Att vara Maria Graube

Oh my good!

Det blev ingen sömn what so ever natten som passerade.
Tur det var nära mellan handfat och toa om ni förstår min mening...

Det här var värre än när jag plockade gallsopp och gjorde en, i mitt tycke, väldigt god svampstuvning som jag satte i mig 1982                     tveksamt asg

MEN i arla morgonstund (läs kl 7) tvingade jag mig ändå upp. Det regnade fortfarande....
Jag var helt övertygad om att det bara var JAG som var sjuk och vill inte låta andra bli lidande för min dumhet. Jag hade denna dag i uppdrag att hämta Tina och åka på ö-upptäckar-färd.

Jag tvingade i mig lite frukost som jag fick upp, packade väskan och startade bilen och for iväg mot Pythagorio. Jag hade åkt 40 minuter när telefonen ringde... Det visade sig då att de andra unga tu också var sjuka - i samma sak.
De andra mådde emellertid något bättre vad jag förstod. Men jag fick lov att vända och åka tillbaka till min säng.
Det är jag oerhört tacksam för.

Var hemma halv tio och låg utslagen till 20 tiden. Då fick jag tvinga mig upp igen och äta lite. Jag hade ändå lyckats få i mig vätska så det var ju ingen ko på isen direkt. Lite ris... tänkte jag, det blir bra. Så jag fixade lite is och mulade ner bacon och fick i mig ett par gafflar som snart hittade tillbaka upp igen.




Näe det här var inget roligt dygn ni.
MEN å andra sidan.
Det var väl en himla tur att det var nu och inte när jag har 150 gäster som väntade på service, eller hur???

Så med inälvsmaten i åtanke som skulle bringa god hälsa...
1. nu kunde det ju bara bli bättre
2. det här kommer nog inte hända en gång till - denna säsong haha


Vad livet är fantastiskt ändå, ni!