5-6 januari Arlanda-Istanbul-Kuala Lumpur

Det blev en intressant fredag,  och då menar jag inte bara det att jag bloggar från mobilen.
De har gjort om plattformen till det bättre (hoppas jag), så inläggen inte ser jättemärkliga ut som tidigare. Jag ger det en chans nu iallafall.
 
Eftersom jag åkte så tidigt från Linköping fick jag cirka fem timmar på Arlanda. 
 
Jag hade checkat in online och bokat sittplatser på båda flighterna redan där hemma. Min idé var sedan att checka in sändbagaget på flygplatsen med en gång, men där gick jag bet.
 
Det visade sig att Turkish Airlines inte öppnar sin incheckning tidigare än 3 timmar före avresa. Jag insåg att jag blivit bortskämd med flygbolag där jag till och med kan checka in bagaget dagen före.
 
 
 
Jag fick därför dra på båda mina väskor till lunchen, som idag blev på Gyllene Måsen. Lika tråkigt som vanligt, med soggiga pommes och syrlig Bea-dip. Men jag orkade inte åka ner till Max på bottenplan...
 
 
Halv tre öppnade incheckningsdiskarna. Men det var underhållande att stå i kön. Där fick jag och några till bland annat veta att det var krig i Norge.
Det var en dam som verkade leva i sin egen verklighet, för hon var ömsom uppsluppen, ömsom aggressiv. Det slutade med att man fick säga till henne att lugna ner sig...
Men efter mycket om och men fick hon till slut checka in på flyget till Istanbul efter att ha blivit vägrad påstigning igår (enligt henne själv). Senare vid gaten hörde jag henne igen. Då påstod hon till resenärerna i kön, att personalen hade stulit sin ena väska. Det hon glömde hon berätta var att hennes ena handbagage vägde 15 kg och hon fick välja mellan att sända det eller göra sig av med 7kg. Det var mycket fantasier där...
 
 
Mina kläder och grejer för två månader rymdes i ett sändbagage på 14 kilo och ett handbagage på 4. (Tillåtna vikter var 30 kg respektive 8.) Väldigt bra, för av erfarenhet brukar det hamna en massa nytt kul i väskorna till hemresan ;)
 
Men i säkerhetskontrollen pep det, och jag åkte fast... I en stickprovskontroll för narkotika. Det var andra gången i mitt liv, det. Spännande värre!
Men efter klartecken från maskinen så kunde jag glatt vandra vidare i livet.
 
 
 
Och så var jag inne i taxfreeområdet där jag strövade runt lite planlöst, handlade traditionsenligt polkagrisdalahästgodiset till agent, busschaufförer och lokalguider, och gick sedan till gaten för att börja skriva detta inlägg.
 
 
Resan till Istanbul gick bra. Jag hade bokat flygstol i gång, vilket underlättar. Det gör det så himla mycket enklare att resa sig upp när man behöver. Men för en kvällstrött individ blir en mellanlandning mellan klockan 22 och 02 ganska slitsam. Men jag höll mig vaken genom att promenera.
 
På resan ner till Istanbul fick vi låna in-ear-hörlurar. Middagen var jättegod. Köttfärsbiffar med ris, bröd och kaffemousse. Jag hoppade över kaffet. Ambitionen var ju att sova på 11,5,-timmesflygresan.
 
 
Till långflyget hade jag bokat extra benutrymme och var jätteglad. 
 
 
När sedan en familj med en bäbis kom, fick jag frågan om jag kunde tänka mig att sitta vid Exit istället och fick därmed ännu mer benutrymme.  Det gjorde jättemycket att kunna sträcka ut benen helt.
 
 
Med mig hemifrån hade jag världens bästa resekudde som jag fick i julklapp av Per, och en superbekväm sovmask med välvda ögonskydd. 
Turkish Airlines gav alla varsitt natt-kit med strumpor, tofflor, sovmask, tandborste, hörselproppar, tandkräm, och cerat. Lån av kudde och filt och en flaska vatten fick vi också. Men de stora hörlurarna med båge som vi fick ut till datorerna var inget för mig. De var mest i vägen. 
Men sov gjorde jag efter att ha ätit en nattlig middag som serverades vid 3-hugget. Och när jag tog av mig sovmasken var klockan 9 i Istanbul, 14 i Kuala Lumpur. Efter frukosten var det alltså inte långt kvar till landning.
 
Kuala Lumpur flygplats är så gigantisk att man får ta tåg emellan terminaler. Så efter att ha åkt tåg till Immigration för att få inresestämpeln, gick jag till bagagebandet för att hämta väskan. Hittade sedan Mr Cha med Albatrosskylten som tog mig till agentens flygplatsansvarige Mr Safi som i sin tur ringde på chauffören Mr Muhammed som körde mig till hotellet mitt i centrum.
 
 
Receptionisten Ella checkade in mig, och jag sedan tog hissen upp till 8e våningen och väntade in min Bellboy som kom upp med väskorna.
 
Jag gick runt och hälsade på alla på hotellet, och det gjorde att jag inte kom ut förrän vid 20-tiden och här blir det mörkt vid halv så det blir inga dagsvyer. Men det lär jag få tid till. Så håll koll på bloggen nu! Här är iallafall några foton från mitt kvarter.
 



Kommentarer
Postat av: Pella

WoW! Hoppas du mår bra efter den låånga resan! HUR lång i tid, var den egentligen? Hade ingen aning om att de delar ut sovattiraljer på fygplanen!
Kram, Pella

2018-01-07 @ 10:00:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0