Att vara Maria Graube -

6 februari - 9 mars - As time goes by

Mellan mina sent publicerade blogginlägg från USA och Indien måste jag väl ändå skriva nåt från hemmaplan, tänker jag. Men har jag nåt spännande att berätta då? Hahaha nej, kanske inte spännande direkt. Men visst har jag upplevelser som jag gärna vill minnas - och då är ju det här blogginlägget förträffligt!

Under februari månad har jag till exempel satsat All-in beträffande pokénader, även om jag inte har gått i tretimmarspass som i höstas. Just nu är jag på level 32 och jag kämpar vidare. Att ha en sysselsättning och mål när man är ute och går passar mig perfekt - och så länge det inte finns något roligare är det Pokèmon som gäller :)

Generation 2 är här så jag, barn och barnbarn har nya fickmonster att jaga.

Jag började uppleva att mina Dux-sängar nog var lite för hårda för min rygg, så jag gick tillbaka till min älskade bäddsoffa - och mediterade på om jag eventuellt skulle investera i en mjukare säng.

Hur mycket jag än gillar min bäddsoffa så blir det ett trist moment att bädda ut och bädda ihop. Så jag bestämde mig för att skaffa en medelhård sängbotten och nöja mig med EN 90-säng.

Med begränsad ekonomi måste man klura. Martina och Chrille behövde nya sängbottnar och skulle ta över mina, bestämde vi. Själv besökte jag då och då Återvinningen, Erikshjälpen, Hjärta till hjärta och Stadsmissionen (Myrorna är ingen idé att gå till längre för att kika på möbler, eftersom de har slutat med hemkörningsservice).

Och plötsligt en dag så stod där en fräsch medelhård DUX-säng på Erikshjälpen för det facila priset utav 550 kr. Dessutom hittade jag lättviktaren Expedithylla i björk för 175 kr som jag spontant beslutade mig för att jag nog också behövde. Jag bokade hemkörning och skulle få bärhjälp in i lägenheten för 350kr och jag tyckte att jag gjorde en bra affär. Och innan jag lämnade butiken hade jag dessutom hittat ett beige överkast som jag senare färgade rött för att binda ihop med allt det andra röda i rummet.

På fredagen samma vecka bars sedan möblerna in och nästa projekt började. Hur skulle jag möblera?

Jag visste hur sängen skulle stå enligt Feng Shui, men hyllan då? Skulle jag ha den på högkant vid huvudänden?

Eller kanske längs med sängen som avdelare med växter?

Eller helt enkelt välja att ha den framför elementet och lämna sängen öppen? Beslutet kom att fattas när Chrille och Per hade hämtat de andra sängbottnarna.

Sängen kom in mot väggen och hyllan fick bli avdelare med växter. Mina lådor från klädkammaren satte jag in i raden längst ner för att binda ihop björk med de vita väggarna.

Nu såg det ju rätt så kalt ut på väggen ovanför sängen. Jag har, sedan 2013 när jag köpte bäddsoffan, haft en vision om att köpa IKEAs Hallaryd i rött och gult. Jag var för snål när den såldes på varuhuset och jag har ångrat mig såååå sedan dess att jag inte köpte den. Jag har hängt på Blocket Östergötland för att hålla koll på om dylik produkt kom ut på marknaden, men icke. Nu blev denna önskan aktuell igen och jag bestämde mig för att vänta tills jag hittade just denna specifika tavla.

Jag satte tassar på hyllan så den gick att flytta på lätt, tyst och utan att repa trägolvet. På så sätt kan jag välja att ligga och somna ifrån TV:n om jag inte vill lyssna på någon meditationsapp på mobilen.

Jag monterade upp ljusslingan från min marockanska balkong för mysbelysning men den så kallade Silvertejpen var ingen äkta silvertejp insåg jag när tejpen släppte och den ena lampan efter den andra trillade ner. Får leta efter den med äkta gummilim. Kanske Bauhas har?

En dag pratade jag med Martina om Hallaryd-tavlan och hur gärna jag ville ha den. Och som vanligt gick jag ut på Blocket lite senare - och dra mig på en tallkotte: Där fanns det en - i samma bostadsområde som jag bor i!!! Ett par timmar senare ägde jag den! Lyckan var - och är total!

Oljemålningen Hallaryd målad för IKEA av Michele Patrizio, 127x100cm, blev äntligen MIN!

Och så här ser min sovavdelning ut numera!

Nåväl, låt oss gå vidare till mitt livs lite mer ovanliga händelser.
1. Jag har testat på akvarellmålning och tillverkning av popup-kort. Jättekul! Det som saknas är väl tid till det, för det tar tid att göra allt från scratch utan stämplar och sånt som går under scrapbooking. Plus att man behöver sitta still, vilket oftast inte står högst upp på min vardagslista.

För att göra tredimensionella kort tar jag hjälp av Karlssons klister och instruktioner på Youtube :)

2. Jag började sjunga i Joyvoice. Det var länge sedan jag sjöng i kören i Tannefors och tänkte att det vore nog rätt kul att ta upp den hobbyn. Men näe, jag tappade lusten till det rätt så snart. Inte för att det var tråkigt - tvärtom. Men det där med att gå iväg på kvällarna funkar inte helt för mig. Tror jag har lärt mig det nu

Joyvoice har sin övningslokal på Slöjdgatan. Perfekt avstånd hemifrån.

3. Jag har tagit upp tédrickandet till kvällen. Men eftersom det där med att dricka té sent gör mig klarvaken vid 1-tiden på natten, tog jag reda på att Rooibosté var det rätta valet. Det innehåller inte lika mycket koffein eller tanniner som svarta eller gröna teer. Rooibosbusken kommer från Sydafrika men det är ingen tébladsbusken utan faktiskt en baljväxt. (Läs mer på http://www.omte.se/rooibos/)

Rooibos (Aspalathus linearis) är afrikaans och betyder helt enkelt ”röd buske”. Smaken är mild och teet blir inte beskt även om det får dra länge. Jag valde ett Earl grey (Nr84 på Teboden i Linköping) och det passar mig utmärkt med lite honung i.

4. Och så fick jag för mig att jag skulle börja baka. Var så sugen på frallor en dag och det är ju inte billigt att köpa portionsbröd i butiken. Näe, istället svängde jag ihop en nyttig deg med finrivna morötter som fick kalljäsa över natten och bakas ut på morgonen, toppade med solroskärnor. Och det där med lusten att baka, ja den kvarstår. Och det gäller även kakor och bullar trots att jag inte äter så mycket sånt själv. Men man kan ju ge bort :)

Blev rätt så nöjd med mitt matbrödsbak. Sist jag bakade var på Vasavägen i början av 2000-talet. Men det kommer jag ta upp igen, känner jag.

Och som en följd av återupptagande av bakning flyttade jag om lite i köksskåpen, så nu har jag ett bak-skåp och ett matlagningsskåp.

En tråkig sak som har hänt, är inbrottet i källaren den 16 februari. Tjuvarna hade inte klarat att knipsa av mitt hänglås utan hade skruvat bort gångjärnen och gått in och röjt och passat på att skära sönder påsar och kartonger.
Det spelar visst ingen roll om man bor i ett oroligt område som Charlottenborg (Motala) med låsta ståldörrar in till förråden, eller ett lugnt område som Gottfridsberg med dörrar som kräver tagg för att komma igenom. Det fanns inget uppbrutet så nog känns det som ett insiderjobb, alltid. Anmälan till Stångåstaden, polisanmälan, anmälan till Länsförsäkringar började iallafall dagen med - och under veckan försökte jag ställa allt till rätta igen. Fördelen är att nu har jag lite mer logisk ordning på grejerna än tidigare. Inget ont som inte har nå't gott med sig!

Den 16 februari var det inte roligt att komma ner till förrådet. Här finns inga dyrgripar, bara sånt som jag inte får plats med i lägenheten som ju bara är en etta. Man skulle kunna säga att förrådet är en förlängning av lägenheten. Det tråkiga är förstörelsen...

Avslutar inlägget med lite familjebilder. Utan familjen skulle ju livet vara såååå mycket tråkigare.

Pokénad med McDonaldsbesök. Milla och Jens går på valsträning inför bröllopet i sommar. Då har jag varit med Elton och Naima. En kväll jagade vi lite pokémon och hamnade på McDonalds, en annan kväll tog jag med mig sagotärningarna och berättade spontant påhittade sagor.

Per och Chrille skulle flytta möbler en dag. Eftersom Martina jobbade så skulle Albin och Simon vara med mig. I ett hastigt ögonblick bestämde jag att de skulle få åka på ett litet miniäventyr med Pokémonjakt. Så vi tog bussen ner till Resecentrum där vi klev på tåget till Norrköping. Och i Norrköping fick de åka spårvagn innan vi vände hemåt. Och hem kom två väldigt lyckliga barnbarn - och en trött mormor.

Senare samma vecka ville Milla och barnen åka till sommarstugan för att åka skridskor på sjön. Per trodde de inte skulle orka så länge så jag bestämde mig för att följa med. Feeeel! Det var Jonzon och jag som först gav upp, och då hakade resten på. Solen hade då försvunnit och det hade börjat blåsa upp så det var inte så skönt längre.

På Lanemos bakar man hallonscones. Milla och hennes arbetskamrater brukar köpa med sig sådana på fredagarna och nu ville hon att jag skulle få smaka. Klockan 8 hämtade jag dessa bakverk och lite senare hade vi morgonmys hemma hos mig med ZhuZhuPets. Och absolut att de var jättegoda! Letade upp recept så nästa gång ska jag baka egna :)

En dag kunde jag följa med min fina svärmor Berit till Vårdcentralen, frisören och innan vi skiljdes åt käkade vi lunch ihop. Pyttipanna, stekt ägg och rödbetor kändes så nära husmanskost som jag kan komma. Det är ju inget som jag brukar fixa till hemma direkt.

I möjligaste mån är jag hos Per på helgerna. Då ser frukostbordet ut så här. Vi har varsin dator där vi börjar dagen med att läsa eller se på de nyheter som intresserar oss. (Och under dagen kan jag välja att titta på en play-kanal istället för på sport som gärna visas på Pers tv på helgerna, och som inte intresserar mig särdeles).

Milla har fyllt år så det blev kalas där. Och det slår mig varje gång när alla vi ses, hur up2date vi är. Elton och Albin har (poké)mobiler med snapchat som vi använder och skickar meddelanden till varann. Döttrar och svärsöner har så klart också mobiler. Och så mamma (83 år) och hennes Björn som inte bara har mobiler fulla med appar och en surfplatta, utan dessutom är först i familjen med att köpa Smart-TV! Superkul! Modern teknik förenar!

2017-03-10 @ 20:40:00 Permalink Bloggar från Sverige Kommentarer (0) Trackbacks ()

14 mars 2012 - Las Vegas by Night

Att gå ut i Las Vegas på kvällen är en speciell upplevelse. Så ännu en gång gav vi oss ut på ungefär samma vägar som vi hade gått på dagen. Och överallt ser man neonskyltar och upplysta byggnader.

Neon uppfanns i Frankrike 1910 av Georges Claude. Den första kända kommersiella användning i USA sattes upp 1923 i Los Angeles och snart ville alla i L.A ha en neonskylt.
Betty Willis, född i Las Vegas 1922, reste med sin familj till Los Angeles ett par gånger om året och ett av hennes tidigaste minnen från dessa resor var flammande, filmtält och neonskyltar. Hon blev sedan neondesigner hemma i Las Vegas, och man kan nog säga att på den vägen är det.

Låt oss bege oss ut i neonljuset!

Fremont Street är ett måste-besöka. Det är en gågata mitt i centrum med en tunnel där ljusspel visas på olika tider. Man kan gott säga att gatan har kultstatus för här fanns till exempel Las Vegas första hotell, första telefon, första asfalterade gata, första spellicensen i Nevada, första trafikljuset, första hissen och första höghuset.