8 juli - Skogslek med Axelssons

Igår lyckades jag få en tvättid redan kl 7 idag och det kändes ju bra för nu kunde jag tvätta kläderna från Äventyret i helgen för att kunna ta med till nästa kryssning som startar på onsdag.

Klockan 11.12 satt jag sedan på pendeln in till Linköping med en blå resväska. Den skulle till Albin. Därmed har alla stora barnbarn varsin resväska för framtida äventyr!
 
Husen på Hunnebergsgatan är rätt söta, eller hur?


Efter att ha lämnat den gröna resväskan och Albin tagit på sig Pirattröjan gick vi ut mot Lektorshagen. På vägen vid studentlägenheterna jobbade en traktor och den måste man ju titta på och när det var klart kom en traktor från skogen som också måste tittas på, förstås.


Lillebror Simon var glad och lycklig på sitt sätt. Han var klart nöjd med att sitta (eller ligga) i vagnen medan han pratade och tittade på när vi lekte.

När vi stod där mitt i skogen började det plötsligt regna bitar av gröna kottar i huvudet på oss. Det var en ekorre som satt och åt. Den blev sedan lite nyfiken på oss - men inte tillräckligt nyfiken för att komma ner och ta en bit kex som Martina kastade till den.


Den här lekparken ligger ju himla fint och det finns tillräckligt med spännande saker för en treåring. Klättra på svampar... gå balansgång... leka kurragömma... bära gigantiska klossar... klättra i ställningar... och så måste man ju ha en vätskepaus och kanske vila lite emellanåt.
Plötsligt kom en glad och busig Cavalier King Charles springande. Men var var matte eller husse? Aaaa, där! Vilken tur att den hittade tillbaka till sin matte!
Efter ett par timmars lek avslutade vi med en glass på Kamplyckegatan innan vi skiljdes åt och jag gick till Hemköp för att handla hem lite mat till de närmaste två dygnen.


Ja, nu undrar du kanske hur bilderna kan passa med rubriken. Jo, du förstår att Martina, Albin och Simon ska ta tillbaka efternamnet som jag (och Martina) hade som liten. Och det är ju en himla tur att man kan få göra som man vill. Familjenamnet Graube kommer ju att föras vidare nu ändå av mina kära kusin Karin och hennes familj! Det var ju faktiskt av det skälet jag tog morfars namn - för att det inte skulle dö ut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0