Att vara Maria Graube

Jag börjar med dagen idag och går bakåt för mer uppdatering om mitt liv som Rörelsehindrad.

Det var en helt vanlig morgon - trodde jag.
Jag vaknade, öppnade ögonen och kastade undan täcket. Sträckte mig efter mina kryckor på golvet, tog sats och hävde mig upp. Slätade till täcket så det skulle se lite i ordning ut. Alltid trist att komma till en obäddad säng på kvällen, tycker jag.

Jonzon hämtade sin Apa och svansade runt mina ben när jag hoppade till badrummet och klädde på mig.
Först halksockan på högerfoten över gipset (den har storlek 46 tror jag haha) sedan fårskinnstoffeln på vänster. Jag blir så frusen av att sitta still - och det gör jag ju en hel del...

Hoppade ut i köket för att göra iordning min frukost bestående av 4 dl kaffe i min termosmugg och 2 knäckemackor, idag med stark ost. Ej att förglömma stoppade jag ner 6 körsbärstomater i plastpåsen där jag lägger allt.
Jag hade brett mina mackor och hällt i mjölken i muggen när det plötsligt händer. Jag får på något sätt TAG i muggen så den åker i backen med mjölk över plastmatta, skåp och golv som resultat. Jag svor till och blev så trött över allt  jag inte klarar av. Men så blev jag lite tacksam över att jag inte behövde brygga nytt kaffe iallafall och blev istället lite kreativ.

Hämtade en redan smutsig handduk från tvättrummet och kastade ut på golvet i köket. Tog disktrasan och torkade matta och skåp och la en tidning under mattan där det mesta hade kommit. Nu stod jag där med en handduk och disktrasa som skulle lukta surt inom kort - så jag bestämde mig för att sätta på en tvättmaskin. Sagt och gjort.

När jag gjort det hoppade jag tillbaka till kaffebryggaren, tog ånyo mjölk från kylen, hällde upp och det lyckades.
På med locket och i med muggen i plastpåsen tillsammans med körsbärstomater och medicin. Tog handtagen i munnen och hoppade iväg till vardagsrummet där jag satt mig på vanliga stället i den gråa soffan. Spillde inget och det kändes som en vinst!

Jag satte på datorn och loggade in på Pointblog och Pointshop för att tjäna lite nya poäng och blogga av mig lite jag hade på hjärtat medan jag inmundigade dagens bästa mål.

Halvvägs i frukosten kom svärfar in genom dörren. Han tar en tur hit denna veckodag med lite matlådor till Per och korv till Jonzon som brukar vara ensam och vakta huset på tisdagarna. Han gillar det nästan bättre än att vara på dagis. Sedan jag kom hem så gömmer han sig bakom mig ibland för att slippa åka till dagis haha.

Svärfar Lennart åkte snart iväg tillbaka hem och jag fortsatte äta min frukost. Då ringer telefonen. Självklart hade jag GLÖMT att hämta hemma telefonen men jag tänkte att det nog bara var en säljare. (Det brukar ringa iallafall en om dagen.) Jag tog upp kryckorna från golvet och kom upp, hoppade iväg till hallen och tog telefonen.

Det var min kontakt på Linköpings Kommun som ringde och hörde hur det gick med min fot.
Jag berättade hur jag åker en gång i veckan till Ortopeden, fått stark antibiotika och kanske måste ha ÄNNU starkare mediciner och om mitt värsta scenario att jag måste operera bort inplantatet om det visar sig att jag inte tål det. Får provresultat på torsdag och håller tummarna för att såret BÖRJAT läka där det har vätskat sig sedan operationen i Sverige. (Men det känns inte så och jag har ju haft rätt hittills...) och att jag fortfarande inte får stödja på foten. Men sa också att jag vet inget om framtiden, bara hur det har sett ut och nuläget. Jag kan inte ta mig hemifrån utan att någon hämtar och lämnar mig.

Han berättade då att jag har kommer få rätt till Färdtjänst från och med idag!
Och jag som hade gett upp det och funnit mig att vara "fängslad". Är det inte underligt hur livet kan bli? Man ska inte tro att man vet något.

Så nu KAN jag ta mig hemifrån om jag VILL - det räcker för mig!
Jag orkar fortfarande hoppa omkring länge och kommer nog inte utnyttja min "rätt" fast jag har den...


Men nu så ska vi backa lite. Det ar ju några dagar sedan jag skrev sist och det är ju som så att jag måste hitta på saker om jag inte ska bli galen här hemma.
Jag bloggar flitigt på Pointblog.se och tillhör Topp5 där. Jag skriver om allt möjligt och det är jättekul när jag får kommentarer på mina inlägg. Det kan vara saker som jag hört på radion (lyssnar på P1 nästan varje dag numera - ålderssymptom?) eller sett på TV eller läst i tidningen eller på internet. Det blir lite som debatt... något som leder mig in på annat området

Jag ska blir politiker och förändra världen.
Bestämde mig för det förra veckan! Har varit inne på det i mitt tidigare liv (läs ungdom) men inte gjort något åt saken eftersom jag har haft annat för mig. Men nu när jag har fått sätta livet lite On Hold så hinner man läsa och begrunda - och ibland bli irriterad. Och eftersom jag alltid säger att om du inte FÖRSÖKER göra något åt saken, har du inte rätt att gnälla. Och jag vill gärna ha rätt att gnälla - alltså ska jag bli politiker och förändra världen.
Mitt största problem i debatter/diskussioner är att jag är lättrörd och gråter lätt - kan man gå i träning för sånt?

Vad har hänt mer?
Jo, jag har beställt alla julklappar på internet i år.  Får se om alla kommer INNAN jul haha. Speciellt från ett företag där jag beställde grejerna för 1,5 vecka sedan och de har inte kommit än...
Martina och Henke fick julklapp före jul. Shoppade loss på Willys för glatta livet igår. Bara bra saker = mat!
Man behöver inte grejer egentligen. Smartare att ge sånt som går att förbruka. Då kan man man ju spara de pengarna och sedan använda egna pengar att köpa annat för. I LIKE!
Och jag var ju med och handlade. Josse, Martinas kompis, kom och hämtade mig. Jag passade på att köpa helgmat - Entrecôte och potatisgratäng står på menyn på lördag! Jättekul att handla på något annat ställe än Apoteket!

Och så pluggar jag. Man måste ju passa när man är sittandes att förkovra sig och använda hjärnan.
Min Geologikurs är slut och jag håller just nu på med Astronomin. Sedan väntar Konsthistoria, Hjärnfysiologi, och Psykologi. Meningen är att jag ska plugga sånt som jag tycker är intressant - inte som jag MÅSTE lära mig. Och jag gör det när jag har LUST! Tror jag skulle vara en perfekt kandidat för distansutbildning!


Med ovanstående kan det ändå konstateras att jag nog ändå HAR ett liv, om än annorlunda mot förut.