12 februari 2018 - Fortsättningen
Från Angkor Wat åkte vi vidare mot södra porten till Angkor Thom. Det är en vanlig missuppfattning att det är ingången till ett annat tempel men det är faktiskt fel. Det är entrén till en hel stad. Och där inne hittar du en massa roliga tempel som även du ska få besöka bildmässigt alldeles straxt.
Kanske är det Bayon som är det mest fascinerande templet. Inuti inser du att
Bayon är uppbyggd runt 54 torn, 45 meter hög i tre nivåer och 216 leende
ansikten av Avalokiteshvaras (en varelse som personifierar medkänslan hos
alla buddhor) som blickar ner på dig.
På första och andra nivån finns historiska och religiösa basreliefer.
Den tredje nivån har ett centralt cirkulärt torn, vilket är unikt i Khmer arkitektur.
Baphuon var centrum i staden. Här ligger en pyramid som representerar berget
Meru (det heliga berget i hinduisk, buddhistisk och jain kosmologi som anses
vara centrum för alla fysiska, metafysiska och andliga universum).
Det är också en himla massa vackra bilder på rötter eftersom naturen hann ta över området från 1500-talet tills utgrävningarnas början på 1900-talet.
Från Baphuon kan man vandra bort till Phimeanakas, det Himmelska templet där man brukade dyrka gudarna. Trapporna är prydda med Garuda-figurer. Garuda är den gud som skyddar mot ormar och andra onda ting.
När jag vandrade bland träden undrade jag vilka spindlar som hade bon nere på marken. Dessvärre såg jag ingen så de gömde sig väl.
Min rundvandring slutade på terasserna. Den ena är tillägnad Spetälskekungen eller snarare till legenden om en angkorisk kung som ska ha haft spetälska plus att man hittade en staty som var missfärgad så den ser ut att ha spetälska. Den andra terassen är tillägnad elefanter.
Och så åkte vi vidare i livet till nästa plats: Ta Prohm. Det var där Tomb Raider blev inspelad år 2001.
12 februari 2018. Angkor Wat i Angkor Wat
Ja då har jag fått lite tid över och kan blogga ifatt en del. Först fick jag dåligt samvete att jag inte uppdaterar som tidigare. Men så tänkte jag en gång till och, Nej, att blogga är inte jag BEHÖVER göra, eller hur? Men nog är det ganska kul att ha att se tillbaka på, va? Så nu kör vi :)
Kl 04.30 kom MJ och hämtade mig. Det var kolsvart ute. Men vad gjorde väl det. Det var ljummet - och idag skulle jag äntligen få komma till Angkor Wat som hade stått på min önskelista sedan första gången jag hörde låten med samma namn av Yes. Så klart länkar jag till den längst ner i detta inlägg. Kanske du också blir fångad?
Kl 04.30 kom MJ och hämtade mig. Det var kolsvart ute. Men vad gjorde väl det. Det var ljummet - och idag skulle jag äntligen få komma till Angkor Wat som hade stått på min önskelista sedan första gången jag hörde låten med samma namn av Yes. Så klart länkar jag till den längst ner i detta inlägg. Kanske du också blir fångad?
Jag förstod redan innan att det skulle vara mycket folk. Men jag valde ändå att gå till den konstgjorda sjön för att stå där och kika på soluppgången. Och ja, det var precis som jag hade föreställt mig.
Du vet när man har längtat efter någonting länge och sedan äntligen får uppleva det, hur emotionellt det kan bli. Så ja... jag grät ganska många gånger den här dagen - men av glädje. Hur kan man inte göra det när man är här. Kolla bara in bilderna.
Efter att ha fått uppleva soluppgången besökte jag Angkor Wat. Satte mig i ett hörn (och grät) och liksom bara var en lång stund. MJ hade gjort klart för mig att det var min tur och att jag kunde stanna hur länge jag vill.
Jag tillbringa ganska många timmar på platsen. Det var ju trots allt ett av de måsten att uppleva innan jag dör och då kan man ju inte springa igenom. Men så äntligen kände jag mig klar att åka vidare. MJ och jag hade planer att se så mycket mer. Det här området är gigantiskt och har en massa spännande att visa upp! Men innan jag avslutar inlägget som har du videon med låten som är egentliga orsaken till att jag var där. Lyssna och njut!
