Hemresa till Sverige!

Ja, det var inte självklart.
Det var faktiskt tal om att jag skulle bli kvar i Jordanien under min rehabilitering. Jag grät floder när jag kunde se ig själv i 8 veckor på balkongen, ensam och övergiven.

Men efter några turer med försäkringsbolaget och efter att deras läkare hade pratat med militärsjukhusets läkare och det framkom att rehabilitering var näst intill obefintlig på militärsjukhuset. Det handlade om en apelsin fick jag reda på. Att man skulle lyfta den efter 8 veckors gipsning.

Så försäkringsbolaget bestämde sig till slut för att betala min hemresa till Sverige för rehab på hemmaplan.
Den 7 november blev det så bestämt att jag skulle åka med gästerna hem

Jag blev upphämtad en timme innan avresa och ett tag var jag orolig för att jag inte skulle får checka in. Men å andra sidan, som jag sa, det var bara för dem att lösa problemet. Det var inte Mitt fel att man inte kommit och hämtat mig på utsatt dit. Men det ordade sig. Det blev på håret men min agent Yosef såg till att det gick så jag fick checka in mitt bagage.

Satte mig i väntsalen i 15 minuter innan en flygvakt vinkade fram mig att jag kunde gå på planet förstå. Jag tog mig på mina nyköpta kryckor fram SAKTA. Insåg att det var dåligt med överkroppsmuskler! Men jag hoppade ut till flygplanet och stirrade på trappan upp. Visst ja, man ska gå trappor upp.

Jag valde att KRYPA upp för 20 trappsteg. De ville bära mig men det kunde jag ju INTE gå med på. Jag var fullt kapabel att ta mig upp själv. Men som sagt det blev Krypande. När jag kom upp till planet gjorde jag som segertecken och mottog övriga gästers jubel och hoppades sedan på planet. Nu var jag på väg till Sverige.

Försäkringsbolaget hade köpte 2 sittplatser till mig så jag kunde lägga upp benet. Jag hade en trevlig rundresegäst, som rest med Daniella, längst ut som sällskap men hon insåg att jag inte fick plats utan flyttade på sig till sin väninna så jag fick 3 säten för mig själv, något som jag blev oerhört tacksam över.

Det tog ca 5 timmar att komma till Arlanda och det gick ganska bra. Visserligen hade jag ont men jag hade fått tillräckligt med plats att lägga upp min trasiga fot och jag kände mig nöjd ändå.

När jag kom till Arlanda skulle det vara meddelat att det kom Sjuktransport och jag skulle få hjälp till taxin. Detta hade inget fungerat. Ingen stod och väntade på mig när jag klev av. Jag frågade personalen om min rullstol och de kikade men hittade inte beställning. "Min" kapten ringde ett par samtal och ordnade samt väntade in så jag fick en personal  att hämta mig med rullstol innan han lämnade mig. Jag tror han hette Lasse och jobbar på SAS. Jag är honom evigt tacksam. Vet inte hur jag hade klarat mig annars....

Jag fick min rullstol med körhjälp som var supertrevlig. Han tog mina bagade och körde mig till taxichauffören och de båda två väntade så jag kunde gå på toa.

Så åkte jag då sjuktaxi hem till Rappestad där Per tog emot mig!
Och jag var lycklig...





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0