Att vara Maria Graube

Lyxade idag och gick till Ingeborgs bageri och köpte 5 olika frallor. Svängde förbi ICA på hemvägen och hämtade skurmaskinen innan jag körde grejer till Rappet.

Ville åka tidigt för att vara säker på att Per och Jonzon hade åkt till Nykil. Ville inte störa Jonzon för mycket. Han blir så besviken och ledsen när jag åker och går och gnäller.

 Åkte sen hem och fortsatte städa lite grann. Idag började Milla med sitt rum.

Sen skulle jag använda skurmaskinen- det var bara det att den inte funkade. Jag fick inte igång den. Jo, en stund gick den sen la den av. Rengjorde den i hopp om att det var DET som var problemet men icke. Sen misstänkte jag glapp i sladden och gav upp. Så det fick bli för hand.

 
Per ringde innan jag åkte till jobbet (jobbade kväll) och berättade att mina anställningspapper från Apollo hade kommit. Så roligt! Han fick läsa högt i telefonen haha. Det ÄR verkligt!!!

 
Jobbade alltså kväll och det skulle bli bjudning. En kompis, Peo, skulle komma hem till Carro. Färdtjänsten var (som vanligt...) försenad och jag väntade nästan en halvtimme ute i duggregnet på att de skulle komma och svänga in på gården.

 

Men så kom de till slut. Hamburgare med pommes skulle det bli och Kladdkaka till kaffet. Det blev en väldigt trevlig kväll som gick alldeles för fort. Och katterna hade gjort rokad på favvoplatser...

....

Innan kvällen tog slut bestämde sig Carro och Peo för att träffas snart ige ? men att han då skulle han få träffa Martina eftersom jag nog hade åkte till Grekland innan nästa tillfälle.

 

Satt, som det kändes, snart i bilen på hemväg. Klockan var 23.30 och jag lyssnade på radio. De spelade musik från 80-talet. Då drabbade det mig - nostalgin.

Jag sörjde min ungdom. Eller kanske ungdomens glädje och sorglöshet. Och jag snyftade till...

 
Nu är det ju inte så att jag längtar tillbaka. Det var liksom bara ett konstaterande att jag var på väg in i en ny fas. Jag har nämligen privilegiet att leva ett fantastiskt utvecklande och omväxlande liv! Finns inget att klaga på. Man måste ju se sin egen del i de sammanhang man hamnar i och inte skylla ifrån sig! Och resonerar man så så inser man att det finns inga problem, bara möjligheter. Allt är upp till dig själv. Och jag väljer att ha roligt, helt enkelt.

 

Okej, flyttstädning är inte kul. Men då har jag hittat ett sätt att genomlida detta. Jag använder tiden till att gnola och meditera och kommer på en massa roliga saker. He he

Då blir det plötsligt (iallafall lite) roligare.