12 februari 2018. Angkor Wat i Angkor Wat

Ja då har jag fått lite tid över och kan blogga ifatt en del. Först fick jag dåligt samvete att jag inte uppdaterar som tidigare. Men så tänkte jag en gång till och, Nej, att blogga är inte jag BEHÖVER göra, eller hur? Men nog är det ganska kul att ha att se tillbaka på, va? Så nu kör vi :)

Kl 04.30 kom MJ och hämtade mig. Det var kolsvart ute. Men vad gjorde väl det. Det var ljummet - och idag skulle jag äntligen få komma till Angkor Wat som hade stått på min önskelista sedan första gången jag hörde låten med samma namn av Yes. Så klart länkar jag till den längst ner i detta inlägg. Kanske du också blir fångad?
 
 
Jag förstod redan innan att det skulle vara mycket folk. Men jag valde ändå att gå till den konstgjorda sjön för att stå där och kika på soluppgången. Och ja, det var precis som jag hade föreställt mig. 
Du vet när man har längtat efter någonting länge och sedan äntligen får uppleva det, hur emotionellt det kan bli. Så ja... jag grät ganska många gånger den här dagen - men av glädje. Hur kan man inte göra det när man är här. Kolla bara in bilderna.
 


Efter att ha fått uppleva soluppgången besökte jag Angkor Wat. Satte mig i ett hörn (och grät) och liksom bara var en lång stund. MJ hade gjort klart för mig att det var min tur och att jag kunde stanna hur länge jag vill. 
 

 
Jag tillbringa ganska många timmar på platsen. Det var ju trots allt ett av de måsten att uppleva innan jag dör och då kan man ju inte springa igenom. Men så äntligen kände jag mig klar att åka vidare. MJ och jag hade planer att se så mycket mer. Det här området är gigantiskt och har en massa spännande att visa upp! Men innan jag avslutar inlägget som har du videon med låten som är egentliga orsaken till att jag var där. Lyssna och njut!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0