Att vara Maria Graube

Jag vaknade och hade en timmes sovmorgon Jätteskönt!

Kl 9 stegade jag in på kontoret och skrev lite Guest reports och tittade på mina departurelistor. Jag kände att jag ville veta hur mycket jag egentligen går här i Votsalakia. Så jag klämde på mig stegräknare för att få facit. Kan vara intressant att se hur mycket tid jag lägger på promenader fram och tillbaka. Jag har blivit känd som guiden som syns ute varje dag hela tiden haha.

Kl 13 stängde kontoret och jag spatserade glatt iväg till hotel Aspres (20 minuters promenad). Det blev en banan och glass till lunch. En av katterna låg och vilade i skuggan.

Sedan följde jag med bussen till kontoret där jag fick skicka iväg den bussen för att stiga på nästa och följa med den till flygplatsen. Sa 'Hade' till mina norska gäster... och gick till arrivalhallen och tog emot mina NYA trevliga Tromsøgäster.

Vid sista hotellet släppte jag av gäster och blev själv avsläppt och gick tillbaka till kontoret (20 minuterspromenad igen).

På vägen hem stannade jag till hos Juvelerar-Maria. Hon visade mig svalboet under hennes tak. Att ha ett svalbo i byggnaden betyder lycka...

Här stannade jag bara helt kort eftersom jag hade Träffpunkt på Restaurang Kleopatra 19.30-21.30.

Det var både gamla och nya gäster som kom och vi hade väldigt trevlig där jag sprang omkring bland borden och försökte prata med alla lite grann. Restaurangen var fullsatt (den tar 100 personer och det var väl kanske 90 platser upptagna denna afton. Ett stort sällskap greker firade något och så var det vi skandinaver resten) och det var nog jobbigt för servitören som fick hjälp av ägaren att servera... Men det gjorde ett bra jobb med de förutsättningar som rådde.

Jag var hemma skapligt denna afton. Redan 22.05 och det kändes ovanligt att komma i säng i en tämligen dräglig tid. La mig och lyssnade till grekiskakursen. Det börjar släppa lite nu. Jag börjar liksom komma på själva systemet nu. Men det är inte lätt med alla böjningar och olika betoningar där ett ord betyder olika saker beroende på hur du betonar det. Men det ska nog lösa sig... tror jag.

Det jag försöker gör att är att få ordförrådet lite större. Och jag har börjat kunna bilda meningar. Spännande, ni!