Att vara Maria Graube

Det är så konstigt. Förr kastade jag mig ut så fort solen sken. Nu liksom orkar jag inte ens ta mig ut på balkongen. Så även om sommaren har varit här och hälsat på varje dag har jag kanske varit ute totalt tre timmar. Är det latmasken i mig? Eller kan det vara så att jag inte har samma behov längre av att ständigt vara i solljus?

 
Morgonpromenader i solsken går inte av för hackor.

Nu när jag ser tillbaka på de sista dagarna i maj inser jag att jag hade ett par väldigt lugna dagar -även om de har inneburit några småförändringar. Som att jag exempelvis valt att ta bussen till jobbet och därför varit i Mjärdevi en timme före arbetsdagens start.

 

Men med det jag vet idag (1 juni) så anar jag att syftet var att jag skulle liksom hinna ta lugna promenader och meditativa pauser för att samla energi... För snart snurrar livet igång snabbt som en karusell.


Söndag 29 maj Mors dag

 

 

 

En underbar och solig morgon som gjorde mig så himla glad. Åh, vad jag älskar värme! Den ska visst hålla i sig ett par dagar. Bara att njuta alltså!
Och snart börjar nedräkningen för min flytt in till Linköping. Den 15e juni får jag nycklarna av Pierre. Sedan är det bara att avvakta och se om livet vill ha mig där på permanent basis...

Vaknade denna natt med lätt ångest. Plötsligt kom jag på att jag hade glömt en kamerabatteriladdare i kontakten hemma. Inte bra känsla alls. Det var bara att åka hem efter jobbet och dra ur den.

 

Det var en regnig morgon...

Jag har tidigare berättat att jag faktiskt varvar ner varje dag. Tänkte länka till en sida där du kan få lite tips på vad DU kan göra för att relaxa - och du behöver bara investera 30 sekunder.

För första gången på åtta år startar jag sommarsäsongen med ett par oerhört vita ben. Logiskt i och för sig, eftersom jag har tidigare har arbetat på sydliga breddgrader. Men det är något utav ett hårt slag för en frusen soldyrkare.

 

Någonstans borde jag kanske känna mig priviligierad över att numera kunna titulera mig Vice President för ett internetbaserat projekt i Hongkong som jag har varit involverad i sedan november 2014. Men så länge projektet inte ger annat än virtuella pengar så tar jag det inte riktigt på allvar. Men lite roligt är det ju förstås.

 

Men inget kommer utan arbetsinsats. Idag blev det till att jobba 8 timmar, visserligen ifrån soffan med datorn i knät, men det var kanske inte helt vad jag har tänkt ägna söndagen med. Speciellt som solen sken och det var så underbart varmt ute.


Men morgonen, som startade vid halv sex, innefattade en varm och härlig promenad. Och du har säkert hört uttrycket  "Mellan hägg och syren". Ursprunget är inte helt bevisat men den vanliga uppfattningen är att det skulle ha använts av en skomakare som tog semester på försommaren och satte upp en skylt med texten ”Stängt mellan hägg och syren”. (Språkrådets uppgifter)

 

Skulle Travronden eller "mitt" mantorpslag tippa 7 rätt den här helgen? Inte alls faktiskt. Men om jag inte var med så skulle jag ju aldrig vinna, eller hur?. Och vem vet, kanske en dag skräller det till? Man ska ju inte ge upp hoppet!

 

Fredag. Veckodagen jag försöker klä mig lite extra snyggt. Och idag planerade jag ju att fira livet lite mer än vanligt. Jag hade ju trots allt bakat en massa muffins som skulle med till jobbet.

Först tänkte jag ta bilen till jobbet, men så ångrade jag mig. Att sitta och köra bil när man har pendelkort är ju rätt så korkat. Det får räcka att packa bilen med lite akutgrejer på lördag och köra dem till Rappestad så de finns lite närmare Linköping. Resten av tiden får den stå på parkeringen.

 

Idag för ett år sedan man hittade min bröstcancer. Detta jubileum måste så klart firas. Efter mycket funderande fram och tillbaka kom jag fram till att jag skulle baka rosa muffins med choklad/dajmkross, som en illustration av min kropp och det svarta på röntgenplåtarna hehe.

 

Ofta ter sig mitt liv något märkligt. Då menar jag att saker verkar bara liksom hända. Är det så för alla människor eller bara för oss renodlade fatalister som uppmärksamt (nästan) alltid hänger med i svängarna och gillar läget eftersom det finns en meningen med allt som händer och sker?

 

Nu undrar du kanske om jag plötsligt har drabbats av dödsångest. hahaha Nej, då! Att ha sånt är väl himla onödigt. Att vi alla ska dö är liksom oundvikligt så varför inte bara gilla läget?

 

När livet känns så där lite småjobbigt (Yepp, sånt inträffar även i mitt annars väldigt roliga liv) behöver man liksom muntra upp sig själv för att dylik känsla inte ska ta över. Idag var det lite extra tråkigt att behöva gå ut i regn och halv storm som förstörde mitt paraply. Men Faydees "Sun don't shine" i öronen gjorde sedan morgonen lite trevligare.


Om du inte har lyssnat på Faydee tidigare finns här möjlighet till provlyssning. Det här är dock INTE en av hans bästa låtar. Låttiteln passade bara bra idag.

På pendeltåget var allt typ som vanligt. Däremot bussturen från Vikingstad blev lätt spännande. Plötsligt gick ett alarm och jag undrade ett tag vem som inte insåg att dennes mobilalarm var på. Efter någon minut såg jag hur chauffören fingrade på knappar på instrumentbrädan och insåg att alarmet jag hörde var från bussen. Det var motorn som kokade, något som gjorde att vi fick stanna på vägen. En liten händelse utöver det vanliga, alltså.

Du kanske inte tror det men jag älskar verkligen att vara själv. Så från gårdagens gäng-aktivitet blev det aktiviteter på egen hand hela söndagen.

Vaknade fyra men bestämde mig att det var lite tidigt att gå upp. Jag hade liksom inget att göra. Inget som var planerat iallafall. Under frukosten vid fem-hugget, kom jag på att det vore ju jämrans bra om jag lagade till maten jag hade tinat under natten. Sagt och gjort. Tre rätter blev det innan klockan blev halv åtta.

 

Efter att ha kollat på lite motorsport bestämde jag mig för att jag kunde ju inte bara nöja mig med att ha lagat mat. Att slösa bort tid som man kan göra annat på går absolut inte an.

Tror det var en repris på Pit crew som jag såg...

Jag bestämde mig för att promenera från Charlottenborg till Bråstorp. Det skulle ta runt en timme. Det stämde ju inte alls - om jag inte ville simma över Göta kanal då, vill säga. För på Google maps visade man på en gångbro som inte fanns.


Lämnade Charlottenborg efter att ha lagt på autogiroanmälan till Stångåstaden.

Den 13 maj var en ganska intetsägande dag. Desto mer hände den 14e!

Sommaren hade försvunnit spårlöst denna morgon. Men på med tjock tröja och dunjacka och iväg - bara för att mötas av att 308:an var försenad vilket gjorde att det blev pendeltåg in till Linköping istället för bussen. Men in kom jag för att möta upp andra motorintresserad.

Och så var det ju det där med att komma på något vettigt att göra utav en HEL ledig dag. Det blev garderobsröj inför flytt och därefter ett besök på Hjärta till hjärta för att lämna två kassar med kläder, samt en promenad längs strömmen.

 

Roligast idag: Att jag hittade en kavel för 15 kr som jag sedan använde när jag gjorde pizza (Pepperoni-, köttfärs- och Capriciosa på samma deg - fast i olika fält då om du fattar).


Kändes fantastiskt bra att finna denna träprodukt så jag kunde kavla upp ärmarna för att sedan kavla ut en pizzadeg.

 

 

 

Coolast idag: Svanen som kom närmare och närmare medan jag backade och backade.


Svanars tänder är inte att leka med... De kan bitas hårt!

Och så invigde jag min vita poncho som fick mig att känna mig riktig somrig. Vitt på den här människan skådas annars YTTERST sällan, men den här sommaren kommer ett och annat ljust plagg på. Och det har inte med skydd mot solen att göra.

Men visste du att du ska bära vita kläder om du vill skydda dig mot värmen, däremot ha svarta kläder mot den skadliga uv-strålningen? Om du vill veta mer om just detta har jag länkat till två sidor som avslutning i detta inlägg :)


Somrig - och genomsvett. Ja, stickade ponchon var kanske inte bästa ytterplagget den här dagen.

Ibland är jag bara så himla beige, alltså. Jag menar, först liksom uppskattade jag att jag hade en ledig eftermiddag. Sedan skulle jag då komma på något trevligt att göra - och där tog det stopp. 

 

 

Vet du vad det blev? Jo, ett nostalgibesök på Myrorna och ett på skoinköpsbesök på Skopunkten.

 

Snacka om slöseri med energi! Denna natt tillbringade jag nämligen - mellan sovtillfällena - med att organisera min flytt. Väldigt onödigt eftersom man inte kan göra något när man ligger i sängen då. Men, men. Så var det iallafall.

 

Någonstans fick jag väl ändå den sömn jag behövde för jag hoppade glatt ur sängen i vanlig tid och begav mig till jobbet för en ovanlig arbetsdag.(Aaaa! Nu undrar du kanske vad som var ovanligt med den här dagen? Du, att ingen dag är den andre lik på RCM så där finns INGA vanliga dagar...)

 

Onsdagen på jobbschemat visade att jag skulle börja kl 7. Eftersom östgötapendeln innefattar en stor osäkerhetsfaktor bestämde jag mig för att inte bli stressad över eventuellt inställt tåg, och bad Per om att få sova över hos honom och Jonzon. På så sätt kunde jag samla energi och spara en timmes restid, vilket jag var oerhört tacksam över.

Med 577/573 kunde jag landa i Rappestad på kvällen utan bekymmer.

Det blev en avslappnad kväll i soffan framför TV:n.

 

Avslutar detta inlägg med en länk. Har insett att jag kommer få en massa fritid snart, som jag ska använda smart. Hittade det här på Chef.se. Kanske något du också kan ha nytta av?
7 hobbyer som ökar din intelligens

Okej. Varje gång jag ser det blir jag påmind om att min bok aldrig blivit färdigskriven. Nu har jag satt ytterligare press på mig genom att sätta pendelkortet tillsammans med mitt Pressleg - och kanske kan det bidra till att jag blir klar med mina memoarer. Man kan ju inte vänta hur länge som helst. En dag är det försent... 

 

Jo, då. I söndags fattade jag ett beslut. Alltså, inte för att det där med beslutsfattande är särskilt ovanligt i sig. Man fattar ju beslut hela tiden (utom när man sover då kanske... Fast det är klart, när man drömmer fattar man ju också beslut - typ.) Aja. What ever... Jag bestämde mig för att flytta i mitten av juni redan. Jag mezzade Pierre och en halvtimme senare hade vi kommit överens att jag tar nycklarna den 15/6 mot att jag tar halva hyran. 

 

 

Nog för att jag nu har skaffat mig fler utgifter tidigare i och med detta. Men hallååå! Man säger ju att pengar ska arbeta och inte samlas på hög, kanske till ingen glädje. Så nu ska jag börja se över vilka livsnödvändiga saker jag behöver de första fjorton dagarna. Flyttlasset går nämligen inte förrän månadsskiftet juni/juli. Men vad gör det när man har roligt ;)

Och så var det rubriken då, Alea iacta est*
Det är latin och betyder Tärningen är kastad vilket är ett uttryck som skulle ha yppats av romerske kejsaren Caesar under Romerska inbördeskriget 49-45 f Kr. när han på väg mot Rom passerade floden Rubicon och brytningen med Gnaeus Pompejus var ett oåterkalleligt faktum  Att herr Caesar sedan inte gick omkring och spred en massa latinska uttryck omkring sig brukar man missa att berätta. När han regerade var nämligen grekiskan det officiella språket...

För 82 år sedan föddes en liten flicka på BB i Linköping - och det var min mamma, det! Idag skulle hon firas hemma hos henne och sambon sedan några år, Björn.

 

Men först blev det ett besök i handelsträdgården i Viby för inköp av hängpetunia till födelsedagsbarnet. I ett mycket hastigt ögonblick fick jag beslutångest över en Fuchsia. Blomman var så himla cool. Men så tänkte jag en gång till. Vaddå, rosa och lila i mitt hem? Nääää. Så den fick bli kvar i affären.

 

Det blev sedan en riktig familjedag med härlig värme från sol och människor på Björns och mammas grillplats. (Den enda som hade riktigt tråkigt var Jonzon. Att vara hund i värmen och dessutom vara tvungen att vara kopplad är ju inte riktigt hans typ av val...)