Att vara Maria Graube

Dags att flytta kartonger från mitt hem till mammas förråd. Martina hjälpte till och bar.



När vi var klara sa jag till dem att gå förväg i kulverten eftersom jag skulle låsa bilen och hämta Jonzon.
Det var bara det att när jag kom till mammas port fanns där plötsligt en PORTTELEFON!
Och jag hade ingen kod, ju!
Stod där och tryckte lite planlöst för att se om det pep till men -icke! Jag ringde upp och bad att få koden!





Koden, frågade mamma. Vi har ingen kod än. Dörren är öppen.
*LOL* Jag KUNDE ju ha känt på dörren alltså, *LOL igen*

Väl uppe i lägenheten åt vi semla från Ingeborgs bageri (världens godaste semla och en sak som jag kommer sakna när jag lämnar Sverige!) och drack kaffe...



VI tog en sväng till Willys innan jag lämnade av Martina hemma igen. Och jag och Jonzon vände hemåt.
Jag satt online på FB (Facebook) och msn och jobbade samtidigt vid datorn med avbrott för Jonzon-promenader!

När jag hade varit ute med herr Jonzon och kom hem kl 17.45... DÅ HADE JAG FÅTT MAIL - FRA ANDERS!




Nu hade jag (äntligen!) fått ett erbjudande om anställning på SAMOS med utresa den 21 april - och jag var lycklig.
Och chockad. Jag satt vid datorn MED JACKAN FORTFARANDE PÅ MIG till klockan var 21. Då fick jag tvinga mig att gå ut i hallen och hänga upp den.

Men jag var ju bara varit TVUNGEN att söka information och börja läsa på om Samos, ju
*LOL* och meddela typ ALLA *ASG*

Nedräkningen har börjat!