Att vara Maria Graube

Alarmet gick igen kl 03 men jag var redan vaken ett par minuter innan det satte igång.

Jag gjorde mig iordning och spatserade iväg med väskorna till receptionen för att tigga ett par knäckemackor o kaffe. Det gick alldeles utmärkt. Jag fick till och med apelsinjuice. Egentligen skulle frukosten börja serveras kl 04.30 men jag skulle ju åka med transferbussen till Arlanda kl 04...

Jag lämnade kvar min 7 kronorskudde. Den var värdelös...  Och sen var det Ajöss från Hotellbyn.

Jag checkade in mitt bagage som denna gång vägde 21.1 kg och fick ett orange band på sig som det stod Heavy på haha. Bra jobbat tänkte jag, eftersom jag den här gången förutom mina egna grejer, hade min uniform med mig... trodde jag. För Per och Milla ringde och sa att de hittat min kjol och kavaj på fåtöljen i vardagsrummet   suckar   som de skulle skicka med Co-mail till Hurghada.

När jag lämnade ifrån mig stora väskan studerades mitt pass och samtal ringdes. Det visade sig vara trasigt 3 cm där det lossat från pärmen. Det var ett tag osäkert på om jag skulle kunna åka med det till Egypten. Men det blev godkänt mend uppmaningen att jag alltid skulle säga till att man var tvungen att vara försiktig när man öppnade passet.

Jag trodde i min enfald att det skulle finnas taxfreebutiker som vanligt. Men flyget var med SAS och avgång skulle ske från Gate 67. Där fanns bara ett par butiker – stängda. Jag som hade tänkt köpa med mig schampo, balsam och kanske en ny kaviartub som ersättning för den de ”snodde” i handbagagekontrollen. Men icke sa Nicke!

 Jag slog mig istället ned i en kafeteria som var öppen och tog en fralla och kaffe. Efter det satte jag mig vid gaten och snart kom Isis, f d kurskamrat och numera rundreseledare-kollega.

Resan gick väldans bra men även denna gång fanns ingen ingång för mina hörlurar så jag kunde lyssna på radio, ej heller någon tv-skärm så man kunde få se på någon film. Det blir lite trist...Det blev att titta på utsikten eftersom jag satt på fönsterplats med underbar utsikt med ojämna mellanrum...

.

.

Och Isis konverserade glatt på, vi läste lite i hennes papper, jag lyssnade lite på min arabiska kurs och slumrade till. Och jag slumrade tillräckligt länge för att missa taxfreevagnen. Kan ni fatta! Och jag som hade tänkt köpa en superliten webkam som bara vägde 14 gram. Det blev inget med den saken.

Så kom vi då till Hurghada!

När vi kom till Hurghada fick vi vårt visum av Muhammed och gick igenom passkontrolleRNA. Ja, typ tre stycken. Och ja, passet har hållit hittills. Isis och jag hade turen att få vårt bagage. 30 gäster fick inte sitt. Det var kvar i Stockholm...

 Jag, Isis och Anna (som ska jobba i El Gouna och var en av dem som inte fick sitt bagage) blev hänvisade till en buss som skulle ta oss till hotel Bel Air där vi skulle få bo till på tisdag.

Ett schysst hotell som ligger helt granne med Arabia som jag bodde på i januari/februari när jag gick på guideskolan. Vi fick varsitt armband som talar om att vi har All Inclusive. Supert! Det är bara det att vi inte ska vara där så mycket. Jag packade upp även om vi inte skulle vara så många dagar här. Jag skulle få vara ensam en natt sen skulle jag dela rum med två kollegor.

.

.

.

För vårt första uppdrag var Lokalkännedom. Så efter att Isis och Anna hade vilat och jag suttit på min balkong en timme stack vi iväg. Vi fick en lista på platser vi skulle besöka och uppgifter vi skulle söka i anslutning till dessa. Vi skulle ta taxi och Jalla Jalla-bussar (Dolmus). Och vi var väldigt strukturade och hann med det mesta. I New Hurghada stannade vi till på Cinnabon som har de godaste Kanelbullarna du någonsin har smakat, alltid nybakad! Och då menare jag nybakad!

Anna hann till och med handla lite saker så hon kunde få ett ombyte kläder och lite toalettsaker. Målet med denna rundtur är att vi ska ha sightseeing med de tre guider som kommer ner imorgon eftermiddag och berätta ALLT vi vet om Hurghada när det kommer. Dessa tre kommer sedan få ett prov med frågor för att se om de har lärt sig något av oss. Hur kul som helst! En utmaning helt klart. Vi ska fortsätta kl 9 imorgon har vi bestämt. Guiderna kommer kl 14!

På kvällen gick vi tillsammans med resten av vinterteamet till Café del mare som ägs av två svenskor, Jessica och Malin, ett jättetrevligt ställe som har wireless internet som du få surfa på om du äter där. Där blir det nog att hänga en del...

När klockan började dra sig mot 22 tog Isis och jag en taxi hem och Anna åkte iväg för att träffa en kompis (hon har varit och jobbat i Hurghada tidigare).

Jag skrev det här och somnade i ett svalt rum med susande luftkonditionering och var lycklig.

Reflektioner:

Hurghada  är en stad med 150 000 invånare och det märks. Mycket folk, Mycket trafik, Många butiker med inkastare, Billigt och rörigt – helt underbart! VI RRL kommer köra Nilenkryssning varannan vecka och jobba i Hurghada varannan vecka. Kan det BLI bättre?! Inte vet jag. Den som lever få se. Men jag trivs redan. Känns som om man har varit här längre än ett par timmar... fast det är klart jag har ju varit här tre veckor för 7 månader sen  hehe Det är klart att det känns lite hemma. Och det känns som rena lyxen.

I detta första boende ingår AC, handduksservice för solstolarna/badet och maten –även om vi inte kommer utnyttja det eftersom vi är ute mest. Här finns gym och massage att ta del av. OCh Milla? Känner du igen det här smörpaketet???

Det tutas och lyser neonskyltar överallt. Det är massor av folk och försäljarna påstridiga men trevliga. Här skrattar och skämtas mycket. På restaurangerna är det full service med mycket uppmärksamhet och småprat. Och här är det BILLIGT. Jag har ätit vitlöksbröd, en Tacosallad och en 50 cl Sakara (egyptiska ölen) för 45 kronor. Cigaretterna kostar  cirka 10 kronor asken. Isis köpte ett par sandaler för 35 spänn. En träningsdräkt med linne och byxa köpte Anna för 135 kronor. Att ta en taxi kostar ca 15 spänn till Sekalla ( vi bor mellan El Dahar och Sekalla) och tar du en Jalla Jalla kan du åka ännu billigare.

Ja, det här kommer bli en fantastisk vinter. Det känner jag i själen!