Att vara Maria Graube

Ja, kan ni fatta
Att efter att ha kämpat sedan jag kom hem, den 9 november , så har jag äntligen fått beviljat färdtjänst.
Det känns helt fantastiskt. Vilken frihet. Jag KAN göra något om jag VILL + att min sjukresor blir ett helt annat pris.

Räknade ut hur mycket jag har lagt på mina sjukresor sedan jag kom hem och det blev 1120 SPÄNN.
14 resor har jag gjort sedan jag kom hem från Jordanien. (LITE småkärvt för en som ännu inte har någon beviljad sjukpenning.)

- Ja, men du har ju verkligen kommit ut och sett dig om , sa Per.
Jättekul, Per.

Men det stämmer om turerna till Ortopeden nu kan räknas. Mycket utvecklande - INTE.

Fast EN sak har han rätt i. I och med att man samordnar resorna så får man se områden man aldrig har varit i. Å andra sidan tar en hemresa som skulle tagit 15 minuter upp till 1 tinme. Aja. Jag har till exempel varit runt på Garnison i de nybyggda områdena ett par gånger, Nykil och idag var det Ledberg.

Jag har alltså varit på Ortopeden. Såret såg ut att vara på bättringsvägen, konstaterade doktor Per efter att syster Ingegerd proffsigt avlägsnat mitt svarta gips med sin "vibrationssåg".

Själv konstaterade jag att jag var SÅ himla torr och uttalade detta varvid en balja med vatten och ett par svampar kom fram till min säng.
- Du kan skölja av här men INTE för mycket, så sköljer vi såret med rent vatten sen.
Och jag var lycklig, mitt BEN var lyckligt och min fot superglad. Och skinnet bara rasade. Berättade att vi är vana att ha SPA-kväll en gång i veckan annars med peeling, fil och kräm, något som vi har fått avstå ifrån sedan olyckan. Hon förstod min saknad.

Doktorn kom tillbaka in och vi pratade om hur nästa vecka skulle se ut.
- Jag tycker att du kommer tillbaka på tisdag 22e till Ingegerd, så tar ni bort gipset. Sen tycker jag inte att du behöver ha något gips mer. 8 veckor är sagt att du ska vara i gips och det blir det nästa vecka. Såret kommer läka bättre om det får vara fritt.
Han förklarade att jag skulle äta nästa kur med antibiotikan och fortsätta att inte stegmarkera.
Han berättade också lite om rehabilitering och skulle skicka en remiss till sjukgymnasten på min vårdcentral och har rådde mig till ringa o boka tid redan imorgon eftersom det är väntetid och jag ska börja träna runt den 10e januari.
Efter några veckors träning trodde han att jag kunde vara arbetsför i "vanliga skor", som han skrev på sjukintyget - inget högklackat än alltså...

Den 24e, på julafton, får jag börja lägga LITE vikt på foten men öka på VÄLDIGT försiktigt. Det skulle jag göra fram till jag fick tid hos sjukgymnasten då träning kommer igång på allvar. Och så småningom skulle jag kunna släppa kryckorna!

Ja, det är ju bara att bita ihop och inse att det blir januari i lugn takt också då. Men det verkar som det är bara JAG som har trott att jag skulle vara bra typ till 1 januari - ingen annan. De tycker att jag är lite VÄL optimistisk!

Aja, innan jag gick därifrån så fick jag smörja in mig innan det var dags för omgipsning. Då plötsligt får Syster se något och utbrister lågmält "Du får nog passa på att köpa något mot fotsvamp när du hämtar resten av antibiotikan på apoteket." Jaha ja. Så hade man då fått något ANNAT man aldrig haft förut, tänkte jag.

Jag fick mitt röda gips, tyckte det passade så här inpå jul, och en tid till tisdag nästa vecka när vi skulle ta bort det -  innan vi sa Hej då för denna gång.



Så var det då hopp till Apotek Berzelii för att hämta mediciner då.
Och det var Svinkallt, -9 grader och blåst 12-15m/s.

På vägen - och det var ju dumt, jag kunde ju ha ringt INNE, så ringde jag Taxiresor och beställde hemresa. Den skulle komma 11.15 och det passade perfekt för då hann jag ju till apoteket också.

Jag fällde ner broddarna och hoppade med bestämda hopp mot Norra ingången och Apoteket. Och efter 12 minuter var jag där - och jag tryckte med förfrusna händer på knappen för RECEPT och med medcinerna kunde jag sedan sätta mig i taxibussen tillsammans med en dam som skulle till Malmslätt.

När jag kom hem var jag frusen och trött men ganska glad över besöket på Ortopeden som jag ändå tyckte var ganska positivt, till skillnad från de andra.

Tittade lite på TTC och astronomikursen, bloggade och förberedde Jonzons klickerträning.
Vi körde lite repetition nu ikväll  och nu sitter jag med Klickern runt handleden, beredd på att han ska få för sig att "voffa" åt inbillade inkräktare. Passar på att träna Skall och Tyst, tänkte jag.



Så nu avslutar jag för idag.

Ta't lungt där ute!