22 juli - Lappen kvar
Jag väntade på att posten skulle öppna så jag kunde åka iväg och hämta mitt paket från Boozt med svart kjol och guldskor (som jag kunde ha) samt linne (som var helt genomskinligt och ska skickas tillbaka). Jag gick ut och hämtade cykel från förrådet och tryckte igång Runkeeper - och här ser du hur dåligt GPS:n funkar här ute.
Intressanta sträckor jag åkte idag.
Jag hade packat nästan klart redan igår och idag gick pendeln kl 12.12 som skulle ta mig till Linköpings rececentrum varifrån mitt tåg till Arlanda skulle gå. Och det kände väldigt bra att åka idag. Pendeln kom i tid men Regionaltåget fick två stopp på vägen på grund av dels inväntan av tåg som måste passera, dels signalfel.
Så satt jag på perrongen med mina väskor igen.
När jag kom upp till Arlanda skulle jag vrida kjolen rätt - och upptäckte att jag gått med prislappen utanför hela resan hahaha Underbart! Men det var ju bara att gå in på damtoa och fixa till det.
Jag hade inte planerat att gå på Max men det blev så iallafall. De blev typ GI när jag skippade brödet, tycket jag :) och som bonus köpte jag minimorötter att ta med som mellanmål.
På kvällen kom jag så till Ibis Styles och kunde checka in och gosa ner mig i fluffiga duntäcket för natten. Imorgon hade jag fram till klockan 12 på hotellet och det kändes alldeles utmärkt, det! Bra beslut det här, att åka upp dagen före!
21 juli - Äventyret "I Djur & Skur"
Äntligen var det dags för Äventyret "I Djur & Skur" med Albin. Och det startade för min egen del redan kl 07.00. Då gick jag bort till pendeltåget för att åka in till Linköping och hämta näst äldsta barnbarnet, 3 år. Och här är collage från vår varma, soliga och roliga dag - för någon skur blev det aldrig!
Först skulle man ju säga Hej då till Lillebror Simon och mamma som skulle vara hemma själva. (Pappa var ju på jobbet.) Först åkte vi buss ner till resecentrum. Där tog vi hissen ner - och upp - till pendeltåget som gick till Norrköpings station. Allt var väldigt spännande och det var mycket att titta och peka på under vägen. Och fort gick det! Och så såg man bra när man tagit av sig skorna och kunde sitta på knä på sätet. Albin hade ju egen biljett så när kontrollanten kom så fick han visa fram den ordenligt. Likaså när vi steg på buss 432 i Norrköping fick man visa fram biljetten. (FYI om du har funderingar att åka till Kolmården med kollektivtrafiken kan vara bra att veta att det var inte så mycket folk när vi klev på i Norrköping - 21 juli, måndag kl 09.20. Det blev dock fullt när vi kom till campingen men då är det inte så långt kvar).
Vid entrén stod en farbror som ville se våra inträdesbiljetter och när vi visat dem fick vi komma in. Direkt gick Albin in i affären. Det var kanske en av dagens höjdpunkter - att gå in i affärer. Även om man inte handlar finns det mycket att titta på där.
Efter butiksbesöket gick vi bort till armbanden. Det är pappersarmband som man skriver barnets namn på tillsammans med ditt telefonnummer - bra att ha om barnet kommer bort!
Vi ville hyra skrinda för eventuellt trötta ben, men även till våra väskor. Väl investerade 40 kronor. Men då fick vi gå upp hela den långa backen och inte ta rulltrappan upp. Det var ett ganska svettigt pass då det var 25 grader i skuggan redan då. (Såg att vi hade varmare än Split till och med!)
Vid kartan gjorde vi upp promenaden för att hinna med så mycket som möjligt. Och jag satte alarmet på 15.00, d v s en timme innan bussen gick hemåt. Det gäller att vara så organiserad som det är möjligt när man åker med småbarn.
Inte långt från skrindorna hittar man vargarna så där stod vi ett tag och tittade innan vi fortsatte upp... och ner.
Vi fick se noshörningar som bajsade i kapp, elefanter som kastade sand på sig själva, kameler som åt sly och tigrar som smög på varandra.
Vid aporna tyckte vi det passade bra att ta en glasspaus och samtidigt var det matning och guidad tur bland aporna. Väldigt bra tajmat!
Vi kom bort till Safari vid tolvhugget och där ligger ju starten för linbanan. Den måste vi ju åka. Så vi in i en lång kö och sedan in i en gondol. Man sitter egentligen åtta personer i en sådan men vi fick följa med en familj med bara fyra och hade gott om plats och såg jättebra i 28 minuter som turen varar. Det roliga med den här linbanan är att dels går den sakta, dels ändrar den nivå så man ser djuren bra. Man ser djuren bättre än när man åker med bil på safari. Är djuren inne bland träden när du sitter i en bil, ser du dem inte - det gör du ifrån linbanan. Vi såg faktiskt alla djur utom vildhundarna. Albin tyckte girafferna var roligast med sina långa halsar - och kanske strutsen av samma anledning.
Efter linbanan hämtade vi vår skrinda på parkeringen för att gå till de sjölevande djuren. Jag måste säga att det funkar jättebra att ställa sin skrinda både här och där. Folk verkar respektera att den tillhör någon och låter den stå.
Först gick vi på Life-showen med delfinerna som hoppade, fångade bollar, simmade med sina skötare och busade lite - och fick fisk som belöning. Albin tyckte det var väldigt roligt att applådera när alla andra gjorde det - och många applåder blev det under showen. Sedan stod sälarna på tur.
På vägen tid hände något spännande. Vi mötte två pirater - och de ville föja med oss.
- Ja, men häng med,vettja, Varsågoda och sitt, sa jag. Och piratflickan satte sig och åkte med ner till Sälarna. Det var läskigt, tycket Albin men gjorde iallafall en hemsk min tillsammans med piraterna.
Sälarna hade varit Naimas (näst yngsta barnbarnet) favorit när hon var där med mamma Milla häromdagen. Nu skulle vi se om det skulle bli Albins favorit också! Men näe, han är lite som jag. Alltid på väg någonstans. Så även om de var roliga så stannade vi inte där längre tid än någon annanstans.
Det blev en hel del vätskepauser och Albin var jätteduktig på att dricka vatten så ingen av oss tacklade av i värmen. Och vi försökte hålla oss i skuggan en del. På ett ställe hade de en spridare på. Jag är övertygad om att det var för barnens skull och jag skickade in Albin där en stund för att kyla ner sig. Visserligen blev han blöt men det var ju så roligt!
Mitt på dagen måsten man ju äta lunch. Jag hade nog gärna velat äta på en restaurang med riktig mat men det blev en Kolmårdenhamburgare och det dög det också. Även gudlfiskarna hade fått extra tillskott i form av ett Mariekex från någon besökare.
Eftersom vi hade följt vår uppgjorda vandringsplan kom vi fram till barnens lantgård och Bamses värld före klockan 15 så vi hann lätt med båda två som avslutning. Getterna var jätteläskiga och Albin ville INTE klappa dem, bara prata och studera dem. Däremot fanns det mycket att klättra i och det var ju mycket roligare. I Bamses värld blev det lite klättring i tunnlar men roligast var kanske att få gå upp själv i Farmorshus och sedan åka rutschkana ner.
Vi kom ner till utgången med ganska gott om tid tills bussen skulle gå. Därför blev det ett Kolmårdenmemory inköpt och Albin ville gärna ha en Schleich-giraff och på det investerades det i två flaskor Safarivatten. Totalt gick det åt 6 vattenflaskor den här dagen. Och Zookexen hade vi ju helt glömt bort och de kom ju väl till pass där vi satt på trottoarkanten.
När vi kom till stationen i Norrköping var det en trött kille som satt på bänken - även om han inte erkände det förstås. Men oh, vad han piggnade till när han insåg att mamma stod på perrongen på Linköpings resecentrum! Långa och många kramar blev det och stor glädje över att få cykla hem! För nu var det här Äventyret slut.
För mig var det bara att invänta ett pendeltåg och tänka på annat, nämligen jobb. För imorgon var det dags att vända näsan mot Arlanda!
När vi kom till stationen i Norrköping var det en trött kille som satt på bänken - även om han inte erkände det förstås. Men oh, vad han piggnade till när han insåg att mamma stod på perrongen på Linköpings resecentrum! Långa och många kramar blev det och stor glädje över att få cykla hem! För nu var det här Äventyret slut.
För mig var det bara att invänta ett pendeltåg och tänka på annat, nämligen jobb. För imorgon var det dags att vända näsan mot Arlanda!
20 juli - Veta-girig
Solen sken och jag blev återigen sugen på att cykla ut i världen. Idag blev det en förmiddagsutflykt till Veta kyrka. På förmiddagen hittade jag till appen Runkeeper som jag sett att många använder på Facebook. Jag laddade ner den och den var ju riktigt rolig... när den fungerade. För det där med GPS i Mantorp var inte helt tillförlitligt. I ena ögonblicket hade jag åkt drygt 5 km, i andra ögonblicket 3 och på kartan har jag åkt 10 (ja, man ska ju åka fram och tillbaka men det verkar som om programmet inte klarar av när man åker nästan tillbaka samma väg.
Utanför Mantorp pågår banarbete. Man byter slipers.
Jag cyklade längs med blommande, doftande nyponrosor i bostadsområdet. Inte dumt alls.
När jag kom till Veta hittade jag något som jag tror är deras hembygdsgård.
Jag tror att det var nog rätt mysigt att fira midsommar här.
Gråsparvarna hade ungar och en av dem kika ner på mig från takrännan.
Kyrkan invigdes på 1100-talet men är ändrad och tillbyggd senare. Klockstapeln byggdes 1727-1728.
En ängel vakar över kyrkogården.
Gissar att den här byggstenen är från 1100-talet men det var den enda jag hittade när jag gick runt kyrkan.
Men jag hittade en vacker port.
Och jag hittade ett par runstenar från 1000-talet och bara det gjorde ju platsen hur intressant som helst, tycker jag.
Jag blir allt lite förvirrad över Runkeepers information.
Utanför Mantorp pågår banarbete. Man byter slipers.
Jag cyklade längs med blommande, doftande nyponrosor i bostadsområdet. Inte dumt alls.
När jag kom till Veta hittade jag något som jag tror är deras hembygdsgård.
Jag tror att det var nog rätt mysigt att fira midsommar här.
Gråsparvarna hade ungar och en av dem kika ner på mig från takrännan.
Grinden in till kyrko-området.
Kyrkan invigdes på 1100-talet men är ändrad och tillbyggd senare. Klockstapeln byggdes 1727-1728.
En ängel vakar över kyrkogården.
Gissar att den här byggstenen är från 1100-talet men det var den enda jag hittade när jag gick runt kyrkan.
Men jag hittade en vacker port.
Och jag hittade ett par runstenar från 1000-talet och bara det gjorde ju platsen hur intressant som helst, tycker jag.
Det var en varm dag och det gick åt en hel del vätskepauser.
På eftermiddagen flög städ-anden in i mig. Jag hade inte alls tänkt dammsuga men så plötsligt åkte dammsugare ut, nästan av sig själv, och jag dammsög lägenheten. Och tio minuter senare stod den i städskåpet igen. Magiskt, verkligen!
På eftermiddagen flög städ-anden in i mig. Jag hade inte alls tänkt dammsuga men så plötsligt åkte dammsugare ut, nästan av sig själv, och jag dammsög lägenheten. Och tio minuter senare stod den i städskåpet igen. Magiskt, verkligen!
Med flygande fart blev det dammsugat idag - och det var faktiskt välbehövligt efter två månader. För även om man inte är hemma smyger dammet sig fram.
På kvällen fortsatte jag kolla tält. Det är en djungel det där. Ska man tälta i Sverige är det ju ett tält som står emot regn och blåst som gäller och de bästa tälten (Hilleberg) kostar ju skjortan! $498 är det billigaste priset jag har hittat (lilla tunneltältet Akto). Jag får kika vidare, helt enkelt! Mina planer på att cykla runt iallafall några av mina 3x4 sverigedagar i augusti kvarstår!
19 juli - Testkörning
Jag var lite rädd att jag skulle vara öm i baken men det var inte så farlig. Så idag tog jag cykeln till Depot Mantorp (som fortfarande heter Mobilia på Östgötatrafikens hemsida kan jag meddela. Undrar när/om de har tänkt ändra det?).
Shoppingvagnen fick två andra hjul idag.
Det är rätt gött att ha gelesadel även om jag fick lära mig idag att det är bättre med smalare sadel och vadderade cykelbyxor.
Det kom att bli något av en turné idag. Först gick jag till Team Sportia och provade ut hjälm, cykelbyxor (!) och tröja och som pricken över i:t slog jag till på en matchande vattenflaska. Ja, det förstås. Det har jag ju en, men jag kan ju inte cykla runt med en limegrön flaska när cykeln är svart med orange och vita detaljer förstår du väl. Den måste ju hålla ihop med käderna som går i svart med oranga och vita detaljer. En självklarthet hahaha.
Ja, sen blev det ju fullt i mat i väskan då.
Hur gick det då med Shoppingvagnens väska på pakethållaren. Det gick inte alls det. Eller jo, en bit men när jag svängde höll varken pakethållare eller spännband och den åkte i backen. Så det blev en beställning på en 47 liters cykelväska när jag kom hem. (Och samtidigt en väska för styret... och så var jag på väg att köpa ett tält men där stoppade jag mig ett tag. Men tanken kom upp att jag ska ut och cykla runt i Östergötland när jag är hemma mina fyra dagar och då kunde det ju vara bra att ha ett sådant. För kan jag cykla en mil ocyklad under åtta år, då orkar jag garanterat längre sträckor!)
Ja, sen blev det ju fullt i mat i väskan då.
Var ju bara tvungen att inviga min cykelhjälm som enkelt storleksjusteras med en ratt och har solskärm. Det hade ju varit rätt fånigt att ha den kvar i plastpåsen och köra hem utan.
Hur gick det då med Shoppingvagnens väska på pakethållaren. Det gick inte alls det. Eller jo, en bit men när jag svängde höll varken pakethållare eller spännband och den åkte i backen. Så det blev en beställning på en 47 liters cykelväska när jag kom hem. (Och samtidigt en väska för styret... och så var jag på väg att köpa ett tält men där stoppade jag mig ett tag. Men tanken kom upp att jag ska ut och cykla runt i Östergötland när jag är hemma mina fyra dagar och då kunde det ju vara bra att ha ett sådant. För kan jag cykla en mil ocyklad under åtta år, då orkar jag garanterat längre sträckor!)
Och så här glad blir man när man har matchande cykelkläder på sig. Det var ju bara att ge sig ut på en provtur även om det kändes som att gå omkring med blöjor på sig i de vadderade byxorna.
Det var ju perfekt att upptäcka närmområdet.. som jag upptäckte bestod av grusvägar. Nej, tacka vet jag asfalt! Jag kan ju inte riskera punka. Sånt har jag inte tid med!
Jag vände nere vi närmaste bondgård men passade på att ta kort på denna vackert lila blåklint.
BTW: hittade den här bra sidan från 2011 med lite tips för cykelturister. Du kanske själv blir sugen på att vara ute och cykla?
http://www.cykelturist.com/
BTW: hittade den här bra sidan från 2011 med lite tips för cykelturister. Du kanske själv blir sugen på att vara ute och cykla?
http://www.cykelturist.com/
18 juli - Cykelköp
Det är härligt med en vanlig frukost. Visserligen har jag med mig knäckebröd till Kroatienkryssningarna men jag saknar min saltgurka och körsbärstomater - och 4 dl Gevalia med mjölk.
Frukost framför TV:n kl 5 känns fantastiskt!
Om man ska åka på Äventyr med barnbarn kräver det riktiga biljetter. Därför beställde tågresan via SJ. Jepp, det blir lite mer kostsamt eftersom jag kunde ha kommit undan med en dygnsbiljett, men det hade ju inte varit lika kul! Det jag missade var att jag hade haft 20% rabatt på Inträdesbiljetten till Kolmården men det är ju en smäll jag får ta.
Frukost framför TV:n kl 5 känns fantastiskt!
Tågbiljetter och Inträden - Check!
På morgonen skrev en vän på Facebook att hon hade köpt en cykel. Då kände jag att det ville jag också ha. Alltså en riktig cykel att cykla långt på. Avis funkar inte så bra till det så jag säljer den, känner jag.
Jag surfade runt på Facebooks säljsidor men hittade inget intressant. Däremot hittade jag ett par på Blocket. Min idé var att köpa en i Mjölby och sedan cykla hem - och där fanns det två som jag kunde tänka mig. Jag ringde, bokade tid för cykeltest och tog sedan pendeln till närmaste stad.
Mjölby har varit duktig på att bygga stan runt Svartån. Det var så jag ville flytta dit idag!
Det var ett tivoli uppställt nere vi ån, nära minigolfbanan och ja, jag blev lite mer sugen på att flytta till Mjölby. Och nu har jag ställt mig i bostadskö.)
Det blev faktiskt ett cykelköp. En Crescent Bikerz med 7 växlar. Och den cyklade jag på till Mantorp. Superlätta växlar och en fröjd att cykla på!
Det blev ett par vätskepauser. Alltså, jag vet inte när jag cyklade sist men jag tror det är 8 år sedan så man kan väl inte säga sig vara vältränad på sadeln direkt.Som tur är tiggde jag till mig en gelesadel så jag var väl kanske inte så öm i grenen som jag skulle ha kunnat vara.
Bikerz pryder nu sin plats i cykelrummet brevid Avis. Och jag är lycklig över att ha en långdistanscykelbar cykel :) Och det var roligare att cykla än jag mindes så nu kanske det här blir ett träningsredskap!
17 juli - Väntan
Frukost klockan 06. Skjuts till Sky city kl 07.30 och där blev det väntan till kl 08.15.
Idag valde jag annan sittplats att vänta än förra gången. Man måste ju vidga vyerna och inte fastna på ett ställe!
Regionaltåget mot Norrköping kom på utsatt tid och kl 08.27 for vi iväg.
I Norrköping kl 10.14 blev det byte från regional- till pendeltåg. Och som vanligt blev det runt 45 minuters väntetid. Som tur var var det varmt så jag kunde sitta på en bänk i shorts (ja, de var på idag också) utan att frysa.
Kl 11.01 gick så pendeltåget till Mantorp där jag glatt satte nyckeln i låset och kunde pusta ut. Nu väntade fyra dagar med tvätt, matlagning, rapporteringar, ompackning - och så Äventyret I Djur & Skur med Albin!
9 juli och Kass utan pass
Ja, du. Det är väl bara att börja från början. Egentligen startade det ett par dagar före avresa. Jag brukar ta tåget upp dagen före jag ska träffa aktuella resenärer eftersom flygen ofta går tidigt och jag inte hinner upp annars. Den här gången hade SAS ändrat avgången till kl 15.05 och då skulle jag hinna upp samma dag. Och för att få det att funka valde jag den här gången att åka med Swebus till Arlanda istället. Det kändes också billigare även om det inte blev det eftersom jag fick betala pendeln... Galet tänkt, redan där. Det blir inte buss någon mer gång, tänker jag.
Jag packade iallafall klart på morgonen och tog pendeln in till Linköping där jag spatserade bort mott fjärrbussterminalen med min packning. Och, näe det blir inte buss upp mer till Arlanda bestämde jag mig där en gång till. Ett himla dragande på väskor.
Jag packade iallafall klart på morgonen och tog pendeln in till Linköping där jag spatserade bort mott fjärrbussterminalen med min packning. Och, näe det blir inte buss upp mer till Arlanda bestämde jag mig där en gång till. Ett himla dragande på väskor.
När bussen kom satte jag in bagaget, visade upp biljetten och satte mig tillrätta. När jag ska lägga ner biljetten igen tittar jag på passet som jag lagt ner ordentligt i väskan - precis som vanligt.
Jepp, passet låg där det skulle när jag åkte.
Då upptäcker jag till min stora fasa att istället för att ha MITT pass med mig, hade jag tagit med mig Eltons pass, som legat kvar sedan Äventyret Far & Flyg i helgen. Jag insåg att mitt pass låg där hemma på köksbordet med Eltons boardingcard i!
Det var Eltons pass som låg i väskan - inte mitt.
Först var jag på väg ut ur bussen igen men insåg att då skulle jag inte hinna upp, och att gästerna isåfall skulle få vara utan reseledare. Och det var ju ingen idé att få panik. Sånt är ju rätt onödigt. Visserligen kändes det rätt kasst att vara utan mitt eget pass men nu gällde det istället att gnugga genilknölarna. Jag fattade därför beslutet att bli kvar på bussen och lösa problemet under tiden vi åkte.
Jag kom till Arlanda med Arlanda Express och hade då vunnit totalt en dryg halvtimme att förfoga över.
På tåget fick jag ännu en brilliant idé - att ta taxi till Tullhuset istället för transferbussen som jag hade kollat upp skulle gå fyra gånger i timmen. Då skulle jag vinna ännu mer tid.
Jag fick en lite rolig taxichaufför som berättade att den där resan till Tullhuset gjorde han minst en gång om dagen och det brukade inte ta lång tid att få passet. Han skulle vänta utanför porten (medan det så klart tickade pengar). Det tog 17 minuter och Icakontot var då 980 kronor fattigare när jag satte mig i taxin igen. Jag prutade ner priset taxiresan till 340 spänn och kunde sedan checka in mitt bagage och gå till säkerhetskontrollen 1,5 timme innan avgång. Det kunde inte ha blivit bättre!
Det tog 17 minuter att få mitt tveksamt tjusiga rosa provisoriska pass visandes mig med håret i knut och bortvikt lugg så ansiktet syntes ordenligt. Giltighetstid: 21 dagar.
Summa summarum: Det finns inga olösliga problem. En del saker kan bara bli lite olika svåra att lösa, och mer eller mindre kostsamma. Mitt problem var ju inte särskilt jobbigt men det kostade mig onödiga 1700 kronor.
Och så fick jag inte ens behålla passet, för när jag kom till passkontrollen i Sverige efter kryssningen så tog polisen mitt pass. Han lät mig dock ta ett lite farväl och fota det en gång till :)
Jepp, passet låg där det skulle när jag åkte.
Då upptäcker jag till min stora fasa att istället för att ha MITT pass med mig, hade jag tagit med mig Eltons pass, som legat kvar sedan Äventyret Far & Flyg i helgen. Jag insåg att mitt pass låg där hemma på köksbordet med Eltons boardingcard i!
Det var Eltons pass som låg i väskan - inte mitt.
Först var jag på väg ut ur bussen igen men insåg att då skulle jag inte hinna upp, och att gästerna isåfall skulle få vara utan reseledare. Och det var ju ingen idé att få panik. Sånt är ju rätt onödigt. Visserligen kändes det rätt kasst att vara utan mitt eget pass men nu gällde det istället att gnugga genilknölarna. Jag fattade därför beslutet att bli kvar på bussen och lösa problemet under tiden vi åkte.
Jag kollade upp bestämmelserna och öppettider för Provisoriskt pass hos polisen på Arlanda och räknade på hur tiden skulle räcka. Om jag åkte hela vägen med bussen skulle jag enbart ha 1,5 timme på Arlanda. Det skulle ju bli knappt med tid. Därför bestämde jag mig för att hoppa av i Stockholm och ta Arlanda Express istället. Jag bokade (dyr) biljett på internet så jag hade biljetten klar för att spara tid. Swebus var dessutom tidigt uppe på centralstation så där vann jag ytterligare tid.
Jag kom till Arlanda med Arlanda Express och hade då vunnit totalt en dryg halvtimme att förfoga över.
På tåget fick jag ännu en brilliant idé - att ta taxi till Tullhuset istället för transferbussen som jag hade kollat upp skulle gå fyra gånger i timmen. Då skulle jag vinna ännu mer tid.
Jag fick en lite rolig taxichaufför som berättade att den där resan till Tullhuset gjorde han minst en gång om dagen och det brukade inte ta lång tid att få passet. Han skulle vänta utanför porten (medan det så klart tickade pengar). Det tog 17 minuter och Icakontot var då 980 kronor fattigare när jag satte mig i taxin igen. Jag prutade ner priset taxiresan till 340 spänn och kunde sedan checka in mitt bagage och gå till säkerhetskontrollen 1,5 timme innan avgång. Det kunde inte ha blivit bättre!
Summa summarum: Det finns inga olösliga problem. En del saker kan bara bli lite olika svåra att lösa, och mer eller mindre kostsamma. Mitt problem var ju inte särskilt jobbigt men det kostade mig onödiga 1700 kronor.
Och så fick jag inte ens behålla passet, för när jag kom till passkontrollen i Sverige efter kryssningen så tog polisen mitt pass. Han lät mig dock ta ett lite farväl och fota det en gång till :)
Underbart är kort. Mitt rosa pass är nu ett minne blott.
Med detta i minnet kommer jag alltid investera i en extra hotellnatt oavsett när flygen går. Det är helt onödigt att stressa upp samma dag när jag inte behöver. Hade jag åkte upp dagen före hade jag hunnit se att det var fel pass, vänt hem och bara bokat om resan upp till lite senare. Mycket billigare och lugnare!.
Med detta i minnet kommer jag alltid investera i en extra hotellnatt oavsett när flygen går. Det är helt onödigt att stressa upp samma dag när jag inte behöver. Hade jag åkte upp dagen före hade jag hunnit se att det var fel pass, vänt hem och bara bokat om resan upp till lite senare. Mycket billigare och lugnare!.
16 juli - Rolig och solig dag!
Idag var det avresedagen och SAS har gett oss flygtiden 18.45 vilket innebar att vi hade sju hela timmar att disponera till vad vi ville. Jag vet inte varför flygbolag plötsligt skiftar tider men jag är säker på att det finns en logisk förklaring som jag inte känner till. För mig gäller det bara att vara flexibel. Eftersom vi hade fått kvällsflyg hem fick vi en extra dag i Split som vi annars inte skulle ha haft :) *
Jag hade tidigare i veckan gett lite förslag på vad man kunde hitta på och efter den guidade turen igår gav jag lite fler tips för att ge ytterligare några vid bagageutlämningen. Några valde att gå ner till stadsstranden och tillbringa hela dagen där med tillgång till sötvattendusch - något som verkade vara kanske den bästa idén idag när det var 31 grader i skuggan. De flesta valde dock att vandra i Split på egen hand.
Som vanligt hade jag berättat vad jag skulle göra och några valde att följa med mig. Här är lite av vad vi fick se och uppleva tillsammans!
Jag hade tidigare i veckan gett lite förslag på vad man kunde hitta på och efter den guidade turen igår gav jag lite fler tips för att ge ytterligare några vid bagageutlämningen. Några valde att gå ner till stadsstranden och tillbringa hela dagen där med tillgång till sötvattendusch - något som verkade vara kanske den bästa idén idag när det var 31 grader i skuggan. De flesta valde dock att vandra i Split på egen hand.
Som vanligt hade jag berättat vad jag skulle göra och några valde att följa med mig. Här är lite av vad vi fick se och uppleva tillsammans!
På marknaden var det full kommers. Vi provsmakade bland annat ost och en var så god att jag planerade att köpa. Det var bara det att hon stängde klockan 14 och då befann jag mig på annan plats och hade helt glömt bort det.
På väg till marknaden stötte vi på en grön buss. Det visade sig att det var en Hop-on-Hop-off-buss som startat turer! Det var ju lite kul och vi bestämde oss för att haka på. Vi köpte biljetter för 70 Kuna och snart satt vi på en halvöppen buss ut på äventyr i 45 minuter med engelsktalande lokalguide!
Vi lämnade hamnen och åkte vidare med stranden där några gäster låg och solade.
Bačvice är Splits stadsstrand som delvis består av sand men här ser du betongdelen. Att hyra solstol kostar 40 Kuna för en hel dag. Du kan också få privilegiet att se en match Picigin (en slags vattenpolo som spelas på grunt vatten sedan 1908, en sport som man har världsmästerskap i sedan 2005).
Här är man övertydlig med att, står man vid förbudsskylten bogseras bilen bort.
Splits bilbiotek
Stadion Park Mladeži stod klar 1950. Den tar 4075 åskådare och är än så länge hemmaplan för fotbollslaget RNK Split (man planerar bygga ny). Just nu är det utemöbelexpo utanför.
En av Split populära parker
Poljud stadium, byggd 1979 och tar 35 000 åskådare. Här gick Europas kanske största musikfestival, Ultra Europe, av stapeln för andra året i rad i dagarna. Många av ungdomarna som varit där såg vi senare på flygplatsen på väg hem till sina hemländer.
Vi fick åka genom Marjantunneln som är nästan 900 meter lång.
Jag blev lite sugen på att besöka Arkeologiska museet (bilden). Det grundades redan 1820 och de flesta föremålen kommer från Salona (Solin). Du hittar även en stor samling av antika och medeltida mynt och ett bibliotek med ca 30.000 böcker om arkeologi och historia här. Superspännande, men jag bestämde mig för att gå till Stadsmuseet istället.
Huset där någon känd fotbollsspelare bott till nyligen och fått ett par miljoner Euro för det. Har dessvärre glömt hans namn...
Meštrovićmuseet invigdes 1952 i byggnaden som skultören Ivan Mestrovic byggde 1931-1939 och bodde i fram till andra världskriget. I galleriet hittar du den största samlingen av Mestrovic konstverk av marmor, sten, trä, brons, oljemålningar m m och i parken står hans bronsskulpturer.
Ja, nog har Kroatien lite roliga vägskyltar alltid. Du har redan sett några. Här har du en Varning för fotbollsspelare!
Du får anstränga dig lite för att se eremitboningen från 1400-talet i berget (i höger övre hörn typ). Hit upp har man pilgrimsvandringar för att hylla de romersk-katolska helgonen Hieronymus (Jerome) och Cyriacus redan sedan 1200-talet. Inte långt därifrån ligger fortfarande en liten kyrka tillägnad St. Nicholas fr samma århundrade och en judisk kyrkogård från 1500-talet.
Marjan, som kallas Splits lunga är härligt grön och nog längtar man efter att få promenera i skogen.
Även här, där det växer Aleppotall, är det 24-timmarsbevakning mot bränder.
Marjan är Splits största rekreationsområde med härliga stränder och möjligheter till olika friluftsaktiviterer.
Härifrån har du utsikt mot Trogir, tvärs över bukten.
Jag fick syn på det lilla tåget, som visade sig vara två olika tåg. Det bestämde jag mig för att åka lite senare. Det ena tåget gick bara till stränderna i Marjan och det var ju inte så intressant idag. Det andra skulle ta mig upp på toppen av Marjan. Perfekt, ju! Jag satt därför lite senare i gassande sol vid Republikens torg i 40 minuter innan jag gick bort till havet och palmskuggan vid busshållplatsen. Där väntade jag ytterligare tjugo minuter (ja, för absolut INGEN visste tidtabellen, varken kiosker eller butiker i närheten) och när tåget äntlingen kom, då visade de sig att nästa tur var tre timmar senare (kl 17). Hur ironiskt var inte det? Jag ska satsa på turen, som tar 80 minuter och kostar 70 kuna, kl 13 nästa onsdag istället.
Infarten till ett av Titos många sommarhus.
Efter bussturen tog vi en promenad på Marmont.
Bussturen var klar straxt efter elva så vi hade turen att få besöka en livlig fiskmarknad.
Kött säljs inte ute utan i små butiker. Du hittar dem dels runt grönsaksmarknaden vid hamnen men också runt fiskmarknaden. Det är synd att man inte har tillgång till kök...
Jag hoppade in i Pandorabutiken och köpte kryssningsbåten som jag varit på väg att köpa ett tag. Den gör sig bra tillsammans med flygplan, pass och resväska. (Jordgloben sitter numera på Pandorahalsbandet.)
Efter en god lunch skiljdes vi åt och jag fortsatte min Splitvandring som slutade med Stadsmuseet, delvis för att jag ar i desperat behov av toalett. Då tänkte jag att jag lika gärna kunde förena nytta med nöje och hamnade där. Det ligger i Dioclatianus palats och jag var ändå på väg mot bagaget.
Järnporten med klocktornet från 1400-talet med 24-timmarsklockan till vänstern och St: Domnius kyrktorn från 1100-talet i bakgrunden - taget från Folkets torg.
Konstverk? Det är iallafall taget från ett av fönstren på Splits stadsmuseum.
Och jag var ju så klart tvungen att fota gargoylen på museets gård innan jag gick därifrån.
Efter att ha mött upp gäster och hämtat ut vårt bagage, fick vi vänta en liten stud på vår minibuss som sedan körde oss till flygplatsen där vi checkade in. Jag gick upp och satte mig på kafeterian bland ungdomar som låg och sov på golvet eller satt och pratade. De flesta verkade rätt trötta och då kände jag att jag också var trött.
Roligast på flygplatsen idag: Absolut vodkas Gräpevine - intressant stavning, eller hur?
Efter en god laxsallad tog jag en kvarts tupplur och kände mig sedan redo att landa på svenska mark - i shorts och kortärmat för första gången någonsin. Det var nästan lika varmt i Sverige som i Kroatien! Galet, va?
Jag blev av med mitt pass i passkontrollen till min stora sorg. Varför får du veta i nästa inlägg, för att göra det lite mer spännande. Men jag hade hoppats få behålla det som minne...
Jag skippade hamburgare den här kvällen. Jag hade tidigare på dagen köpt en mini-Calzone vars fyllning fick tjänstgöra som middag på Ibis Styles innan jag stupade i säng till frukost nästa dag då resten av hemresan skulle starta kl 07.30.
Jag skippade hamburgare den här kvällen. Jag hade tidigare på dagen köpt en mini-Calzone vars fyllning fick tjänstgöra som middag på Ibis Styles innan jag stupade i säng till frukost nästa dag då resten av hemresan skulle starta kl 07.30.
Trafiktornet på Arlanda välkomnade mig vid Hållplats No 7 där jag blev upphämtad.
*Jo, det var ju det här med vår Bonusdag i Split
Så här är det: När vi får morgonflyg brukar vi ha cirka två timmar (för att hinna äta lunch om man vill) i Split innan vi seglar mot Trogir kl 13, där vi har guidade tur på kvällen straxt före middagen som serveras på båten.
Kommer vi med förmiddagsflyg seglar vi till Trogir direkt vid ankomst till båten (ca kl 15.30), äter sen lunch ombord och har guidad tur, också i anslutning till middagstid som då är på egen hand.
Nu i juli kommer vi med eftermiddagsflyg och får åka buss från flygplatsen till Trogir istället. Vi kommer fram till båten lagom till middagen på båten. Den guidade turen ligger då tidigt på morgonen dagen efter. På avresedagen är vi bokade på kvällsflyget 18.45 och har därför en extra dag i Split och kan hinna med mer än vi annars har möjlighet till. Ja, du ser ju fotona själv och vet hur mycket jag hann med idag, som jag inte hunnit tidigare!
*Jo, det var ju det här med vår Bonusdag i Split
Så här är det: När vi får morgonflyg brukar vi ha cirka två timmar (för att hinna äta lunch om man vill) i Split innan vi seglar mot Trogir kl 13, där vi har guidade tur på kvällen straxt före middagen som serveras på båten.
Kommer vi med förmiddagsflyg seglar vi till Trogir direkt vid ankomst till båten (ca kl 15.30), äter sen lunch ombord och har guidad tur, också i anslutning till middagstid som då är på egen hand.
Nu i juli kommer vi med eftermiddagsflyg och får åka buss från flygplatsen till Trogir istället. Vi kommer fram till båten lagom till middagen på båten. Den guidade turen ligger då tidigt på morgonen dagen efter. På avresedagen är vi bokade på kvällsflyget 18.45 och har därför en extra dag i Split och kan hinna med mer än vi annars har möjlighet till. Ja, du ser ju fotona själv och vet hur mycket jag hann med idag, som jag inte hunnit tidigare!
15 juli - Rainbow warrior live
Den här dagen startade tidigt eftersom Katamaranen skulle ha vår kajplats som vanligt kl 6. Det ovanliga var att dagen började med bogsering. Förra gången var det ju vi som blev bogserade på grund av svagt batteri. Den här gången var det grannbåtens kapten som försovit sig.
Dagen bjöd på delfiner, fiskare, avtackning, Rainbow warrior, guidad rundvandring och middag. Här är lite foton från dagen.
Dagen bjöd på delfiner, fiskare, avtackning, Rainbow warrior, guidad rundvandring och middag. Här är lite foton från dagen.
Det är tur att man kan hjälpa varandra.
Katamaranen kom och vi seglade iväg mot Split.
Vi såg delfiner två omgångar idag och jag är fortfarande så himla ledsen över att jag inte hann knäppa när alla fyra kom upp till ytan samtidigt.
Vi hade också besök av en liten fiskebåt som kom med fisk.
På lunchen tackade vi av besättningen och en av gästerna (och jag) sjöng och dansade.
När vi kom till Split låg Greenpeace flaggskepp Rainbow Warrior i hamnen. Den är ute på Medelhavsturné och i Split låg det 15.17 juli sen skulle det segla vidare till Zadar. Kul att få se det live.
På kvällen gick nästan alla med mig och åt middag på Riva. Men det blev i mycket negativ kritik på både mat och service. Det kändes jättetrist verkligen, även om inte jag lagat maten eller servade. Jag borde kanske överväga att göra som mina kollegor och inte erbjuda gäster att följa med mig ut och äta på kvällarna. Aja, jag får väl meditera på det!
Min kväll slutade iallafall på samma restaurang med att bli bjuden på härlig baconinlindad fläskfilé med svampsås och frasig pommes samt med planering för morgondagens vistelse i Split. Vi skulle nämligen få en heldag och det är klart man måste vara strukturerad för att hinna med så mycket som möjligt och inte bara sitta av tid.
Vi satt på restaurangen brevid en av scenerna och kunde se och höra uppträdanden av en lokal musik- och dansgrupp. Det var riktigt trevligt!
14 juli - Välmatchat
På väg till Bol svängde vi in i Sumartin men idag gjorde vi det bara för att visa varvet. Sedan fortsatte vi til Bol med ett badstopp på vägen. Väl framme hade jag min lilla promenad och gick därefer direkt och åt. Tyckte det kunde vara skönt att komma hem skapligt.
Sumartin med varvet i förgrunden
Lite rolig skylt i Bol
Granatäppleträdet hade både blomma och frukt
Utsikt från Restaurant Moby Dick där det blev en pepprig pepparbiff. Supergott men svettigt!
Plötsligt fick jag se eldsflammor från en liten båtmotor. Han som körde båten sprang iväg och jag hann bara fram med kameran för att knäppa en bild när den nästan slocknat. Det blev lite pyssel där borta.
Vi besökte St. Antonius kyrka och fick lite andlig spis.
Vi var inne i några butiker innan vi gick tillbaka till hotellet och när vi var klara var det så här mörkt.
Och det här var vad jag kom hem med, en grön blus helt ton i ton till mina shorts - och jag var nöjd.
Sumartin med varvet i förgrunden
Lite rolig skylt i Bol
Granatäppleträdet hade både blomma och frukt
Utsikt från Restaurant Moby Dick där det blev en pepprig pepparbiff. Supergott men svettigt!
Plötsligt fick jag se eldsflammor från en liten båtmotor. Han som körde båten sprang iväg och jag hann bara fram med kameran för att knäppa en bild när den nästan slocknat. Det blev lite pyssel där borta.
Vi besökte St. Antonius kyrka och fick lite andlig spis.
Vi var inne i några butiker innan vi gick tillbaka till hotellet och när vi var klara var det så här mörkt.
Och det här var vad jag kom hem med, en grön blus helt ton i ton till mina shorts - och jag var nöjd.
13 juli - Kan du ladda upp din koreografi?
Det blev en dag med blixt och dunder men ett hav som var nästan helt stilla. Mycket märkligt. Men det kom en och annan vindby och en av dem tog en del av takpanelen så den hamnade på däck. Ett tag regnade det så sikten var mindre bra. Annars var det väl inget speciellt med det här vädret. Vi har varit med om värre, ju!
Det kom lite kastbyar då och då och en av dem kröp under takpanelen och tog ner den på däck. Det var ju inte schysst, va?
Vi ankom Makarska där de som ville följde med på min promenad. Det regnade så det blev på med ponchon. Vi tog turen lite tvärtom idag och började med Franciskanerklostret.
Idag hade vi turen på vår sida, för idag hade man öppet på Malakologiska museet, trots att det var söndag. Tyvärr fick jag inte ta bilder inne men jag kan berätta att det är en samling snäckor och snigelhus från världens alla hörn, det ena vackrare än det andra. En del var rena fantastikreationerna och såg ut som om en konstnär hittat på hur den skulle se ut. Nog överträffar naturen konsten alltid!
I entrén ligger fossiler från tiden innan den första massdöden som inträffade för 251 miljoner år sedan. Då dog nästan 95 % av alla havslevande arter ut - det största massutdöendet i jordens historia (hittills). Under den preioden dog 53% av de havslevande familjerna, 84 % av de vattenlevande släktena men också cirka 70 % av de landlevande arterna (växter, insekter och ryggradsdjur). Galet! Den stora massdöden efter det var för runt 65 miljoner år sedan när dinosaurierna gick åt.
Det är alltid de dominernade djuren som går åt, så människan står nog på tur... vi vet bara inte när och hur. (Notera att vi har haft fem perioder med massdöd men de jag nämner är de största. Forskarna Raup & Sepkoski och Rohde & Muller förutspår nästa naturliga massdöd om 10 miljoner år. Vad människan själv hittar på kan man ju aldrig riktigt säkert säga...)
I klostret blommade Fikonkaktusen för fullt.
På torget står St. Markus och vakar över oss.
På marknaden var det mest frukt och grönt så jag handlade inget. VI har ju trots allt frukt på båten i skålar på bordet.
Efter vår promenad unnande jag mig en krämig kula jordgubbsglass som jag snabbt satte i mig.
Snart redo för Kaptensmiddag.
Soparnik trollades fram även idag! Mums!
Det blev inte särskilt mycket dans den här kvällen. Däremot kom Toms dotter Elena med sin fiol och spelade ett stycke för oss och Rade, Tom, Dominik och Bariša (Toms och Dominiks far) sjöng en avslutande dalmatisk sång tillsammans med musikerna.
Kapten Toms dotter, Elena, hade med sig sin fiol och spelade lite grann för oss.
Ett oväder likt många andra.
Det kom lite kastbyar då och då och en av dem kröp under takpanelen och tog ner den på däck. Det var ju inte schysst, va?
Vi ankom Makarska där de som ville följde med på min promenad. Det regnade så det blev på med ponchon. Vi tog turen lite tvärtom idag och började med Franciskanerklostret.
Franciskanerkyrkan var öppen så vi smet in där när vi ändå var i klosterträdgården en sväng. Men kan du tänka dig! Jakarandan var överblommad. Vi hittade bara EN klase!
Idag hade vi turen på vår sida, för idag hade man öppet på Malakologiska museet, trots att det var söndag. Tyvärr fick jag inte ta bilder inne men jag kan berätta att det är en samling snäckor och snigelhus från världens alla hörn, det ena vackrare än det andra. En del var rena fantastikreationerna och såg ut som om en konstnär hittat på hur den skulle se ut. Nog överträffar naturen konsten alltid!
I entrén ligger fossiler från tiden innan den första massdöden som inträffade för 251 miljoner år sedan. Då dog nästan 95 % av alla havslevande arter ut - det största massutdöendet i jordens historia (hittills). Under den preioden dog 53% av de havslevande familjerna, 84 % av de vattenlevande släktena men också cirka 70 % av de landlevande arterna (växter, insekter och ryggradsdjur). Galet! Den stora massdöden efter det var för runt 65 miljoner år sedan när dinosaurierna gick åt.
Det är alltid de dominernade djuren som går åt, så människan står nog på tur... vi vet bara inte när och hur. (Notera att vi har haft fem perioder med massdöd men de jag nämner är de största. Forskarna Raup & Sepkoski och Rohde & Muller förutspår nästa naturliga massdöd om 10 miljoner år. Vad människan själv hittar på kan man ju aldrig riktigt säkert säga...)
I klostret blommade Fikonkaktusen för fullt.
På torget står St. Markus och vakar över oss.
På marknaden var det mest frukt och grönt så jag handlade inget. VI har ju trots allt frukt på båten i skålar på bordet.
Efter vår promenad unnande jag mig en krämig kula jordgubbsglass som jag snabbt satte i mig.
På kvällen hade vi Kaptens middag, kvällen man sätter på ett ansikte och klär sig fint. Jag hade köpt en knälång klänning på Indiska innan jag åkte och tog den turkosa sjalen till. Först satte jag den runt hästsvansen men ångrade mig och tog den runt axlarna istället. Kändes liksom lite mer naturligt.
Snart redo för Kaptensmiddag.
Soparnik trollades fram även idag! Mums!
Det blev inte särskilt mycket dans den här kvällen. Däremot kom Toms dotter Elena med sin fiol och spelade ett stycke för oss och Rade, Tom, Dominik och Bariša (Toms och Dominiks far) sjöng en avslutande dalmatisk sång tillsammans med musikerna.
Kapten Toms dotter, Elena, hade med sig sin fiol och spelade lite grann för oss.
Våra musiker från hjälp av Rade, Tom, Dominik och Bariša (och är jag lagt ner kamerna kom även lilla Elena och sjöng med).
Även om det nu inte blev mycket pardans den här kvällen kom ett roligt mail från Pella. Kunde jag ladda upp min koreografi Caught-up för det var några som var intresserade av att lära sig den? Det var nästan så jag blev sugen på att ta upp Linjedansandet igen - men har man världens roligaste jobb så får dansandet ligga på väntelistan även fortsättningsvis. I nästa liv så kanske... och jag länkade till min koreografi med ett sting av sorg.
Även om det nu inte blev mycket pardans den här kvällen kom ett roligt mail från Pella. Kunde jag ladda upp min koreografi Caught-up för det var några som var intresserade av att lära sig den? Det var nästan så jag blev sugen på att ta upp Linjedansandet igen - men har man världens roligaste jobb så får dansandet ligga på väntelistan även fortsättningsvis. I nästa liv så kanske... och jag länkade till min koreografi med ett sting av sorg.
12 juli - En ful fisk
På väg till Korčula fick vi se delfinerna på håll. Även den lille gjorde sig synlig! Det var ju lite extra roligt, tycker jag.
Vi såg både den lille och de stora delfinerna idag.
Vi tog vårt badstopp i viken på Pelješac udde liksom förra veckan. Härligt varmt vatten men en jämrans massa getingar invaderade nästan båten.
Det är så himla fint vatten i Adriatiska havet. Sikten är minst 30 meter så det är synd att det inte är så kul att snorkla här. Det finns visserligen gott om fisk men det är olika nyanser av grått bara, tycker jag.
En av gästerna hade med sig simfötter som fick agera smälla. En annan gäst hade en öl stående på bordet och snart hade 10 getingar drunknat däri. Alltså, de är inte kul de där flygfäna.
I Korčula hade vi rundvandring som vanligt och det dök upp en och annan ful fisk i vår väg. Eller vad sägs om Skorpionfisken? Inte rolig att trampa på men väldigt god att äta.
Ursprungligen hade Trogirs mur 12 torn. Idag återstår bara några. Här ser du Lilla (guvernörs)tornet från 1483 med uppdrag att skydda guvernörspalatset.
På kvällen gick vi på vinprovning liksom förra gången och efter att ha tagit en pizzaslice i farten gick jag hem för att ladda för en ny dag!
På kvällen gick vi på vinprovning liksom förra gången och efter att ha tagit en pizzaslice i farten gick jag hem för att ladda för en ny dag!
11 juli - San Marco i The Palace
Det är kanske inte så konstigt att jag inte tog några nya bilder idag. Det hände liksom inget utöver det vanliga och Hvar är kanske inte min favoritby direkt. Den är trevlig men det finns ju trevligare och intressantare, tycker jag. Så näe, det blev inga bilder. Men det går nog ingen nöd på dig. Det finns ju bilder i andra inlägg :)
Foto från 8 maj över Loggian
Vi kom till Hvar kvart i sex så det blev ingen hektiskt schema idag till skillnad ifrån igår. Vi stannade lite längre i en badvik och hade den guidade turen kl 18 istället för kl 15. Det gladde alla.
Däremot fick vi inte bord på Gariful för det var ju så klart fullbokat så dags. Istället gick jag till restaurangen San Marco som ligger ovanpå loggian och är en del av The Palace hotel. Där trollade de fram bord till hela gruppen så där åt vi. Maten var helt okej och det är ju alltid svårt att bedöma mat eftersom det är så personligt tyckande och smak som avgör. De enda rätterna som fick lite mindre bra kritik var T-bonesteak och lammet. Där hade vi smakat bättre.
Däremot fick vi inte bord på Gariful för det var ju så klart fullbokat så dags. Istället gick jag till restaurangen San Marco som ligger ovanpå loggian och är en del av The Palace hotel. Där trollade de fram bord till hela gruppen så där åt vi. Maten var helt okej och det är ju alltid svårt att bedöma mat eftersom det är så personligt tyckande och smak som avgör. De enda rätterna som fick lite mindre bra kritik var T-bonesteak och lammet. Där hade vi smakat bättre.
Efter middagen skiljdes vi åt och vi kunde längta till morgondagens eskapade i Korčula - som förresten uttalas Kortjula, inte Korsula eller Korkula ;)
10 juli - Storm
Det åskregnade både före och efter den guidade turen på morgonen. Men vi begav oss ut till havs... en bit. Redan innan vi kom fram till den så kallade dörren, hade vågorna börjat komma och vi började diskutera om vi skulle vända om mot Korcula igen. Och så blev det! För när vi kom till dörren kunde vi se att vågorna blev dubbelt så höga!
Det regnade rejält idag.
Så vi seglade tillbaka till Trogir och det var väl ingen som var direkt ledsen över det. Trogir är ju trots allt lite mysigt. Jag fixade fram en buss så vi kunde komma till nationalparken Krka som stod på dagens program, så vi hade turen att få se landvägen dit och den var faktiskt lite roligt. Ja, först kunde jag ju grabba tag i mikrofonen och guida på vägen dit, och kunde berätta om lite allt möjligt som jag annars inte hinner berätta. Sen är ju vägskyltarna lite spännande att titta på.
Det är gott om vildsvin och under vägen finns många varningsskyltar för dessa grisar.
Det finns också en hel del hjort.
Men den kanske roligaste skyltkombinationen är ändå det lilla regnmolnet med varningen om att vägen blir hal i samband med regn.
I parken kunde vi komma ända ner till kvarnen. Men vi började gå ner mot badet för att sedan vandra upp och tillbaka till kvarnen. Några bilder blev det trots att ni har sett en del tidigare så var så god!
I parken kunde vi komma ända ner till kvarnen. Men vi började gå ner mot badet för att sedan vandra upp och tillbaka till kvarnen. Några bilder blev det trots att ni har sett en del tidigare så var så god!
Det ångade riktigt av vatten idag och vattenfallen var lite vildare efter all regn som kommit.
På vägen tillbaka såg jag den här reklamskylten för Konzum mitt ute i ingenstans.
Innan middagen tog jag en promenad för att köpa påfyllning av telefon och sprang på de här pantomimartisterna precis utanför båten. De stannade kvar nästan hela dagen.
Efter middagen gick halva gruppen ut med mig till Fontana där Marina hade lovat att de kunde servera oss mörkt öl. När vi så kom och jag berättade vad vi ville ha - antingen Karlovačko Crno eller Tomislav, svarade han: Jag ska se vad jag kan ordna... varvid han sprang till supermarket och köpte varsin flaska Tomislav åt oss. Var inte det service ändå?
Ja, det blev en annorlunda dag idag också. Undrar vad som kommer ske imorgon hehe
Ja, det blev en annorlunda dag idag också. Undrar vad som kommer ske imorgon hehe
9 juli - Hektisk avresedag
Ja, det var ingen bra idé att packa klart och åka upp till Arlanda samma dag som jag hade avresa med flyget. Att jag dessutom valde buss framför tåg för en gång skull, var heller ingen bra idé. Det tar längre tid och tvingar mig till två byten - ett i Linköping där jag måste promenera bort till fjärrbussterminalen med packningen och ett i Stockholm (om inte bussen går direkt till Arlanda). Det var en stressfaktor märkte jag, så från och med nu kommer jag boka övernattning från tisdagen så jag kan landa mentalt på Arlanda innan jag ska börja jobba och alltid ta tåget.
Fick jag med mig allt nu?
Oavsett allt som hände den här dagen kom jag till gaten en halvtimme innan jag skulle möta upp mina kryssningsgäster och snart var vi uppe i luften.
SAS hade ändrat våra flygtider och det gjorde att vi inte kom fram förrän på kvällen. Det i sin tur gjorde att vi fick ta buss till Trogir och gå på båten där. Det var ju lite kul att få se landvägen dit. Transfern är dessutom enbart cirka 15 minuter så man sparar minst 2,5 timme mot att segla.
När vi kom fram till Seagull blev det välkomstdrink, säkerhetsgenomgång och middag gemensamt. Och ja... de som ville tog en promenad i ett upplyst Trogir medan andra valde att gå och lägga sig eftersom dagen ju liksom var slut och en ny dag väntade.
8 juli - Skogslek med Axelssons
Igår lyckades jag få en tvättid redan kl 7 idag och det kändes ju bra för nu kunde jag tvätta kläderna från Äventyret i helgen för att kunna ta med till nästa kryssning som startar på onsdag.
Klockan 11.12 satt jag sedan på pendeln in till Linköping med en blå resväska. Den skulle till Albin. Därmed har alla stora barnbarn varsin resväska för framtida äventyr!
Husen på Hunnebergsgatan är rätt söta, eller hur?
Efter att ha lämnat den gröna resväskan och Albin tagit på sig Pirattröjan gick vi ut mot Lektorshagen. På vägen vid studentlägenheterna jobbade en traktor och den måste man ju titta på och när det var klart kom en traktor från skogen som också måste tittas på, förstås.
Lillebror Simon var glad och lycklig på sitt sätt. Han var klart nöjd med att sitta (eller ligga) i vagnen medan han pratade och tittade på när vi lekte.
Den här lekparken ligger ju himla fint och det finns tillräckligt med spännande saker för en treåring. Klättra på svampar... gå balansgång... leka kurragömma... bära gigantiska klossar... klättra i ställningar... och så måste man ju ha en vätskepaus och kanske vila lite emellanåt.
Efter att ha lämnat den gröna resväskan och Albin tagit på sig Pirattröjan gick vi ut mot Lektorshagen. På vägen vid studentlägenheterna jobbade en traktor och den måste man ju titta på och när det var klart kom en traktor från skogen som också måste tittas på, förstås.
Lillebror Simon var glad och lycklig på sitt sätt. Han var klart nöjd med att sitta (eller ligga) i vagnen medan han pratade och tittade på när vi lekte.
När vi stod där mitt i skogen började det plötsligt regna bitar av gröna kottar i huvudet på oss. Det var en ekorre som satt och åt. Den blev sedan lite nyfiken på oss - men inte tillräckligt nyfiken för att komma ner och ta en bit kex som Martina kastade till den.
Den här lekparken ligger ju himla fint och det finns tillräckligt med spännande saker för en treåring. Klättra på svampar... gå balansgång... leka kurragömma... bära gigantiska klossar... klättra i ställningar... och så måste man ju ha en vätskepaus och kanske vila lite emellanåt.
Plötsligt kom en glad och busig Cavalier King Charles springande. Men var var matte eller husse? Aaaa, där! Vilken tur att den hittade tillbaka till sin matte!
Efter ett par timmars lek avslutade vi med en glass på Kamplyckegatan innan vi skiljdes åt och jag gick till Hemköp för att handla hem lite mat till de närmaste två dygnen.
Ja, nu undrar du kanske hur bilderna kan passa med rubriken. Jo, du förstår att Martina, Albin och Simon ska ta tillbaka efternamnet som jag (och Martina) hade som liten. Och det är ju en himla tur att man kan få göra som man vill. Familjenamnet Graube kommer ju att föras vidare nu ändå av mina kära kusin Karin och hennes familj! Det var ju faktiskt av det skälet jag tog morfars namn - för att det inte skulle dö ut.
Efter ett par timmars lek avslutade vi med en glass på Kamplyckegatan innan vi skiljdes åt och jag gick till Hemköp för att handla hem lite mat till de närmaste två dygnen.
Ja, nu undrar du kanske hur bilderna kan passa med rubriken. Jo, du förstår att Martina, Albin och Simon ska ta tillbaka efternamnet som jag (och Martina) hade som liten. Och det är ju en himla tur att man kan få göra som man vill. Familjenamnet Graube kommer ju att föras vidare nu ändå av mina kära kusin Karin och hennes familj! Det var ju faktiskt av det skälet jag tog morfars namn - för att det inte skulle dö ut.
7 juli - Dagen som försvann
Ja, nu hade jag ju en heldag hemma och faktum är att jag missade att ta kort. Å andra sidan fanns det kanske inte så mycket att ta kort på för det jag gjorde var mest jobb på datorn och att tillbringa delar av dagen i soffan framför TV:n förutom då jag bokade tvätttid. Så den här dagen liksom bara försvann. Men så kan det ju vara ibland. Jag vet inte vad som hände och det är tur såna här dagar inte inträffar ofta, du!
4-6 juli - Äventyret Far & Flyg
Det är ju så klart nödvändigt att göra ett samlat inlägg från Eltons och mitt äventyr. Han har länge velat följa med mig till jobbet och flyga. Och det fick bli en variant på det. Jag bokade flygbiljjett tur och retur Köpenhamn från Linköping med huvudmål Den blå planet och det blev Äventyret Far & flyg. Så himla roligt! Det var som äventyren när barnen var små! Häng med i bildtexterna, vettja!
Fredag: Allt startade med att jag levererade Naimas blå resväska för hennes framtida äventyr. Vi hann leka en stund men snart blev det dags att säga Hej då till pappa och Lillasyster (som blev lite ledsen när vi gick). Elton och jag fick vänta en stund på taxin nere på trottoaren men snart kom vår bil där en barnstol väntade.
Först hade jag tänkt att vi bara skulle ha handbagage med oss men jag ångrade mig på morgonen. Inte kan vi väl flyga utan att checka in bagage?!?! Nej, det är omöjligt! Så Elton fick visa pass och biljett och fick ett boardingcard såsom sig bör. Och iväg for bagaget. Nu har jag ju lite tur för på Flygplatsen har jag två f d skolkamrater och Charlotta ordnade så Elton fick se var bagaget tar vägen - ut i bagagerummet och upp på en vagn. Dessutom fick förstegångsresenären en klubba (och så fick jag en också).
Planet var inte fullt och det var nog affärsmän och -kvinnor allihop som var med. Och där satt vi med våra klubbor i munnen och väntade på att få starta. Först var det säkerhetsgenomgång och Elton tyckte det var lite kul att titta på bladet för mer information. Och så var det ju det här med säkerhetsbältet... att man får ta av sig det när skylten släcks. Det var ju lite spännande förstås, för i bilen måste man ju alltid ha bältet på sig. Jag passade på att berätta om gropar i luften, att det är precis som gupp på vägarna ibland.
Så var det dags att starta! Och lite gropigt blev det. Känslan är ju lite som att åka karusell, det kittlar i magen. Både spännande, läskigt och kul på samma gång. Och tänk att man kan flyga ovanför de fluffiga molnen!
Köpenhamns flygplats är stor. Så stor att det finns rulltrappor och rullband för att man ska kunna ta sig fram snabbare. Vi testade alla! Men vi köpte även en gigantisk Kinderäggubbe med 7 ägg i.
Det här med att göra saker snabbt med en fyraåring funkar inte alls. Allt går liksom väldigt långsamt, va. Så när vi skulle hämta vårt bagage fanns inte vårt plan längre med på monitorn över bagagebanden. Vi fick därför gå till SASinformationen för att höra vart det kunde ha tagit vägen. Först fick vi leta bland en massa annat kvarglömt(?) bagage men så såg de att det nog låg kvar på Band nr 5 som hade varit linköpingsflygets rullband. Och visst åkte de omkring där! Lyckan över återföreningen var total!
Med varsin väska tog vi Metron en station och letade sedan upp vårt hotel Ocean där vi skulle tillbringa två nätter. Det låg i ett bostadsområde med en trädgård och rummet var mer som en lägenhet med ett stort rum med soffa och två sängar, en hall med garderob och ett badrum. Det blev så klart lite lek före vi gick ner till hamnen (bilder nedan) och efter hamnen blev det mer lek och ett videosamtal med mamma och Lillasyster innan tandborstning och horisontalläge.
Det var en kort promenad som blev så där lite extra spännande. För i parken innan hamnen står en märklig staty som vi inte kunde se vad den föreställde så vi bestämde oss för att det var ett rymdskepp.
Hamnen ligger nära flygplatsen och vi fick se många flygplan gå ner för landning den är kvällen. Det gjorde vår middag, som för Eltons del bestod av vanliljglass med chokladsås och apelsinjuice som han blåste bubblor i, lite mer intressant. Efter att ha tittat på båthus och båtar och gått på träbryggor så vände vi hemåt, mätta och glada.
Lördag och besök på den Blå planet väntade. Så först blev det frukost och på det lite spel. Jag laddade ner ett Dionsauriespel på plattan och det blev helgens digitala spelhöjdpunkt, att gräva efter dino-ben.
Den blå planet skulle du och jag kunna gå igenom på kanske en timme. Med en fyraåring kan man räkna med att det tar runt fyra. Man springer fram och tillbaka och tittar på alla fiskar och skaldjur. Naturfilmen såg vi fem gånger, Grottan (som bara barn kan gå in i för det är så lågt i tak) var vi tre gånger - och jag satt utanför medan det lektes och vilades lite. Regnskogen var vi i två gånger. Vi tittade också på när fiskarna matades i tanken med hajar och rockor. Vad var då favoriterna? Hajarna, filmen, grottan och två sötvattenkrabbor som slogs om revir. Och hajspelet som vi gick och köpte i butiken det sista vi gjorde.
Efter Den blå planet bestämde vi oss för att gå till stranden och bada. Det var en bit att gå förbi hamnen och det är sandstrand så vi hade sand överallt när vi kom hem. Men det badades med puffar, badring och presenten från Kinderägg, nämligen en liten uppblåsbar surfbräda. Och vi fick se en manet som strandat på sjögräset intill strandkanten. Det var emellertid inte så varmt i vattnet så den lille mannen hackade tänder ganska snart och ville bli omvirad av handduk och var ganska redo att gå hem när klockan straxt före fem. Och då blev det balansgång på bjälkarna längs kajen.
Nu skulle vi ju ha middag den här dagen också och idag tog vi Metron in till Ströget där vi såg McDonalds ganska snart. Det är väl kanske inte så svårt att gissa vart vi hamnade. När vi stod där i kön och väntade på vår tur kom en av de anställda ut med en ballong till Elton och den var med oss hela kvällen sedan. Den oranga Happy meal-draken fick också följa med till hotellet.
Efter McDonaldsbesöket och innan vi gick in på hotellet gick vi ett varv runt hotellet. Där hittade vi ett körsbärsträd fullt körsbär. Gott tyckte jag. Inte gott, tyckte Elton. På kvällen tyckte Elton att det var roligare att leka än att sova. Så det slutade med att jag gick och la mig och Elton hade Picnic bland kuddar och filtar och tittade på videos på mamma och Naima. Jag tror han hade liiiite hemlängtan.
Söndagen kom och det var dags för oss att vända hemåt. Vid SAS incheckningsdisk fick vi våra bagagetaggar som vi satte på våra väskor, och boardingkort som vi stoppade in i våra pass. Efter det gick vi till scanningen av bagaget och fick ännu en gång se hur våra väskor försvann. Efter säkerhetskontrollen blev det lite shopping och två nya Kinderägg (ja, Eltons var uppättna), ett till Naima och så ett till Elton själv.
Med tiden på Den blå planet i minnet bestämde jag mig för att det kunde vara bra att vara på Kastrup tre timmar före- och det visade sig klokt. Det slutade ändå med att jag fick be Elton att äta sin röda korv i farten för att hinna bort till gaten innan den skulle stänga hahaha. Ja, nog tar det lite längre tid allting.
Med Eltons nyinköpta och nya favorit, hajspelet, i handbagaget blev det lite spel och vi delade på en kladdigchokladmuffins i halvlek.
En timme senare och lite genomgång av Memoryspelet som Elton fick av flygvärdinnan, landade vi på Linköpings flygplats där vi vinkade adjö till planet. Vi fick våra väskor och en av flygplatsens anställda var lite busig och satte Elton själv på bagagebandet som fick en liten åktur som avslutning. Utanför i väntsalen satt Mamma Milla och Lillasyster Naima som båda hade längtat efter Elton. Elton själv hade mycket att berätta under det att vi gick mot bilen som skulle ta den lilla familjen hem till sig.
Jag blev avsläppt på centralstationen och kunde ta pendeln hem ganska snart och med detta så var ju Äventyret Far & Flyg slut. Och som du säkert kan se på bildena så var det en lyckade weekend!
4 juli - Förberedelser
Vaknade första gången vid två men tänkte att det var lite väl tidigt att gå upp. Men jag beställde en liten digital vattentermometer, något jag skulle gjort redan igår men glömde bort. Sen spelade jag lite Blocks Break ett par omgångar och somnade sedan om till normal tid, det vill säga straxt före fem.
Frukost avverkades under det att jag bloggade färdigt 27 juni på sista kryssningen. De andra inläggen får publiceras när jag kommer hem från Äventyret.
Sedan var det ju det där med Acertelefonen som jag beställde från Expansys. Lite jobbigt blev det! Det fanns inte svenska! Det hade man missat att upplysa om på hemsidan. Men det går kanske att ladda ner, tänker jag.
Sedan visade det sig att jag var tvungen att vara online - vilket ju är omöjligt eftersom jag enbart har modem. Så nej, det blev ingen introduktion med den hemma, inte. Jag får ta med den till Ocean i Köpenhamn där jag har tillgång till WiFi. Så det började ju inte bra med den här telefonen som jag hade så stora förhoppningar om.
Sedan var det ju det där med Acertelefonen som jag beställde från Expansys. Lite jobbigt blev det! Det fanns inte svenska! Det hade man missat att upplysa om på hemsidan. Men det går kanske att ladda ner, tänker jag.
Sedan visade det sig att jag var tvungen att vara online - vilket ju är omöjligt eftersom jag enbart har modem. Så nej, det blev ingen introduktion med den hemma, inte. Jag får ta med den till Ocean i Köpenhamn där jag har tillgång till WiFi. Så det började ju inte bra med den här telefonen som jag hade så stora förhoppningar om.
Acer Liquid E2 Duo från Expansys kunde jag inte starta på grund av tekniska problem.
Du, det där med att vara utan mikrovågsugn tror jag kommer funka bara man värmer på svag värme. Om man nu inte lagar lite mat i taget. Men sånt är ju bara jobbigt. Bättre att laga mer och värma, känner jag.
Dagens värmda måltid: Fläskkotlett i småbitar, färskpotatis och bearnaisesås, ätet direkt ur stekpannan.
Idag var det ju dags för Äventyret Far & Flyg så jag packade klart för två nätter och tog sedan pendeln in till Linköping för att hämta upp Elton som skulle få följa med och flyga för första gången. Han har länge velat följa med mig till jobbet just därför. Nu blev det iallafall en variant och med fokus på honom!
Äventyret kommer i eget inlägg så det här slutar med att jag ringde på dörren och överlämnade en blå resväska till hans lillasyster Naima! En grön väntar här hemma på Albin...
Elton öppnade dörren till mig så jag kunde komma in och lämna över väskan till lillasyster innan det var Äventyrsdags. Åh, vad det ska bli roligt!
3 juli - Hektisk tid
Fanstastiskt! Min kropp ville ha typ sovmorgon! Alltså jag vaknade ju vid fyra men bestämde mig för att ligga kvar och kunde faktiskt somna om. Istället vaknade jag med ett obehagligt ryck till Jodi Sparks kl 06.30. Ja, jag flög upp kan man säga. Fy för att vakna till ett alarm, alltså!
Iallafall, jag käkade frulle framför datorn och fick sedan skjuts till SkyCity där jag fick vänta en kort stund på att tåget skulle komma.
I väntan på tåget från Sky City.
Jag hade byte i Norrköping och som vanligt var det nästan en timmes vänta där innan pendeln mot Mantorp skulle gå. Och, ja det duggade. Ska man titta på alla de gånger jag kommer till Sverige (och det är ju väldigt lätt eftersom jag bloggar) efter utlandsvistelser är det alltför många ackompanjerade av regndroppar - så även denna dag.
Timmen närmast efter hemkomst blev minst sagt hektiskt. Ja, nästan stressig faktiskt! Och visst hade jag kunnat lugna mig lite - men varför skulle jag det? Det är ju bättre att bli av med grejer på ToDo-listan.
Det var skönt att vara klar med tvätten efter tre timmar redan.
Efter att ha hämtat tvätten lugnade det ner sig. Jag valde att ta en lite tupplur i väntan på DHL som skulle komma någongång före klockan sex. Resten av dagen gav jag mig lite ledigt.
I väntan på tåget från Sky City.
Jag hade byte i Norrköping och som vanligt var det nästan en timmes vänta där innan pendeln mot Mantorp skulle gå. Och, ja det duggade. Ska man titta på alla de gånger jag kommer till Sverige (och det är ju väldigt lätt eftersom jag bloggar) efter utlandsvistelser är det alltför många ackompanjerade av regndroppar - så även denna dag.
11.43 Ankomst Mantorp station
12.00 Ankomst Studion
12.01 Uppackning av resväska
12.10 Två tvättmaskiner laddas
12.14 Jag ringer DHL och meddelar att jag är hemma och kan ta emot Acertelefonen
12.15 Börjar laga lunch
12.50 Tvätten hängs upp
13.00 Jag äter lunch
Det var skönt att vara klar med tvätten efter tre timmar redan.
Efter att ha hämtat tvätten lugnade det ner sig. Jag valde att ta en lite tupplur i väntan på DHL som skulle komma någongång före klockan sex. Resten av dagen gav jag mig lite ledigt.
Telefonen kom inte förrän straxt före 19 och jag satte den på laddning direkt. Innan jag vecklade ut min tysta bäddsoffa och hoppade i säng packade jag lite inför Äventyret som går av stapeln imorgon! Det ska bli riktigt roligt! Men mer om det i morgon.
2 juli - Med buss 18 till City Center
Vi kom fram till Split lite före nio och straxt därefter checkade vi ut. Maja (lokalguiden) kom och mötte upp för att visa oss till bagageinlämningen där vi bara behövde betala 15 Kuna per väska för hela dagen, istället för 6 Kuna i timmen per väska.
Efter att ha blivit av med våra väskor gick vi på guidad tur.
Den här dagen hade man klätt in Gregory Nin för att fräscha till honom.
Men man hade lämnat tån i det fria så vi alla kunde klappa den och önska oss något även idag.
Och så får jag väl presentera en fjäril idag också. Detta är en Kvickgräsfjäril (Pararge aegeria).
Klocktornet med 24-timmarsvisning i bakgrunden och Antonius av Padu i förgrunden. Det var honom vi såg firandet av i Milna härom veckan om du minns.
Kroatien är mycket Italien och en produkt det finns gott om är kulglass i alla möjliga smaker.
Efter den guidade turen gick vi åt olika håll. Jag bestämde mig för att åka till shoppingscentret och kolla toppar. Det är ju bara att inse att fyra extra kilon resulterar i storleksbyte.
Jag förköpte en tur och returbiljett för 36 Kuna (18 KN/riktning) och chauffören stämplar i det gula när du kliver på bussen.
Jag förköpte en tur och returbiljett för 36 Kuna (18 KN/riktning) och chauffören stämplar i det gula när du kliver på bussen.
City Center är ett tre våningar högt Shoppingcenter med en massa butiker och ligger cirka 20 minuter utanför Split. Det var fullproppat med folk, fler än det egentligen fick plats men man bara pressades in. Dit kommer jag inte att åka mer i sommar, bestämde jag mig redan på vägen dit. Det lär visst vara likadant under högsäsong...
Bland annat finner du H&M här men de har inte samma kläder som i Sverige märkte jag. Iallafall så hittade inte jag något jag ville ha. Fast å andra sidan gjorde jag inte det någonstans. Så några toppar blev det inte köpta till mig. Jag hittade bara en söt T-shirt till Naima och en resetandkräm. That's it!
På övre plan har man ställt upp bokstäver och i bokstäverna är det fullt med hänglås med namn på - precis som man brukar se på broar. Det kändes faktiskt lite som ett konstigt ställe att hänga ett "kärlekslås" på. I ett shoppingcenter, alltså.
Jag åkte tillbaka till Split där jag gick till Bistro Topolino. Den ligger på en balkong ovanför hamnen och det är väl det enda som är schysst. Personalen hade lite svårt att se mig men när jag så fick menyn beställde jag en pasta Carbonara och tomatsallad. Pastan var ganska tråkig och jag fick leta efter skinkan. När jag sedan ville betala (och bad att få räkningen på kroatiska till och med) så hörsammade man inte detta utan när jag går in efter 15 minuters väntan sitter kyparen med sin mobil vid ett bord. Inte okej i min värld. Jag gick på toa, betalade där inne och gick ner till mitt bagage lite lätt besviken.
Med bagaget ombord på bussen åkte vi iväg till flygplatsen där vi ännu en gång blev av med bagaget efter att ha kramat om varandra. Efter att ha suttit en stund i kafeterian ovanför Arrivalhallen (det finns ju så få sittplatser inne vid gaterna) så bar det av mot Arlanda.
Idag testade jag SAS Caesarsallad och den får godkänt. Den slog till och med pastan jag åt på Topolino.
Planet var inte fullsatt. Jag satt ensam och hade två tomma säten bredvid och kunde bre ut mig. Himla bekvämt!
Vi landade vid halv tio och solen var fortfarande uppe.
Jag lyckades fånga en bit av en regnbåge på väg ner mot Arlanda.
Jag brukar inte rusa ut från planet utan tar det lugnt till bagagebandet och tar en toapaus. Det passar rätt bra som avrundning på rundresor och kryssningar. Jag liksom landar även mentalt.
Och även denna gång blev det KoffertJackPot. Härligt värre!
Innan jag ringde om hämtning till hotell Ibis Styles blev det en Max minihamburgare med liten Chili Cheese och bearnaisedip. Och så måste jag bara säga: Ibis är så mycket trevligare än Connect. Det känns som att komma hem redan när jag kommer in i receptionsområdet! Jag är så himla glad och tacksam över att Albatros bokar in mig där!
1 juli - På utflykt till Čiovo
I onsdags kom vi ju inte till Trogir pga av vädret. Men idag så lyckades vi. Vi lämnad Bol under blå himmel och med varma vindar. Och på vägen dit blev det ett tank- och fikastopp i Milna.
Vi stannade i Milna ett par timmar så de som ville kunde kliva av och ta en kopp kaffe i hamnen eller rent av en kort promenad. De flesta stannade dock på båten i värmen och passade på att tillbringa tiden på soldäck.
Innan dagens badstopp landade en underbart vacker Riddarfjäril (Papilio rutulus) på en av gästernas bikini. Visste du att det finns en släkting till den i Sverige? Den heter Makaonfjäril (Papilio machaon).
Idag fick vi ny kapten. Du förstår, en gäst (Bobbie) hade visat intresse och varit en del på bryggan. Idag överraskade kaptenerna honom med att utse honom till Stf Kapten! Jag tror inte att han trodde på det helt. Men så blev det faktiskt!
Först skulle han ha kaptenskjorta förstås! Kapten Tom ser till att det ser bra ut.
Men att lämna över krävde att vi tog på oss räddningsvästar. Man vet ju aldrig!
Rade hämtade en till mig också och så stod vi där, alla i besättningen med räddningsvästar på medan Bobbie fick ta över.
För att känna mig extra säker ställde jag mig vid livbojen.
Och ja, det gick ju bra att lämna vårt badstopp. Räddningsvästar av och en nöjd Bobbie gör honnör innan det är dags för lunch! En speciell upplevelse, helt klart.
Trogir är ju lite utav en favoritplats som du kanske minns. Det kändes jättekul att vara tillbaka.
Inloppet till Trogir.
Kamerlengofortet med St Markustornet i bakgrunden till vänster.
Strandpromenaden med Dominikanerklostret (tornet till vänster) och skolan till höger om det. Tornet som ser ut att höra till skolan tillhör St. Laurentiuskatedralen som ligger mitt i byn.
Huvudvägen som går från havet till andra sidan där det går en bro mellan ön och fastlandet. Den ligger mellan klostret och skolan.
Bron mellan ön där gamla Trogir ligger och ön Čiovo dit vi åke och åt senare.
Havsporten med skylten som berättar att det här är UNESCOskyddat område.
I Benedektinernunnornas kloster, St. Nicholas, finns reliefen av Karios. För ovanlighetens skull var dörren öppen in till gården så vi tog en snabb titt. Men reliefen av Karios finns i museet så det kunde de som ville gå tillbaka till. Själv har jag honom i mitt halsband. Han står för att när det rätta ögonblicket är borta så kommer det inte igen. Det är därför viktigt att snabbt upptäcka möjligheterna och gripa tag i dem oavsett om det gäller ord eller handling. Kairos är också alltid på vägen någonstans.
Avrättningsplatsen medelst halshuggning vid Johannes Döparens kyrka.
Baksidan av katedralen som påminner mig om Dubrovnik där den runda trappan finns.
Radovans port i katedralen är världsberömd.
I Loggian träffade jag på Klapabekantingar från Split.
Skampålen utanför Loggian.
Ickebevingade lejon finns här och där. De venetianska lejonen slog man sönder.
Bara ett bevingat lejon finns kvar får vi veta, i ett av palatsen.
Det Judiska huset har det här fina vapnet kvar ovanför dörren från tiden när en adelsfamilj bodde där.
Smala trappan upp till Glädjehuset.
St. Peter vakar över ingången till sin kyrka.
Efter den guidade turen gick jag och Danica (lokalguide som jag haft förut) och fikade på strandpromenaden.och efter det gjorde jag mig iordning för att åka till en restaurang som vår Darko rekommenderat. Han hade jobbat där innan han mönstrade på Seagull, och han kom dessutom förbi med sin flickvän när vi satt där.
Maten var helt okej och restaurangen ligger precis vid havet. Och vi fick skjuts både fram och tillbaka. Det var ju himla schysst. Men nästa gång ska jag testa någon restaurang innanför murarna, tänkte jag. Vilken det blir beror på vad kroppen är sugen på!
Plötsligt fick jag syn på något som liknade en meteor som gick igenom atmosfären. Upp med kameran, alltså!
Men när jag förstorade såg jag att det var ett flygplan. Besvikelsen av total!
Det hade börjat skymma när vi kom tillbaka till båten ( i mitten av bilden) så jag avslutar dagens inlägg med en skymningsbild över det gamla Trogir och hamnen.
30 juni - Storm med magiska moln
Jepp. Idag kom Boravindarna med besked. Så fort vi kom lite utanför Makarska blåste det upp och molnen tornade upp sig. Det var så pass hård vind att vi nästan blev tvungna att vända om. Jag fotade molnen och när jag nu skulle publicera kände jag att jag liksom måste visa dig alla.
Stormen var således ett faktum men vår kapten valde en annan väg som tog oss närmare land en stund och inte så länge på öppnare vatten. Men vi kom inte till Bol som planerat. Inte först iallafall. Vi gick nämligen in i Sumartin för att vänta ut ovädret.
Sumartin är Kroatiens yngsta fiskeby grundad av pilgrimer 1645 som försökte fly från osmanerna.Varvet är ett av två på ön Brac där bara det här finns kvar. (Det andra låg i Milna.)
Kyrkan du ser är St Martin (byns skyddshelgon) byggd i början av 1900-talet.
Det klarnade upp efter ett par timmar men det blåste ändå rätt så bra så många vind- och kitesurfade.
Vi kom till Bol på eftermiddagen men idag skippade vi bad. Vi tog bara skulpturpromenaden bort och tog sedan tåget hem.
De här svävarna ser jätteroliga ut. Man kanske skulle försöka hinna prova någon dag.
Efter en skumpig färd tillbaka till hamnen fick vi se att vår båt låg ute för att släppa in katamaranen som går mellan öarna.
Ja, nog är det en cool båt vi bor på. Ombyggd militärbåt är det förresten. Det har jag nog inte berättat.
I väntan på att båten skulle komma tillbaka gick vi upp till marknaden och där passade jag på att köpa en hemmapressad olivolja av Branka och Antonia.
Vi avslutade vår väntetid med att gå till en av kaféerna. Och vad får jag se på menyn? Jo, Virgin Mojito! Du minns väl Beyond i Pythagorio som gör världens godaste? Med viss tveksamhet provade jag en här. Men näe, du! De kunde inte göra en riktig, inte! Den var bara okej...
Jag hade pekat ut var jag skulle äta middag och jag fick lite kul sällskap. Restaurangen presenterade en trubadur som spelade lite soft och sjöng för oss. Det gjorde besöket extra trevligt.
Den här dagen avslutades i solsken till allas vår stora glädje (även om det var lite kyliga vindar). Och nog är det rätt spännande att vädret kan skifta så ofta och så mycket.
Den här dagen avslutades i solsken till allas vår stora glädje (även om det var lite kyliga vindar). Och nog är det rätt spännande att vädret kan skifta så ofta och så mycket.
29 juni - Överraskningarnas kväll
Inga langustrar eller andra mystiska ting uppenbarade sig den här morgonen. Det var ju nästan lite synd, du! Men det är klart, det kan inte vara spännande hela tiden!
Vi seglade mot Makarska i arla morgonstund och lämnade sagobyn bakom oss.
Den här båten kanske du känner igen? Japp, det är samma som tog upp platsen i Zlarin häromdagen. Den är brittisk-ägd och går att hyra om man har lust, bara så du vet. Den var med oss till Hvar och en bit på väg mot Makarska.
Jag gissar att det är ett krigsmonument som står på en av sluttningarna.
På eftermiddagen kom vi fram till Makarska stad. Då hade vi åkte längs med Biokovobergskedjan och rivieran ett tag.
Det blåste rätt så bra och vi fick höra att Boravinden låg i bakhåll.
I Makarska stad tog jag en liten promenad med de som ville. Här är lite bilder från vår promenad.
Solcellsdriven parkeringsautomat! Smart grepp.
Det var ungdomshandbollsturnering så det var många ungdomar och utsmyckningar i stan.
Jag hade hoppats att man ändrat öppettiderna på Malakologiska museet i Franciskanerklostret, men icke. Det var bara öppet två timmar på förmiddagen. Så himla trist, alltså!
Vi smet in i klosterträdgården iallafall, för grinden var öppen.
Jakarandan blommade för fullt med sina blålila blomklasar.
Den röda kanna-arten Arrowrot (Canna indica) bar både blommor och frukt.
Från klosterpark till stadspark med krigsmonumentet smyckat med blommor
Idag hade vi Kaptens middag. Den var lite annorlunda än den jag är van. Kanske lite mer lågmäld men inte mindre trevlig för det. Det blev middag, musik och lite dans - och några överraskningar faktiskt.
Vår barman Darko hällde upp mousserande vin som vi blev bjudna på till välkomsttalet.
Sedan kom kaptensbröderna Dominique och Tom(islav) med sin mamma emellan sig tillsammans med kompisen Rade som också är kapten. Alla kaptener var klädda i uniformer vilket ju var himla trevligt!
Och så bjöds vi på ännu en överraskning - Soparnik, ett traditionellt bröd som har ätits sedan medeltiden i Omiš (26 km SÖ om Split) där de kommer ifrån. Deras mamma hade bakat det. Det var fyllt med mangold och supergott, tyckte vi alla!
Den första biten tar alltid pappan i familjen, sedan får vi andra ta. Brödernas far fick även första dansen med mig även om det nog egentligen skulle ha varit Kapten Tom som skulle haft den (enligt honom själv).
Ja, det blev ju en spännande dag det här också. Och det är ju alltid kul att bli överraskad själv. Det händer ju inte alltför ofta! Mera (positiva) överraskningar till mig, tack!
28 juni - Vino o Delfino
I arla morgonstund steg jag upp på soldäck för att knäppa några bilder över Hvars hamn.
Maria, vad är det där för fisk. hörde jag plötsligt en gäst fråga. Jag gick bort och tyckte först att det såg ut som en brödlimpa. Men så blev jag lite osäker varvid följande utspelar sig.
Jag vet inte säkert men nog ser det ut som en languster, menade jag nu. De är ju lite rosa. Men jag går och hämtar kamerna så kanske vi ser bättre!
Nej, men den simmar runt och jag såg den dyka, berättade gästen.
Ännu en gäst kom och kollade. Och längst bak på det orangerosa... nog såg det ut som en langusterstjärt, tyckte jag.
Men så började jag kolla bilderna - och där får jag se en bild där en fisk hoppar upp på den förmodade langustern! Hahahaha. Det VAR en brödbit.
Kaptenen undrade vad vi tittade på och konstaterade enbart med en enkel blick att det var en brödbit och efter att ha kollat sista bilden var det ju inget snack. Så det kan bli, va? Lite kul!
Så kom vi väg till Korčula och idag fick vi se iallafall en delfin. De andra lyste med sin frånvaro, dock. Men det känns ju bra att de finns kvar. Två delfinfria kryssningar gjorde mig en smula osäker. Jag tänkte att de kanske hade tagit semester och simmat iväg någon annanstans...
Vi fick syn på en delfin ungefär 200 meter från båten.
Som vanligt blev det badstopp. Idag stannade vi i en bukt på halvön Pelješac.
Många kloster ligger avskiljda från byarna. Det här ligger på halvön.
På väg till vinprovningen som jag hastigt bokade in, fann vi att Mimosa pudica blommade för fullt och humlorna sprang omkring och samlade nektar. Ser du den?
Från guidad tur till vinprovning blev det för oss allihop, och så här kan det se ut när vi rensat restaurangen på dess tilltugg.
Efter vinprovningen blev det egen tid i den lilla söta staden innan det var dags att gå och lägga sig och invänta ännu en spännande dag!
Efter vinprovningen blev det egen tid i den lilla söta staden innan det var dags att gå och lägga sig och invänta ännu en spännande dag!
27 juni - Glömde fota
Hoppsan! Idag blev det inte mycket fotograferande. Men jag kan berätta att vi lämnade Zlarin på morgonen och seglade till Hvar där vi hade guidad tur på eftermiddagen. Jag kände väl att det var lite som vanligt och att det var därför kameran fick ligga kvar i väskan mest hela dagen.
Vi vinkade Hej då till Zlarin och seglade ut på det stora blå
Även denna dag blev det badstopp i en lite bukt. Nästan 24 grader var det i vattnet enligt Vibekes badtermometer som vi fått låna. Men det kändes lite kallare, tyckte vi.
Som vanligt blev vi bara avsläppta i Hvars hamn och ingen visste när båten skulle få lägga till igen. Men det går ju ingen nöd på oss. Några vandrade upp till borgen, andra gick och åt glass, en del satte sig och tog en kaffe eller öl. Själv satsade jag på färskpressad citronjuice på torget.
Straxt före klockan sex kom båten in, så vi lämnade av lite grejer och sex av oss gick upp till DiVino för ett glas vin innan vi sammanstrålade med några till som skulle med till Gariful för middag. Därmed var denna dag till ända också. Dagarna går väldigt fort, du!
Som vanligt blev vi bara avsläppta i Hvars hamn och ingen visste när båten skulle få lägga till igen. Men det går ju ingen nöd på oss. Några vandrade upp till borgen, andra gick och åt glass, en del satte sig och tog en kaffe eller öl. Själv satsade jag på färskpressad citronjuice på torget.
Straxt före klockan sex kom båten in, så vi lämnade av lite grejer och sex av oss gick upp till DiVino för ett glas vin innan vi sammanstrålade med några till som skulle med till Gariful för middag. Därmed var denna dag till ända också. Dagarna går väldigt fort, du!
26 juni – Mare på M/S Seagull
En vindstilla dag som startade straxt före kl 6. Vi hade långt att segla idag. Slutmålet var Skradin och nationalparken Krka. Där finns europas största system med mineralrika källor i kalksten, s k Travertin.
Men först, på morgonen kom besättningen och undrade om de kunde kalla mig Mare istället för Maria. Det var mycket lättare tyckte de. Och så fick det ju bli då så klart. Så nu kallas jag det kroatiskt smeknamnet för Maria. Det känns ju fint! Och nog passar det väl bra?! För jag tänkte ju direkt: Aa, jag är ju på havet (Mare = hav på latin) och så jag badar jag ju dessutom varje dag. Perfekt, ju! Idag hade vi förresten badstopp i 23-gradigt vatten.
En annan sak, minns du att jag skrev om ovädret igår. Det var tur att kaptenen bestämde att vi inte skulle segla. Redan samma kväll kom rapporter i media om tsunami på Brac och Hvar tillika stora hagel i Trogir (som förstörde vår barmans bil bland annat.). Den där tsunamin var en så kallad meterologisk tsunami som kan uppstå när det stormvindar piskar upp vattennivån. Här handlade det om runt 2 meters skillnad vilket var tillräckligt för att båtar skulle flyttas upp på land. Det är allt lite spännande med oväder. Och jag hade då aldrig hört uttrycket förut så där lärde jag mig något nytt!
Den här dagen var havet lugnt, solen sken (nästan) hela tiden och det kom bara lite duggregn lite senare. Men låt oss bege oss till parken tillsammans nu.
Längs floden Krka (ja, samma namn som nationalparken) finns det gott om mussel- och fiskodlingar
När vi kom till Skradin fick vi se en stor grå ”spejsad” båt som tog upp platsen där vi brukar lägga till. De gjorde ingen tillstymmelse att flytta på sig så vi fick stå och vänta... vilket gjorde att vi missade flodbåten som vi skulle åkt med kl 13. Men det var ju förstås ingen ko på isen, för när flodbåten lämnade kajen kunde vi lägga till och så tog vi bara nästa båt. Det innebar att gästerna fick lite tid i Skradin, vilket vi annars inte skulle ha haft.
Anledningen till att Seagull inte kan gå ända upp till nationalparken beror på att det blir grunt och bara en flatbottnad båt funkar.
Väl framme i parken kunde de som ville följa med på en promenad på dryga 2,5 km med vår lokalguide
och mig. Till utkikspunkterna är det cirka 90 trappsteg uppför (och sedan nerför då) men de liksom planar ut med ojämna mellanrum så man kan pusta ut. Villl man inte följa med upp väljer man att stanna nere vid de första vattenfallen och fika/äta glass och kanske bada (med badskor. Det är vassa stenar och väldigt strömt ska man veta och min mamma skulle säga att källvattnet är friskt). Här är iallafall lite foton från dagens promenix!
Mång vattenfallsbilder blev det
Vi besökte och också kvarnen med "tvättmaskiner" och sädeskvarnar.
Bankning av mattor
Tvättmaskin för annat
Sädeskvarnarna (med min danska kollega Nils)
Vy mot kvarnen.
Fikonen här är inte goda då träden alltid står vattendränkta.
Flodbåten vi åkte upp till parken med.
Denna pärlemorfjäril får avsluta promenaden i Krka, en favoritpark, helt klart!
Svanmamma med sina ungar på vägen tillbaka till vår båt.
Vår flashiga båt M/S Seagull som många tar kort på och vi känner oss stolta över att få bo på, kom snart in till kaj för att hämta upp oss och åka vidare mot Zlarin där vi stannar över natt.
Zlarin var en gång bebodd av stammen Liburnianer som blev bortkörda av grekiske tyranne av Syrakusa - Dionysios den äldre (406-367 f.Kr). Idag bor här 284 invånare vintertid och ca 1500 under sommaren, då det är en praktiskt hamn för mindre båtar. Ön har varit känd för röda koraller men de är alltmer sällsynta, tyvärr.
Här tog jag en liten promenad med de som vill. I en vacker solnedgång spatserade vi iväg in mot kyrkan och mellan gränderna under det att mörkret lade sig och det kom några regndroppar.
Den här vackra himlen höll iallafall i sig en halvtimme eller nåt
Vid Jungfru Marias kyrka började det dugga men jag var ju tvungen att prata lite om gargoyler och lärde mig att det motsvarar hängränna på svenska (för den saknar stuprör).
Vår båt är upplysta av blå ljus, både i aktern men också ombord. Lite coolt, eller hur?!
