Att vara Maria Graube

Denna morgon vaknade jag som miljonär flera gånger om och kikade ut från mitt hotellrum för att planera hur jag skulle använda pengarna :)



Men, men. Säg den lycka som består? Om miljonerna ändå hade varit i svenska pengar. 1/2 miljon Dong är nämligen bara värda runt 270 spänn haha). Aja, alla dessa skulle iallafall få vara med på cityturen i Hanoi. Man vet ju aldrig. Kanske man hittar något man känner att man inte kan leva utan? Sånt händer.


I Vietnam är det bara småpengarna som är gjorda av papper och de byts nu successivt ut mot mynt. Ocn i dagarna hörde jag att Sverige har "upptäckt" idén med plastpengar eftersom man menar att de håller längre. Eh, smart Sverige! Tänk att det bara dröjde nästan 24 år att upptäcka det?! (Australien var först med plastsedlar, 1988 och Rumänien först i Europa, 1999 - Vietnam började byta ut papper mot plast 2003...)

Men jag behöver inte bekymra mig om att dra åt svångremmen vad beträffar pengar, snarare bältet. Idag kunde jag nämligen dra åt obehindrat så jag hamnade i sista hålet av de två jag gjorde för att par månader i Thailand... Läskigt!



Så blev klockan 8 och vi åkte iväg. Här är lite bilder från dagen - och jag gillar verkligen Hanoi. Det är en storstad och eftersom Vietnams turism ligger i sin linda fortfarande är den genuin och souvenirbutiker lyser med sin frånvaro (för det mesta). Vi som turistar får handla i deras egna butiker. Sånt uppskattas! Som du vet är jag ingen vän av souvenirer eller dåligt sydda kläder enbart för turisten...

Så, go vänner. Här är bilderna från dagens äventyr då!


Vietnam (Eg Socialistiska republiken Vietnam) är ju en enpartistat, d v s enbart kommunistpartiet är tillåtet, Och nog såg jag mycket Ryssland. Skyltar och krigsmonument var klassiska - och många! Mausoleet för Ho Chi Min och paradplatsen var som att förflytta sig till Röda torget, bara lite annorlunda utseende, om du fattar.


Klonger  (kanaler) och diskning på trottoaren - precis som i Thailand. Ja, mycket är samma som där - men lika mycket är olika, bara så du vet! Maten för att ta ett exempel, är i sig inget spicy - vill man ha sting i maten får man adda själv när maten är klar.


National War Memorial, Ba Dinh Distric


Framför Ho Chi Mins mausoleum (som han absolut inte ville ligga i men gör den ändå förutom en gång om året då han är på uppfräschning i Moskva) paraderas det vid kommunistiska högtider/ceremonier


Presidentpalatset som Ho Chi Min inte ville bo i för han tyckte det var för lyxigt


Garagen med fina bilar från fransmännens ockupation: Två Volga (ryska bilar!) och en Peugot


Här i området bodde Ho Chi Min istället för i Presidentpalatset - ett enkelt pålhus.


Kontor och mötesrum - och det var när vi gick runt här som vi blev förföljda av en mycket trolig ficktjuv - ett vida känt problem. Jag tog en bild på honom och Hanne-Sofie stirrade på honom varefter han försvann. Men att de kretsade runt oss i olika skepnader kunde vi konstatera vid ett flertal tillfällen under vår resa. Var uppmärksam på vilka du har runt dig, alltså!


Har försökt artbestämma den röda blomman men inte lyckats. Träden ser ut att vara Pomelo iallafall - en jämrans god citrusfrukt!.


Ho Chi Min-bild i 3D finns att köpa i souvenirbutiken som ligger intill.


Vaktombytet kom... och parkarbetarna också i samma otakt. Disciplin verkar inte stå högt upp på listan i det militära?.

Inte långt från Ho Chi Mins verkliga bostad ligger Chùa Một Cột, en-pelar-pagodan, och dit skulle vi ju självklart också på besök. Det är en av de två viktigaste templen i Vietnam (Det andra är parfymtemplet) dit man kommer på pilgrimsfärd. Här träffade jag ett svenska par som var på en typ privat rundresa och tro det eller ej så hann vi träffas fyra-fem gånger under resan haha



En-pelar-pagodan

Van Mieu Templet eller som vi säger på svenska, Litteraturtemplet - Vietnams första universitet som byggdes under 1100-talet, är också ett fint besök. Dessvärre står texterna på kinesiska och när vi frågade lokalguide vad det stod fick vi det enkla svaret. "Det står på kinesiska", vilket då var underförstått att han inte förstod han heller hahaha





Litteraturtemplet dit många åker för att få tur eller att ta bröllopskort

Den hektiska dagen fortsatte med en cykeltur genom den gamla stadsdelen - en favvo.










(sista bilden är från ett förlovningsfölje)

Efter cykelturen åkte vi och åt lunch på en HotPot-restaurang där maten tillagades på bordet framför oss!



Det var bra att få ladda energireserven för efter maten besökte vi Hoa Lo-fängelset som också kallas för Hanoi Hilton - en mycket gripande upplevelse. Det var som att gå i Hells Fires Pass som också tar tag i min själ. Luften är tryckande och tjock och jag snyftar en hel del där jag går. Kan inte helt förklara sorgen som drabbar mig...





Från tragik till dramatik - på Thăng Longs vattendockteater, ett "must see" när man är i Vietnam.




Ledsen över de mindre bra bilderna svårt med mörkerbilder i mobilen :(

Innan mellanlandning på hotellet gick vi över röda bron till Jadetemplet (Đền Ngọc Sơn) som ligger i Hồ Hoàn Kiếm-sjön och som dessutom inhyser Sköldpaddstornet i mitten på en liten ö. Allt ligger väldigt vackert mitt i Hanoi.


I slutet av Huc-bron står Bodi-träd (heligt träd i buddhismen)


I insjön bor en gammal sköldpadda. Det berättas att den är runt 80 år och om man får se den får man TUR. Och kan du fatta! Jag och några gäster fick se den då den tittade upp över ytan under sin simtur ett par gånger!!! Så himla roligt, alltså!

Från templet gick vi för att köpa reselakan Det var dags att förbereda för tågresa. Ett guldfärgat i satin - inte 100% silke som det står (en vanlig Scam här) kom med hem. Men vaddå, det var billigt (100.000 Dong).

Efter att ha mellanlandat på hotellet var det dags för middag. Jag invigde då min nya Ao Dai. Den är lite stor men unik. Den är handsydd och handmålad och jag såg ingen liknande på hela turen...

Och du, från och med idag var det pinnar som bestick till maten. Vi såg högst en gaffel som extra tillbehör resten av resan. En utmaning som antogs glatt!


Tränar fortfarande på att äta med pinnar...

Och så var det ju det där med inhemska drycker. Jag testade Halida och BaBaBa (333) och ingen vann. Men måste jag välja någon av de blaskiga ljusa ölen får det bli den sistnämnda.
Du förstår... jag tycker inte om ljust öl och det är det enda som finns i länderna jag har befunnit mig senare år (undantag Turkiet som har sin Efes Dark som är riktigt god!). Saigon är ytterligare ett blaskigt ljust öl som kommer på delad första plats, för kännedom. Resten göre sig icke besvär!


Tveksam vinnare: 333

Efter den här dagen med många upplevelser intog jag horisontalläge i väntan på att få se ännu en dag!

Antal steg: 22 121

Vaknade till ett vackert morgondis och stegade mot frukostmatsalen som öppnade klockan sex till min stora glädje. Men glädjen blev inte långvarig. Deras vietnamesiska kaffet är så himla sött att jag inte kan dricka det! (Det finns mindre söta kaffesorter, för information). Det blev en frukost utan kaffe, alltså. Ingen hit för en som brukar ladda med 4 dl kaffe med mjölk på morgnarna!


Utsikt från mitt hotellrummet mot hamnen i Ha Long-bukten

Ett par timmar senare var det dags för segling i Tonkinbukten (kallas för Bac Bo i Vietnam och Bei Bu i Kina och är föremål för gränskonflikt mellan länderna).

Jag såg upp mot på himlen och nog såg jag lite blått! Annars är klimatet här uppe i Norra Vietnam ganska så kallt, om du fråga mig. Nu ska här tilläggas att jag inte gick med långärmad tröja på mig alltför ofta, men nog fick jag användning av den ett par kvällar. Dessutom regnade det en del här så plastcapen fick pryda denna kropp vid ett par tillfällen.



Hotellet låg mittemot hamnen så vi bara gick en kort promenad så var vi vid båten. Och resan var både vacker och avkopplanden. Man kan förstå att skärgården har fått några utmärkelser.



Vi gjorde två stopp i bukten: I en av kalkstensgrottorna...


Papperskorg i form av pingvin och jag kan inte låta bli att undra: hur tänkte man där?


Man gillar färgade lampor :/  Väldigt onaturligt och tveksamt vackert...

... och i flytande byn.




Till min enorma glädje fann jag den levande fossilen som jag har försökt artbestämma och funnit att det kan vara Tachypleus tridentatus, en modern "kopia" av min Trilobit som levde här för 600 till 250 miljoner år sedan!? Jag får erkänna att jag blev så entusiastisk att jag höll på att hoppa ner i deras bur haha


Hästskokrabba vs Trilobit. Se teckning på den prehistoriska trilobiten HÄR



Lunchen på båten var en av de bästa under hela rundresan. Till och med den råa vitfisken var god!


Rå fisk, krabba och vårrullar stod bland annat på guide-menyn

Efter seglingen skulle vi åka tillbaka till Hanoi för äventyr i storstaden.


Vietnam är världens andra storproducent av ris (thailand ligger etta)

Vid mellanlandningen på Hantverksverkstäderna köpte jag en Ao dai, traditionell vietnamesisk dräkt (för kvinnor numera) som jag kände mig nöjd med -  iallafall tillfälligt. Hittade en annan som kändes bättre lite senare på turen.



Och så blev det en ny omgång av bönkakor..

Och inne i Hanoi åkte vi på Red River Road och kunde njuta av mosaikmuren som hamnade i Guinness rekordbok 2010! Oerhört vackert arbete... men notera även "mina" fina hus. Nog skulle även du kunna tänka dig att bo i ett?





Väl tillbaka på La Belle Vie (samma hotell som jag kom till när jag landade) så hände det som inte fick hända. Elkabeln till datorn brann upp och gick i två delar när jag skulle lägga in bilderna jag tagit hittills!!! Som tur var hände inget med datorn men efter det blev det inget bloggande så allt du läser nu är uppdaterat efter den 22 november...



Antal steg: 8446
Glukosvärde: inte mätt

Efter en frukost på hotellet bestående av den traditionella nudelsoppan, kunde jag glatt ladda för dagens sysslor som startade med upphämtning av 28 förväntansfulla norska gäster på flygplatsen!

Och även du får följa med på rundresan, tänkte jag. Fast det förstås, om du vill veta mer om platserna vi besöker så häng med mig på Vidunderliga Vietnam 5/2 2012, vettja!!!



Det här var en specialtur i samarbete med en tidning och mitt uppdrag var att ligga lågt och enbart observera. Inte helt lätt för en som är van att leda själv... Men det gick förvånansvärt bra, tycker jag, även om det så klart inte var så kul alla gånger.


Min kollega Hanne-Sofies favorit"godis" - Bönkakor!

Från flygplatsen skulle vi åka direkt till Ha Long-bukte, som sedan ett par veckor ligger på UNESCOS Världsarvlista över Naturliga Underverk (New seven wonders of nature), en arkepelag som har fått även andra utmärkelser genom åren!


Personligen älskar jag husen i Vietnam. Smala, och höga och väldigt europeiska...


Solmogna fingerbananer och ananans till salu vid vägkanten och en ko som betar på rena rama soptippen (= vägkanten)


Risgräs som håller på och torkar... och översvämmade risfält


Så dök första påminnelsen upp om vart vi var på väg - en kalkstenskulle

På den här turen skulle vi ta in på hotell och bo där första natten. På min tur seglar vi ut direkt och bor faktiskt på båten! Lite mysigare. Lite roligare :)

Antal steg: 8157
Gluosvärde: 7,7 (inte bra...)

Gick upp och åt frukost och hade sedan en dryg halv dag att förfoga över.



Det blev lite shopping, lite pool och massage, faktiskt.


Det var intresssant att kika på fönsterputsarna på 31 våningen. Inget jobb för mig, tror jag!


Innan massagen fick jag Karkadé-té (Té baserat på hibiskusblommor)!!! Det var länge sedan minsann och Oh så gott! Efter massagen blev det ingefäraté och solmogen vattenmelon :)

Jag valde att betala extra och behålla rummet till eftermiddagen och kunde därför lugnt packa ihop och sedan bege mig till flygplatsen för att åka till Vietnam och Hanoi där jag skulle möta Hanne-Sofie och gruppen för 14 dagars rundresa i detta asiatiska land istället!

Jag hade inte fått någon info om rundresan, bara en biljett till Hanoi. Alltid lite extra spännande att inte veta någonting om vem som skulle möta och var jag skulle bo!


Incheckat bagage efter 14 dagar i Thailand: 13,7 kg. Helt okej!

Väl inne på flygplatsen blev det en promenad bland butikerna och en hamburgare innan jag gick bort till Gaten.


Uppbyggd scen från mytologin som du kan läsa om här (http://www.sanatansociety.org/indian_epics_and_stories/the_churning_of_the_ocean.htm)




Resan är inte så lång så det kändes som att jag nyss hade startat när planet gick ner för landning. Klockan var då halv nio på kvällen och det var kolsvart ute. Kikade mot utgången i förhoppning att få se en Albatrosskylt - men icke.


Var är min/mina kollegor?

Vände mig stället om och väntade på att min väska skulle komma. Och jag väntade... och väntade... och väntade. men ingen röd Titanväska dök upp på bandet och snart kom inga väskor alls. Hehe... Inte så konstigt. jag hade ställt mig vid fel bagageband haha. Orka det!



Väskan snurrade runt på ett annat band så den fick jag... men några kollegor hittade jag inte. Hm... vad göra? Jo, jag hittade ett ställe där jag kunde köpa ett lokalt telefonkort och ringde till huvudkontoret i Danmark - och fick veta att ingen skulle komma och möta mig. Aja, det var ju inget problem. Det är ju bara att ta en taxi. Problemet var att jag fortfarande inte visste vilket hotell jag var bokad på... Men så fick jag ett SMS med adressen! Växlade pengar till Dong och spatserade med tillförsikt mot taxibilarna.

Och det blev ju en intressant taxiresa med en som inte kunde ett ord engelska, visste inte vart hotellet låg, harklade sig, hostade och rapade ogenerat och snodde 200.000 Dong av mig - och då menar jag snodde!
Priset jag fick på flygplatsen var 300.000... och det var taxameter som gällde. När vi så äntligen kom fram till La Belle Vie, som var hotellets namn, lämnade jag fram 1/2 miljon varvid han log nöjt och visade att han skulle behålla den med orden "Special for me". Behöver jag berätta att jag INTE var road? Jag tillät mig att vara upprörd i ett par minuter, faktiskt!
(Fick senare reda på att Taxichaufförer anses som rena maffian och fick ett bolag rekommenderat - Vinasun - som jag sedan höll mig till!

Fick brev från min kollega. Hanne-Sofie, om morgondagen och kunde sedan ta hissen upp till rummet för att direkt gå och lägga mig. Klockan hade passerat tio och jag var riktigt trött efter kvällens eskapader!



Antal steg: 17 782

Efter frukost och mellanlandning på rummet hade jag Hotellservice. Den sedvanliga halvtimmen blev en timme men å andra sidan så är det alltid kul att få frågor och att prata en stund.

Idag hade enbart vi som beställt kläder hos skräddaren tid att passa. De andra kunde slappa och slippa mig hela dagen - och kvällen. Jag valde att inte ha något planerat - eller oplanerat heller för den delen. Som jag beskrev igår är det svårt att vara spontan med en stor grupp.

Jag valde att ge mig nästan två timmar i solen och fick på den korta tiden lite röda kinder och de sedvanliga polkagrisränderna på halsen på köpet.


Solning i femtioårsåldern ger ibland något tveksamt snygga resultat

Idag fick jag ett par grisar på sängen. Tycker allt att jag har fått lite roligare figurer den här veckan än vanligt!


Sugga och kulting?

Städerskan hade ställt mina tofflor fint bredvid varann. Ibland undrar jag varför jag tar med två par. Men saken är den att mina flipflop är faktiskt ganska bekväma att ha inne. Min hälsporre spökar ibland och de är något fjädrande i sulan.


Utetofflor... och innetofflor... eller säger man sandal kanske?

Jag gick bort med en ny omgång kläder till tvätteriet. Ska ju inte hem på måndag utan vidare till grannlandet och vara borta till den 21e. Knölade ner kläderna i gamla tvättpåsen - bara för att få tillbaka dem snyggt vikta, enbart 30 bath fattigare..



Efter att ha uträttat mina ärenden blev det datorn i knät och där satt jag till kvällen. När magen började kurra vid sjuhugget packade jag ihop och tog svängen via kontoret och sen ut på huvudvägen. Där hittade jag en ensam gäst på Tonsai som jag fick göra sällskap. Sen droppade flera in och vi blev en liten samling även den här kvällen.



Testade Sticky Rice Pork Dumplings, ganska gott faktiskt

En av gästerna "snikade in sig" i köket och ska vara där om ett par dagar. Tänkte gå dit och ta lite foton då. Kan bli intressant.

Antal steg: Ej mätt
Glukosvärde: Ej mätt

Innan utflykten idag var det en frukost vid stranden som vanligt.


Ännu en solig morgon på en folktom strand klockan 06.30

Men idag hade jag även en kortare hotellservice för att dela ut ett papper jag hade skrivit ut igår, med datum och tider för resten av veckan samt avresedagen. Inget jag brukar göra men det hade kommit som önskemål på ankomstdagen till hotellet jämte en namnlista på alla som var med.
Jag fick dessutom förmånen att ta emot kritik personligen och direkt! Sånt är väldigt trevligt. Uppriktiga raka rör uppskattar jag istället för att få en kopia av någon som skickat ett mail/brev för att sedan besvara ett par veckor efter att resan är slut och jag har gått vidare i livet.
Och jag fick nio punkter att reflektera över under dagen, alla nedtecknade i min lilla röda så klart! Två bra förslag har jag redan tagit fasta på!


En hyresgäst som inte är med och betalar kom på besök i badkaret

Idag var det utflykt på den oexploaterade delen av Koh Chang. Ja, jag valde att ta den först på den här resan.

CHAO POR KOH CHANG (kineiskt tempel till öns gudfar och gudmor från Kina)

Att ta med ett grishuvud till templet och få det välsignat är en schamanistisk tradition och ska bringa lycka


Blommande orkidé vid kinesiska templet.


Heterorrhina sexmaculata, en av de mer snälla tusenfotingarna i Thailand

VATTENFALLET Klong Nonsi

På vägen till det lilla vattenfallet blev vi följda av några små, något luggslitna, hundvalpar


Dianella tasmanica, en lilja som blommat ut och fått sina blåa bär hittade vi på vägen


Ett gummiträd hade tre skråror och gav nog mer än 1kg/dag
En torkad Mangosteen ser du till vänster


Tror det är Makreu Puang, en ärtliknande grönsak som ofta används i kryddiga curryrätter


San Chao Thi och San Phra Pum, andehus som smälter in i bakgrunden

BÅTTUR I MANGROVETRÄSKET (Salak Phet)




SKOLAN VAR ÖPPEN SÅ VI SMET IN EN SVÄNG


Skolsalen och våra ciceroner

n
Grönsaks. och svampodling


Verkstaden... kan det vara koltillverkning möjligtvis

LUNCH på Salakphet Seafood & Resort


Ingången till restaurang och resort samt fiskarna som vi matade

MER MANGROVETRÄSK




När jag kom hem till hotellrummet hade jag fått små sälar (tror jag) på sängen. Charmerande!



Vi hade bestämt att åka tillbaka och prova kläderna hos skräddaren och medan vi väntade på att taxin såg jag hur fint man har gjort med sanden i askfatet!


Snyggaste sand-askoppen?

Till kvällen bokade jag bord till 21 pers på Ka-Ti. Försökte meddela hela gruppen att de som ville kunde följa med dit. Det kändes orättvist att bara gå dit som var med på utflykten igår. Det kom att visa sig bli omöjligt. Jag fick hjälp av gästerna och slutligen hade vi fått tag i sju av tio. Visserligen bra avslut men det kändes inte helt bra. Det hade varit mycket trevligare om alla kunnat åtminstone fått erbjudandet att haka på.
Ska jag kanske göra som mina kollegor - lämna gästerna ensamma på sin solsemester på Koh Chang och bara möta upp helt kort på frukosten för eventuella frågor, vara med på utflykter med mer än tio anmälda och sen vara med på avresedagen?
Det har ju aldrig varit mitt sätt att jobba för jag har märkt att de flesta brukar vilja fortsätta umgås med varann plus att gästerna får gärna följa med mig på grejer som jag ändå får för mig att göra... Svårt det där.


Idag föll valet på Ka-Ti, bästa restaurangen på Koh Chang säger alla, som gör roliga nallar av ris

På kvällen mailade jag en ny lägesrapport till HK innan jag intog horisontalläge.
Roligast idag: att ha glada och nyfikna gäster med på utflykt och att jag fick följa med på elefantridningen!

Antal steg: Ej kontrollerat
Glukosvärde: Ej kontrollerat

Den enkla transportsträckan från Jomtien till Koh Chang blev allt annat än enkel. Och det handlade inte om översvämningarna även om den också gjorde sig påmind i ett par omgångar.


Vi lämnade hotellet i arla morgonstund.

Efter cirka 1,5 timmes färd körde plötsligt bussen in till kanten, Chauffören stängde av motorn och hoppade ut och jag frågade Oui vad som hände. Han visste inte men hoppade ut för att kolla och skulle komma tillbaka med information.
Efter fem års reseledarerfarenhet avhjälps de flesta bekymmer på 5-10 minuter så jag valde att behålla gästerna kvar i bussen istället för att ha dem ute på motorvägen. Det var säkrare att han dem på ett och samma ställe och skyddade, ansåg jag.

När ungefär tio minuter förflutit bad en gäst att jag skulle gå ut och kolla och så fick det bli. Jag gick ut och bort till chaufför, lokalguide och två mekaniker som höll på med något. Jag lutade mig in i motorutrymme och man pekade på ena fläktremmen som man skulle byta. Det hade ju varit väldans fiffigt att komma tillbaka till bussen och meddela mig direkt som vi sagt, va? Det hade ju sparat en del väntan och gästirritation!



Jag frågade hur länge det skulle ta ytterligare och de svarade tjugo minuter - vilket i bästa fall innebär 30. Och då bestämde jag mig för att ändå hämta ut gästerna trots motorvägen. För även om det var vamt ute så kom en och annan vindpust.
Dessvärre konstaterade jag snabbt att det inte fanns något ställe att köpa vatten för att dela ut. Det hade nog alla behövt i det här läget...

Några vandrade iväg en bit med de flesta stannade kvar i närheten av bussen så när den var kör-klar var snart alla inne i bussen igen. Jag var lite rädd över att behöva vänta in någon som gått ut på tur!


I oplanerade, mindre roliga situationer behöver man hitta något positivt. Vad sägs om några vackra blommor?
Några gäster plockade torr vass men den fröade rätt bra så jag vet inte hur mycket som kommer hem till Sverige.

Vi tog ett längre toastopp och där kunde alla få fylla på vattenreserven!
Chauffören hade då öppnat luckan igen och jag kikade in. Även om jag ju aldrig har tittat i en bussmotor tyckte jag att fläktremmen hade vänt på sig. En fläktrem ser trots allt likadan ut i bil och lastbil. Jag påpekade detta och sa att det nog inte fungera utan remmen skulle slira varvid motorn skulle bli varm igen. Men fick till svar "Nej, nej, det är ingen fara. Det är okej". (och det visade sig senare att han hade rätt - se nedan *)


Så körde vi då vidare mot Laem Ngop, hamnstaden där vi skulle ta båten över till Koh Chang. Vi hann köra en dryg timme. Då märker vi att chauffören inte kan växla! "Oh, nej inte det också", tänkte jag.

Oavsett orsak gick växellådan iallafall sönder straxt före Chantanaburi. Den här gången hoppade jag ut direkt med chaufför och lokalguide. Jag insåg att det skulle bli ännu en väntan och ville förkorta den om möjligt.


Det är också nu jag bli uppmärksammad av en av gästerna på att det saknades två bultar i ett av de sex hjulen.
Inte för att tydligen skulle hade hänt så mycket om ett hjul hade lossnat. Det händer visst titt som tätt i Sverige att hjul tappas märkte jag när jag googlade på just detta! Men vi hade kunnat bli stående ytterligare en gång.
Här är länken om en sån händelse för dig som är intresserad.http://www.folkbladet.nu/243028/2011/03/01/buss-tappade-dack

Men då bestämde jag mig för att kalla på ny buss. Jag sa till lokalguiden att vi kan ringa till bussarna i Laem Ngop och be dem komma och hämta men han ordnade fram en ny stor buss som kom en timme senare.
Då har jag hunnit ordna för kaffe, vatten och våtservetter på 7/Eleven iallafall. En av gästerna hittade en marknad och några valde att följa med dit istället för att sitta och vänta i den upphittade skuggan.
Efter det ringde jag huvudkontoret i Danmark och lämnade en lägesrapport samt de beslut jag fattat.

En rosa inredd buss kom och gästerna kunde kliva in i en luftkonditionerad buss ännu en gång, med förhoppning att få komma till hamnen!



Och visst kom vi ner. Men inte runt klockan två som planerat. Snarare runt halv sex..
Tam mötte upp och vi delade ut den lilla broschyren där det också finns en karta över ön. Det blev runt 20 minuters väntan (båtarna går cirka var tjugonde minut) innan vi kunde kliva på och åka över.


Det var fortfarande skymning när vi lämnade fastlandet


Men som du vet mörknar det fort här så när vi kom till hotellet var det helmörkt

Men äventyret var inte helt slut för några. På vägen till hotellet fick en av minibussarna punktering... och när alla kommit till hotellet vid 19-tiden fick jag 11 nycklar istället för 12 och fick se till att ytterligare en nyckel kom fram så alla hade ett "hem", tre timmar senare än normalt.

Tidigare hade jag fastslagit tider för bland annat skräddarbesök - det sköt jag upp till morgondagen. Jag hade väl nämnt för någon att jag skulle sy om mina festbrallor och sy upp en flagga eftersom min marockanska tofs sett sina bästa dagar. Det slutade med att elva gäster ville följa med. Det som från början var något spontant blev ofrivilligt typ organiserat fast det inte var meningen.

Jag hade även bestämt tid för byvandring och gemensam middag samma dag. Allt bestämde jag mig för att skjuta upp. Nåja, middagen bytte jag bara tid på. Äta behövde vi ju göra på kvällen oavsett!

Efter nyckelutdelning pekade jag som vanligt ut riktningarna till rum och spa, pool, och restaurang och berättade att de blev följda av någon till rummen. Men förvirring uppstod (fick jag höra på kvällen).
De som följde väskorna kom rätt direkt. Några hade gått och letat på egen hand och gått vilse. Och skyltarna hade man inte sett, berättade några för mig när jag visade de tre de hade passerat.
En gäst påpekade klokt att det hade varit bra att ha fått en karta - och det hade jag nog haft om vi brukat komma när det var mörkt - men vi är på hotellet fyra-halv fem normalt och gästerna tar gärna en promenad själva och upptäcker området. (Men i skrivande stund finns en ritad karta över området i min plastmapp för framtida behov, även om det här nog var en unik dag på många sätt. Tack AnnMarie för förslaget!)

Klockan 20.00 stod jag redo att ta emot i restaurangen och i stort sett alla gäster samlades inom den närmaste halvtimmen. Det var nog bra att samlas runt något trevligt! Jag var lite ledsen över att inte alla kom, men det var så det var - bara att gilla läget, alltså!

Innan jag gick och la mig denna afton reflekterade jag över dagen: Skulle jag kunna gjort något annorlunda idag? Absolut. Det kan man alltid när man har fakta i efterskott, eller hur? Men frågan är om det hade blivit bättre.
Nu fick vi trots allt enbart tre timmars försening, vilket ändå är att anse som ganska okej med tanke på situationerna på vägen. Att alla inte var översvallande glada på mig måste jag acceptera, hantera och gå vidare i livet med, helt enkelt! För imorgon = Ny dag, nya tag!


Antal steg: 8871
Glukosvärde: Mätte inte idag


* Efter att ha chattat med "min" mekaniker Tobbe har jag fått reda på att växellådehaveriet inte kan ha berott på att motorn blev varm. Chauffören hade faktiskt haft rätt i fläktremmen inte var något problem. Det är bara automatväxlar som går sönder av överhettning... inte de som växlas med handkraft och det gjorde den här bussen! Tack snälla Tobbe för den upplysningen. Det hade jag faktiskt glömt bort.
Vidare: Du vet säkert om att du är skyldig att också göra viss Tillsyn före körning på din egen bil och varje gång du lånar okänt fordon...Fast hur många gör det innan de sätter sig och åker till jobbet? De flesta jag känner sätter sig i bilen och kör för att ta problemet om det kommer - mig inkluderat. Min Ejla (min bil heter ju så) skulle säkert behöva lite mer kärlek. Men hon sköter sig felfritt och får en ny Wunderbaum då och då i present som tack! Mer om Tillsyn före körning hittar du bland annat här och som följs av yrkeschaufförer - med vissa undantag tydligen :/ http://www.akeri.se/files/bilder/sa/filer/En_handledning_for_trafiksakerhetsarbetet.pdf

Dags för Safari då!

ELEFANTTREKKING
Och idag fick jag följa med på tur, till min stora glädje. Det är inte lika kul att se hur alla rider iväg medan jag sitter kvar på dinglar med benen i trähuset.

Elefanterna fick vi se, klappa, rida på, doppa oss med och mata med bananer! Jag gillar verkligen de där djuren! Men nog är jag lite rädd också. De är ju så himla stora - och tunga!






GUMMIPLANTAGE
Tog inga bilder på gummiträden eller grejerna runt. Däremot hittade jag "sockeräpple" som en gäst och jag hade delat på dagen före!



VATTENFALLET KLONG PLU
Snacka om skillnad mot senast! Då hade det regnat en hel del och det forsade vatten så vi fick hoppa på slippriga stenar och stundtals gå i vatten. Nu var det nästan snustorrt och jättelätt att gå.


Vi fick gå på en torr stig den här gången.


Och vattenfallet var väldigt litet och stillsamt!

Från vattenfallet åkte vi söder ut till UTSIKTSPLATSEN. Jag tittade frenetiskt efter apflocken. Men var var de??? Borta! För idag hade de tydligen sökt skugga under den varma tiden på dygnet. Nedrans otur!

Vi åkte vidare till Fisherman Village = BANG BAO där vi intog vår lunch och gavs tid för lite shopping. Själv passade jag (och en gäst) på att fylla på Aloe Vera förrådet.



Härifrån åkte vi direkt till TEMPLET. Missade att ta bilder därifrån idag. Får kompensera detta nästa gång genom att ta desto fler :/ De rustade för fullt för firandet som skulle starta nästa vecka.

På kvällen blev det Chumnan, som jag kallar "den blå restaurangen". Långsam service men väldigt bra mat. Men jag rekommenderar att inte komma dit hungrig. Det tar runt en timme innan du har fått maten...


Den blå restaurangen, snett emot 7Eleven... typ


En av restaurangkatterna gjorde sig väldigt hemmastadd under min solklänning

Tog en sväng till 7Eleven på hemvägen men det börjar bli riktigt utplockat nu...

r
Inga leveranser - inga varor

Passerade (på hemvägen) det fina "altaret" och gröna sandwichar. Som sagt, färgglatt ska det vara...



Och så var man hemma på hotellet igen då, och dags att ladda för en ny dag!



Antal steg: No clue
Glukosvärde: 8,2 (!) Aj, aj, aj

Efter att ha tillbringat en natt mitt i en myrstig hoppade jag glatt upp. Idag var en annan dag än igår - och den skulle jag starta med en frukost nere vid stranden för att sedan omfamna den enda 1 november 2011 jag skulle få uppleva någonsin.

Vaddå myrstig, undrar du kanske? Jo, jag hade upplevt att det killade väldigt på kroppen under natten men tänkte att det var nog en stresssymptom och/eller inbillning haha. Men när jag klev upp insåg att det hade varit verklighet i allra högsta grad! Jag hade myror i sängen! (Ovanligt med myrinvasioner så här års annars!) "Vilken tur att det hände mig och ingen annan", tänkte jag när jag ringde till receptionen och bad dem spraya rummet vid städningen.
Fast... efter att ha studerat hur städerskan duttade runt med sprayen på myrorna bestämde jag mig för att köpa Bayone själv så ett par dagar senare efter att ha fått myrorna tillbaka, sprutade jag rum och badrum rejält på kvällen - men var inte ute tillräckligt länge ur rummet utan mådde riktigt dåligt, till och med så jag kastade opp (för att säga det lite milt). Det där giftet är inte nyttigt, alltså! Men myrorna, de försvann!


Uppskattar inte att dela säng med myror som envisas med att skapa en myrgång över min lekamen!

Frukosten var inte klar när jag dök upp kl 06.30. De hade tidigare sagt att det skulle funka till högsäsongen... fast det är klart, vi befinner oss bara i början av den. Men så småningom kunde jag förse mig med min lunchfrukost - och jag var lycklig!


Stranden låg öde tidigt på morgonen

Efter frukosten mellanlandade jag hemma för att snart gå tillbaka till frukostrestaurangen för att ha hotellservice. Resten av dagen var till frivilliga aktiviteter för gästerna.

Klockan 10 kom taxin som tog oss till Khun Rat (skräddaren). Jag lämnade ifrån mig mina byxor efter att ha visat vilka ändringar jag ville att de skulle göra och jag valde (till slut) tyg och färger på min flagga. Därmed kände jag mig ganska nöjd.
Sen var det ju det där med dräkten då. När jag lät sy upp min röda klänning var jag ju egentligen inne på att använda Djellaban som mönster och den har hood. Men Johnny förfasade sig över det så det blev inget av med den saken. Tanken med hood har stannat kvar men varje gång jag har fört det på tal till honom, blev jag övertalad att skippa idén då det "inte passar till stilen". '
MEN nu bestämde jag mig för att den här gången skulle det faktiskt bli en bluskavaj med hood! Problemet var... vilken modell? För att hitta en blusjacka i vettig modell visade sig vara lättare sagt än gjort. Det skulle komma att dröja tre dagar innan valet och beslutet fattades att ha en sweatshirthood som modell - hahaha och sen visade det sig att jag dessutom krånglat till modellen med passpoaler (ett nytt ord jag lärde mig den här dagen) så pass att bara en av skräddarna skulle kunna sy den... vilket innebär att jag får den i januari när jag kommer nästa gång... eftersom han hade semester en månad! Buhuhuuu - för som du vet, den som väntar på något gott väntar alltid för länge, va! Men vad göra? Vad göra?


Tuturuturuuuu! När jag kom tillbaka till rummet hade jag fått två glada elefanter på sängen


Och katten som brukar hålla till i paviljong fem vilade på trappan upp till receptionen


En av 120 amaryllisarter, Crinum zeylanicum, blommar nu

Eftermiddagen gick till datorn och jag köpte faktiskt internet på hotellet. Livet blir så mycket enklare med internet hemma!

På kvällen hade jag byvandring som startade på oupplysta vägen och slutade på den upplysta. Men promenaden fick ett oplanerat mellanstopp på thairestaurangen Moj's. Jag hade tänkt äta där och alla hakade på! Där fick de, under mycket enkla förhållanden (i cognacskupor, vitvinsglas och dricksglas) prova Mangosteenvinet som tillverkas på Kho Chang. Vi hade så trevligt att jag berättade att jag skulle äta på Ka-Ti kvällen efter och att de som hade lust kunde ju komma dit... och hela Bytursgruppen ville bli med. Härliga gäster!


PÅ Moj's äter jag gärna Pad Kra Pao, en riktigt kryddig rätt med köttfärs som jag gråter till men den är så god. En av gästerna tog samma och han åt upp allt helt oberörd!!! Livet är orättvist ibland hahaha

Antal steg: 16 133
Glukosvärde: Inte mätt

Vi lämnade regnskogen liggandes i ett morgondis. Underbart vackert!



På vägen mot Ancient City, som var alternativet till översvämmad Ayutthaya, stannade vi vid Bron som går över Kwai.



En av gästerna hade hittat en fikonliknande frukt och undrade vad det var för något.


Och det är en ... (håller på och artbestämmer)

Efter lunchen skulle vi ta oss vidare. Det var väldigt mycket trafik och den flöt långsamt på, troligtvis på grund av de evakueringar som pågick. Det gjorde att vi var riktigt sena och efter i schemat. När vi efter att ha fått vända en gång på grund av översvämningarna... och byta väg en gång efter att ha fått information om problem även där... och vi får själva åka igenom 2-3 dm vatten i några partier... och möter vid en korsning ännu mer vatten måste jag fatta ett snabbt beslut.




Jag hade kunnat propsa på ett besök på Ancient City men eftersom varken chaufför eller lokalguide kunde säga något om det ens var genomförbart inom rimlig tid så fick jag ta resans första obekväma beslut - att inte åka dit. Vi åkte därför direkt mot Jomtien.

PÅ vägen konstaterade jag att nedfarten till Sukhumvit var avstängd. Den kom vi inte ner på. Det fick en annan väg och därför passerade vi både Ikea och Erawan Elephant Museum. Trevligt!


Nyöppnade Ikea där forne arbetskamraten Peter Nord har varit med och byggt upp. Lite extra kul.


Erawan Elephant Museum, tre våningar med antikviteter i en 50 m hög elefant

Jag är oerhört glad över att ha fattat beslutet att inte åka. Att bli fast i vattenmassor hade inte glatt någon, misstänker jag. Det beslutet gjorde nämligen att vi kom till Jomtien på planerat klockslag, det vill säga klockan sex. (Hade vi försökt med Ancient City hade vi varit där runt 24-tiden... Tveksamt om det hade varit helt uppskattat, faktiskt.)
Och översvämningar i Ancient city-området hade redan börjat läste jag senare och några dagar senare var även det översvämmat http://news.xinhuanet.com/english2010/video/2011-11/02/c_131225398.htm).

Som det blev nu kunde gästerna som bokat sig på LadyBoy Showen Alcazar se fram emot en riktigt bra show iallafall. Tänk om jag hade sumpat båda grejerna!


Uppställning efter showen. Där inne rådde fotoförbud...

Efter att ha gjorde Patthaya och Jomtien by night åkte vi tillbaka till hotellet, Grand Jomtien Palace, för att äta middag och sova.


Utsikt från min balkong

Imorgon hade vi bara transportsträcka ner till Koh Chang att vänta. Nu blev det ju inte så bara skulle det visa sig. Fler obekväma beslut skulle komma att krävas. Reseledareyrket är precis som alla jobb - inte alltid roligt.

Antal steg: 7554
Glukosvärde: Kollade aldrig den här dagen.

Efter att ha gett gästerna sovmorgon startade vi vår första utflykt - en promenad till kalkstensgrottan i området med vackra stalagtiter och stalagmiter. Alla följde inte med utan valde att stanna på hotellet istället.

Vi klättrade trappan upp och begav oss in i den slippriga grottan.




På vägen tillbaka till hotellet smet vi in och kikade på förberedelserna för bröllopet som skulle gå av stapeln under dagen. Vi hade hört munkarnas välsignelse under tiden vi gick upp till grottan och var lite nyfikna. Träffade hotelltrubaduren som berättade att det var Front desk managerns syrra som skulle gifta sig.


Ballongerna var färdigarrangerade och man höll för fullt på med maten.

Alla följde sedan med på båtturen mot vattenfallet i Sai Yok, nationalparken. Jag hade bett alla ta på sig badkläder, om de ville bada i vattenfallet. En del hade nappat på erbjudandet!


Det syns tydligt att vi befinner oss på en gammal havsbotten. Det är sandstränder längs floden!





Vi började med badandet för de som ville. De som inte ville bada berättade jag för att de kunde ta en promenad i parken och sedan komma tillbaka lagom till lunchen och den valde gruppen att jag kunde beställa till dem. Vi bestämde ändå gemensamt att Pad Thai funkade för alla.

Upp kom snart en husbåt! Då fick jag reda på att även de som inte ville bada kunde följa med om de ville. Det var ju så dags. Några hade redan hunnit gå på promenad... Men vad göra. Skulle jag låta bli att säga något till de andra som satt kvar? Näe, det går ju inte an! Så jag sa till de som var kvar att de kunde följa med de också. Några hakade på men lika många stannade kvar iallafall.


Ungefär en sån här kom och hämtade de badande - och några icke-badande sen då.

De som inte badade kom svepande förbi på husbåten före de badande och såg mäkta förvånade ut att inte få lägga till vid restaurangen. De skulle nämligen hämta upp de badande så småningom och skulle fortsätta till det stora vattenfallet...

Efter runt en tjugo minuter såg vi några oranga prickar komma flytande - och det var den badande gruppen det! OCh fort gick det. Det var riktigt, riktigt strömt och jag var väldigt tacksam över att alla ordentligt hade flytvästen på!



Efter att ha räknat in och sett att alla var med på restaurangen, åt vi vår lunch (Valet föll som sagt på Pad Thai... som det skulle visa sig att de inte hade. Det blev istället kyckling i sötsursås med ris. Men det var rent på de flesta tallrikar och det måste man väl tolka som att det funkade det också, va?) och kunde sedan ta en gemensam promenad över bron, genom nationalparken till bussen... som skulle ta oss till piren... där vi skulle åka tillbaka till hotellet!


Vy över restaurangen från bron


Ett par bilder från parken

Några gäster gjorde mig sällskap till buffémiddagen, andra valde à la carte, andra valde vila. Visst är det väl härligt att man kan få välja själv, va?

Antal steg: 21 002 (Wö! Nästan jämt!)
Glukosvärde: 7,1 - det håller sig ganska stabilt tycker jag.

Idag, dagen efter vårt besökt i Grand Palace läser jag om att området blivit än mer översvämmat. Vilken tur vi hade, du!
Läs mer här:
(http://www.nytimes.com/2011/10/29/world/asia/flood-waters-menace-bangkoks-grand-palace.html - - http://www.dailymail.co.uk/news/article-2054546/Thailand-flooding-Bangkoks-Grand-Palace-ankle-deep-floodwater.html)

Tidigt på morgonen började vi åka till floden Kwai. Vi startar med den flytande marknaden och denna dag tog jag lite kort under båtresan vi gjorde.

Även här var området översvämmat. Tänk vad snabbt saker kan hända. För två veckor sedan var det visserligen mycket vatten men inte var något översvämmat!


Pumpar gick för fullt från fält och hus ut i kanalen som redan var överfull. Det hjälpte nog enbart för stunden.





Vi stannade på vanliga platsen och det blev tid att gå runt och några valde att shoppa. När vi sedan var klara med fotostoppet på bron satte vi oss på bussen igen. Nu var det mot tåget vi skulle - tåget på Dödens järnväg!

På stationen sprang några hundvalpar och en av dem bestämde sig för att plötsligt vila och kom därför med på bild :) Det gamla fina trädet fick blev också fotograferat den här gången.



Tåget, som kom från Bangkok blev lite försenat med på kom vi och kunde sedan avnjuta runt en halvtimme i tåget med förfriskningar och vacker utsikt!

Denna morgon skulle vi besöka två av Bangkoks höjdpunkter. Här är lite foton med nya perspektiv.
Det är Oui som står för guidningen den här dagen ovasett vilken resa - nåja, inte i bussen då, men utanför. Jag är belagd med munkavle i stort sett hela dagen. Enligt lag får jag inte guida utanför och här är det vanskligt att ens prova...

GRAND PALACE
När vi kom till Grand Palace var huvudingången översvämmad så vi fick ta en sidoingång. Rundvandringen följde heller inte den vanliga turordningen utan vi fick snabbt tänka om. Men runt området kom vi iallafall och vi hade möjlighet att se allt som planerat!


Lokalguiden Oui berättar om Grand Palace.


Delar av Grand Palace hade redan svämmat över med vatten - och det kom att bli värre. Gäster som kom två dagar senare hade fått vada i 2-3 dm vatten...



Några vyer och vaktombytet

WAT PHO
Nästa mål var äldsta templet i Bangkok. Jag noterade nu när jag skulle blogga att det var väldigt sparsamt med bilder därifrån. Men två blev det iallafall men ingen på den liggande buddhan. Den har jag ju visat er tidigare så det kanske inte gör något.


Singha - lejon står med ojämna mellanrum och vaktar. Och så en bild på de tre Chedis på området

Efter lunchen på en av restaurangerna nere vid den, just nu, vilda floden Chao Praya skulle vi åka på en av kanalerna. Oui hade hittat en som var far-bar. Men det blev ingen longtailbåt. De var i hamn allihop. Strömmarna var väldigt starka så de orkade inte ta sig fram.


Vi fick åka en större motorbåt - men dröm om min förvåning när vi fick se tre av Bandvaranerna trots allt. Det var lyckosamt, kände jag.

På kvällen blev det änu en tur till Big C. Några ville köpa svart ris och hakade på mig när jag ändå skulle dit och köpa Shiitake-svamp. Alltid trevligt med sällskap!

Och jag la mig oerhört tacksam över att vi hade kunnat göra allt som stod på programmet. Årets översvämning är nämligen den svåraste, om inte någonsin, så iallafall på hundra år!

Antal steg: 16 132
Glukosvärde 6,8

Efter att ha startat resan den 25 oktober fortsatte jag mot andra rundresan den här säsongen - en unik resa på flera än ett sätt. Det blev många situationer som uppstod för första gången i mitt reseledarliv! Oerhört utvecklande vill jag påstå!
För kännedom: Jag har försökt utveckla dagarna med lite mer information vilket innebär att jag publicerar ett inlägg för varje dag jag har varit ute.

Först fortsätter jag med mellanlandning i Doha där jag träffade en underbart okomplicerad och lycklig äldre dam, Gun, som skulle till sin son i Phuket, Vi gjorde sällskap i väntan på flyget som skulle ta oss vidare till Bangkok. Det blev en av de trevligaste mellanlandningar ever! (undrar om det hör ihop med namnet då jag jämför med Gun,



Det blev inte mycket sova. Kan fortfarande inte vänja mig vid att sova sittande men slumrade till då och då iallafall efter att ha fått nattmackan.



Så landade jag så småningom på Suvarnabhumi. Eftersom jag har landat med gästerna förut gjorde jag som jag brukar. Jag ställde mig utanför utgången med min board och väntade... och väntade... och väntade - men ingen kom?! Och jag såg heller ingen lokalguide. Jag frågade runt men ingen visste något.


Var är mina gäster?

Efter en halvtimme hade jag fått fram kontraktet och insåg att jag inte hade några gäster på mitt plan. De skulle komma kl 14.45 från Köpenhamn!
"Aja", tänkte jag, "då jag mig för att ta tåget in till stan och iallafall lämna av min packning." Att sitta på flygplatsen i sju timmar var liksom inget alternativ. Sagt och gjort!



På Bayioke Sky hotel, där vi skulle bo även på den här rundresan fick jag möjlighet att flytta in på mitt rum fast jag kom så tidigt (annars är det ju incheckning efter klockan 15 som gäller enligt internationell praxis), vilket innebar att jag kunde få en timme i horisontalläge innan det var dags att ta tåget tillbaka till flygplatsen.



Väl tillbaka på flygplatsen så var det ju det där att hitta vilken av utgångarna gästerna skulle komma ut. Efterforskningarna ledde till att de skulle komma till utgång B, vilket i sin tur innebar att jag inte fick vara där. Man kräver flygplatspass och det har inte jag.

Nästa projekt var att då hitta lokalguiden som hade dylik produkt, vilket var spännande i sig eftersom jag dels inte visste vem jag letade efter (vem det blir bestäms av agenten ibland med kort varsel så jag får veta vem jag ska jobba ungefär samtidigt som gästerna kommer till flygplatsen), dels för att jag inte hade något telefonnummer till honom/henne och telefonnumret till agentens kontor fungerade av okänd anledning.
Jag vandrade därför omkring och letade ett tag men satte mig med min board så jag såg utgång B iallafall. Efter ett tag ringde telefonen och då var det Oui! Det var vi två som skulle arbeta ihop den närmaste veckan alltså! Kul!


Några roliga skyltar. Röda till vänster - mot konkursen? Och jag gillade ordet Travelator på rulltrappan :)

Det blev alltså Oui som fick ta emot gästerna. Det kändes inte helt bra. Vill gärna möta dem redan när de kommer ut , få namn och känna av gruppen. Men det var alltså en omöjlighet. Jag blev stoppad var jag än försökte smita in :/ Men så kom gästerna promenerande till nedre plan och jag blev jätteglad över att nu skulle rundresan få börja på riktigt!

Kort presentation av mig (brukar inte göra några längre utläggningar, tro det eller ej) De som är intresserade av mig personligen brukar fråga under resans gång) och bussresa till Baiyoke stod på schemat närmast.
Lite praktisk info som vanligt och den här gången la jag till att bästa shoppingen skulle vara i Bangkok eftersom det sedan skulle vara oerhört begränsat på Chang.
(Hahaha, ja det påpekandet kom att visa sig vara en överdrift enligt ett par till skillnad mot reaktionen senaste gruppen som tyckte att "det finns ju inget att handla". Men det är väl så det är. En del är nöjda med turistbutiker och det finns det ju en del - i White Sands, 20 minuter med bil från Klong Prao. Nå, jag får meditera över hur jag ska framföra det där med shoppingmöjligheter så det kanske blir rätt nästa gång... :/

Iallafall, jag företog en promenad med några gäster och vi gick lite i Pratunam Market för att gå vidare till Big C. Här är lite bilder från promenaden.


Idag snöade det vid isbjörnarna utanför köpcentret. Snö i 27 graders värme - nästan roligt faktiskt!




BKK by night med sandsäckar och uppmurade väggar mot vattenmassorna, och Ronald McDonalds som hälsar besökarna med en Wai

Jag och gästerna skiljdes åt och vi laddade för en ny dag med Grand palace och Wat Pho.

Antal steg: 4 667
Glukosvärde 7,2