Att vara Maria Graube

Sände danska bussen kl 8 först. Sen hastade jag hem och städade lägenheten och packade ner det sista.
När klockan var straxt efter halv tio var det dags att dra ner väskorna till Taxistation där vi skulle bli upphämtade.



Vi ställde väskorna och stoppade buss 11 för att hänga med ända bortifrån. Milla hade ångest ända tills vi kom tillbaka. Någon kunde ju ta väskorna, sa hon.

Hade sista transfern på Samos, sa Hejdå till mina kollegor och drog iväg igenom passkontrollen. Planet var försenat cirka 30 minuter, inte så farligt tyckte vi. Vi tog en sväng på Taxfreen där vi handlade en Whiskey till Per och Milla handlade Bountyminisar. Milla gick sen och ringde upp sina sista pengar på telefonkortet och snart var det dags att åka till planet.

Ja, man får åka buss till planet. Lite kul det kanske skulle ta 4 minuter att gå.

.

VI klev på ett spännande plan.

 

Det var inte särskilt stort. Sätena satt tre och två bredvid varandra.
Milla och jag hade ju inte fått sätena bredvid varandra eftersom biljetterna beställts vid olika tillfällen men planet var inte fullt så personalen var hygglig och lät Milla flytta fram till mig.

Och solen sken och himlen far blå när vi for. Men ju närmare vi kom Sverige, desto molningare blev det...


Resan gick väldans bra. Det kändes inte så långt trots att det varken fanns tillgång till radio eller dvd i planet. Vi hade vår egen musik och det hände något nästan hela tiden. Först kom dricka vagnen med snacks. Det blev två ostbågepåsar så klart. De var lättätna haha. Sen kom matvagnen med vår lunch som var helt okej. Därefter kom kaffe på maten och snart kom taxfreevagnen. Och däremellan vilade vi lite...

.

Så var det ju det där med bagaget. Vi landade ju senare än beräknat och det gjorde att vårt bagade skulle komma MYCKET senare p g a personalbrist. Det har hänt en gång tidigare just på Arlanda så den här gången visste jag på råd. Vi stegade bort till Bagageservicedisken och bad dem sända våra väskor till Linköpings Flygplats och det var inga problem. Så därför hann vi med vårt tåg med god mariginal.

 

Och det var fler än en gång under resan jag nästa var glad över att slippa stora väskan. Dels är tågen inte anpassade för bagage och sen skulle vi byta från tåg til buss i Nyköping pga banarbeten resten av vägen hem. Hade blivit ett himla kånkande och min väska vägde ändå 24kg.

Så vi åkte hem med lätt bagage!



Det regnade när vi kom till Linköping och det var mörkt...
Per hade kommit ner till stationen för att hämta oss och vi åkte till Rappet där en glad hund mötte oss.

Det lustiga är att det kändes inte som om man hade varit borta mer än 14 dagar. Allt var sig likt o som vanligt.
En underlig känsla. Jag åkte hemifrån i april...