Att vara Maria Graube

Idag vaknade jag en kvart innan klockan gick igång. Och det blev en spännande dag!

Började med att göra lite Nescafe. Det är slut med svenska kaffet. Självklart glömde jag köpa mjölk igår (o har inte köpt någon idag heller för den delen). Till kaffet inmundigade jag en skiva grovt bröd med färdigskivad ost. Klockan 7 satt jag på min terass med min frukost och blickade ut över hav och berg. Husets katt, Fatima jagade något i gräset under tiden fåglarna kvittrade runt omkring.

Tio i åtta satt jag sedan i bilen för att åka ner till kontoret. Christos var redan där. Han hade städat mitt skrivbord så jag hade bara att montera upp min dator. Det visade sig senare på dagen att det var något mysko med tangentbordet. Ibland skrev den dubbla bokstäver vilket vållade problem när jag skrev in lösenord för jag kom inte in. Men det löser jag imorgon när jag möter Philip i Phytagorio.

Jag jobbade undan lite på förmiddagen där jag gick igenom lite grejer som låg i datorn från förr om åren. Tog över lite på USB minnet och la över till min dator så jag kunde göra lite hemma. Sparar lite tid på så sätt. Och så har jag lite att göra. Har ingen TV att slötitta på när jag är ledig. Har ju bara datorn som sällskap. Som tur är hade jag lite musik så jag har något att lyssna på. Men ibland har jag ingenting på. Känns märkligt. Men istället kan jag sitta ute och lyssna till havsvågorna. Det känns ännu mer märkligt. Här finner man tid för meditation och eftertanke, helt klart.

Bilder från stranden

..

Här är så lugnt... och det är jag ju inte van vid direkt.

 När det började dra sig mot lunch blev det tur till Drakei, byn där vägen slutar kan man säga.

Det blev en FANTASTISK tur och Mr Christos gjorde flera stopp på vägen så jag verkligen kunde uppleva Samos skönhet. Det var verkligen en fröjd. Jag kände mig förflyttad till forntiden där vi for genom landskapet vid den sedan länge utslockande vulkanen där Kerkis visar sin ståtligaste och högsta topp dryga 1450 m ö h och djupa raviner som fick mig att tänka på Nya Zeeland. Med ett landskap där cypresser står likt stadiga pelare med ojämna mellanrum, hav, klippor, stora stenar som lossnat från berget, gulblommande ginst varvat med klarröd vallmo vajande för vinden.

Här kommer lite bilder

..

 

Vi besökte Agios Kyriak, ett litet vägkapell skulle jag kalla det, där vi tände varsina två ljus för nära och kära. Stannade till ovanför Manolaki där man tillverkar båtar och Katavasi.

..

 

..

..

..

I Drakei stannade vi för lunch på Tavernan med kanske vackrast utsikt för den är en ståltrappa upp en våning där jag blev bjuden på omelett och en grekisk sallad. Samma väg tillbaka men med annat perspektiv. Man fick hämta andan när man såg nerför stupen som kantrar sidan haha

På Samos gäller det att INTE slappna av bakom ratten. Det är RIKTIGT spännande att köra på de här vägarna kan jag berätta. Tur man tycker det är roligt haha

De byar som ligger så avlägset från närmsta by med affär är självförsörjande och har allt de behöver. Det innebär att de aldrig behöver åka någon annanstans. Ibland finns det en skola för mindre barn men sen är det skolbuss som gäller.

......

Väl tillbaka fick jag tag i Philip o vi kom överens om att träffas i Phytagorio imorgon. Det blir förmodligen ett äventyr för sig för den byn är typ bara enkelriktad och det gäller att hitta rätt. Här handlar det dessutom om gränder där det hänger på centimetrarna att man kan komma förbi... Min agent tyckte att jag skulle stämma möte utanför men... näe jag måste nog försöka iallafall. Går det inte så får jag la ringa Philip.

 

Jag fortsatte vara på kontoret som är beläget 50 meter från stranden.

..

När det inte gick att logga in på min mail p g a tangentbordets egna liv som inte var i fas med mitt, tog jag min egen dator. Jag passade på att ta en tur ner till närmsta strand under tiden jobbdatorn uppdaterade sig. Här kommer jag nog ligga och sola på min lediga dag, tänkte jag. Kanske blir det ett dopp också.

Kopplade sedan in min egendator och kunde gå online. Dessvärre kom inget mail, som jag väntade på. Men jag är glad att jag tog med den ändå tillsammans med USB minnet! Sparade lite tid och möda där.

Det började dra sig mot aftonen och min vördade agent Mr Christos tog mig till grannbyn Ormos, en underbar lite by med en hamn med färgglada båtar och där några av våra utflyktsbåtar lägger till. Blev presenterad för mycket trevliga människor som jag kommer ha att göra med under säsongen.

 

Det blev en underhållande afton med fantastisk mat, Fillet a la cream! Åh vad gott. Fläskfilé med färska champinjoner i Dijonsås med pommes( och ris) till så man kunde välja.

Till detta vitt, halvtorrt Samos Sec, ett gott vitt vin till som blev premiär för mig att prova. Har som mål att prova alla lokal öl-, vin och spritsorter här. Annars lär jag ju inte kunna prata om dem. Som tur är har jag inga problem med någon av sorterna.

Här blandar man ibland ut vin med Club Soda och glasen är mycket mindre än mina dricksglas hemma. Det är nämligen jättetufft med alkoholgränserna och bilkörning här. Så det blev inte mycket vin i den här kroppen men jag har tagit några sippar. Och det var riktigt gott.

Och maten var värd att vänta på. Det är inte Fast food som gäller här. Här lagar man mat med kärlek... och sån?t tar tid.

 När klockan blev nio och solen gick ner for vi tillbaka hemåt där jag bytte till min bil och sökte upp min kudde!