2 januari - Bokföring, vaccination och planering
Skickade in sista kvartalets kvitton i Dropbox, fortsatte planera mina egna resor i Asien som jag ska göra när jag ändå är där, och så var jag tillbaka på Läkarhuset för Hepatitspruta No. 2 och Stelkramp.
Det värsta med att fixa resor själv - är att behöva fixa allt själv. I hastigheten har jag missat skriva mitt mellannamn på flygbiljetterna. AirAsia verkar inte ha någon fungerande kundtjänst. För att få svar på frågor som man ska ställa via deras formulär verkar vara omöjligt - om man inte ska räkna autosvaret med ärendenummer. Jag har kommit fram till att jag får lösa det i Kuala Lumpur. Som tur är har jag ju en månad på mig att fixa det...
1 januari - En fin början på 2018
För första gången firade Per och jag nyår med båda döttrarna, svärsöner och barnbarn. Himla trevligt! Det blev lyxig middag, spel, snöbollskastning, champagne, fyrverkerier, Khom Loy-lyktor och en väldigt lång natt som slutade med att vi var 10 personer som sov i huset. Kan du tänka dig att jag var uppe till 4 på morgonen? Knappt att jag kan fatta det! Men det hade ju garanterat med sällskapet att göra.
Och in klev jag på nya året med att levla till 35:an i Pokémon :)
Mål för 2018 då? Ja, jag har tre.
Och som sig bör finns de dels på pränt på kylskåpet, men också offentligt på bloggen.
- Besöka Angkor Wat i Kambodja. Deadline 1 mars.
- Nytt jobbuppdrag. Deadline 1 juni.
- Viktminskning på 10 kg. Deadline 31 december.
Borde inte vara särskilt svårt att uppnå nå't av det, eller hur?
31 december 2017 - Reflektioner på årets sista dag!
Då var det dags att se tillbaka på 2017. Och nog har det hänt en massa även i år, kan jag konstatera. Jag brukar få frågan hur jag kan hinna med så mycket som jag gör. Inte ett dugg konstigt. Enligt Einsteins relativitetsteori går tiden långsammare ju snabbare man rör sig. Det är kanske därför jag får så mycket gjort?
Nåväl, året började ju både bra och dåligt, kan man säga.
Jag var ju nyopererad, så det var ju inte så kul. Det trevliga var ändå att jag återigen kunde gå och klara mig själv :) Men januari, februari och halva mars gick mest åt till rehabilitering.
Nåja, lite annat gjorde jag ju förstås årets första kvartal. Som att till exempel...
* fira Martinas 33-årsdag och Millas 28-årsdag
* ta Afternoon tea på Stadsmissionen med mamma
* vara ute på Bjärsens is - utan skridskor förstås
* röja efter inbrott i mitt källarförråd
* åka på brorsdotterns dop i Kungsör
* skapa min första Bitmoji
Ta alltid ut lyckan i förskott! Om det sen inte blev som du tänkt, så har du iallafall varit glad fram tills dess
I början av mars hade jag verkligen tröttnat på att gå hemma.
Den 13 mars avbröt jag därför min sjukskrivning och gick tillbaka till min timanställning på Releasy igen.
Andra kvartalet då, vad hände då? Jo, jag...
* gick på teater med min moster Kerstin och överraskade samtidigt min mamma som också har abonnemang
* spelade hazard med tjejgänget
* firade påsk med familjen i Rappet
* var lite barnvakt till barnbarnen
* hade grillfest på baksidan
* spenderade en eftermiddag med mamma och Martina med fika på Dahlberg
* tog fram cykeln och cyklade till jobbet i hagel och ställde in den igen - permanent
* hade dagis hemma på en av kommunens studiedagar
* blev utnämnd till Årets kollega på Releasy Customer management
* firade Nationaldagen på Valla fritidsområdet
* firade Nationaldagen på Valla fritidsområdet
* gick coachutbildning
* firade barnbarn
* var i sommarstugan på mina lediga helger
* besökte några gym
* besökte några gym
De där besöken på några gym handlade om konsultationer på WordClass och Itrim. Men de besöken resulterade bara i att jag sa upp mitt tvåårsabonnemang på Actic. Där hade jag ju verkligen kastat pengarna i sjön. Anledningen var att jag aldrig kände mig riktigt hemma där av någon anledning som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Jag var där ett par gånger men till sommaren gav jag upp och sa upp medlemsskapet (som visserligen var bundet till december, men sånt får man ta.)
Jag fick plötsligt för mig att börja sjunga, anmälde mig till Joyvoice, gick 2 gånger och sedan var det bra med det. Det känns som om jag tappade lite fart där i början av året överhuvudtaget faktiskt.
Den enda sommarsemestern jag valde att ta var i anslutning till midsommar. Då tog jag näst äldsta barnbarnet, Albin, på flygresa till Köpenhamn för att gå på Den blå planet. (Det är något jag gör med alla barnbarnen. Jag tycker att det tillhör allmänbildningen att veta hur det går till att flyga.) I samband med denna resa kom midsommar och den tillbringade jag med Per i sommarstugan.
Och med detta avslutar jag kvartal nummer 2 och går raskt vidare till 3e, och nu blir det lite fler bilder eftersom jag inte har prioriterat att blogga ifatt. Men det blir bara ett axplock eftersom nyårsfirandet pockar på - och ett nytt år är på väg in.
Det är väldigt intressant det här med att bli äldre, tycker jag. Det handlar verkligen inte bara om att man blir rynkig. Min fysiska kropp är inte helt på samma planhalva som min energiska psykiska. Men det är ju bara att visa vart skåpet ska stå och fortsätta göra det man har lust att göra. Här kommer inte på tal att kroppen ska få bestämma! Så när jag får frågan hur jag mår och om jag anser mig vara helt frisk är svaret utan tvekan JA. Du vet, även om man inte kanske kan göra allt som man har gjort tidigare finns det alltid varianter ;)
I augusti gifte sig Milla och Jens i Landerydskyrka. Det var ett jättefint och välordnat bröllop!
Pokémon spelar jag fortfarande. Under hösten var det lite event i Stockholm och en av gångerna åkte jag, Milla och barnen upp. Det blev inte så mycket pokémon fångade men vi fick iallafall en väldigt trevlig dag i huvudstaden. Milla och barnbarnen har mer eller mindre slutat spela, men jag fortsätter. Dessutom har jag börjat spela Ingress, ett annat spel som är i realtid, baserat på GPS:en.
Nu hoppar jag direkt till 4e kvartalet. Det var under årets tre sista månader som en del avgörande kom.
Pokémon spelar jag fortfarande. Under hösten var det lite event i Stockholm och en av gångerna åkte jag, Milla och barnen upp. Det blev inte så mycket pokémon fångade men vi fick iallafall en väldigt trevlig dag i huvudstaden. Milla och barnbarnen har mer eller mindre slutat spela, men jag fortsätter. Dessutom har jag börjat spela Ingress, ett annat spel som är i realtid, baserat på GPS:en.
Svampsäsongen började redan i juni men i september blev det allvar. Jag plockade kass-vis och hade min svamptork ständigt på. Det resulterade att jag nu har svamp för MINST ett år framöver. Underbart!
Jag plockade allt ätligt som fanns, tack vare min personlige expert Per.
Under våren hade jag anmält mig till Linköpings guideklubbs utbildning. Och denna höst började det. Men livet blir inte alltid som man har tänkt sig, som bekant. Det hände en massa saker som gjorde att jag fick hoppa av och en av anledningarna kommer jag till alldeles straxt. Men innan dess var jag med på ett par guidningar, bland annat fick jag vara spöke i Trädgårdsföreningen och guidepiga på spökvandringen i Gamla Linköping. Superduperkul, så det känns lite trist att inte få gå klart...
Måste så klart presentera Main Coone-blandisen Lovis. Martina och jag hämtade henne i augusti och eftersom vi bor grannar skulle vi ha delad vårdnad om henne. Hon bodde därför hemma hos mig till första veckan i oktober, sedan flyttade hon hem till Martina och deras två katter. Det kändes som en bra överenskommelse eftersom jag upplevde att hon behövde lite mer sällskap än bara av mig, trots att jag inte jobbar heltid.
Nu hoppar jag direkt till 4e kvartalet. Det var under årets tre sista månader som en del avgörande kom.
Ett var att jag klippte av mig håret på e-hair. Jag hade väl tänkt att klippa det ännu kortare än vad frisören tänkte. Det slutade ändå med att jag gick ut därifrån med axellångt hår, sidobena och lite lugg.
I slutet av oktober bestämde jag mig för att julpynta. Då skulle det vara klart när jag kom hem december. Jag skulle nämligen åka ner till Torremolinos en månad och jobba för Albatros igen.
Den 3e sa jag Hej då till Linköping och åkte upp till Arlanda för att åka vidare ner till Malaga. I Andalusien stannade jag sedan till och med 2 december. Här kommer några fotocollage därifrån.
Det var en fantastisk månad på många sätt och vis. Jag hade privilegiet att träffa mina gamla kollegor, chaufförer och lokalguider. Dessutom kom alla ner ifrån köpenhamnskontoret, och John och jag träffades över en kopp kaffe och pratade om både nuet och framtiden.
Min närmaste framtid (januari-mars) kommer att vara i Malaysia med omnejd. Där ska jag starta upp långtidssemestrar för norska gäster. (https://www.albatros.no/reiser/langtidsferie-i-malaysia) Det är ett prov och det känns fantastiskt kul att få vara den som ska få ro den skutan. Den 5e januari åker jag ner och förbereder och de första gästerna kommer ner en vecka senare.
Samtidigt som jag är på dessa breddgrader, kommer en långtidssemester även starta för Albatros på Bali, så jag sticker över dit också en vecka. (https://www.albatros.se/resor/langtidssemester-pa-bali?i=IDVLT01B|20180228)
Min närmaste framtid (januari-mars) kommer att vara i Malaysia med omnejd. Där ska jag starta upp långtidssemestrar för norska gäster. (https://www.albatros.no/reiser/langtidsferie-i-malaysia) Det är ett prov och det känns fantastiskt kul att få vara den som ska få ro den skutan. Den 5e januari åker jag ner och förbereder och de första gästerna kommer ner en vecka senare.
Samtidigt som jag är på dessa breddgrader, kommer en långtidssemester även starta för Albatros på Bali, så jag sticker över dit också en vecka. (https://www.albatros.se/resor/langtidssemester-pa-bali?i=IDVLT01B|20180228)
I luckan mellan långtidssemestrarna hinner jag dessutom med ett besök i Siem reap och Angkor Wat i Kambodja - en av de upplevelser jag MÅSTE ha innan jag dör! Annars har jag inte så många sådana önskningar.
När jag kom hem från Spanien skaffade jag nytt pass och gick igenom mina vaccinationer. Då insåg jag att jag behövde fylla på lite grann. För att skydda mig mot Dengue och Malaria letade jag fram mitt malayisiska myggmedel med DEET, och det borde räcka till de första dagarna.
I Linköping hade man pyntat staden med en massa ljus. Jättefint, men kritiserat eftersom det hade varit mörka gator i samband med denna belysningsstart...
Jag jobbade på Releasy hela december. Vad som händer med det jobbet står skrivet i stjärnorna. Men jag är som vanligt förvissad om, att det blir som det ska ;)
Eftersom jag hade blivit av med mitt ståskrivbord på jobbet när jag kom tillbaka, och min rygg inte gillar att jag sitter, letade jag efter en bra lösning hemma. Det slutade med att jag köpte ett barbord med två stolar. Så nu kan jag ömsom stå, ömsom sitta framför datorn hemma. Och det kan jag säga reda nu, att det var en investering! Mitt hemma kontor är nu både hemtrevligt och praktiskt.
Och det här året var fyra tomtenissar på besök som hjälpredor. Dessa tomtenissar ska jag träffa igen straxt. För i år ska jag och Per fira nyår med barn, svärsöner och barnbarn i Rappestad. Det kommer att bli en väldigt speciell nyårsafton!
Och så måste jag ju presentera min nya Bitmoji. När jag klippte mig måste man ju uppdatera även den...
Gott Slut och Gott Nytt År på er!
1-31 juli Mittenmånaden 2017
Jamen, så bra. Då betar vi av Juli också nu då.
1 juli Den gönskande skogen
Även om det är lite jobbigt att vandra på icke-stigar så är det bra för själen att vandra i en skog med 50 nyanser av grönt. Den här dagen var första dagen i år som vi kikade efter svamp, och visst hittade vi lite :)
2 juli Med Jonzon på morgonpromenad
Istället för att stanna över i sommarstugan valde vi att åka hem redan på lördagen. Det betydde att jag kunde ta med Jonzon på morgonpromenad och för en gång skull ge Per lite sovmorgon.
Istället för att stanna över i sommarstugan valde vi att åka hem redan på lördagen. Det betydde att jag kunde ta med Jonzon på morgonpromenad och för en gång skull ge Per lite sovmorgon.
4 juli HUMARIA godkänt
I midsomras fattade jag beslut om nya firmanamnet och skickade in ansökan med två olika alternativ. Och som ett brev på posten denna tisdag hade jag fått godkänt för mitt förslag No. 1 och kunde köpa loss hemsida och börja jobba med den. Dessvärre måste jag erkänna att jag inte har ägnat så mycket tid till den som jag skulle, eftersom uppdragen har kommit in ändå plus att jag la ner energi på att söka ett jobb som jag väldigt gärna ville ha men som jag inte fick. (Men jag vågar påstå att, det det ena inte vill ha söker någon annan. Återkommer om det.)
I midsomras fattade jag beslut om nya firmanamnet och skickade in ansökan med två olika alternativ. Och som ett brev på posten denna tisdag hade jag fått godkänt för mitt förslag No. 1 och kunde köpa loss hemsida och börja jobba med den. Dessvärre måste jag erkänna att jag inte har ägnat så mycket tid till den som jag skulle, eftersom uppdragen har kommit in ändå plus att jag la ner energi på att söka ett jobb som jag väldigt gärna ville ha men som jag inte fick. (Men jag vågar påstå att, det det ena inte vill ha söker någon annan. Återkommer om det.)
5 juli - Bauhaus för att hämta sisalmatta
I söndags kollade jag på Bauhaus hemsida och hittade sisalmatta som man kunde köpa per meter. Jag blev förstås jätteglad och åkte dit i hopp om att kunna fixa mitt kattklätterträd samma dag.
Men när jag kom dit och hade köat 30 minuter fanns där ingen matta. Jag fick besviken åka hem igen och beställa på deras hemsida. Och kunde förvånad se i bekräftelsemailet att det visst fanns och att jag kunde hämta det redan på måndag eftermiddag. Intressant, va?
6 juli MiMa AW-premiär på Legends
Jag och Micke har pratat i evigheter att vi borde ses efter jobbet någon dag. Och den här kvällen blev det äntligen av. Det slutade med att vi var 12 personer samlade på Legends som åt ihop. Och det var startskottet för MiMa AW Group connecting people. Jag köpte loss logga och nu har vi AW ungefär en gång i månaden, både med och utan aktiviteter. Superkul!
Jag och Micke har pratat i evigheter att vi borde ses efter jobbet någon dag. Och den här kvällen blev det äntligen av. Det slutade med att vi var 12 personer samlade på Legends som åt ihop. Och det var startskottet för MiMa AW Group connecting people. Jag köpte loss logga och nu har vi AW ungefär en gång i månaden, både med och utan aktiviteter. Superkul!
Micke Fast och jag bildade MiMa AW group
Weekend i sommarstugan. Milla och barnen kom och hälsade på en sväng och gjorde oss sällskap ett par timmar.
15 Juli Möhippa för Milla
Jag jobbade helg medan Martina åkte iväg på möhippa för Milla. Måste erkänna att jag var lite avis. Varför blir aldrig mammor bjudna på sånt?
16-18 juli Äventyret Far och Flyg med Albin
Då var det dags för barnbarn No. 2 att få följa med på Äventyr med mormor.
Liksom med Elton var det besök på Den blå planet, metroåkning, hamnpromenad och Ströget. Men eftersom Albin inte ville vara kvar så länge på Akvariet hade vi lite tid över så vi hamnade i Nyhavn och tog en båttur på kanalerna också.
Albins höjdpunkter i Nordens största akvarium - vattenlekplatsen, vattenormen och hajspelet som köptes i butiken på vägen ut...
Albins höjdpunkter i Nordens största akvarium - vattenlekplatsen, vattenormen och hajspelet som köptes i butiken på vägen ut...
20 juli Skelettscintigrafi
När jag var på magnetröntgen i samband med att jag opererades akut årskiftet 2016/17 för mitt diskbråck, hittade man oidentifierbara fynd i ryggraden upp mot nacken. Jag fick därför göra den enklare Datortomografin (vanlig skelettröntgen) och opererande läkare skickade en remiss till Onkologen, därefter blev det tyst. Ingen hörde av sig med besked om resultatet. Väldigt märkligt! Tur man inte tillhör den oroliga människosorten...
Det brev jag fick i maj handlade bara om uppföljning för hur jag fungerar efter operationen. Den 26 juni hade vi telefontid om det, och jag frågade varför jag inte fått något besked efter skelettröntgen. Läkaren blev förvånad över att jag inte hade hört något, och skulle skriva till Onkologen direkt.
Några dagar senare ringde Maggan, min sjuksyrra där. Hon berättade att, enligt journalen kunde man inte utesluta att cancern spridit sig, eftersom den isåfall var inkapslad i kalk. Där stod också att man därför rekommenderade att jag fick komma på Skelettscintigrafi som görs för att undersöka eventuella aktiviteter i skelettet. Jag skulle dessutom gå på tätare kontroller även efter min andra behandling är slut efter fem år.
Några dagar senare ringde Maggan, min sjuksyrra där. Hon berättade att, enligt journalen kunde man inte utesluta att cancern spridit sig, eftersom den isåfall var inkapslad i kalk. Där stod också att man därför rekommenderade att jag fick komma på Skelettscintigrafi som görs för att undersöka eventuella aktiviteter i skelettet. Jag skulle dessutom gå på tätare kontroller även efter min andra behandling är slut efter fem år.
Jag var på två olika röntgenfotograferingar - och den här gången behövde jag inte vänta flera månader på besked. Inom ett par veckor fick jag veta att man fortfarande inte kan säga något säkert. Så då tänker jag, att tills jag hör något annat friskförklarar jag mig! Så ordningen är återställd - eller var kanske jag ska säga, för det kommer mer... Det är spännande att få privilegiet att bli äldre, ni!
24 juli I Paradiset
Idag skulle jag vara barnvakt till Elton och Naima igen. Då passade vi på att åka till parken Paradiset i Vallastaden. Den var inte riktigt färdig men några roliga saker fanns uppe. För bland planteringarna fanns här redan odlingslotter, en liten damm, olika lekaktiviteter, en dansbana och en scen. Och utanför parken har man gjort stora ytor där man till exempel kan åka kickboard och köra parkour - eller bara springa runt.
25 Juli Kattungen som aldrig flyttade in
Det är den här lilla krabaten som inte kunde flytta hem till oss på grund av Kattsnuvan, som jag skrev i tidigare inlägg. Det kändes ju lite trist eftersom jag varit och hälsat på henne ett par gånger sedan hon föddes. Men livet blir ju inte alltid som man har tänkt sig.
28 juli Biljakt
Några dagar i juli fick jag för mig att jag skulle köpa bil och åkte runt och kollade på ett par stycken. Men näe, jag la ner det projektet. Jag klarar mig bra utan.
29 juli Tunga skyar över Mjärdevi
Jag upplever att den här sommaren blev väldigt solig, varm och fin. Kanske var det synd att jag valde att inte ha någon sommarsemester i år. Sommaren ägnades nämligen till jobbet på Releasy. Ambitionen att vara mycket i sommarstugan, blev det därför inte så himla mycket med. Men jorden går ju inte under för det och förhoppningsvis kommer nya chanser.
Jag upplever att den här sommaren blev väldigt solig, varm och fin. Kanske var det synd att jag valde att inte ha någon sommarsemester i år. Sommaren ägnades nämligen till jobbet på Releasy. Ambitionen att vara mycket i sommarstugan, blev det därför inte så himla mycket med. Men jorden går ju inte under för det och förhoppningsvis kommer nya chanser.
30 juli Hazparty som fick vara
Det var länge sedan senaste Hazparty men idag skulle det vara dags. Tyvärr utan mig eftersom jag inte mådde helt bra. Därför får du inga bilder. Men vad jag kunde se på FB hade tjejerna som vanligt både trevligt och roligt. Men NÄSTA gång så!
1 maj - 30 juni
Det blir, som du märker, inte mycket bloggande när jag är hemma i Sverige. Det är så mycket som snurrar runt i mitt liv, att jag inte kan prioritera skrivandet faktiskt. Dagarna känns mindre roddiga när jag jobbar utomlands av någon outgrundlig anledning som jag inte helt förstår. Märkligt, va?
Men här kommer två månaders foton men lite bildtexter iallafall :)
MAJ
"Växt-kök" med gurkor och tomater
Fönstret är perfekt i söderläge, så det blir riktigt varmt där. Och det växte så det knakade. En massa gurkor kunde jag skörda efter att ha lekt befruktande insekt med en pensel. Det blev dock inte mycket med tomaterna, de växte mest på höjden och gav inte så många frukter. Det var ju lite beiget eftersom jag är tomatoman.
7 maj Barnvakt
Milla och Jens hade valsträning inför bröllopet på söndagarna. Då hade jag förmånen att vara barnvakt ett par timmar. Alltid lika kul!
Milla och Jens hade valsträning inför bröllopet på söndagarna. Då hade jag förmånen att vara barnvakt ett par timmar. Alltid lika kul!
8 maj Cykel i kornsnö och M&M-eftermiddag
Som du kanske vet så gillar jag inte att cykla. Trots detta har jag ju skaffat en fin cykel som är DNA märkt och bär värstinglås.Och jag hade verkligen ambitionen att träna på att gilla att sitta på en sadel och trampa loss. Ett första steg var ju att cykla till jobbet och den här dagen var det så dags.
När jag skulle hem, ja då haglade det kornsnö vilket inte gjorde mig mer positivt inställd till cyklandet direkt. Jag gjorde ytterligare en cykeltur innan jag gav upp. Nu lånar jag ut cykeln till Martina istället. Jag föredrar att gå eller ta bussen, helt klart!
11 maj Passdags
Jag bestämde mig för att det vore bra om barnbarnen har giltiga pass, ifall jag får för mig att ta med dem på resa. Sagt och gjort. Jag bokade tider hos polisen och några dagar senare kunde de hämta dem. Den som redan har haft användning av sitt är Albin, som fick följa med mig på flygresa till Köpenhamn på försommaren.
13 maj Grillfest på gården
Jobbade helg visserligen men Martina och jag bestämde att vi skulle grilla på min baksida på eftermiddagen. Väldigt trevligt även om solen som vi hade hoppats på, lyste med sin frånvaro.
15 maj Föräldramöte
Alla barnbarnen börjar bli stora. Idag var det dags för förädramöte i Albins skola. Då lånade jag hem honom och Simon. Hann knäppa ett kort under den korta tiden de satt still och lekte med lera vid köksbordet :)
Eftersom jag jobbade helgen, hade jag ledigt mitt i veckan. Då passade jag på att bjuda hem barn och barnbarn på lunch och bus. Och som vanligt hade vi kul ihop! Roligast var kanske att vi gick ner i källaren och hämtade mina uppblåsbara madrasser. Det blev en väldigt rolig lekplats.
20 maj Strandstädning
Den här dagen var det vårens städdag på landet. Då samlas de som kan, för att plocka grenar, kratta och klippa gräs - och fika nere vid bryggan. Det är liksom den gången man träffar grannarna, annars ses vi sällan, så det var kul.
22 maj Rosa skimmer
Ledig dag med Pokénad. Bästa upplevelsen var ändå att gå i Biskopsparken med de rosablommande träden - med en något malplacerad BajaMaja mitt emellan...
Ledig dag med Pokénad. Bästa upplevelsen var ändå att gå i Biskopsparken med de rosablommande träden - med en något malplacerad BajaMaja mitt emellan...
25 maj Stugstädning inför årets inflyttning
Kristi himmelsfärd ägnades åt att "tömma" sommarstugan och städa iordning så det var klart till midsommar, då vi brukar bo ihop där på helgerna. Vi fick en solig dag där innan vi styrde hjulen mot Rappet. Där kom en igelkott spatserande och försvann under altanen. Man bli lika glad varje gång man ser en, och det beror inte enbart på att de har Tvestjärtar som huvudföda...
Eftersom det var långledigt passade vi på att samla barn och barnbarn för lite lek och mat på helgen. Vi hade vädret på vår sida och i värmen startades spridaren varvid alla glatt hoppade fram och tillbaka under vattendropparna.
Kristi himmelsfärd ägnades åt att "tömma" sommarstugan och städa iordning så det var klart till midsommar, då vi brukar bo ihop där på helgerna. Vi fick en solig dag där innan vi styrde hjulen mot Rappet. Där kom en igelkott spatserande och försvann under altanen. Man bli lika glad varje gång man ser en, och det beror inte enbart på att de har Tvestjärtar som huvudföda...
Eftersom det var långledigt passade vi på att samla barn och barnbarn för lite lek och mat på helgen. Vi hade vädret på vår sida och i värmen startades spridaren varvid alla glatt hoppade fram och tillbaka under vattendropparna.
JUNI
2 juni Ärofylld utmärkelse
Denna afton hade Releasy en sommarfest på Husman. Det skulle bli mat och utdelning av utmärkelser under rubriken Releasy Awards. Så efter jobbet vandrade jag bort, åt god mat men tänkte bege mig hemåt skapligt. När jag annonserade att jag tänkte gå hem och lägga mig, utbrast mina bordskamrater, att det kunde jag ju inte. Jag undrade förstås varför och då berättade de att jag hade blivit nominerad till Årets kollega, och tänk om jag vann och sedan inte var där.
Förvånad över nomineringen blev jag därför kvar - och hamnade i chock när jag hörde mitt namn och blev utsedd till vinnare och fick diplom plus1500 kronor att spendera. Väldigt ärofyllt, kändes det!
6 juni Nationaldagen på Valla fritidsområde
Det var mycket på G i Valla denna dag. Kul att de arrangerar aktiviteter för både stora och små, på vårt centrala fritidsområde. Och liksom stora delar av vårdagarna, sken solen och det var riktigt varm så till och med jag gick i kortärmat.
7 juni Kattungeförberedelser
Efter övervägande och diskussion med Martina som kommer vara "inack" om jag åker bort, bestämde jag mig för att köpa kattunge. Efter den dagen klurade jag på hur jag kunde göra lägenheten kattanpassad och fick förstås en massa idéer.
En idé var att bygga ett klätterträd. Denna onsdag besökte jag därför Återvinningen för att se om de hade någon lämplig stomme. Jag hittade en Benno-hylla och kom då på den briljanta idén att klä in den i sisalmatta och utnyttja hyllutrymmet till kattsakerna. Och så blev det - och jag kan avslöja att den är en succé.
8 juni Kattplantering
Läste att man kunde komma undan att katter äter på växter, genom att plantera sånt som de gillar i en särskild kruka. Då skulle de lockas dit. Startade ambitiöst med att gräva upp Kvickrot och olika kryddor som jag planterade i en rektangulär kruka. Det gick inget vidare faktiskt. Men jag fortsätter att försöka hitta sånt som trivs ihop och gillar samma mängd vatten.
10 juni Albin-kalas
Dags att fira en sexåring i glada familjemedlemmars lag. Andra barnbarnet som byter från dagis till förskola till hösten. Spännande!
Per kom med presenter till alla - varsin Fidget spinner. Helt meningslös pryl för min del. Den hamnade i lådan direkt. Men jag är glad för de som uppskattar prylen, som ska göra att de kan koncentrera sig och fokusera bättre.
12-18 juni Utbildning till Certifierad Stresscoach
Jag befinner mig på en plats i livet där jag känner mig trygg i mig själv, vet vad jag kan och uppnår de mål jag sätter (eller varianter om det inte går att uppnå som jag först tänkte). Så det blev ganska svårt att hitta något att coacha mig i eller till, på kursen som var på en vackert belägen kursgård i Surahammar.
Det jag lärde mig på kursen istället var att påminna mig om var jag befann mig i början på 90-talet och det jobb jag faktiskt har lagt ner för att vara den jag är idag.
Det jag lärde mig på kursen istället var att påminna mig om var jag befann mig i början på 90-talet och det jobb jag faktiskt har lagt ner för att vara den jag är idag.
Varje dag jobbade vi till någonstans mellan 20 och 21, varje morgon startade vi med Qi Gong och meditation, varje dag jobbade vi enskilt, två och två eller i grupp (och hela veckan blev vi bjudna på vegetarisk kost). Det betydde att vi coachade varann minst två gånger om dagen. Oerhört lärorikt och utvecklande. Och en vecka senare hade jag Diplomen för alla delmoment i min hand och uppdraget att coacha på nystartade företaget Humaria startade.
(Om du vill, kan du läsa lite om utbildningen genom att trycka på länken https://www.studentum.se)
21 juni Maskrosvin
När maskrosorna blommade på försommaren bestämde jag mig för att testa att göra fönstervin på de gula kronbladen. Mycket jobb för väldigt lite, och ett resultat som nog bara jag gillade. Per tog en klunk och gav tillbaka flaskan till mig. Men det var kul att prova att göra. Fast jag tror inte jag lägger ner den energin på den typen av vin någon mer gång... Istället funderar jag på att göra fläderchampagne igen. Det har ju blivit riktigt bra tidigare. Och med det i sinnet, passade jag på att klippa klasar från träden i Mjärdevi och la i frysen.
När maskrosorna blommade på försommaren bestämde jag mig för att testa att göra fönstervin på de gula kronbladen. Mycket jobb för väldigt lite, och ett resultat som nog bara jag gillade. Per tog en klunk och gav tillbaka flaskan till mig. Men det var kul att prova att göra. Fast jag tror inte jag lägger ner den energin på den typen av vin någon mer gång... Istället funderar jag på att göra fläderchampagne igen. Det har ju blivit riktigt bra tidigare. Och med det i sinnet, passade jag på att klippa klasar från träden i Mjärdevi och la i frysen.
23-25 juni Midsommar
Jag skippade att ha någon sommarsemester, om man inte ska räkna dagarna runt Midsommar.
Dessa dagar tillbringade Per och jag tillsammans på landet med fiske, skogspromenader och lite svampplockning.
25 juni I hyrbil till Tjällmo
Som jag beskrev tidigare, hade jag bestämt mig för att skaffa katt. Under en tid hade jag haft kontakt med en som hade en Maine Coon-blandishona. Jag tingade och betalade handpenning ganska snart och åkte denna söndag och hälsade på. Och nog var hon mysig, alltid.
Det var därför med sorg i hjärtat jag en månad senare fick ett SMS med information att hon fått herpesorsakad Kattsnuva i samband med sprutan. Den sorten är kronisk och kan utlösas av stress. Och med tanke på att katten ska följa med mig och träffa både hundar, katter (och barn) kände jag att det vore direkt olämpligt att ta hem henne. Så det slutade med att jag fick tillbaka min handpenning och jag började söka efter ny kattunge. Det tog några veckor och ett antal besök innan jag hittade en annan Maine Coonblandishona. Och det kom att dröja till augusti innan hon var leveransklar...
Jag skippade att ha någon sommarsemester, om man inte ska räkna dagarna runt Midsommar.
Dessa dagar tillbringade Per och jag tillsammans på landet med fiske, skogspromenader och lite svampplockning.
Som jag beskrev tidigare, hade jag bestämt mig för att skaffa katt. Under en tid hade jag haft kontakt med en som hade en Maine Coon-blandishona. Jag tingade och betalade handpenning ganska snart och åkte denna söndag och hälsade på. Och nog var hon mysig, alltid.
Det var därför med sorg i hjärtat jag en månad senare fick ett SMS med information att hon fått herpesorsakad Kattsnuva i samband med sprutan. Den sorten är kronisk och kan utlösas av stress. Och med tanke på att katten ska följa med mig och träffa både hundar, katter (och barn) kände jag att det vore direkt olämpligt att ta hem henne. Så det slutade med att jag fick tillbaka min handpenning och jag började söka efter ny kattunge. Det tog några veckor och ett antal besök innan jag hittade en annan Maine Coonblandishona. Och det kom att dröja till augusti innan hon var leveransklar...
Och här tänkte jag avsluta det här inlägget :)
10 mars - 30 april Jagar ikapp tiden
Försöker göra livet lite enklare för att komma ikapp mitt bloggande. Därför blir det mest en fotokavalkad i de närmaste inläggen :) Here we go!
12 mars Brorsdotterdottern Nellies dop i Kungsör
Åkte med mamma och Björn upp till Kungsör för att gå på dop. Som vanligt trevligt i den lilla gulliga kyrkan, med fika i församlingshemmet.
13 mars - Sista fysioterapeutbesöket
Diskbrocket läker på bra och Markus, fysioterapeuten och jag bestämde att jag från och med nu kunde klara mig själv. Känns fint.
18 mars Nykil med Per och Jonzon
Det var fortfarande lite is på Bjärsen även om våren visade upp blåsipporna.
20 mars Hemmagym och det där med träning
Fick THX-band och träningsmatta från SAS för mina bonuspoäng. Upphängningsanordningen är lite fiffig för man hänger upp det på en dörr och kör.
Annars fick Actic Tornet besök och jag FÖRSÖKER verkligen tycka att det är roligt - men det når inte ända fram alltså. Efter en av träningsdagarna lunchade jag hos Lilian på Gravyrverksta'n. Väldigt trevligt och länge sedan vi sågs.
Fick THX-band och träningsmatta från SAS för mina bonuspoäng. Upphängningsanordningen är lite fiffig för man hänger upp det på en dörr och kör.
Annars fick Actic Tornet besök och jag FÖRSÖKER verkligen tycka att det är roligt - men det når inte ända fram alltså. Efter en av träningsdagarna lunchade jag hos Lilian på Gravyrverksta'n. Väldigt trevligt och länge sedan vi sågs.
22 mars Lunch hos Berit och AW-middag på Rosegarden
Hade bestämt mig för att åka hem till svärmor och laga till fläsk med potatis och löksås. Som vanligt hade vi kul tillsammans.
På kvällen sammanstrålade jag, Marie och Madde (kollegor) och gick ut och käkade på Rosegarden i Norrköping. En härlig buffé som verkligen kan rekommenderas!
23 mars Vågat av Östgötatrafiken
26 mars Kalasdax och Premiärbak!
Idag firades Eltons 7e födelsedag med tårta, presenter och såpbubblor.
3 april Efter sådd kommer grodd
Fick för mig att odla hemma. Köpte ett miniväxthus, köpte frön och sådde. Det gick med blandat resultat. Tagetes- och chilifrön från Tradera kom inte upp alls. Däremot lyckades jag förträfflligt med Västeråsgurka och 2 olika sorters tomater.
Eftersom jag planerade att sätta ut plantorna i Rappet och Nykil, tänkte jag att det vore praktiskt med jobbyxor med knäskydd. Surfade runt och hittade några billiga på Jula. 298:- och knäskydd för 59:-. Bra affär, tyckte jag.
8 april Nykil, promenad från stora vägen
Idag fick Per släppa av mig i Häggebo, och så gick jag till stugan. Trevlig promenad men jag kan nog bara tänka mig att gå de 3 kilometrarna när det inte regnar.
8 april Teaterbesök med moster, mamma och AnnikaMin moster ringde en kväll och undrade om jag ville ha Jans teaterbiljett. Självklart tackade jag Ja! Hade i min ungdom abonnemang och gick på teatern jätteofta så det var riktigt kul. Att det sedan var en något märklig, näe, jättemärklig, uppsättning om Drottning Kristina gjorde inte ett dugg.
Utan att säga något till mamma, som skulle gå med Björns ena dotter dök jag upp som en liten överraskning. Supertrevlig lördagkväll!
9 april Hazparty hos Maggan
Och som vanligt var det garanterad vinst till alla!
Och som vanligt var det garanterad vinst till alla!
14 april och fler gånger efter det kom det Snö
Det blev en konstig vår med snö som kom både nu och då...
14 april Påskfirande i Rappet
23 april Födelsedagskalas i Hagadal
Den här dagen var det dags att fira min mamma. Hon hade bakat en av de friskaste och godaste tårtorna jag känner till. Den kallas för Märtas tårta, och jag fotade receptet med förhoppningen om att baka den själv.
24 april Djungel och DNA
Jo, då. Gurkorna växer så det knakar i stjälkarna. Tomaterna växer också ganska bra.
Jo, då. Gurkorna växer så det knakar i stjälkarna. Tomaterna växer också ganska bra.
Jag har pratat länge om att DNA-märka min cykel. Idag blev det äntligen av. Registrerade även cykeln och beställde dekal från cykelregister.se/ Så nu är cykel märkt med en faslig massa dekaler och DNA så den som snor DEN cykeln måste vara jäkligt förvirrad!
25 april Tandhygienisten
Det var länge sedan jag var hos tandläkaren. Tror det var 2013 eller nå't. För ett par månader sedan kontaktade jag Lilla Torgets folktandvård och idag var det dags (jepp, det var lång väntetid). Jag kom billigt undan, för jag hade två bidrag att använda. Inga bekymmer uppdagades så jag var väldigt nöjd med besöket. Vi bestämde att de skulle kalla mig om två år igen.
Det var länge sedan jag var hos tandläkaren. Tror det var 2013 eller nå't. För ett par månader sedan kontaktade jag Lilla Torgets folktandvård och idag var det dags (jepp, det var lång väntetid). Jag kom billigt undan, för jag hade två bidrag att använda. Inga bekymmer uppdagades så jag var väldigt nöjd med besöket. Vi bestämde att de skulle kalla mig om två år igen.
26 april världskartan och måttbandet
Inventerade lite och insåg att jag har mycket kvar att se i världen. För även om man har varit i ganska många länder, har man ju inte sett allt som går att se. Så mycket tid har man inte i det här livet. Mitt måttband visar på hur mycket tid jag förhoppningsvis har kvar. Som min mamma sa innan hon fyllde 70, blir man äldre än det så är det bara bonus.
Inventerade lite och insåg att jag har mycket kvar att se i världen. För även om man har varit i ganska många länder, har man ju inte sett allt som går att se. Så mycket tid har man inte i det här livet. Mitt måttband visar på hur mycket tid jag förhoppningsvis har kvar. Som min mamma sa innan hon fyllde 70, blir man äldre än det så är det bara bonus.
27 april Pass till Albin, Simon
Det var dags att skaffa pass till Albin och Simon hos polisen idag. Båda fick varsitt Diplom när de var klara. Mycket psykologiskt, tycker jag
Det var dags att skaffa pass till Albin och Simon hos polisen idag. Båda fick varsitt Diplom när de var klara. Mycket psykologiskt, tycker jag
27 april - Nybakat på nytt köksbord
Jag hade länge varit trött på pelarbordet i köket, där jag aldrig fick plats att sitta och äta eller använda det som avlastningsbord i olika sammanhang.
Idag lånade jag Millas bil och åkte till IKEA och köpte ett perfekt, långsmalt köksbord med utdragsskivor (Bjursta). Jag blev supernöjd! Och i den stora glädjen blev det bak av Ronaldobullar minsann. Hur goda som helst, men jag gav bort till mamma, Milla och Martina eftersom jag inte äter så mycket sött fikabröd. Men det är kul att baka.
Jag hade länge varit trött på pelarbordet i köket, där jag aldrig fick plats att sitta och äta eller använda det som avlastningsbord i olika sammanhang.
Idag lånade jag Millas bil och åkte till IKEA och köpte ett perfekt, långsmalt köksbord med utdragsskivor (Bjursta). Jag blev supernöjd! Och i den stora glädjen blev det bak av Ronaldobullar minsann. Hur goda som helst, men jag gav bort till mamma, Milla och Martina eftersom jag inte äter så mycket sött fikabröd. Men det är kul att baka.
29 april Bland Stenmurklor och hagel
Jodå, idag så haglade det så gräsmattan blev vitprickig. Det är ett konstigt aprilväder vi har i år.
Per och jag tog en tur i skogen för att leta efter Stenmurklor. De är verkligen jättegoda i en svampsås med lite lök och grädde!
För typ trettio år sedan rekommenderade man 1 styck förvällning innan man åt dem och det var en godkänd matsvamp och åtråvärd delikatess. Men eftersom Stenmurkor innehåller ett gift (gyrometrin som kan orsaka akut förgiftning med kraftigt illamående, kräkningar, dubbelseende, kramper, skador på lever, njurar och röda blodkroppar eller till och med döden) som inte försvinner helt, avråder numera Svenska livsmedelsverket ifrån att äta dem. Enligt dem minskar mängden gift till 6-15 % genom att förvälla svampen i två vatten, medan Finska livsmedelssäkerhetsverket menar att man kan minska gifthalten med 99,5 procent. Vi förväller dem numera 3-4 gånger, skummar av och har i nytt vatten för varje gång för att gardera oss, innan vi steker dem, vi...
30 april - Pokénad och bilmekande
Milla behövde hjälp med bilen så hon och barnen kom hem en sväng.
Elton och jag gick först på Pokénad och kläckte ägg, medan Milla och Naima stannade kvar med Jonzon, och tittade på när pappa Per jobbade.
Och med detta så är lite av mitt liv avverkat fram till sista april.
Självklart har det hänt en massa annat också, som inte är beskrivet här ovan
Som att jag plötsligt befann mig på intervju för annat jobb (men näe - jag är kvar på Releasy!), skaffade mig PT och har jobbat så mycket jag hinner för att spara pengar till Äventyret Far & Flyg med Albin.
Nästa inlägg betar jag av ytterligare några månader. Väl mött igen alltså!
Nästa inlägg betar jag av ytterligare några månader. Väl mött igen alltså!
12 juni - Mot nya äventy
Att vänta på att saker ska hända är inte helt min grej. Näe, man får SE TILL att saker händer!
Och idag är det ännu en coachutbildning på schemat. En full vecka faktiskt. Och den här gången är inriktningen Stresscoach.
Eftersom jag bloggar från mobilen och inte välja storlek på fotona jag lägger in, blir det kanske konstigt. Men istället för att avstå ifrån att blogga, får det bli så.
Okej, resan gick från Linköping, mot Västerås och vidare mot Surahammar och Rävsnäs.
Totalt 26 coachstuderande samlades och efter fikat startade vi.
Ämne: Självkänsla.
Näe, jag går inte in på själva ämnet här. Men jag insåg under eftermiddagen att jag var en av få, som redan lever det liv jag har valt att leva, och tillhör kategorin som alltid vaknar förväntansfull till en ny spännande dag.
6 februari - 9 mars - As time goes by
Mellan mina sent publicerade blogginlägg från USA och Indien måste jag väl ändå skriva nåt från hemmaplan, tänker jag. Men har jag nåt spännande att berätta då? Hahaha nej, kanske inte spännande direkt. Men visst har jag upplevelser som jag gärna vill minnas - och då är ju det här blogginlägget förträffligt!
Under februari månad har jag till exempel satsat All-in beträffande pokénader, även om jag inte har gått i tretimmarspass som i höstas. Just nu är jag på level 32 och jag kämpar vidare. Att ha en sysselsättning och mål när man är ute och går passar mig perfekt - och så länge det inte finns något roligare är det Pokèmon som gäller :)
Generation 2 är här så jag, barn och barnbarn har nya fickmonster att jaga.
Jag började uppleva att mina Dux-sängar nog var lite för hårda för min rygg, så jag gick tillbaka till min älskade bäddsoffa - och mediterade på om jag eventuellt skulle investera i en mjukare säng.
Generation 2 är här så jag, barn och barnbarn har nya fickmonster att jaga.
Jag började uppleva att mina Dux-sängar nog var lite för hårda för min rygg, så jag gick tillbaka till min älskade bäddsoffa - och mediterade på om jag eventuellt skulle investera i en mjukare säng.
Hur mycket jag än gillar min bäddsoffa så blir det ett trist moment att bädda ut och bädda ihop. Så jag bestämde mig för att skaffa en medelhård sängbotten och nöja mig med EN 90-säng.
Med begränsad ekonomi måste man klura. Martina och Chrille behövde nya sängbottnar och skulle ta över mina, bestämde vi. Själv besökte jag då och då Återvinningen, Erikshjälpen, Hjärta till hjärta och Stadsmissionen (Myrorna är ingen idé att gå till längre för att kika på möbler, eftersom de har slutat med hemkörningsservice).
Och plötsligt en dag så stod där en fräsch medelhård DUX-säng på Erikshjälpen för det facila priset utav 550 kr. Dessutom hittade jag lättviktaren Expedithylla i björk för 175 kr som jag spontant beslutade mig för att jag nog också behövde. Jag bokade hemkörning och skulle få bärhjälp in i lägenheten för 350kr och jag tyckte att jag gjorde en bra affär. Och innan jag lämnade butiken hade jag dessutom hittat ett beige överkast som jag senare färgade rött för att binda ihop med allt det andra röda i rummet.
På fredagen samma vecka bars sedan möblerna in och nästa projekt började. Hur skulle jag möblera?
Jag visste hur sängen skulle stå enligt Feng Shui, men hyllan då? Skulle jag ha den på högkant vid huvudänden?
Eller kanske längs med sängen som avdelare med växter?
Eller helt enkelt välja att ha den framför elementet och lämna sängen öppen? Beslutet kom att fattas när Chrille och Per hade hämtat de andra sängbottnarna.
Sängen kom in mot väggen och hyllan fick bli avdelare med växter. Mina lådor från klädkammaren satte jag in i raden längst ner för att binda ihop björk med de vita väggarna.
Nu såg det ju rätt så kalt ut på väggen ovanför sängen. Jag har, sedan 2013 när jag köpte bäddsoffan, haft en vision om att köpa IKEAs Hallaryd i rött och gult. Jag var för snål när den såldes på varuhuset och jag har ångrat mig såååå sedan dess att jag inte köpte den. Jag har hängt på Blocket Östergötland för att hålla koll på om dylik produkt kom ut på marknaden, men icke. Nu blev denna önskan aktuell igen och jag bestämde mig för att vänta tills jag hittade just denna specifika tavla.
Jag satte tassar på hyllan så den gick att flytta på lätt, tyst och utan att repa trägolvet. På så sätt kan jag välja att ligga och somna ifrån TV:n om jag inte vill lyssna på någon meditationsapp på mobilen.
Jag monterade upp ljusslingan från min marockanska balkong för mysbelysning men den så kallade Silvertejpen var ingen äkta silvertejp insåg jag när tejpen släppte och den ena lampan efter den andra trillade ner. Får leta efter den med äkta gummilim. Kanske Bauhas har?
En dag pratade jag med Martina om Hallaryd-tavlan och hur gärna jag ville ha den. Och som vanligt gick jag ut på Blocket lite senare - och dra mig på en tallkotte: Där fanns det en - i samma bostadsområde som jag bor i!!! Ett par timmar senare ägde jag den! Lyckan var - och är total!
Oljemålningen Hallaryd målad för IKEA av Michele Patrizio, 127x100cm, blev äntligen MIN!
Och så här ser min sovavdelning ut numera!
Nåväl, låt oss gå vidare till mitt livs lite mer ovanliga händelser.
1. Jag har testat på akvarellmålning och tillverkning av popup-kort. Jättekul! Det som saknas är väl tid till det, för det tar tid att göra allt från scratch utan stämplar och sånt som går under scrapbooking. Plus att man behöver sitta still, vilket oftast inte står högst upp på min vardagslista.
För att göra tredimensionella kort tar jag hjälp av Karlssons klister och instruktioner på Youtube :)
2. Jag började sjunga i Joyvoice. Det var länge sedan jag sjöng i kören i Tannefors och tänkte att det vore nog rätt kul att ta upp den hobbyn. Men näe, jag tappade lusten till det rätt så snart. Inte för att det var tråkigt - tvärtom. Men det där med att gå iväg på kvällarna funkar inte helt för mig. Tror jag har lärt mig det nu
Joyvoice har sin övningslokal på Slöjdgatan. Perfekt avstånd hemifrån.
3. Jag har tagit upp tédrickandet till kvällen. Men eftersom det där med att dricka té sent gör mig klarvaken vid 1-tiden på natten, tog jag reda på att Rooibosté var det rätta valet. Det innehåller inte lika mycket koffein eller tanniner som svarta eller gröna teer. Rooibosbusken kommer från Sydafrika men det är ingen tébladsbusken utan faktiskt en baljväxt. (Läs mer på http://www.omte.se/rooibos/)
Rooibos (Aspalathus linearis) är afrikaans och betyder helt enkelt ”röd buske”. Smaken är mild och teet blir inte beskt även om det får dra länge. Jag valde ett Earl grey (Nr84 på Teboden i Linköping) och det passar mig utmärkt med lite honung i.
4. Och så fick jag för mig att jag skulle börja baka. Var så sugen på frallor en dag och det är ju inte billigt att köpa portionsbröd i butiken. Näe, istället svängde jag ihop en nyttig deg med finrivna morötter som fick kalljäsa över natten och bakas ut på morgonen, toppade med solroskärnor. Och det där med lusten att baka, ja den kvarstår. Och det gäller även kakor och bullar trots att jag inte äter så mycket sånt själv. Men man kan ju ge bort :)
Blev rätt så nöjd med mitt matbrödsbak. Sist jag bakade var på Vasavägen i början av 2000-talet. Men det kommer jag ta upp igen, känner jag.
Och som en följd av återupptagande av bakning flyttade jag om lite i köksskåpen, så nu har jag ett bak-skåp och ett matlagningsskåp.
En tråkig sak som har hänt, är inbrottet i källaren den 16 februari. Tjuvarna hade inte klarat att knipsa av mitt hänglås utan hade skruvat bort gångjärnen och gått in och röjt och passat på att skära sönder påsar och kartonger.
Det spelar visst ingen roll om man bor i ett oroligt område som Charlottenborg (Motala) med låsta ståldörrar in till förråden, eller ett lugnt område som Gottfridsberg med dörrar som kräver tagg för att komma igenom. Det fanns inget uppbrutet så nog känns det som ett insiderjobb, alltid. Anmälan till Stångåstaden, polisanmälan, anmälan till Länsförsäkringar började iallafall dagen med - och under veckan försökte jag ställa allt till rätta igen. Fördelen är att nu har jag lite mer logisk ordning på grejerna än tidigare. Inget ont som inte har nå't gott med sig!
Det spelar visst ingen roll om man bor i ett oroligt område som Charlottenborg (Motala) med låsta ståldörrar in till förråden, eller ett lugnt område som Gottfridsberg med dörrar som kräver tagg för att komma igenom. Det fanns inget uppbrutet så nog känns det som ett insiderjobb, alltid. Anmälan till Stångåstaden, polisanmälan, anmälan till Länsförsäkringar började iallafall dagen med - och under veckan försökte jag ställa allt till rätta igen. Fördelen är att nu har jag lite mer logisk ordning på grejerna än tidigare. Inget ont som inte har nå't gott med sig!
Den 16 februari var det inte roligt att komma ner till förrådet. Här finns inga dyrgripar, bara sånt som jag inte får plats med i lägenheten som ju bara är en etta. Man skulle kunna säga att förrådet är en förlängning av lägenheten. Det tråkiga är förstörelsen...
Avslutar inlägget med lite familjebilder. Utan familjen skulle ju livet vara såååå mycket tråkigare.
Pokénad med McDonaldsbesök. Milla och Jens går på valsträning inför bröllopet i sommar. Då har jag varit med Elton och Naima. En kväll jagade vi lite pokémon och hamnade på McDonalds, en annan kväll tog jag med mig sagotärningarna och berättade spontant påhittade sagor.
Per och Chrille skulle flytta möbler en dag. Eftersom Martina jobbade så skulle Albin och Simon vara med mig. I ett hastigt ögonblick bestämde jag att de skulle få åka på ett litet miniäventyr med Pokémonjakt. Så vi tog bussen ner till Resecentrum där vi klev på tåget till Norrköping. Och i Norrköping fick de åka spårvagn innan vi vände hemåt. Och hem kom två väldigt lyckliga barnbarn - och en trött mormor.
Senare samma vecka ville Milla och barnen åka till sommarstugan för att åka skridskor på sjön. Per trodde de inte skulle orka så länge så jag bestämde mig för att följa med. Feeeel! Det var Jonzon och jag som först gav upp, och då hakade resten på. Solen hade då försvunnit och det hade börjat blåsa upp så det var inte så skönt längre.
På Lanemos bakar man hallonscones. Milla och hennes arbetskamrater brukar köpa med sig sådana på fredagarna och nu ville hon att jag skulle få smaka. Klockan 8 hämtade jag dessa bakverk och lite senare hade vi morgonmys hemma hos mig med ZhuZhuPets. Och absolut att de var jättegoda! Letade upp recept så nästa gång ska jag baka egna :)
En dag kunde jag följa med min fina svärmor Berit till Vårdcentralen, frisören och innan vi skiljdes åt käkade vi lunch ihop. Pyttipanna, stekt ägg och rödbetor kändes så nära husmanskost som jag kan komma. Det är ju inget som jag brukar fixa till hemma direkt.
I möjligaste mån är jag hos Per på helgerna. Då ser frukostbordet ut så här. Vi har varsin dator där vi börjar dagen med att läsa eller se på de nyheter som intresserar oss. (Och under dagen kan jag välja att titta på en play-kanal istället för på sport som gärna visas på Pers tv på helgerna, och som inte intresserar mig särdeles).
Milla har fyllt år så det blev kalas där. Och det slår mig varje gång när alla vi ses, hur up2date vi är. Elton och Albin har (poké)mobiler med snapchat som vi använder och skickar meddelanden till varann. Döttrar och svärsöner har så klart också mobiler. Och så mamma (83 år) och hennes Björn som inte bara har mobiler fulla med appar och en surfplatta, utan dessutom är först i familjen med att köpa Smart-TV! Superkul! Modern teknik förenar!
14 mars 2012 - Las Vegas by Night
Att gå ut i Las Vegas på kvällen är en speciell upplevelse. Så ännu en gång gav vi oss ut på ungefär samma vägar som vi hade gått på dagen. Och överallt ser man neonskyltar och upplysta byggnader.
Neon uppfanns i Frankrike 1910 av Georges Claude. Den första kända kommersiella användning i USA sattes upp 1923 i Los Angeles och snart ville alla i L.A ha en neonskylt.
Betty Willis, född i Las Vegas 1922, reste med sin familj till Los Angeles ett par gånger om året och ett av hennes tidigaste minnen från dessa resor var flammande, filmtält och neonskyltar. Hon blev sedan neondesigner hemma i Las Vegas, och man kan nog säga att på den vägen är det.
Neon uppfanns i Frankrike 1910 av Georges Claude. Den första kända kommersiella användning i USA sattes upp 1923 i Los Angeles och snart ville alla i L.A ha en neonskylt.
Betty Willis, född i Las Vegas 1922, reste med sin familj till Los Angeles ett par gånger om året och ett av hennes tidigaste minnen från dessa resor var flammande, filmtält och neonskyltar. Hon blev sedan neondesigner hemma i Las Vegas, och man kan nog säga att på den vägen är det.
Låt oss bege oss ut i neonljuset!
Fremont Street är ett måste-besöka. Det är en gågata mitt i centrum med en tunnel där ljusspel visas på olika tider. Man kan gott säga att gatan har kultstatus för här fanns till exempel Las Vegas första hotell, första telefon, första asfalterade gata, första spellicensen i Nevada, första trafikljuset, första hissen och första höghuset.
Fremont Street Experience.
Mer neon...
Ett av uppträdandena på The Strip var Treasure Islands Pirates of the Caribbean Show, där jag efteråt hade privilegiet att träffa Jack Sparrow.
Coola Bellagio fountain show med vatten som dansar i takt till musik. Fantastiskt välkoreograferat och min personliga favorit den här kvällen.
Fremont Street är ett måste-besöka. Det är en gågata mitt i centrum med en tunnel där ljusspel visas på olika tider. Man kan gott säga att gatan har kultstatus för här fanns till exempel Las Vegas första hotell, första telefon, första asfalterade gata, första spellicensen i Nevada, första trafikljuset, första hissen och första höghuset.
Fremont Street Experience.
Mer neon...
Ett av uppträdandena på The Strip var Treasure Islands Pirates of the Caribbean Show, där jag efteråt hade privilegiet att träffa Jack Sparrow.
Coola Bellagio fountain show med vatten som dansar i takt till musik. Fantastiskt välkoreograferat och min personliga favorit den här kvällen.
20-30 juni 2016 - Tillbakablick: Semester
Jamen visst serrö! Hade spärrat mig veckan för midsommar för att vara lite ledig från jobbet :)
Första dagarna ägnade jag åt den fruktansvärt dåligt städade linköpinglägenheten och småäventyr, för att avrunda veckan i Pers sommarstuga. Här kommer en fotokavalkad från veckan.
Göta kanal, Borensberg
Flyttade tillbaka till Linköping...
En dag i sommarvärmen gick jag till Bosses glassbar.
Jonzon och jag gillar att vara i solen - iallafall en stund....
Och så åkte vi till den lilla bruna stugan med vita knutar.
Gick en promenad i skogen och kände mig lite som statist i serien Jordskott.
Första dagarna ägnade jag åt den fruktansvärt dåligt städade linköpinglägenheten och småäventyr, för att avrunda veckan i Pers sommarstuga. Här kommer en fotokavalkad från veckan.
Göta kanal, Borensberg
Flyttade tillbaka till Linköping...
En dag i sommarvärmen gick jag till Bosses glassbar.
Jonzon och jag gillar att vara i solen - iallafall en stund....
Och så åkte vi till den lilla bruna stugan med vita knutar.
Gick en promenad i skogen och kände mig lite som statist i serien Jordskott.
Fisketurer ingår när vi är i sommarstugan. På sommarhalvåret följer jag gärna med ut på sjön. Däremot vintern, ja då får han gärna gå ut själv på isen.
Att det här inlägget har dröjt så länge beror på en massa saker. mest på andra prioriteringar. Och när jag hade tänkt prioritera det ville livet något helt annat. Men bättre sent än aldrig...
2 december-4 februari - När ryggen gick sönder
Ibland händer saker som gör att man verkligen får anstränga sig att vara positiv och vara glad för det man har, istället för att vara bitter över allt man saknar.
Bevingat ord med vy över den vackra hängbjörken.
Det smög sig på, det där onda i ländryggen. Misstänkte diskbråck eftersom det drabbat Ischiasnerven, något som gjort att jag hade svårt att gå. Men (som vanligt) tänkte jag att "Det här fixar jag själv" och ringde såväl 1177 som Rörelse och Hälsa för att få lite tips på vägen. Så den 2e december fick jag order om att ligga på mage och försiktigt böja bakåt (typ yogaövningen Kobran) för att tvinga in disken i läge, fortsätta promenera men också vila emellanåt.
Men istället för att bli bättre blev jag sämre och sämre för varje dag jag var ute och gick mina Pokénader...
Så kom dagarna när jag inte kunde sitta längre. De första dagarna kunde jag ändå gå till soffan, slänga mig snabbt på min sittpuff och kunde avstyra kramperna i högerbenet. Den perioden kunde jag fortfarande ställa mina måltider på IKEAlådan FILUR som jag har som avlastningsbord, och därmed inta måltider halvnormalt. Men näe, Alvedon och Ipren hjälpte INTE mot den här smärtan. Jag grät mig igenom dagarna skulle man kunna säga. Och nätterna fick jag tillbringa liggande på vänster sida för att slippa få ont.
Så kom dagarna när jag inte kunde sitta längre. De första dagarna kunde jag ändå gå till soffan, slänga mig snabbt på min sittpuff och kunde avstyra kramperna i högerbenet. Den perioden kunde jag fortfarande ställa mina måltider på IKEAlådan FILUR som jag har som avlastningsbord, och därmed inta måltider halvnormalt. Men näe, Alvedon och Ipren hjälpte INTE mot den här smärtan. Jag grät mig igenom dagarna skulle man kunna säga. Och nätterna fick jag tillbringa liggande på vänster sida för att slippa få ont.
Hittade även ett annat alternativ, nämligen att hänga på min köksö som fick flytta in i rummet. Där kunde jag låtsas att allt var normalt :)
Så kom onsdagen den 7 december. Den dagen blev jag, för första gången i mitt liv sängliggande, totalt oförmögen att röra mig utan att krampa. Redan samma dag insåg jag att detta diskbråck skulle jag kanske inte klara av helt själv...
Den 8e fick jag, efter ännu ett samtal till 1177, ringa efter ambulansen som hämtade mig till akuten. Och efter att ha skrikit mig igenom de första minutrarna stoppade man i mig morfin och kramperna avtog så småningom.
På akuten fick jag ligga och vänta i cirka fem timmar innan en läkare kom. Han trodde också att det var diskbråck men att det skulle gå över av sig själv. Någon röntgen blev det inte. Han skrev ut långtids- och korttidsverkande morfin, gav mig ett par tabletter och jag fick nån timme senare försöka resa mig upp och gå lite grann. Och jag kunde gå - trodde jag...
Det retar mig att jag är obotlig optimist. För självklart bestämde jag mig för att, nu kunde jag klara mig själv, reste mig, klädde på mig och ringde till mamma som skulle skjutsa hem mig. Jag hann bara utanför akuten när kramperna började... och jag grät mig bort till hållplatsen jag skulle bli hämtad. Jag grät tydligen högt för man stannade och frågade om jag behövde hjälp. Hade jag varit smart, hade jag vänt och gått in på akuten igen och krävt röntgen den här dagen...
Mina nästkommande veckor tillbringade jag fast i hopkrupen position och behövde hjälp med i stort sett allt.- utom toalettbesöken som jag valde att klara själv trots skrikande av smärta varje gång. Men där gick gränsen för vad klarade av att be om hjälp med. Då tog jag hellre smärtan....
Fick frågan härom dagen, hur jag fördrev tiden och vet du, konstigt nog minns jag inte så mycket. Vet bara att jag försökte överleva. Och att boka av en hel massa planerade saker. Mitt liv blev "On hold".
Det blev inga jobbtimmar på Releasy som planerat, Ljuspromenaden i Norrköping med barn och barnbarn kunde jag inte gå på, svärmors 80-årsdag kunde jag inte delta i, Hazarden med tjejerna ställdes in jämte återbesöket på Mammografin. Och det var bara planerade saker för första veckan efter akutbesöket, det.
Det blev inga jobbtimmar på Releasy som planerat, Ljuspromenaden i Norrköping med barn och barnbarn kunde jag inte gå på, svärmors 80-årsdag kunde jag inte delta i, Hazarden med tjejerna ställdes in jämte återbesöket på Mammografin. Och det var bara planerade saker för första veckan efter akutbesöket, det.
Först den 19e kom jag på att jag nog skulle sjukskriva mig iallafall. Då hade jag legat i 12 dagar och var fortfarande förvissad om att, det här skulle jag klara själv. Men efter samtal till vårdcentralen som rekommenderade ambulans tillbaka till akuten samma dag, kände jag att jag faktiskt kanske inte skulle klara det här på egen hand. Men jag skippade det där med ambulans. Det KUNDE ju gå över av sig själv...
Mina favoritgubbar, Per och Jonzon.
Onsdagen den 21e kom mannen i mitt liv och hämtade hem mig till sig. Liggandes gråtande i baksätet förflyttades jag från stan till landet och bodde sedan kvar där till andra veckan i januari.
Jag kunde inte ligga i vanlig säng så det blev gästsängen som placerades i vardagsrummet för sällskapets skull. Det hade ju varit tråkigt att ligga i sovrummet, ensam hela dagarna. Jag hade ju fortfarande mål i mun och grät inte heeela dagarna. Fick dock avboka sjukgymnasten återigen och några julfiranden med famijlen blev det inte tal om. Stor besvikelse för en som bara älskar julen.
Men jag blev inte bättre. Alla måltider åt jag i sängen. För att minimera smärtan som kom så fort jag rörde mig, drack jag mindre vatten så jag slapp gå på toa så ofta, och morfinet blev en nödvändighet.
I nyårsveckan fick jag så avboka även nästa besök hos sjukgymnasten... Nu hade jag äntligen nåt en gräns. Jag orkade inte ha ont mer. Den 27e blev det därför ambulans in till Universitetssjukhuset andra gången samma månad.
Ny väntan på akuten.
Väntan på akuten blev längre den här gången och man var på vippen att skicka hem mig igen utan röntgen, eftersom vanlig röntgen inte visade så mycket och magnetröntgen (MR) hade cirka 3 veckors väntelista. Men efter att personalen hade sett hur ont jag hade omvärderades beslutet av läkaren, och nu behöll man mig för vidare evaluering. Jag fick därför komma upp till Ryggkliniken och tillbringa natten där.
Höj- och sänkbar gåstol blev mitt fordon på Ryggkliniken.
För att ha en chans att förflytta mig fick jag en gåstol. En fantastisk uppfinning som gjorde att jag sakta kunde förflytta mig till och från toaletten, även om slutresultatet var kramper och hysterisk gråt framför undersköterskan som alltid var med. Maten låg jag fortfarande och åt och jag kunde bara ligga på vänster sida.
Att inte kunna gå eller vända på mig på tre veckor ger resultat - och det är att benens muskler förtvinar. Jag kunde nästan känna hur krafterna rann av mig. Och där och då fick jag inse att jag skulle vara tvungen att avboka även allt som var planerat första kvartalet 2017; Gate1s seminarium i Rom samt reseledningsuppdragen i Andalusien och Vietnam.
Det blev morfin och nervmedicin flera gånger per dygn för att minska smärtan.
Med nya färgglada piller och upptrappning av morfin kunde jag ta mig genom natten.
Dagen efter blev det MR på förmiddagen, nytt besök av läkaren med resultatet och sjukgymnasten.
Fick kopior på röntgenbilderna. Det var ju inte så svårt att se att disken läckte och jag kunde äntligen förstå varför jag hade så jäkla ont.
Inför operation måste man duscha med specialtvål två gånger. För att jag skulle klara av det körde man in en duschsäng. Men eftersom jag skulle ha våldsamma bekymmer att ens komma i den valde jag gåstolen in i duschen och sedan hänga på en pall och stå ut. En gång på kvällen, en gång på morgonen.
Två duschar senare, dygnsfasta och mååånga fruktlösa försök att ta blodprov och montera ny venkateter i armar, händer och fötter, kördes jag ner till operation. Jag fick sövas i samma säng som jag sov i eftersom jag inte klarade av att byta till operationsbordet och min kropp var utmattad av alla stickförsök att de till slut valde att ta blodprov och sätta in katetern när jag somnat. Så var det tack och godnatt och jag gick in i dimman!
Uppvaket blev spännande, främst av två skäl. Dels hade jag andningsuppehåll och en maskin pep titt som tätt och personal kom och petade på mig och ropade "Andas, du måste andas". Dels var urinblåsan så full att man övervägde kateter. Jag fick inte åka tillbaka till Ryggkliniken förrän jag tömt blåsan. Men kateter kändes inte ett dugg lockande. Jag bad istället att få ett bäcken, så där låg jag kanske 45 minuter och försökte få kroppen att slappna av och tycka att det vore okej att kissa i sängen. Det är inte lätt, måste jag säga. Men till slut gick det och snart hade 5,5 dl hamnat i kärlet - och jag kunde köras upp till mitt rum.
Fullproppade med ännu mer smärtstillande kunde jag sakta återvända till kroppen. Och du kanske kan förstå min enorma glädje att redan ett par timmar senare kunna gå på damrummet och sedan tillbaka utan att krampa - och på kvällen kunde jag sitta upp och äta kvällsmat. Heeeeelt underbart!
Dagen efter operationen kunde jag sitta upp och äta frukost för första gången på nästan fyra veckor.
Dagen efter operationen kunde jag, utan gåstol och bara med ett par kryckor, ge mig ut själv i korridoren och se ut över sjukhusområdet! Då grät jag av lycka faktiskt.
Läkaren kom förbi och kollade så såret inte hade blött igenom. Han berättade också att jag måste ta det lugnt eftersom den här typen av diskbråck lätt kan uppstå på samma ställe igen. Det kunde ske samma dag, nästa vecka, om ett eller ett par år - eller inte alls. Jag satsar på: inte alls, jag.
Sjukgymnasten kom och testade lite rörlighet och gav mig ett rehabträningsprogram. Och på eftermiddagen fick jag utskrivningspapper och mediciner som skulle ta mig igenom nyåret.
Mitt träningsprogram de första fyra veckorna som utfördes jämte promenader.
Nedkörd i rullstol till utgången kunde jag vänta på Per som kom och hämtade hem mig till sig igen.
Mina favoritgubbar, Per och Jonzon.
Onsdagen den 21e kom mannen i mitt liv och hämtade hem mig till sig. Liggandes gråtande i baksätet förflyttades jag från stan till landet och bodde sedan kvar där till andra veckan i januari.
Jag kunde inte ligga i vanlig säng så det blev gästsängen som placerades i vardagsrummet för sällskapets skull. Det hade ju varit tråkigt att ligga i sovrummet, ensam hela dagarna. Jag hade ju fortfarande mål i mun och grät inte heeela dagarna. Fick dock avboka sjukgymnasten återigen och några julfiranden med famijlen blev det inte tal om. Stor besvikelse för en som bara älskar julen.
Men jag blev inte bättre. Alla måltider åt jag i sängen. För att minimera smärtan som kom så fort jag rörde mig, drack jag mindre vatten så jag slapp gå på toa så ofta, och morfinet blev en nödvändighet.
I nyårsveckan fick jag så avboka även nästa besök hos sjukgymnasten... Nu hade jag äntligen nåt en gräns. Jag orkade inte ha ont mer. Den 27e blev det därför ambulans in till Universitetssjukhuset andra gången samma månad.
Ny väntan på akuten.
Väntan på akuten blev längre den här gången och man var på vippen att skicka hem mig igen utan röntgen, eftersom vanlig röntgen inte visade så mycket och magnetröntgen (MR) hade cirka 3 veckors väntelista. Men efter att personalen hade sett hur ont jag hade omvärderades beslutet av läkaren, och nu behöll man mig för vidare evaluering. Jag fick därför komma upp till Ryggkliniken och tillbringa natten där.
Höj- och sänkbar gåstol blev mitt fordon på Ryggkliniken.
För att ha en chans att förflytta mig fick jag en gåstol. En fantastisk uppfinning som gjorde att jag sakta kunde förflytta mig till och från toaletten, även om slutresultatet var kramper och hysterisk gråt framför undersköterskan som alltid var med. Maten låg jag fortfarande och åt och jag kunde bara ligga på vänster sida.
Att inte kunna gå eller vända på mig på tre veckor ger resultat - och det är att benens muskler förtvinar. Jag kunde nästan känna hur krafterna rann av mig. Och där och då fick jag inse att jag skulle vara tvungen att avboka även allt som var planerat första kvartalet 2017; Gate1s seminarium i Rom samt reseledningsuppdragen i Andalusien och Vietnam.
På eftermiddagen kom läkaren och förklarade att jag hade tid till MR nästkommande dag, och att sjukgymnasten skulle komma förbi för att se vad jag behövde hjälp med för att klara av att åka hem.
Det blev morfin och nervmedicin flera gånger per dygn för att minska smärtan.
Med nya färgglada piller och upptrappning av morfin kunde jag ta mig genom natten.
Dagen efter blev det MR på förmiddagen, nytt besök av läkaren med resultatet och sjukgymnasten.
Fick kopior på röntgenbilderna. Det var ju inte så svårt att se att disken läckte och jag kunde äntligen förstå varför jag hade så jäkla ont.
Tydlig diskbråck med stort läckage som tryckte på nerver konstaterades i fjärde ländkotan och man förklarade att operation måste övervägas. Men jag menade att vi kunde väl börja med sjukgymnasten innan vi diskuterade operation ändå. Fick okej på det och sjukgymnasten kom - och där blev det stopp. Hon konstaterade att jag hade alldeles för ont och gick ganska snart och pratade med "min" läkare. Någon timme senare kom denne och förklarade att en operation var enda utvägen om jag inte skulle vara sängliggandes ett par månader och självläka. Då kapitulerade jag. Ett par månader till i horisontalläge var inte ett dugg lockande, du!
Operation bokades akut till dagen efter och jag fick order om fasta från midnatt.
Operation bokades akut till dagen efter och jag fick order om fasta från midnatt.
Inför operation måste man duscha med specialtvål två gånger. För att jag skulle klara av det körde man in en duschsäng. Men eftersom jag skulle ha våldsamma bekymmer att ens komma i den valde jag gåstolen in i duschen och sedan hänga på en pall och stå ut. En gång på kvällen, en gång på morgonen.
Två duschar senare, dygnsfasta och mååånga fruktlösa försök att ta blodprov och montera ny venkateter i armar, händer och fötter, kördes jag ner till operation. Jag fick sövas i samma säng som jag sov i eftersom jag inte klarade av att byta till operationsbordet och min kropp var utmattad av alla stickförsök att de till slut valde att ta blodprov och sätta in katetern när jag somnat. Så var det tack och godnatt och jag gick in i dimman!
Uppvaket blev spännande, främst av två skäl. Dels hade jag andningsuppehåll och en maskin pep titt som tätt och personal kom och petade på mig och ropade "Andas, du måste andas". Dels var urinblåsan så full att man övervägde kateter. Jag fick inte åka tillbaka till Ryggkliniken förrän jag tömt blåsan. Men kateter kändes inte ett dugg lockande. Jag bad istället att få ett bäcken, så där låg jag kanske 45 minuter och försökte få kroppen att slappna av och tycka att det vore okej att kissa i sängen. Det är inte lätt, måste jag säga. Men till slut gick det och snart hade 5,5 dl hamnat i kärlet - och jag kunde köras upp till mitt rum.
Fullproppade med ännu mer smärtstillande kunde jag sakta återvända till kroppen. Och du kanske kan förstå min enorma glädje att redan ett par timmar senare kunna gå på damrummet och sedan tillbaka utan att krampa - och på kvällen kunde jag sitta upp och äta kvällsmat. Heeeeelt underbart!
Dagen efter operationen kunde jag sitta upp och äta frukost för första gången på nästan fyra veckor.
Dagen efter operationen kunde jag, utan gåstol och bara med ett par kryckor, ge mig ut själv i korridoren och se ut över sjukhusområdet! Då grät jag av lycka faktiskt.
Läkaren kom förbi och kollade så såret inte hade blött igenom. Han berättade också att jag måste ta det lugnt eftersom den här typen av diskbråck lätt kan uppstå på samma ställe igen. Det kunde ske samma dag, nästa vecka, om ett eller ett par år - eller inte alls. Jag satsar på: inte alls, jag.
Sjukgymnasten kom och testade lite rörlighet och gav mig ett rehabträningsprogram. Och på eftermiddagen fick jag utskrivningspapper och mediciner som skulle ta mig igenom nyåret.
Mitt träningsprogram de första fyra veckorna som utfördes jämte promenader.
Nedkörd i rullstol till utgången kunde jag vänta på Per som kom och hämtade hem mig till sig igen.
Julen hade som bekant passerat och dagen efter utskrivningen var det nyårsafton. Det blev inte mycket firande då heller men Milla, Jens, Elton och Naima kom på besök och jag kunde vara med och äta en stund innan jag behövde gå och lägga mig igen. På ett sätt var det vemodigt att lämna 2016 ofrivilligt sängliggandes, å andra sidan tänkte jag; nu kan det bara bli bättre!
Fyrverkeribilderna är från lägenheten i Mantorp årsskiftet 2015/2016.
Dagarna gick. Per pysslade om mig och Jonzon vaktade mig de första dagarna. Hunden kände att något inte var helt okej och jag hade hade fortfarande andningsuppehåll så det var kanske därför. Istället för att sova i sin säng, sov han så nära han fick under nätterna.
Några dagar in på nya året vågade jag mig ut, utan kryckor och på egen hand på en minipokénad. I Rappestad finns ett enda Pokéstop och det ligger vid kyrkan så det blev en promenad dit. Det var liksom höjden av frihet de här dagarna, att kunna gå dit.
Rappestads enda pokéstop.
Två veckor efter operationen hade jag flyttat in till stan igen eftersom jag klarade av att gå skapligt. Och även om alla vardagsbestyr gick i slow motion blev det till och med roligt att dammsuga.
Fjorton dagar efter operationen hade jag tid för att ta bort stygnen. Det var första gången jag klarade av en massa trappsteg utan att stanna, både upp och ner. Ett stort framsteg. Dessutom gick jag hem, men det var nog inte helt lyckat eftersom jag fick ont. Men jag måste ju testa. Jag kan ju inte ge upp innan jag har försökt liksom. (Mamma och Björn skjutsade ner mig dock.)
Jag bestämte mig för att utmana benen och tog trapporna både upp och ner på vårdcentralen.
Alla stygn togs bort och det såg väldigt bra ut, sa sköterskan. Läkaren hade lagt snittet så det låg parallellt med min tatuering, trots att jag sagt att jag inte brydde mig om var han la det, bara han gjorde mig bra...
Samma vecka fick jag allt fler steg i benen och jag började kunna gå på lite längre. Jag blev så entusiastisk att jag bokade tid för hälsocheck på Itrim. Och där fick jag reda på att jag anses ha 17 kg övervikt. Kändes lite väl överdrivet. Men 10 kg fett skulle kroppen nog må bra av att förlora...
När Martina firade sin 33-årsdag på lördagen kunde jag äntligen vara med på ett firande (och stoppa i mig några tårtkalorier skall erkännas). Det kändes jättekul att träffa alla.
När Martina firade sin 33-årsdag på lördagen kunde jag äntligen vara med på ett firande (och stoppa i mig några tårtkalorier skall erkännas). Det kändes jättekul att träffa alla.
Collage från Martinas födelsedag med bästa familjen. Utan dem hade jag haft svårt att klara december...
Nitton dagar efter operationen hade jag tid till Fysioterapeuten på Ryggkliniken. Där var jag en timme och testades på rörlighet, domningar och reflexer. Det förstnämnda var nog rätt okej med tanke på den korta tiden som har förflutit och att jag har haft väldigt enkla övningar. Att jag är svag i benen är ju inte så konstigt eftersom jag har legat en månad. Domningarna i högerfoten är dessvärre kvar och reflexerna i den samme var väldigt otydliga. Men jag gick därifrån med nytt övningspapper som jag ska börja med 1 februari.
Fick nytt övningsschema av Fysioterapeuten på Ryggkliniken.
Den här dagen gick jag till stan från US, och därifrån tog jag bussen hem. Kändes väldigt bra.
Ett enkelt med väldigt trevligt och gott eftermiddagsté i gamla Missionskyrkan med min kära mamma.
Så var vi då framme vid den här veckan som snart är slut. Och visst har det varit några projekt även denna vecka. Ett besök på Fridtunaskolan där Elton, Naima och Albin går på gympa. En minipokénad i Lektorshagen med Albin, Simon och Martina som sedan kom med hem på lite grekisk yoghurt och frukt.. Jag har haft ett möte på Arbetsförmedlingen. Och så ryckte jag in som personlig tekniker till mamma och Björn.
Mamma och Björn ville ha hjälp med nya appar på mobilen. Sedan organiserades det på datorn och till slut fixade jag TV:n som inte hade funkat på två dagar.
Ja, jag tycker nog att jag gör nåt litet framsteg varje dag. I onsdags aktiverade jag mitt nyckelkort på Actic och kan gå dit när jag vill, och i fredags blev jag uppringd av World Class för ett projekt som jag anmält intresse till. Dit ska jag på tisdag nästa vecka. Fast någon styrketräning blir det inte än på ett tag. Ska göra som läkare och Fysioterapeut sa, ta det lugnt och skynda långsamt.
Tillbringar kvalitetstid med Jonzon den här helgen.
Nu i helgen har jag hand om Jonzon eftersom Per är vid kusten och fiskar, och då är det ju promenader som gäller. Men det är promenader utan hastiga rörelser. För icke att förvånas över är att jag i torsdags gjorde nåt som jag kanske inte borde ha gjort, nämligen att promenera i rask takt. Det pallade inte ryggen med. Det knäckte till och därmed fick jag ställa in besöket på H&Ms V.I.P-kväll med Milla. Det är bättre nu, men jag väljer nog att lunka ett tag till. Jag vill INTE att den här rygg-historien ska upprepa sig...
Nitton dagar efter operationen hade jag tid till Fysioterapeuten på Ryggkliniken. Där var jag en timme och testades på rörlighet, domningar och reflexer. Det förstnämnda var nog rätt okej med tanke på den korta tiden som har förflutit och att jag har haft väldigt enkla övningar. Att jag är svag i benen är ju inte så konstigt eftersom jag har legat en månad. Domningarna i högerfoten är dessvärre kvar och reflexerna i den samme var väldigt otydliga. Men jag gick därifrån med nytt övningspapper som jag ska börja med 1 februari.
Fick nytt övningsschema av Fysioterapeuten på Ryggkliniken.
Den här dagen gick jag till stan från US, och därifrån tog jag bussen hem. Kändes väldigt bra.
Dagen efter hade jag min första tvättid sedan rygghaveriet. Dagen efter det hade jag tid för mammografin äntligen. Inga nya skuggor syntes. Det betyder således att jag har varit bröstcancerfri drygt ett år. Perfekt!
Och ännu en dag senare var jag på Stadsmissionens café med mamma, på deras Afternoon tea. En hektisk vecka och nästan som vanligt.
Så var vi då framme vid den här veckan som snart är slut. Och visst har det varit några projekt även denna vecka. Ett besök på Fridtunaskolan där Elton, Naima och Albin går på gympa. En minipokénad i Lektorshagen med Albin, Simon och Martina som sedan kom med hem på lite grekisk yoghurt och frukt.. Jag har haft ett möte på Arbetsförmedlingen. Och så ryckte jag in som personlig tekniker till mamma och Björn.
Mamma och Björn ville ha hjälp med nya appar på mobilen. Sedan organiserades det på datorn och till slut fixade jag TV:n som inte hade funkat på två dagar.
Ja, jag tycker nog att jag gör nåt litet framsteg varje dag. I onsdags aktiverade jag mitt nyckelkort på Actic och kan gå dit när jag vill, och i fredags blev jag uppringd av World Class för ett projekt som jag anmält intresse till. Dit ska jag på tisdag nästa vecka. Fast någon styrketräning blir det inte än på ett tag. Ska göra som läkare och Fysioterapeut sa, ta det lugnt och skynda långsamt.
Tillbringar kvalitetstid med Jonzon den här helgen.
Nu i helgen har jag hand om Jonzon eftersom Per är vid kusten och fiskar, och då är det ju promenader som gäller. Men det är promenader utan hastiga rörelser. För icke att förvånas över är att jag i torsdags gjorde nåt som jag kanske inte borde ha gjort, nämligen att promenera i rask takt. Det pallade inte ryggen med. Det knäckte till och därmed fick jag ställa in besöket på H&Ms V.I.P-kväll med Milla. Det är bättre nu, men jag väljer nog att lunka ett tag till. Jag vill INTE att den här rygg-historien ska upprepa sig...
(I tillägg:. Sökte sjukpenning från första akutbesöket, trots sjukanmälan den 19e, men fick ett samtal från FK att det inte kunde godkännas. Min handläggare berättade också att sjukintyget från opererande läkare inte hade godkänts utan han hade fått i uppdrag att skriva nytt, plus att datumet inte stämde. Fick ringa till Ryggkliniken och fick ett nytt sjukintyg ett par dagar senare. Har inte hört mer från FK så nu är det bara att vänta och se om jag är berättigad till någon sjukpenning.)
26 september - Hål i brallan
Efter frukosten mailade jag agenten i Italien och spatserade sedan med resväskan ner till flygplatsen där jag checkade in väskan till Neapel. Gör alltid så. Checkar in dagen före alltså. Funkar när man åker reguljärt och nu skulle vi åka med Lufthansa.
Packning för 8 dagar - 10 kg. Mycket svensk luft följer med ner i den väskan, du!
Bagaget for iväg på bandet och jag själv for in till Göteborg med Flygbussen. Från Centralstationen vandrade jag över Götaälvbron bort på Rolfs Flyg & Buss, mitt första inbokade besök för dagen.
Packning för 8 dagar - 10 kg. Mycket svensk luft följer med ner i den väskan, du!
Bagaget for iväg på bandet och jag själv for in till Göteborg med Flygbussen. Från Centralstationen vandrade jag över Götaälvbron bort på Rolfs Flyg & Buss, mitt första inbokade besök för dagen.
Göta älv-bron var mycket längre än jag trodde. Men det var en fin promenad bort till kontoret.
Fick lite uppdateringar inför morgondagens italienresa, guideflagga och busskyltar av Peter och sa hej till Emanuel och kontorspersonalen. Därefter vandrade jag tillbaka över bron med riktning mot nästa möte.
Skolskeppet Barken Viking ligger i Göta älv (Du kan läsa mer om det på http://www.alltidgot.com/barkenviking/)
Var dessutom inne och vände i Trädgårdsföreningen. Men när jag kikade på min GPS, som jag hade som guide, skulle det ha blivit en sådan omväg så jag skippade promenaden där.
Istället blev det ett stopp i Gamla Ullevi (för en Max hamburgare).
Och efter Gamla Ullevi och hamburgaren passerade jag Nya Ullevi.
Vidare bort mot Spårvagnsgaraget och då var jag nära kontor nummer två.
På Escape Travel hälsade jag på Susanne innan jag hade möte med Jon och Sara. Ny uppdatering, denna gång inför Venedigturen med avresa den 11 oktober. Vi bestämde att jag åker upp till stockholmskontoret och hämtar lite grejer där. Passar ju bra eftersom jag ändå åker upp dagen före, ju!
Molnen hopade sig och det började dugga. Men optimistiskt bestämde jag mig ändå för att gå bort mot centralstationen. Då händer det! "Ritsch", säger det och jag känner plötsligt hur en del av höger lår liksom väller ut genom ett decimeter-långt hål i byxorna! Vilket tur att jag var kvar i Sverige när det hände - och att jag hade gott om tid att köpa ett par nya Stella-byxor. Upp till Nordstan för ekipering och kassering av de trasiga innan stegen styrde mot Centralstationen.
På Escape Travel hälsade jag på Susanne innan jag hade möte med Jon och Sara. Ny uppdatering, denna gång inför Venedigturen med avresa den 11 oktober. Vi bestämde att jag åker upp till stockholmskontoret och hämtar lite grejer där. Passar ju bra eftersom jag ändå åker upp dagen före, ju!
Molnen hopade sig och det började dugga. Men optimistiskt bestämde jag mig ändå för att gå bort mot centralstationen. Då händer det! "Ritsch", säger det och jag känner plötsligt hur en del av höger lår liksom väller ut genom ett decimeter-långt hål i byxorna! Vilket tur att jag var kvar i Sverige när det hände - och att jag hade gott om tid att köpa ett par nya Stella-byxor. Upp till Nordstan för ekipering och kassering av de trasiga innan stegen styrde mot Centralstationen.
Den slår inte Borås station men den här Centralstationen är också fin.
Men det som är finast är ändå det de har gjort inuti! Det är iallafall den mysigaste station jag varit på någonsin!
Kvällen bestod av en grekisk sallad på rummet, samtal till Katarina (kollega som just nu är i Monte Sant Angelo), utskick av grupp-SMS till alla mina gäster - och så bloggskrivande.
Men nu måste jag gå och lägga mig. Klockan 04.30 planerar jag nämligen att vara redo att äta frukost imorgon bitti. Och nästa gång jag bloggar, då är jag i Puglia (Apulien på svenska). Vi ses!
Kvällen bestod av en grekisk sallad på rummet, samtal till Katarina (kollega som just nu är i Monte Sant Angelo), utskick av grupp-SMS till alla mina gäster - och så bloggskrivande.
Men nu måste jag gå och lägga mig. Klockan 04.30 planerar jag nämligen att vara redo att äta frukost imorgon bitti. Och nästa gång jag bloggar, då är jag i Puglia (Apulien på svenska). Vi ses!
25 september - Vargar på Landvetter
Förmiddagen ägnades åt sluttampen på forskandet om Mussolini, organisation i resväskan, skräpkastning och för första gången någonsin i min reseledarkarriär kunde jag GÅ till stationen med min resväska för att åka därifrån till Landvetter. Vilken lyx!
Som vanligt undrade jag oroligt vad jag kunde ha glömt, för inte blev väskan full den här gången heller.
Gick skapligt tidigt hemifrån eftersom jag inte visste hur lång tid jag behövde, så det blev tid för vila vid Stinsen (som också är ett pokéstop förstås).
Jag valde att ta Swebus ner till Landvetter. Det går direktbuss och även om jag föredrar att åka tåg blev det så himla mycket billigare att ta bussen. Och förvånansvärt nog var det helt okej, trots att bussen var helt full.
En bild gör inte upplevelsen rättvis. Himlen var stundtals magisk och molnen skiftade i regnbågens färger.
Straxt efter klockan tre ankom jag flygplatsen utanför Göteborg. Jag checkade in, ordnade att jag slipper byta rum imorgon (har två möten här nere på måndag) och gick sedan på destinationsbreefing. (Man måste ju ha koll på var man är oavsett destination!)
Jag spatserade förväntansfullt ner till flygplatsen, växlade pengar hos Danijel på X-change (som gav mig ett Yatzy i present som jag kunde spela om jag fick tråkigt) och konstaterade att här skulle det inte bli några problem att hitta. Landvetter är en liten flygplats, jämfört med Arlanda som ju vanligtvis är mitt andra hem.
Mellan hotellet och flygplatsen (typ) stod några vargar och jag undrar sååå vad de har med flygplatsen att göra...
Blomman som växte i gruset på hotelluppfarten misstänker jag är Jättebalsamin, Impatiens grandulifera - utan att vara några jättar för plantorna var jättesmå...
Efter min utflykt vände jag "hemåt" och satt mig att jobba lite mer och väntade på att kunna gå ner i restaurangen och äta.
Efter min utflykt vände jag "hemåt" och satt mig att jobba lite mer och väntade på att kunna gå ner i restaurangen och äta.
Och nu har jag ätit. Dags att ringa min kollega i Monte sant Angelo och sen i säng!
24 september - Pokénad med Knorr
Den här dagen har ägnats åt de sista förberedelserna inför morgondagen när jag sticker iväg.
Men jag var ganska i fas, tyckte jag, så jag tog en Pokénad neråt stan efter att ha lämnat tillbaka mina böcker på biblioteket. Väl på Trädgårdstorget (efter att lönlöst ha jagat Aerodactyl och Kabuto som visades sig som skuggor på min skärm) hittade jag en jättetrevlig mat-vagn!
Det var Knorr som glatt bjöd på lite lunch. Tika masala hamnade på min tallrik eller snarare två tallrikar för det var så gott att jag bad att få lite till :)
Nu hade jag inte någon att luncha med utan det fick bli tallrik i handen. Det funkade det också.
Och kan du tänka dig. Jag vet inte när jag upplevde detta sist i Sverige - man fick SMAKPROV och i det här fallet en normal kartong med ingredienser som du kan köpa i affären. Fantastiskt! Mer sån't, Sverige!
19 juni-23 september - Nu får det vara nog
Som du märker har det inte blivit mycket bloggat på två månader. Men det där är ju hög tid att göra något åt, nu när jag är på väg att lämna svensk mark igen. Så nu får det vara nog. Här kommer en liten sammanfattning :)
JUNI
Ja, då fick jag ju fortsätta med flyttstädningen efter föregående hyresgäst som slarvat något kopiöst. Har nog aldrig varit med om maken och som bekant har jag flyttat en hel massa. Mitt eget sista flyttlass gick, även om jag inte behövde flytta än på en månad.
Jag bokade in mig på Challes linedancekurser och Joyvoice - och bokade av efter att ha fått uppdraget att ta hand om långtidssemestrar i Andalusien för Albatros mitt i terminen.
Och så firade jag midsommar med Per.
JULI
1 juli - AW med Bästa gänget (UHR). Ännu en gång på Sangria. Väldigt trevligt!
7-8 juli kom Elton och Naima och sov över.
9 juli vaktade Jonzon och jag huset ihop, när Per var i Loftahammar och gratulerade en jobbarkompis.
17 juli - Då var det dags att flyttstäda själv och för att vara på den säkra sidan kontaktade jag Platen som kom och godkände. Martina och jag passade på att hälsa på Lasse och Christian när vi ändå var i närheten.
19 juli - Då var det meningen att Albin skulle sova över hos mig, men efter att ha fått välja en av mina dinosaurier ville han genast hem och visa den för mamma, pappa och lillebror så någon övernattning blev aldrig av.
20 juli - Till min stora glädje kom mina sängar upp mot väggen. Nu är det bara skåp-projektet för att stänga in dem kvar och det lär få vänta till nästa liv för jag kan inte se att jag kommer ha tid med det under den närmaste tiden... För inte nog med att jag ska ha långsemestrar i Andalusien. Jag har fått två andra uppdrag - av två nya uppdragsgivare! Hur kul som helst, och väldigt bra för självförtroendet, skall medges. Första resan går till Apulien. Resa No.2 går till Venedig.
18 juli - Dagen då jag började spela Pokémon. Har sedan dess lärt känna en massa roligt folk i alla åldrar och kanske gått Pokénader på minst 25 mil sedan dess. Vad gör man inte för att kläcka sina 10 kilometers-ägg liksom? Befinner mig på Level 26 och har bara en liten bit kvar till 27:an. Ska bli intressant att se hur det går att spela nere i Sydeuropa nu då.
AUGUSTI
7 augusti - Äventyret Slott och Kalott med barn och barnbarn som tog oss in på Linköpings Slott och Domkyrkan och så Pok-nic i Domkyrkoparken (där vi fångade lite Pokémon. Jepp hela familjen spelar - utom Per då förstås).
14 augusti hade jag Hazparty med tjejgänget hemma hos mig.
Och jag, jag fortsätter spela Pokémon.
SEPTEMBER
2 september - Tro det eller ej, men den här månaden har jag varit på fotboll. Alla vi på jobbet blev bjudna av Klövern som äger vårt hus. Väldigt generöst, tycker jag. Så även om jag inte är den mest intresserad av denna bollsport följde jag med. Och det var faktiskt riktigt kul. Så kul att jag investerade 150 kr och köpte en något sladdrig supportertröja!
11 september - Förra året var det inget - men i år kom Vallaskojski tillbaka. Självklart var jag, barn och barnbarn där!
19 september - Jag och Albin åkte på Pokémonjakt. Inget var bestämt utan det blev lite vart vi hamnade . Och det blev pendeltåg till Norrköping och där blev det spårvagn och efter att ha varit där ett par timmar med ett självklart besök på Donken för varsitt Happy meal med Pokémon i, tog vi pendeln hem igen och därefter bussen. Ett mycket populärt Äventyr hos en som är väldigt glad i att åka i största allmänhet.
19 och 20 september - Föräldrarmöten för Naima och Elton två dagar i rad gjorde att jag var barnvakt dagarna tvenne. En massa bus med bland annat hopp från säng och en crash course i Minecraft blev det.
Avslutningsvis skall tilläggas att den här månaden har ägnats åt uppfräschning av kunskaper. Mycket romarriket, korsriddare, sidenvägar och Apulienorientering har det blivit. Men som vanligt är det jätteroligt och intressant. Men lär sig så mycket nytt - och inser gång på gång att man inte kan någonting. Märkligt eller hur?
18-19 juni - Mer flytt, kalas och glass i Berg
Två dagar till skall dokumenteras i detta nu. Inläggen därefter kommer sammanfattas månadsvis. Som jag har påpekat tidigare så anser jag inte att jag har ett särdeles spännande liv och har nåt att berätta längre men nu måste jag komma ifatt (igen) eftersom jag har frilansuppdrag som väntar. Mer om det senare.
18 juni Lite flyttdag
Hade lite saker som skulle till Hjärta till hjärta i Motala plus att det fanns lite som inte kom med flyttlasset. Sagt och gjort.
Det blev en promenad till Milla där jag hämtade bilen.
Det blev en stående macka på min balkong och visst känner jag att en sak jag verkligen kommer sakna jämte allt vatten i Motala, det är balkongen...
Nåväl, jag packade in de sista grejerna från Lustigkullevägen 5B och åkte tillbaka Linköping och mitt nya hem. Efter att ha förflyttat sakerna från bilen in i lägenheten åkte jag tillbaka med bilen till Millas parkering och vandrade sedan, rätt så nöjd, hem för att ladda för kalas.
För idag var det dags att fira Albin som blivit 5 år
Martina hade gjort en extra fin tårta, dagen till ära.
Albin, Naima och Elton radade snabbt upp sig.
Det var inte bara Albin som fick presenter, även Milla och Martina fick varsin sommarpresent. Milla fick en drönare som skulle monteras ihop av morfar Per...
Och Martina fick en efterlängtad Chewbacca-mask.
Barnbarnens G-farmor och G-mormor var självklart med!
Och plast-G-morfar Björn var som vanligt poppis hos alla barnen, även Henkes barn Ralle som var med idag.
G-mormor och Simon kollade broschyrer.
Det var ju så mycket roligare att klättra i soffan.
Som vanligt hade vi ett trevligt kalas. Lagom långt och intensivt :)
19 juni - Tvätt, loppis och shopping
Min morgon tillbringade jag i tvättstugan. Nu är det bara 3 timmar man får vara där så jobbet är snabbt avklarat. Vi har tre tvättmaskiner, en okej torktumlare och torkrum så det funkar rätt så bra trots den korta tiden.
Milla och barnen skulle åka till Bergs slussar och gå på loppis och jag fick följa med. Det blev så klart både lite shopping och glass innan vi åkte tillbaka in till stan.
Det var massor av fiskmåsar som följde efter traktorn ihop om att få sig ett skrovmål.
Jag blev avsläppt vid jobbet, där jag hoppade in ett par timmar extra för att hjälpa till med lite mailköer.
För mig var dagen inte helt slut. Kände att jag behöve åka till IKEA där jag köpte lite glas bland annat. Och mot alla odds hamnade jag på Gyllene måsen för en hamburgare - och som vanligt blev jag besviken på det "soggiga" brödet och lika tråkiga pommes... Men, men. Jag blev iallafall mätt i magen.
13-17 juni - Det finns en mening med allt
Jo, då. Antingen ska jag lära mig något, eller så ska jag lära någon annan något. Lika spännande oavsett!
Den här veckan har varit lite speciell, kan man säga.
- Jag tackade nej mig några jobberbjudanden men tackade Ja till att ansvara för Albatros svenska långtidssemestrarna i Andalusien i höst/vinter. Surfa gärna in på http://www.albatros.se/resor/langtidssemester-i-andalusien-med-malaga-mijas-och-ronda och läs - och kanske boka?
- Jag flyttade och det blev en glädje som typ kantades av besvikelser.
- Jag blev hotad på jobbet via telefon, vilket blev polisanmält eftersom hotet riktade sig även till ett helt kontor.
- Och jag fick skriva om hela blogginlägget efter att ha råkat trycka på bakåt-tangenten och allt jag hade skrivit försvann. Så det var ju bara att börja om från början.
13 juni - Veckans vanligaste dag
Solen sken hela dagen och det var varmt och härligt. Jag valde att ta bussen in till Linköping och kunde därför ta en längre promenad innan jobbet.
Solen sken hela dagen och det var varmt och härligt. Jag valde att ta bussen in till Linköping och kunde därför ta en längre promenad innan jobbet.
Det var en avkopplande morgonpromenad.
På hemvägen handlade jag i Charlottenborgs centrum. Jag la då märke till att de fortfarande hade snöflingor hängande i taket. Ja, varför inte. Det är ju trots att vinter (minst) en gång om året, så de kan ju lika gärna vara kvar.
När jag kom hem med mina nyinköpta fläskkotletter insåg jag att mina stekpannor var nedpackade... inte helt smart. Det var ju bara att börja leta för att kunna tillaga dem. De var dock lättfunna för de fanns i en kartong som stod överst i stapeln.
14 juni Svettig nedmontering
Att bo bland flyttkartonger kan vara lätt stressande. Men när man har något roligt att se fram emot så går det mesta. Men det här var sista morgonen som jag kunde sitta i soffan dock. Ikväll skulle jag montera ned den så jag slapp göra det på flyttdagen (imorgon). Vill bara ha att packa in i bil och släp och bo in mig på nya adressen innan klockan blir för mycket.
Liksom några gånger tidigare gick jag av vid Verkstadstorget och gick över Treöresbron och Verkstadsön hem. Det är en väldigt trevlig promenad som jag har kommit att uppskatta allt mer. Och det kommer vara en av de där promenaderna jag kommer sakna...
Att montera ned min bäddsoffa själv var ett svettigt projekt. Det var som om jag hade stått i duschen...
15 juni - Glad flyttdag med besvikelser
Denna morgon fick jag inta frukost på stol och pall. Det gick alldeles förträffligt, det. Jobbade sedan bara 8-12 eftersom jag hade kommit överens med föregående hyresgäst (P) att jag skulle hämta lägenhetsnycklarna kl 13 i butiken centralt i Linköping där han jobbade. Dessvärre blev inte inflyttningen så trevlig som den skulle ha varit. Enligt vårt avtal skulle de sköta flyttstädningen och jag betala halv hyra. Tyvärr skulle det visa sig att den som höll sin del av kontraktet bara var jag...
En vanlig frukost i ovanlig röra.
kl 13.00 Var jätteglad när jag fick kvittera ut nycklar och tagg - lyckligt ovetande om vad som väntade.
Kl 14.00 Per och jag började lastade bil och släp vilket tog cirka en timme och en kvart.
kl 15.50 Vi kom vi till min nya adress där Chrille väntade för att hjäjlpa till att bära in.
Fick hjälp att montera ihop bäddsoffa - och köksbordet som trillat i delar.
Efter att ha insett att lägenhet och källarförråd inte var flyttstädade (och det upptäcktes snabbt) bestämde jag mig ändå för att packa upp allt och bo in mig. Jag mailade sedan till P och påpekade att jag inte kunde godkänna flyttstädningen och bad att ha skulle komma och göra klart imorgon så han kunde hålla sin del av avtalet.
I köket var spisen inte rengjord, inte mellan spis och diskbänk heller. Hyllan ovanför kyl och skåp var bruna av fett. Men värst var nog plåtarna om bar matrester och ett tjockt lager med fett. Nedersta lådan gick inte att stänga eftersom det låg en massa plastpåsar bakom. Och i kylen saknades glashyllan.
I badrummet (ligger i korridoren till vänster) hittade jag fler missar.
Där var rören bruna med damm, likaså badrumsskåpet. Från ventilen var det rostfläckar och i hörnen svarta kalkavlagringar. Men värst där var att man varken hade rensat brunnen i duschen eller vattenlåset under handfatet, ej heller försökt få bort svart kalkavlagring i toaletten.
Golven var tveksamt dammsugade men vi hittade små stålkulor lite varstans, förmodligen från något kullager trodde Per.
Kl 19.30 var allt uppackat och jag kunde ta fem minuters paus innan jag skickade mail till P angående de värsta missarna i deras flyttstädning.
16 juni Hotad och avtalsbrott
Efter att ha förvandlat säng till soffa blev det frukost och därefter promenad till Malmslättsvägen.
Hade sedan en extra spännande dag på jobbet. Fick ett intressant telefonsamtal där jag blev hotad och inte nog med att jag blev hotad personligen utan ett helt kontor blev inblandat. Den här personen hade ringt tidigare och det fanns redan en polisanmälan så man addade händelsen med mig. Det är inte var dag sånt händer, du!
Fick för mig att åka till Ica Maxi i regnet - bara för att jag kunde vara säker på att komma hem utan bekymmer. Jag är ju numera garanterad hemfärd med Linköpings busstrafik :)
Idag fick jag svar från P som kopierat följande från Stångåstadens hemsida:
"Har du gjort upp med den föregående hyresgästen om att få flytta in före kontraktsdatumet kan du inte begära ersättning om lägenheten är dåligt städad." Smart gjort, eller hur?
Han förklarar vidare att "Vi har försökt att rengöra ugn och ugnsplåtar men tyvärr är de så gamla och ingrodda att inget hjälpte. Kan inte göra mycket mer åt de.Vi skulle kunna komma och fixa rören på toan, skåpet, mellan spis och brunnen i helgen nu för vi kan inte ikväll."
"Har du gjort upp med den föregående hyresgästen om att få flytta in före kontraktsdatumet kan du inte begära ersättning om lägenheten är dåligt städad." Smart gjort, eller hur?
Han förklarar vidare att "Vi har försökt att rengöra ugn och ugnsplåtar men tyvärr är de så gamla och ingrodda att inget hjälpte. Kan inte göra mycket mer åt de.Vi skulle kunna komma och fixa rören på toan, skåpet, mellan spis och brunnen i helgen nu för vi kan inte ikväll."
Ja, vad ska man säga. En del tar inte avtal på allvar och jag min idiot var godtrogen och betalade i förskott. Men man lär så länge man lever. Och det där med att de "har försökt rengöra" går jag inte på ett dugg! För det jag har korrigerat hittills är nämligen numera skinande blankt.
Tar och betar av föregående hyresgästs brist på städkompetens lite då och då för att det inte ska bli alltför jobbigt.
Lägger ut en checklista för flyttstädning. Kanske någon mer som inte vet hur omfattande den är.
http://moveria.se/flyttchecklistor/checklista-flyttstadning/
Hur man kan rengöra kök och badrum med enkla knep, hittar du en massa sådana om du googlar. Jag kör med ättika, bikarbonat alternativt bakpulver, galltvål - och cocacola som bas.
17 juni
Gick en ny väg till busshållplatsen på Malmslättsvägen idag. Rätt så trevlig eftersom den går via Vattenlekparken.
Ny promenadväg till jobbet. Nåja, till busshållplatsen iallafall.
På kvällen fick jag celebert besök av grannarna Albin och Martina.
Fick lite hjälp med att äta upp jordgubbar.
Och när de var uppätna blev jag kvar själv med chips, dip och en folk-ale. Kändes som en bra avslutning innan helgen.
7-12 juni - Sol, vind och vatten - & flyttkartonger
Det blev en tämligen vanlig jobbvecka med inslag av vidareutbildning. Hemma började jag packa i flyttkartonger.
Meningen var att jag skulle ner och heja på Janne som skulle köra MTB-vättern på fredagen men när det började regna kan man säga att jag tappade en del fart och stannade hemma bland flyttkartongerna. Men även om det inte har hänt särdeles mycket med mina mått mätt så kommer här en fotokavalkad från vecka 23.
Meningen var att jag skulle ner och heja på Janne som skulle köra MTB-vättern på fredagen men när det började regna kan man säga att jag tappade en del fart och stannade hemma bland flyttkartongerna. Men även om det inte har hänt särdeles mycket med mina mått mätt så kommer här en fotokavalkad från vecka 23.
Visst var den en hel del sol under veckan, så det blev ett par härliga morgonpromenader i Mjärdevi innan jobbet.
Du kan tro att jag blev förvånad när jag en eftermiddag får se en röd badmössa simma i Göta Kanal, under Treöresbron och vidare upp mot stan. Trodde inte det var tillåtet att bada mitt i kanalen faktiskt.
Så en morgon kom det då en del moln. Men även moln kan göra solljuset lite trolskt så där.
På ett ställe i Mjärdevi ligger nog något djur och trycker. I Nykil ser man var hjorten vilar, här rör det sig nog om rådjur.
På hemväg från jobbet valde jag flera gånger den här veckan att vandra via det vackra området runt Treöresbron. Idag mötte jag mamma And som vandrade runt med ungarna som var kvar (de var fem från början).
Utsikt över Motala ström mot Borenshult.
Det är inte lätt att vara spindel vid kraftverket, där det kommer åt att blåsa. De har att göra i försöket att hålla sina nät intakta.
Har dragit ut på beställingen av adressändringen men den här veckan gjorde jag det klart. Jag och herr Lundqvist (befintlig hyresgäst) hade nämligen gjort en SMS-överenskommelse onsdagen den 8 juni där vi kom överens om att jag flyttade in redan den 15 juni mot att jag betalade halva hyran, och han skulle ansvara för att flyttstädningen blev gjord. (Att det sedan skulle visa sig att det enbart var jag som höll min del av avtalet återkommer jag till.)
I Motala var förberedelserna i full gång inför de två stora cykelhelgerna. Förra året pendlade jag ju till Motala under Vätternrundan (- i år, när jag bodde i Motala, var jag inte där en enda dag).
Jobbade lördag men fick åka in även söndag morgon. Hade glömt att göra en sak och det var ju bara att äga det och åka in. Så med surfplattan i bagaget åkte jag en och en halv timme till jobbet, tillbringade fem minuter där och åkte så en och en halvtimme tillbaka hem. Allt för att skapa sinnesro :)
Ja, det var en summering av v 23. Nästkommande vecka skulle flyttlass numero 1 köras och ett nytt kapitel i mitt liv startas - som linköpingsbo.
6 juni - Nationaldag vid Boren
I arla morgonstund bestämde jag mig för att fira Nationaldagen med en långpromenad, solning och picnic. Det blev en helt fantastisk dag! Här kommer lite av dagens upplevelser på rad.
Gillar den här grinden in till ett av de gamla husen vid kraftverket.
Begav mig hemifrån straxt före klockan tio och gick mot Naturreservatet och sjön.
Gick inte den vanliga (skyltade) vägen utan valde att passera förbi Torpa och bort.
Lägenheterna i Torpa (ägs av Platen) ligger runt mysiga innergårdar. Att entréerna är täckta av spännande och mystiska konstverk är bara roligt. Frågade en som bodde där om hon visste vad det föreställde. Det hade hon ingen aning om. Det hade heller inte Ida som kom bort till Gröna plan och gjorde mig sällskap en stund.
Solen sken men det var inte jättevarmt. Jag hade tröja på mig under promenaden eftersom den mest gick i skugga, likaså när skuggan kom och jag envist låg kvar i bikinin eftersom jag inte hade lust att flytta på mig.
Det ligger många båthus längs med Motala ström. Rena idyllen!
Tog mig friheten att kliva ner för en trappa och ut till några båthus. Tänk vad underbart att kunna sitta där på kvällarna, va! Just de här ligger med utsikt mot Slaggbron. Bron har fått sitt namn eftersom man använde den för att forsla slagg* från Motala Verkstad på järnvägsvagnar till Rävabacken vid Borens strand ända fram till år 1961.
*Slagg är en restprodukt efter framställning av olika metaller.
Klev vidare in i den lummiga skogen och valde den vanliga, mer kända vägen.
Denna varma dag valde jag att promenera i mina Ecco-sandaler. Det har annars inte blivit mycket "sandalande" alls i år.
Vy över Boren en bra bit ifrån mitt slutmål.
Ett par olika typer av fluffiga fröställningar fångade mitt (foto-)intresse.
Tog en dryckespaus på bryggan fortfarande en bra bit ifrån mitt slutmål.
Skogsstigen ringlade vidare in och bort - och till slut var jag framme!
Väl framme fann jag en bra plats tyckte jag. Handduken kom fram och jag la mig för att sola någon timme. Vid tolv-hugget dukade jag upp min matsäck och tog fram min svenska guideflagga. Den viftade jag runt lite med där jag satt och försökt få bra vinkel på flagga, mat och sjö. Jag log åt folk som tittade och låtsades som om förfarandet var fullständigt normalt en dag som denna. De log tillbaka lite överseende...
När jag satt där på gräsplanen (under tiden det var skugga på min plats och jag satt med tröjan på), fick jag se ett bekant ansikte. Det var Ida som också hade samma idé som mig. Att få lite sol på kroppen en stund. Vi tågade ner till bryggan lite i omgångar, men hon var lite modigare än mig för hon doppade hela sig faktiskt. Jag var precis lika nöjd över att ha doppat benen till knäna. Jag är INTE road av 18-gradigt vatten som bekant.
Mitt rekord för kallbad - förutom det i Boden på Bandvagnskursen när vi var några som badade bastu och kastade oss i Lule älvs 4-gradiga vatten - var 16-gradigt vatten i början av maj i Adriatiska havet när jag jobbade på kryssningsbåt i Kroatien. Om jag kan undvika att göra om dylika simäventyr är jag oerhört tacksam.
Ida och jag var kvar till tre-hugget båda två, och gick sedan en annan (genväg) hemåt via Fångstgropen och fårhagen. Det var verkligen en förträfflig Nationaldag. Den bästa någonsin faktiskt :)
Men då kanske jag ska tillägga att jag inte har varit hemma så många Nationaldagar - och jag har väl aldrig känt något behov av att fira dagen när jag inte har varit på svensk mark. Men hallå, om man kan tillbringa dagar så här så spelar det ju ingen roll vilken dag det är. Den här typen av dagar kan jag leva med varje dag! Skillnaden skulle väl vara att jag inte tar med mig svenska flaggan...
Men då kanske jag ska tillägga att jag inte har varit hemma så många Nationaldagar - och jag har väl aldrig känt något behov av att fira dagen när jag inte har varit på svensk mark. Men hallå, om man kan tillbringa dagar så här så spelar det ju ingen roll vilken dag det är. Den här typen av dagar kan jag leva med varje dag! Skillnaden skulle väl vara att jag inte tar med mig svenska flaggan...
5 juni - NKI:er o balkonghäng
Ja, ja, men! Idag var det dags att mäta lite NKI:er utanför Jysk igen. Och jag hade lika roligt och soligt som förra gången.
För dig som inte vet vad NKI står för kan jag avslöja att bokstavskombinationen står för Nöjd Kund Index, det vill säga att man mäter hur nöjda kunderna är med företaget de handlar med.
Detta var arbetsplatsen i 2,5 timme.
Efter att ha stått och ställt frågor till kunderna som varit inne i butiken, promenerade jag bort till Maxi där jag handlade lite frukt och grönt. Vill inte handla på mig för mycket nu, men lite måste jag allt fylla på i skafferiet.
Det var ingen vacker syn att ta av sig de fotriktiga sandalerna. Såväl vader som fötter hade svullnat upp ganska rejält - och det inte enbart på sidan för fotledsbrotten. Båda sidorna var drabbade. Det blev en stunds högläge. Om det är värmen eller cirkulationen eller kombinationen av båda som gör det, men jag tycker att de tre senaste dagarna har det varit lite väl mycket svullna ben...
Kvällen tillbringades på balkongen där solskenet flödade ända tills den gick ner. Och för första gången i år valde jag att sitta i bikini i förhoppningen om att få lite färg på kroppen även i år.
Det var en riktigt vacker afton och jag upptäckte att jag var vaken till straxt efter 11 på kvällen. Händer inte alltför ofta. Men det är svårt att låta bli att njuta av ljuset så länge det är här. Sommarsolståndet - tidpunkten då jordaxelns lutning gör att solen står som högst på himlen - inträffar tisdagen den 21 juni klockan 00:34. Därefter vänder det mot mörkare tider...
