Att vara Maria Graube

Vecka 20
Det började med att det sved i halsen. Hade lite hosta, lite rinnsnuva, nös en del och det var lite tungt att andas. Lite senare kom huvudvärk men det kunde ju lika gärna handlat om för lite vattenintag, tänkte jag. Sen fick jag ont i kroppen, mest huden precis som när man har feber. Fast det hade jag ingen så det var kanske lite konstigt då. Illamående kom och gick, men det satte jag i samband med att jag åt oregelbundet. Så näe, jag tyckte inte det var så farligt.

 

Men efter att ha sett nyheterna insåg jag att det kanske vore lämpligt att höra med 1177 ändå. Sagt och gjort. Och det tog inte lång stund förrän jag får höra att jag gör bäst i att stanna hemma, ringa min vårdcentral och förvarna, samt informera jobbet och därefter isolera mig tills jag har haft 2 symptomfria dagar. Men på riktigt? Ho, ho!

Jag anser mig i normala fall inte vara sjuk om jag inte har feber - och jag hade ingen feber, tyckte jag. Men noop, mina symptom indikerade Covid-19 och då stannar man hemma för att minska risken för smittspridning, sa sjuksköterskan. Punkt slut.

 

 

Det gjorde ont i själen att behöva ringa jobbet kl 07 och meddela - samtidigt som jag förklarade att jag gärna kom om jag fick - men det fick jag inte. Jag fattar ju varför, men mitt ego ville gå iväg och jobba så enkelt var det. Och istället för att ha EN tråkdag, fick jag nu istället flera tråkdagar.

Det var bara att se sanningen i vitögat. För inte nog med att jag inte fick jobba så såg jag andra planer gå upp i rök. Det blev inget köpa kabelkanal och förlängningsladd till nya TVn i köket, hjälpa mamma att flytta från sommarstugan, handla mat på Maxi eller grönsaksplantor på Lidl, köpa vattenkanna och båge till pallkrageodlingen på Biltema och hylla för att bygga personlig klösmöbel på Återvinningen. Sen fick bio för två biljetter bränna inne och jag bokade av diabeteskontrollen.

 

 

Men jag tyckte nog att jag blev liiite bättre i slutet av v 20. Det sved mindre i halsen, mindre hosta, och enbart rinnsnuva på morgonen. Glad i hågen planerade jag återgång till jobb för påföljande vecka - när jag insåg att jag skulle ju vara hemma minst 7 dagar varav HELT symptomfri 48 timmar! Det var jag ju inte. Men vad f-n?  Och nu var jag hjärtinnerligt trött på att bli styrd av ett förmodat virus. Tuffaste rekommendationen, "Stanna hemma om du är sjuk".

 

Dags att läsa på! Kanske jag kunde hitta varianter på saker att göra?

• Okej, så smitta sprids främst genom droppsmitta - och jag hostade/nös ju väldigt lite och när det hände var det ju i armvecket.
• Sen misstänker man att viruset också kan överföras via ytor, så kallad indirekt kontaktsmitta. Och mot det finns ju handspriten som numera är en del av packningen i väskan. Att tvätta händerna ofta med tvål och varmt vatten när man kommer åt, har också blivit rutin tycker jag.
• Hålla avstånd till andra människor är ju inte särskilt svårt om man är ute och går. Svårare inne.

 

Så vad gjorde jag istället för att slösa energi på att tycka synd om mig själv?
Nåväl, minst EN icke-så-ansträngande syssla om dagen.

• En faslig massa TV-tittande från soffan.
• Gjorde skrivtester på 10fastfingers.com Man kan alltid bli snabbare/säkrare.
• Satte ut hojen till försäljning - det blir ändå inget mer åka av pga axeln.
• Beställde mat med hemleverans från Hemköp.
• Beställde en massa torrvaror från Matsmart med hemleverans det också.
• Beställde klösträd och kattmat på Zooplus även det med hemleverans.
• Beställde pallkragebågar och vattenkanna på Biltema på nätet.
• La in fyra månaders foton från mobil till datorn.
• Bloggade ett par inlägg, bland annat detta.
• Tänkte 
• Tingade och betalde handpenning på en av Ninas MC-blandisar med arbetsnamnet Rajax.
• Ropade på en massa grejer på Tradera, men vann bara en vattenfontän (än så länge)
  
  

Dagen startade med fortsatt sjukskrivning från jobbet och sedan samtal till vårdcentralen för att prata med en sjuksköterska. Mer för att få höra att det var okej att gå tillbaka till jobbet även med de symptom jag hade. Men istället genererade det en akuttid samma förmiddag.

Jag fick instruktion vart jag skulle gå. Misstänkta influensafall hade egen ingång. Jag blev även uppmanad att inte komma för tidigt. Max fem minuter före. Och om det var någon i väntrummet skulle jag hålla med på väl tilltagen distans.

 

Jag kom fram tre minuter före utsatt tid, klev in genom anvisad dörr och in i väntrummet där man möttes av en flaska sprit. Ingen annan satt där och jag behövde inte vänta länge innan läkaren kom och hämtade mig. Det blev frågor om hur jag mådde, undersökning av hjärta, lungor, puls, hals och temperaturmätning.

Resultat? Att jag ska betraktas vara smittad med Covid-19. Vila o övervakning av utvecklingen gäller eftersom det inte går att göra något mer. Det var ju bara att moloket vända hemåt.

Men som sagt var, personligen tror jag fortfarande att det är något annat. Självklart får jag böja mig för Folkhälsomyndihetens rekommendationer, låta dagarna försvinna bakom mig utan att få saker gjort som jag hade planerat. Men nog hade det varit schysst att få reda på om det nu är den där fruktade viruset eller vad det handlar om.