8 juni - På äventyr i Bangkok Del 1
MORGONEN
Vaknade och kollade på biljetten och insåg att det skulle komma att bli lite sent att åka halv sju eftersom planet gick 07.45. Mezzade Sari att han gärna fick komma tidigare om han kunde och började gå så sakterliga för att möta upp.
Idag kom de två små valpar springande från husen där poliserna bor. Den ena hade gjort sig illa i höften och var väldigt försiktig och sprang ganska snabbt tillbaka hem. Men den ljusa krabaten hängde med mig, Nacho och Bobby. Nacho talade om vart skåpet skulle stå medan Bobby inte brydde sig nämnvärt.
Taxin kom när jag var nere vid lilla butiken och iväg kom vi till flygplatsen. Checkade in och det var ju enkelt. Jag hade ju inget sändbagage! Älskar att resa lätt.
PÅ SAMUI FLYGPLATS
Gate nummer 1 var aktuell denna morgon. På morgonen behövs sällan paraply men regnar det finns paraplyer för utlån om man inte vill vänta på det lilla Shuttle-tåget.
Shoppinggatan var tom och öde. Det var ju liksom inget öppet så dags. Men vad skulle jag ha köpt? Förmodligen inte en endaste dugg.
Väl framme vid gaterna passerade jag säkerhetskontrollen och passade på att gå på toa. Den är väldigt trevlig med akvarium som välkomnar.
Det är en öppen flygplats utan väggar och träden blommar för fullt. Jag ställde min packning vid fötterna och tog en liten promenad i väntan på flygplanet som kom på tid.
PÅ BANGKOKS FLYGPLATS
I ankomsthallen gjorde jag mig av med dödvikt. Alla papper jag inte behövde kastades vart efter under resan. Varför gå och bära på sånt man inte behöver längre?
Nästa fråga var hur skulle jag komma in till stan - och vart ville jag? Gick bort till en av informationsdiskarna och förklarade att jag ville till Chinatown och frågade hur jag enklast kunde komma dit och fick förklarat att jag skulle få byta i Makasan. Det var lite krångligare än att ta taxi som jag hade tänkt från början. Men det kändes mer som ett äventyr att ta tåg och metro, ju! Sagt och gjort. Jag lyfte blicken och hittade skyltar som visade vägen till City Line.
CITY LINE TÅGET: FLYGPLATSEN - MAKASAN
Väl framme vid stationen gick jag till biljettluckan, betalade och fick en liten polett som man la mot en läsare så grinden öppnade sig (precis som Bostadsbolaget Stångåstadens nyckel till porten i Ryd).
Bangkok är verkligen kontrasternas stad.
I utkanten är det låga hus, ihopspikade av brädlappar för de mesta, mycket odlingar och kanaler (s k klonger). Man kan se att Bangkok är byggd på sankmark och att om vattennivån skulle höjas med endast en meter så skulle katastrofen vara ett faktum.
I city är det skyskrapor, oräkneliga bilar, tåg i luften (s k Skytrains) och shoppingmalls. Och här kan man hitta allt. I alla fall i prylväg. Det är bara det som inte är uppfunnet som inte finns här.
För att komma ut från plattformen la jag min polett i maskinen som släppte ut mig i samma ögonblick. Och jag befann mig på Makasans station och skulle bara hitta vägen till nästa station!
PETCHABURI - HUA LAMPHONG
Lite lätt förvirrad sprang jag omkring på stationen utan att vara helt säker på vart jag skuile. Till slut valde jag att fråga och kom ut under järnvägen ut på gatan och hittade en skylt som det stor MRT (står för Mass Rapid Transport) och jag följde anvisningarna. Utan att veta om det var rätt station visserligen men det kändes på något sätt bra - och plötsligt såg jag namnet på stationen och hade hamnat rätt!
Är det ändå inte lite lustigt att man i ena ögonblicket inte vet var man är men så ser man något bekant och blir så glad. Det kom att hända flera gånger under min vistelse i denna miljonstad (I centrala Bangkok bor drygt 5,8 mljoner invånare. Räknar man även med ytterområden kommer vi upp i drygt 10 miljoner registrerade.).
CHINA TOWN
Från Hua Lamphong skulle jag nu hitta till China town. Det visade sig vara ganska så lätt. Jag kollade kartan, frågade ett par gånger och hittade till den stora korsningen med tre vägar varvid jag bestämde mig för den i mitten och den följde jag... för det mesta. Att man är i China town ser man på skyltarna som det står på kinesiska, att templen ser lite annorlunda ut mot de thaliändska och att butikerna har lite annorlunda sortiment - speciellt i deras apotek.
Jag slogs av hur smutsiga husen var, förmodligen av alla avgaser. När man landar ser man en grå dimma över hela staden - det är avgaser det. Det är många som blir sjuka här. Andningssvårigheter är inte ovanligt och det är många fler som går med munskydd här än på Koh Samui. 8Vet inte varför de använder det på ön för där är ganska ren luft om man jämför.)
Byggnaderna var blandat europeisk stil med kinesisk och det var en hel del vackra tempel i området.
Tyger att knyta runt träd fanns i alla färger och av någon okänd anledning gillar man rosa och rött. Det var nog den vanligaste färgen jag såg i den här delen av stan.
Hittade en matmarknad och slog en lov. Längtade hastigt tillbaka till Marocko när jag hittade till köttdiskarna.
Sjöhästar används i traditionell kinesisk medicin för behandling av luftvägssjukdomar som t ex astma. Själv skulle jag nog ha lite svårt att äta denna vackra saltvattenvarelse som medicin, tror jag.
I en annan butik hittade jag labradorit-amuletter. Och de var verkligen jättefina. Blev väldigt förtjust i dem men kom ut utan. Tyckte att de var lite dyra (1500 bath). Och vad skulle jag ha den till?
Bangkok är väldigt hett. Det kommer inte åt att blåsa nämnvärt. Det är som vanligt viktigt att dricka mycket och jag stannade och tog färskpressad limejuice mitt emot ett av de tusentals apotek jag hittade. Det smakade väldigt friskt - och surt.
Jag följde fortfarande stora vägen när jag fick se en sidogata med klockor! "Men så bra", tänkte jag, "kanske kan jag hitta en klocka till Per här?" Så jag in förstås och kom fram till ett ställe med en katalog på disken. Jag bläddrade lite och säljarna (en man och en kvinna) sken upp när jag förklarade att jag bara var intresserad av klockor i Swiss-kvalitet. De plockade fram ett par stycken och jag fastnade för Breitlings automatiska Navitimer Heritage. Gillade även deras Breitling For Bentley Mulliner Tourbillon. Den var super duper cool med synligt urverk men den var för tung.
Men det gäller att vara uppmärksam. Jag fick nämligen inte klockan jag hade tittat på. När jag hade gått en bit ville jag kolla om den fortfarande tickade - och det gjorde den. Men armbandet satt inte fast på klockan utan en sprint saknades. Jag gick med oerhört bestämda steg tillbaka med klockan i högsta hugg och visade vad de hade gett mig varvid detta åtgärdades med det samma med en ursäkt.
Med en komplett klocka fortsätte jag gå stora gatan fram. Men nu blev det inte riktigt så. Jag såg plötsligt en skylt med ett bekant namn: Memorial bridge. Det hade jag ju sett på kartan och där skulle det finnas en marknad visste jag och därifrån kunde man även ta en flodbåt. Så jag knatade väl iväg in på gatan mot Memorial bridge.
Och det var ju ganska så dumt. För därifrån gick jag vilse och kom aldrig till Memorial bridge. Men jag kunde köpt polishölster och pistoler, om jag hade varit sugen. Det var en hel gatan med fokus på skottsäkra västar och andra polisattribut. Själv var jag mest intresserad av att hitta en ny skylt med Memorial bridge på.
Och det hittade jag en till slut till min stora glädje. Men säg den glädje som varar. Jag vet inte vart jag hamnade men inte var det där iallafall. Istället kom jag till en klong som jag följde en bit.
Så småningom kom jag till Blomstermarknaden - och den är verkligen gigantisk. Den är både längs med gatan och inne bland husen! Doftade underbart.
Men så får jag syn på en skylt om en pir! Upp med kartan och där hittade jag piren. "Den blir bra att ta båt ifrån", tänkte jag och gick tvärs över den stora korsningen för att så småningom hamna ute på piren.
PÅ BÅTTUR PÅ CHAO PRAYA OCH KLONG MON
Där stod jag och tittade på kartan för att klura ut vilken pir jag skulle till därifrån. Då hör jag danska bakom mig. De frågade på engelska vart jag skulle och jag svarade på danska att jag inte visste helt säkert. Då undrade de om jag ville följa med på en timmes tur på floden?
Tjaa, tänkte jag, varför inte. Jag har ingen tid att passa. Sagt och gjort. Ner på en Longtail-båt - och det är ett företag i sig. Man behöver både balans och en smula vighet. Men till slut kunde jag sätta mig och vi kom ut på floden Chao Praya och in i en av klongerna.
'
En del hus förundras man över hur de över huvudtaget kan stå upprätt. Fast å andra sidan var det många som lutade åt alla möjliga håll...
Vi stannade vid ett av de många templen och köpte bröd till fiskarna. Kattfisken är helig vid templen. På andra platser får man fånga den och äter den mer än gärna.
Om man matar dem vid ett tempel (det finns totalt 400 tempel) skaffar man sig tur så jag blev ju så klart tvungen att mata dem med inköpt bröd för en tia och hoppades på tur resten av dagen. Och det kan man väl säga att jag hade eftersom jag kom fram till mitt hotell för natten till slut.
En liten släng av Egyptenkänsla fick jag när små båtar kom upp och ville sälja souvenirer. En av de danska gästerna köpte en liten båt med rökelse. Själv satsade jag på något jag verkligen behövde: Vatten.
Vid ett tillfälle fick vi syn på en jättestor Water Monitor. Du ser svansen på den under trappan på bilden nedan till höger. Tyvärr hann den smita under huset innan jag fick upp kameran. Men den här varan-liknanden varelsen bor i klongerna och ligger gärna och vilar på torra land.
CHINATOWN TILL WONGWIAN YAI
När vi var tillbaka till piren skulle de andra till Grand Palace och undrade om jag ville följa med men eftersom jag var bokad på det till fredagen valde jag att tacka nej och fortsätta min promenad - och kom ännu mer vilse.
Passerade genom ett kvarter med en massa restauranger på trottoaren - och ska man äta som thailändarna gör ska man sätta sig ner på en plastpall och äta på ett sånt ställe. Själv var jag inte direkt hungrig utan var mer inställd på att hitta något som kändes rätt riktning mot centrala Bangkok.
Det gick dessvärre inte helt bra så till slut gick jag upp till en TucTuc (trehjuligmoppe) och bad att få komma till slut/Ustartstationen av Skytrain.
Det blev en minnesrik färd med en chaufför som gasade för fullt - bromsade, gasade för fullt -bromsade och "låg" på två hjul mellan bilarna och i kurvorna, som den mest naturliga saken i världen. Det var lite spännande emellanåt eftersom det var precis på marginalen hela tiden. haha
SKY TRAIN WONGWIAN YAI- SILOM
Och fram kom jag ju!
Istället för polett var det biljettsystem här. Jag köpte en i automaten (jämna pengar krävs och det är tio och femmor som gäller) och klev på.
Jag fascinerades under hela min bangkokvistelse över att deras kommunala transportmedel är så rena och fräscha. Alla har tv på stationerna OCH i vagnarna. Det är ingen som skulle komma på att förstöra. Det är annat än stockholms tunnelbana, det!
I Silom hoppade jag av och gick in på Silom Center. Jag hade tagit så många kort på dagen att mitt batteri nästan var helt slut. Och jag som ambitiöst nog hade trott att jag skulle klara mig med samma laddning i tre dagar! Det var bara att välja mellan tre saker.
1. Att inte ta några fler kort
2. Att köpa en digitalkamera
3. Att köpa en ny mobilladdare
Och valet föll på tredje alternativet. Billigast och klokast! 290 bath försvann från min plönbok till detta.
På Silom Center åt jag min lunch som blev en Pad Thai. Ganska okej men kanske lite smaklös.
Innan jag lämnade Silom svängde jag in på Patpong Market, en turistmarknad. Men de hade inte startat än utan höll på att packa upp. Det är två gator som marknaden hålls på. Men det är ju samma saker på den som på andra marknader. Skillnaden är att här är det en massa GoGo-barer med inkastare som gärna ser att du kommer och tar en dyr drink- och kanske lite till om du är man plus att det är svårare att pruta här för alla turister som kommer hit. Näe, dit kommer jag inte gå någon mer gång. Det finns roligare marknader.
SILOM - SIAM
För att komma till hotellet fick jag byta Skytrain i Siam. Den stationen är förbunden med flera stora shoppingcenters. Jag slog en lov men åter igen, jag behöver ju inget. Men hade jag varit ute efter en Fendi eller Chanelväska hade det varit enkelt att få tag i till en bättre penning än i Sverige.
SIAM - ASOK - REMBRANDT
Det blev ganska snart en tur mot hotellet där jag skulle bo - hotell Rembrandt. När jag klev av på stationen kunde jag se hotellet långt borta bakom en stor skylt. "Aha", tänkte jag, "jag ska gå åt det hållet."
Så kom jag då ner på en trafikerad gata. Och fick se att det jag trott var hotellet var ett annat hotell - men fick syn på Rembrandt lite längre bort! "Aha", tänkte jag en gång till, "jag ska gå åt det hållet." bara för att upptäcka att jag inte alls kom till hotellet den vägen.
För att ta en liten paus i letandet gick jag in på en supermarket där jag hittade de röda Babybels (på Tesco finns bara den gula varianten) och passade på att köpa en flaska vatten.
Väl ute igen lyfte jag blicken och fick syn på hotellet - igen! "Aha", tänkte jag, "jag ska gå åt det hållet." Och så gick jag, och gick, och gick. Men så fick jag se hotellet - från en bakgata visserligen MEN som det visade sig att jag kunde nå hotellet!
Glad i hågen klev jag in i ett garage, hittade en skylt som det stod Hotel på och följde pilarna och plötsligt, när jag rundade ett hörn, låg ingången! Så himla bra, va?
Jag checkade in och la min vansinnigt gigantiska packning på rummet som nu innehöll en hel armbandsklocka extra, och gick sedan ut för att hitta någonstans att äta lite middag.
Hittade en restaurang som serverade Tom Yom Gung - men den var ett riktigt nerköp. Jag hoppades få typ samma som i Chaweng och förväntingarna var höga när jag fick in min soppa som i en Tajinegryta. Men istället för stora räkor låg JÄTTESTORA halva räkor med suspekt del av kroppen så de ville jag inte äta. Soppan var dessutom mediokert kryddad och jag åt bara lite spad. Att det var eld under hela tiden gjorde att soppan kokade oavbrutet. Näe, ingen hit, alltså!
Jag gick lite besviken hem. Klev in i hissen och då upptäckte jag att min nyckel var borta!
Kunde den ha hamnat tillsammans med pengarna jag betalade med? Nu orkade jag ju inte gå tillbaka till restaurangen och fråga utan jag gick till receptionen och bad att få en extra nyckel. För säkerhets skull låste jag med säkerhetslåset. Jag menar, om jag nu råkat lämna nyckeln av misstag så stod ju mitt rumsnummer där och man vet ju aldrig vad folk kan få för sig.
Det blev dags att inta horisontalläge för att ladda för dag nummer två i Bangkok. Jag klädde av mig och då kom jag ju på: Jag hade ju lagt nyckeln i fickan med pengarna som sitter runt ena benet. Det hade jag gjort så jag skulle komma ihåg vart jag hade lagt nyckeln. Hrmf!
Ja, så var då första dagen avverkad. Dags att stretcha och ladda för dag nummer två då!
Antal steg: 34 511
Vaknade och kollade på biljetten och insåg att det skulle komma att bli lite sent att åka halv sju eftersom planet gick 07.45. Mezzade Sari att han gärna fick komma tidigare om han kunde och började gå så sakterliga för att möta upp.
Idag kom de två små valpar springande från husen där poliserna bor. Den ena hade gjort sig illa i höften och var väldigt försiktig och sprang ganska snabbt tillbaka hem. Men den ljusa krabaten hängde med mig, Nacho och Bobby. Nacho talade om vart skåpet skulle stå medan Bobby inte brydde sig nämnvärt.
Taxin kom när jag var nere vid lilla butiken och iväg kom vi till flygplatsen. Checkade in och det var ju enkelt. Jag hade ju inget sändbagage! Älskar att resa lätt.
PÅ SAMUI FLYGPLATS
Gate nummer 1 var aktuell denna morgon. På morgonen behövs sällan paraply men regnar det finns paraplyer för utlån om man inte vill vänta på det lilla Shuttle-tåget.
Shoppinggatan var tom och öde. Det var ju liksom inget öppet så dags. Men vad skulle jag ha köpt? Förmodligen inte en endaste dugg.
Väl framme vid gaterna passerade jag säkerhetskontrollen och passade på att gå på toa. Den är väldigt trevlig med akvarium som välkomnar.
Det är en öppen flygplats utan väggar och träden blommar för fullt. Jag ställde min packning vid fötterna och tog en liten promenad i väntan på flygplanet som kom på tid.
PÅ BANGKOKS FLYGPLATS
I ankomsthallen gjorde jag mig av med dödvikt. Alla papper jag inte behövde kastades vart efter under resan. Varför gå och bära på sånt man inte behöver längre?
Nästa fråga var hur skulle jag komma in till stan - och vart ville jag? Gick bort till en av informationsdiskarna och förklarade att jag ville till Chinatown och frågade hur jag enklast kunde komma dit och fick förklarat att jag skulle få byta i Makasan. Det var lite krångligare än att ta taxi som jag hade tänkt från början. Men det kändes mer som ett äventyr att ta tåg och metro, ju! Sagt och gjort. Jag lyfte blicken och hittade skyltar som visade vägen till City Line.
CITY LINE TÅGET: FLYGPLATSEN - MAKASAN
Väl framme vid stationen gick jag till biljettluckan, betalade och fick en liten polett som man la mot en läsare så grinden öppnade sig (precis som Bostadsbolaget Stångåstadens nyckel till porten i Ryd).
Bangkok är verkligen kontrasternas stad.
I utkanten är det låga hus, ihopspikade av brädlappar för de mesta, mycket odlingar och kanaler (s k klonger). Man kan se att Bangkok är byggd på sankmark och att om vattennivån skulle höjas med endast en meter så skulle katastrofen vara ett faktum.
I city är det skyskrapor, oräkneliga bilar, tåg i luften (s k Skytrains) och shoppingmalls. Och här kan man hitta allt. I alla fall i prylväg. Det är bara det som inte är uppfunnet som inte finns här.
För att komma ut från plattformen la jag min polett i maskinen som släppte ut mig i samma ögonblick. Och jag befann mig på Makasans station och skulle bara hitta vägen till nästa station!
PETCHABURI - HUA LAMPHONG
Lite lätt förvirrad sprang jag omkring på stationen utan att vara helt säker på vart jag skuile. Till slut valde jag att fråga och kom ut under järnvägen ut på gatan och hittade en skylt som det stor MRT (står för Mass Rapid Transport) och jag följde anvisningarna. Utan att veta om det var rätt station visserligen men det kändes på något sätt bra - och plötsligt såg jag namnet på stationen och hade hamnat rätt!
Är det ändå inte lite lustigt att man i ena ögonblicket inte vet var man är men så ser man något bekant och blir så glad. Det kom att hända flera gånger under min vistelse i denna miljonstad (I centrala Bangkok bor drygt 5,8 mljoner invånare. Räknar man även med ytterområden kommer vi upp i drygt 10 miljoner registrerade.).
CHINA TOWN
Från Hua Lamphong skulle jag nu hitta till China town. Det visade sig vara ganska så lätt. Jag kollade kartan, frågade ett par gånger och hittade till den stora korsningen med tre vägar varvid jag bestämde mig för den i mitten och den följde jag... för det mesta. Att man är i China town ser man på skyltarna som det står på kinesiska, att templen ser lite annorlunda ut mot de thaliändska och att butikerna har lite annorlunda sortiment - speciellt i deras apotek.
Jag slogs av hur smutsiga husen var, förmodligen av alla avgaser. När man landar ser man en grå dimma över hela staden - det är avgaser det. Det är många som blir sjuka här. Andningssvårigheter är inte ovanligt och det är många fler som går med munskydd här än på Koh Samui. 8Vet inte varför de använder det på ön för där är ganska ren luft om man jämför.)
Byggnaderna var blandat europeisk stil med kinesisk och det var en hel del vackra tempel i området.
Tyger att knyta runt träd fanns i alla färger och av någon okänd anledning gillar man rosa och rött. Det var nog den vanligaste färgen jag såg i den här delen av stan.
Hittade en matmarknad och slog en lov. Längtade hastigt tillbaka till Marocko när jag hittade till köttdiskarna.
Sjöhästar används i traditionell kinesisk medicin för behandling av luftvägssjukdomar som t ex astma. Själv skulle jag nog ha lite svårt att äta denna vackra saltvattenvarelse som medicin, tror jag.
I en annan butik hittade jag labradorit-amuletter. Och de var verkligen jättefina. Blev väldigt förtjust i dem men kom ut utan. Tyckte att de var lite dyra (1500 bath). Och vad skulle jag ha den till?
Bangkok är väldigt hett. Det kommer inte åt att blåsa nämnvärt. Det är som vanligt viktigt att dricka mycket och jag stannade och tog färskpressad limejuice mitt emot ett av de tusentals apotek jag hittade. Det smakade väldigt friskt - och surt.
Jag följde fortfarande stora vägen när jag fick se en sidogata med klockor! "Men så bra", tänkte jag, "kanske kan jag hitta en klocka till Per här?" Så jag in förstås och kom fram till ett ställe med en katalog på disken. Jag bläddrade lite och säljarna (en man och en kvinna) sken upp när jag förklarade att jag bara var intresserad av klockor i Swiss-kvalitet. De plockade fram ett par stycken och jag fastnade för Breitlings automatiska Navitimer Heritage. Gillade även deras Breitling For Bentley Mulliner Tourbillon. Den var super duper cool med synligt urverk men den var för tung.
Men det gäller att vara uppmärksam. Jag fick nämligen inte klockan jag hade tittat på. När jag hade gått en bit ville jag kolla om den fortfarande tickade - och det gjorde den. Men armbandet satt inte fast på klockan utan en sprint saknades. Jag gick med oerhört bestämda steg tillbaka med klockan i högsta hugg och visade vad de hade gett mig varvid detta åtgärdades med det samma med en ursäkt.
Med en komplett klocka fortsätte jag gå stora gatan fram. Men nu blev det inte riktigt så. Jag såg plötsligt en skylt med ett bekant namn: Memorial bridge. Det hade jag ju sett på kartan och där skulle det finnas en marknad visste jag och därifrån kunde man även ta en flodbåt. Så jag knatade väl iväg in på gatan mot Memorial bridge.
Och det var ju ganska så dumt. För därifrån gick jag vilse och kom aldrig till Memorial bridge. Men jag kunde köpt polishölster och pistoler, om jag hade varit sugen. Det var en hel gatan med fokus på skottsäkra västar och andra polisattribut. Själv var jag mest intresserad av att hitta en ny skylt med Memorial bridge på.
Och det hittade jag en till slut till min stora glädje. Men säg den glädje som varar. Jag vet inte vart jag hamnade men inte var det där iallafall. Istället kom jag till en klong som jag följde en bit.
Så småningom kom jag till Blomstermarknaden - och den är verkligen gigantisk. Den är både längs med gatan och inne bland husen! Doftade underbart.
Men så får jag syn på en skylt om en pir! Upp med kartan och där hittade jag piren. "Den blir bra att ta båt ifrån", tänkte jag och gick tvärs över den stora korsningen för att så småningom hamna ute på piren.
PÅ BÅTTUR PÅ CHAO PRAYA OCH KLONG MON
Där stod jag och tittade på kartan för att klura ut vilken pir jag skulle till därifrån. Då hör jag danska bakom mig. De frågade på engelska vart jag skulle och jag svarade på danska att jag inte visste helt säkert. Då undrade de om jag ville följa med på en timmes tur på floden?
Tjaa, tänkte jag, varför inte. Jag har ingen tid att passa. Sagt och gjort. Ner på en Longtail-båt - och det är ett företag i sig. Man behöver både balans och en smula vighet. Men till slut kunde jag sätta mig och vi kom ut på floden Chao Praya och in i en av klongerna.
'
En del hus förundras man över hur de över huvudtaget kan stå upprätt. Fast å andra sidan var det många som lutade åt alla möjliga håll...
Vi stannade vid ett av de många templen och köpte bröd till fiskarna. Kattfisken är helig vid templen. På andra platser får man fånga den och äter den mer än gärna.
Om man matar dem vid ett tempel (det finns totalt 400 tempel) skaffar man sig tur så jag blev ju så klart tvungen att mata dem med inköpt bröd för en tia och hoppades på tur resten av dagen. Och det kan man väl säga att jag hade eftersom jag kom fram till mitt hotell för natten till slut.
En liten släng av Egyptenkänsla fick jag när små båtar kom upp och ville sälja souvenirer. En av de danska gästerna köpte en liten båt med rökelse. Själv satsade jag på något jag verkligen behövde: Vatten.
Vid ett tillfälle fick vi syn på en jättestor Water Monitor. Du ser svansen på den under trappan på bilden nedan till höger. Tyvärr hann den smita under huset innan jag fick upp kameran. Men den här varan-liknanden varelsen bor i klongerna och ligger gärna och vilar på torra land.
CHINATOWN TILL WONGWIAN YAI
När vi var tillbaka till piren skulle de andra till Grand Palace och undrade om jag ville följa med men eftersom jag var bokad på det till fredagen valde jag att tacka nej och fortsätta min promenad - och kom ännu mer vilse.
Passerade genom ett kvarter med en massa restauranger på trottoaren - och ska man äta som thailändarna gör ska man sätta sig ner på en plastpall och äta på ett sånt ställe. Själv var jag inte direkt hungrig utan var mer inställd på att hitta något som kändes rätt riktning mot centrala Bangkok.
Det gick dessvärre inte helt bra så till slut gick jag upp till en TucTuc (trehjuligmoppe) och bad att få komma till slut/Ustartstationen av Skytrain.
Det blev en minnesrik färd med en chaufför som gasade för fullt - bromsade, gasade för fullt -bromsade och "låg" på två hjul mellan bilarna och i kurvorna, som den mest naturliga saken i världen. Det var lite spännande emellanåt eftersom det var precis på marginalen hela tiden. haha
SKY TRAIN WONGWIAN YAI- SILOM
Och fram kom jag ju!
Istället för polett var det biljettsystem här. Jag köpte en i automaten (jämna pengar krävs och det är tio och femmor som gäller) och klev på.
Jag fascinerades under hela min bangkokvistelse över att deras kommunala transportmedel är så rena och fräscha. Alla har tv på stationerna OCH i vagnarna. Det är ingen som skulle komma på att förstöra. Det är annat än stockholms tunnelbana, det!
I Silom hoppade jag av och gick in på Silom Center. Jag hade tagit så många kort på dagen att mitt batteri nästan var helt slut. Och jag som ambitiöst nog hade trott att jag skulle klara mig med samma laddning i tre dagar! Det var bara att välja mellan tre saker.
1. Att inte ta några fler kort
2. Att köpa en digitalkamera
3. Att köpa en ny mobilladdare
Och valet föll på tredje alternativet. Billigast och klokast! 290 bath försvann från min plönbok till detta.
På Silom Center åt jag min lunch som blev en Pad Thai. Ganska okej men kanske lite smaklös.
Innan jag lämnade Silom svängde jag in på Patpong Market, en turistmarknad. Men de hade inte startat än utan höll på att packa upp. Det är två gator som marknaden hålls på. Men det är ju samma saker på den som på andra marknader. Skillnaden är att här är det en massa GoGo-barer med inkastare som gärna ser att du kommer och tar en dyr drink- och kanske lite till om du är man plus att det är svårare att pruta här för alla turister som kommer hit. Näe, dit kommer jag inte gå någon mer gång. Det finns roligare marknader.
SILOM - SIAM
För att komma till hotellet fick jag byta Skytrain i Siam. Den stationen är förbunden med flera stora shoppingcenters. Jag slog en lov men åter igen, jag behöver ju inget. Men hade jag varit ute efter en Fendi eller Chanelväska hade det varit enkelt att få tag i till en bättre penning än i Sverige.
SIAM - ASOK - REMBRANDT
Det blev ganska snart en tur mot hotellet där jag skulle bo - hotell Rembrandt. När jag klev av på stationen kunde jag se hotellet långt borta bakom en stor skylt. "Aha", tänkte jag, "jag ska gå åt det hållet."
Så kom jag då ner på en trafikerad gata. Och fick se att det jag trott var hotellet var ett annat hotell - men fick syn på Rembrandt lite längre bort! "Aha", tänkte jag en gång till, "jag ska gå åt det hållet." bara för att upptäcka att jag inte alls kom till hotellet den vägen.
För att ta en liten paus i letandet gick jag in på en supermarket där jag hittade de röda Babybels (på Tesco finns bara den gula varianten) och passade på att köpa en flaska vatten.
Väl ute igen lyfte jag blicken och fick syn på hotellet - igen! "Aha", tänkte jag, "jag ska gå åt det hållet." Och så gick jag, och gick, och gick. Men så fick jag se hotellet - från en bakgata visserligen MEN som det visade sig att jag kunde nå hotellet!
Glad i hågen klev jag in i ett garage, hittade en skylt som det stod Hotel på och följde pilarna och plötsligt, när jag rundade ett hörn, låg ingången! Så himla bra, va?
Jag checkade in och la min vansinnigt gigantiska packning på rummet som nu innehöll en hel armbandsklocka extra, och gick sedan ut för att hitta någonstans att äta lite middag.
Hittade en restaurang som serverade Tom Yom Gung - men den var ett riktigt nerköp. Jag hoppades få typ samma som i Chaweng och förväntingarna var höga när jag fick in min soppa som i en Tajinegryta. Men istället för stora räkor låg JÄTTESTORA halva räkor med suspekt del av kroppen så de ville jag inte äta. Soppan var dessutom mediokert kryddad och jag åt bara lite spad. Att det var eld under hela tiden gjorde att soppan kokade oavbrutet. Näe, ingen hit, alltså!
Jag gick lite besviken hem. Klev in i hissen och då upptäckte jag att min nyckel var borta!
Kunde den ha hamnat tillsammans med pengarna jag betalade med? Nu orkade jag ju inte gå tillbaka till restaurangen och fråga utan jag gick till receptionen och bad att få en extra nyckel. För säkerhets skull låste jag med säkerhetslåset. Jag menar, om jag nu råkat lämna nyckeln av misstag så stod ju mitt rumsnummer där och man vet ju aldrig vad folk kan få för sig.
Det blev dags att inta horisontalläge för att ladda för dag nummer två i Bangkok. Jag klädde av mig och då kom jag ju på: Jag hade ju lagt nyckeln i fickan med pengarna som sitter runt ena benet. Det hade jag gjort så jag skulle komma ihåg vart jag hade lagt nyckeln. Hrmf!
Ja, så var då första dagen avverkad. Dags att stretcha och ladda för dag nummer två då!
Antal steg: 34 511
Kommentarer
Trackback
