Att vara Maria Graube

Idag tog jag färdtjänst första gången.

Hade tid på Modeklippoteket kl 10.45 först och sen hade jag Ortopeden kl 14 där jag skulle bli av med mitt gips.
Fick tid för resa till kl 10.10, lite sent men annars skulle jag få åka så tidigt och ingenstans att ta vägen. Stående i minusgrader på kryckor kändes INTE aktuellt.

Jag var klar 10 minuter innan det var dags (det står att man ska vara beredd att åka upp till 20 minuter före given tid i pappren) ... Men först 20 minuter senare ringde telefonen och sa att den var på väg. Då var klockan 10.20. Nu var det bråttom. Chauffören hade stått utanför fel hus. Men nu var han snart på rätt adress iallafall.

Jag hoppade in i bussen och sa att jag skulle vara hos frisören i stan om 25 minuter (de får alltid reda på var och när man ska vara framme så det tänkte jag att han visste). Oj, sa han och fortsatte att han skulle hämta upp två till i Malmslätt.
Då ringde jag till frisören och sa att jag nog skulle bli 15 minuter försenad. Tänkte det var lika bra - och DET var det.
För han åkte med GPSen som instruerade fel. Vi hamnade i Vikingstad och fick ta en omväg för att komma till Kärna Centrum där vi hämtade upp de två på två olika adresser.

Det visade sig snart att den ena damen bara skulle åka in till Malmslätt och vi åkte ner och lämnade av henne innan vi kunde börja får resa till stan.

När klockan var 11.01 var jag framme  på Platensgatan 6 och Modelkippoteket. Min beräkning om 15 minuters försening hade varit ganska på pricken. Frisören Ronny öppnade dörren och jag bad om ursäkt för min försening som dessvärre var utanför min påverkan. - Ingen fara, jag har bara hand om dig, sen ska jag ha lunch.

Jackan hängdes upp och jag hoppade upp till frisöstolen som skulle vara mitt hem de närmaste 2 timmarna (de har som en halvtrappa i salongen - bra träning inför julafton som skulle tillbringas hos min moster som har en trappa upp tilll ytterdörren).

Efter mina test på taaz.com hade jag kommit fram till ett beslut - det skulle bli en traditionell permanent med en skillnad från tidigare, nämligen att jag skulle behålla sidobena och snedlugg.
Efter schamponering var det dags för SPOLARNA. Det blev både smala och tjocka spolar och Irén och Ronny hjälptes åt.




Efter två timmar var jag klar. Men ännu kunde man inte se slutreslutatet. Permanent blir bäst om man inte rör så mycket och får självtorka (ni fattar varför valet föll på det här, va? haha)

Det var tajmat för straxt efter att jag fått på mig jackan och pratat lite med Örjan som äger Modeklippoteket, så kom min taxi som skulle ta mig till Ortopeden.

Jag var där 20 minuter innan jag skulle vara där, trots att det var fler i taxin som skulle till lite olika ställen. Jag kom in ganska med en gång.
Gipset sågades upp, såret konstaterades se bra ut och helt torrt. Så nu skulle det inte bli några fler gipsningar Och istället för Gips-skon  skulle jag ha vanliga skor. Hade tagit med mig min Ecco vintersko med dragkedja i sidan. Det var kanske inte något jättebra val. Tog väl en 10 minuter innan den var på och jag kunde bara dra upp kedjan en liten bit p g a svullnaden. Insåg då varför de sagt till mig att ta en bekväm och stadig SNÖR-sko...

Jag kom därifrån med mitt röda gips iallafall - fast i väskan. Det var ju ändå gipsomgång nummer 7 och den siffran bringar ju tur! Så det var klart att det skulle med hem som ett monument över händelsen denna höst.

Nu var det ju så att jag hade ingen färdtjänst förrän 15.30 och jag var klar 14.00 ... så jag ringde och frågade om jag kunde få en tidigare tid. De ordnade fram en till  kl. 14.50. Ja, det var ju iallafall 40 minuter tidigare så den tackade jag Ja till. Satte mig i väntrummet och läste och åt min medhavda banan så länge.
Det kändes jättekonstigt att inte ha något gips. Det var ganska ostadigt och det var både obehagligt och gjorde ont när jag stegmarkerade. För jag skulle inte ha någon vikt riktigt än. Om ett par dagar skulle jag börja ta vikt. Först skulle jag hitta lite stabilitet i leden. Men det var ändå oerhört befriande att slippa ha gipset..

På vägen hem i taxin ringde min mobil - Det var huvudkontoret på Apollo och man ville erbjuda mig tjänsten som Resort Supervisor i Agia Pelagia på Kreta till sommaren! Jag kom av mig helt. Jag som trodde de inte ville ha mig nu när jag råkat ut för fotledsfrakturen. Jag lovade höra av mig imorgon med besked.


Så även om jag inte sov hela den här natten heller som jag hade hoppats, så hade jag tre saker att glädjas över.
Jag är äntligen befriad från gipset och livet går mot sin ljusning, Apollo vill att jag ska jobba för dem i sommar  OCH jag var as-snygg i håret - för så HÄR blev det. I like!