17 juli - En sandig dag

Den här dagen kom att bli lite extra spännande. Nåja, det var ju onsdag och en Stand-by dag vilket innebar att jag var på kontoret, åkte till gäster om de behövde mig, servade via telefonsamtal och SMS. Det brukar ju vara en ganska så avslappnad dag men idag startade jag dagen med att åka till Potokaki och ta ett morgondopp, för en gångs skull!
 

Idag åkte jag lite längre än vanligt, bort till Poros.
 

Tog sats in mot en av tamariskerna och stannade motorn, klev ur bilen men hade en något orolig känsla i magen. Det kändes inte så bra när jag parkerade. Det kändes lite VÄL trögt, alltså! Men jag tog mina grejer och la mig på stranden. Dessvärre hade jag en gnagande oro så det blev bara en timme på stranden. Sen kände jag mig liksom tvungen att försöka ta mig därifrån!


Och oron var befogad. Jag försökte köra därifrån - men icke! Jag satt fast. Och ni vet hur det blir när man försöker ta sig ifrån lera eller sand. Däcken gräver sig djupare. Men som gammal bilkårist klarar man sig ju själv. Jag gick ut och grävde undan sand, la under stenar för att få bättre motstånd och försökte istället backa ut, mot samma plats som jag kom. Men näe, det blev inte mycket bättre det.


Snarare sämre för nu kände jag hur underredet gick emot dessutom och jag hade kommit ännu längre ner i sanden. Det var bara att bita i det sura äpplet och ringa till Aramis och förklara det som hänt.


Alexis kom snart i en jeep med bogserlina som fästes i min bil. Och så försökte vi backa upp bilen igen då. Boing! Där gick bogserlinan i två delar! Tror du jag satt fast, eller? Alexis bestämde sig för att åka och hämta en grövre bogserlina och försvann iväg.


När han försvunnit började jag återigen gräva med händerna runt däcken. Men näe, det var liksom ganska så lönlöst. Då får jag se en äldre man komma spankulerande med en spade. Han hade sett oss försöka få loss bilen utan att lyckas. Han började gräva runt alla däck och under, och sa till mig att försöka komma loss för egen maskin - och Vips! så var jag loss. Tänk vad ålder och erfarenhet är värt mycket, va!


När Alexis, som nu även tagit med Popi och mekanikern från huvudkontoret, kom tillbaka hade de bara en uppgift - att skruva bort den trasiga bogserlinan!

Efter detta lilla äventyr åkte jag till kontoret och gjorde det jag skulle. Men istället för att åka tillbaka till Potokaki och ta ett kvällsdopp, åkte jag till Marinan där jag kunde parkera på asfalt haha. Och där fick jag sällskap av en trut och en krabba. Tur jag hade med mig min suveräna kamera!



På kvällen kom fjolårskattungen på besök - och den kom nog ihåg mig, eller vad tror du?


Fick en gållig men hårig katt i knät på balkongen den här kvällen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0