröja med...

Vid busshållplatsen träffade jag en blivande sjuksköterska som just försvarat sin C-uppsats som handlade om nikotin och koffein relaterat till hur man sov. Hon berättade att de inte fått det resultat men hade förväntat sig (deras resultat visade att nyttjare av dessa gifter visade sig sova bättre än andra, nämligen). Men som hon sa att de hade ju inte tagit med ALLA variabler som krävs för att få ett rättvist resultat. Det var en intressant diskussion eftersom det visar hur svårt det är att ta forskning som en ren sanning. Allt beror på vilka frågor du vill ha svar på och hur du väljer ut personer för undersökningen och sedan tolkar ditt resultat.

Efter tre timmar i bussen steg jag av och gick ner till Tunnelbanan där jag gick till SL. Jag tog en nummerlapp och det blev min tur varvid jag steg fram och berättade att jag behövde hjälp med att ta mig till Hälsans hus på Söder. Säljaren sade surt att han behövde en adress och vi kom fram till Fjellgatan. Han sa att det gick en buss 53 dit så jag slapp ta tunnelbana och sen byta till buss. Det var ju hyggligt. Men när jag frågade hur jag kom till busshållplatsen sade han vresigt att det var bara att gå upp till Vasagatan... och jag frågade då hur jag kom till Vasagatan och fick ett beskt svar (som om det skulle vara helt självklart) att jag skulle ju gå uppgången till höger lite längre bort. Jag lämnade honom efter att ha tackat så himla mycket för hjälpen och önskat honom en fortsatt bra dag. Det verkade han ju behöva, tänkte jag... och tänkte samtidigt att han kanske behövde lite coaching... för det var nog dags att byta jobb där.



Klev på buss 53 efter att ha stått inne på stationen i värmen. Det var lika blåsigt och kallt i huvudstadens om det varit hemma. Väl på bussen frågade jag chaufförskan hur jag skulle gå till Hälsans hus och hon svarade glatt och trevligt hur jag skulle gå uppför höjden när jag gått av vid Tjärhovsgatan (har jag för mig det var). Tryckte på knappen och gick av och tittade mig förvirrat omkring. Det fanns ingen väg upp på en höjd. Däremot fanns det en trappa lite längre bort... Jag haffade tag i en herre som stigit av bussen samtidigt och han gav mig en kvalificerad gissning men var inte säker. Jag gick iallafall efter hand anvisningar som var att gå över gatan och gå vänster bort just till trappan.

På vägen dit frågade jag en dam med shoppingvagn och trevligt dirigerade mig i samma riktning. Stegade uppför trappan och möttes av en skylt på husväggen, när jag kom upp, med Fjellgatan på. Trevligt. Jag tittade en bit framåt på vägen och hittaden skylten med Hälsans Hus. Jag var framme!


Möte Boel från USA när jag virrade runt och inte hittade. Det var jätteroligt att träffa henne efter allt mailande oss i emellan.

Dagen startade med en presentation av allihop. Tror vi var runt 18 personer. Presentationen tog nästan 2 timmar! Lite för långt till och med för MIN smak. För mig hade det räckt med grundinformation som namn, stad och relation till Leveluks SD501. Det blev iställlet en presentation som plöstligt inkluderade "vittnesmål" om hur man hade blivit hjälpt och reagerat av att ha börjat dricka syresatt vatten. Inte för att det inte var intressant, för det är det. Och det är ju därför jag själv har investerat i en maskin som kostar 33 000. Men det hade känts bättre som egen punkt på schemat...

Lunchen blev jag bjuden på av Helena, fotografen från Nilenkryssningen, och det blev en långlunch på Herman, som visade sig vara en helvegetarisk restaurang till min stora förskräckelse. Jag är köttätare och behöver balanserad/blandad kost! Bara grönsaker funkar inte i min kropp och gör mig energilös. Men en dag är ju okej. Lasagnen var okej iallafall.
Helena hade med sig Helene, en journalist som ville veta mer om mitt liv på Apollo. Det blev lite av min livshistoria, om hur jag jobbade med målbild, affirmationer och visualisering och hade jobb på Apollo innan de själva visste det, om hur jag sålde allt jag ägde och sedan åkte iväg till mitt första uppdrag som Resort Supervisor på Samos i Grekland, om upplevelser de senaste åren och framtiden.
Och det slutade med att de frågade om jag inte hade funderat på att skriva en bok. Och jag svarade henne som jag svarade en journalist tidigare, att jag HAR skrivit mina memoarer och att den låg i datorn. Jag brukar försvara mig med att det finns ju så många böcker i Personlig utveckling och mitt liv är egentligen inte mer intressant än något annat - pch det gjorde jag även idag. Men efteråt kände jag att jag nog ändå måste skriva den klar och publicera den trots allt... Det gäller ju att ha tid och motivation att skriva den klart, bara...
Innan vi skiljdes åt gav de tips på en annan bok som jag får meditera lite grann på om jag vill skriva...


Distributörsmötet höll på till 17 och efter utrymning av lokalen åkte vi mot Linköping, Tara, Alice, Håkan och jag och laddade för jobb på hemmaplan. Många idéer finns det. Nu gäller det att berätta om vattnet och hålla i Vattenfestivaler hehe. Jag blev skjutsad till bilen och åkte hemåt.

Möttes av en vacker solnedgång när jag kom från Skäggetorp och svängde mot Malmslätt. Vilken underbar avslutning på dagen!