7 december - Röda havet utan mig
Idag lånade en av mina gäster min undervattenkamera. Jag snorklar inte själv eftersom jag ändå inte ser något utan min mask med glasögon. De ligger hemma i förrådet av någon märklig anledning. Mycket oigenomtänkt! Här kommer istället några redigerade bilder tagna av Desiree Jakobsson!
6 december - 'Wad' äre för spår?
I Wadi Rum idag hittade jag djurspår i sanden som jag är klart nyfiken över. Kolla!
Det enda spåret jag är säker på är spåret av vinden :)
Många besteg sanddynen idag.
Passade på att ta kort på thamudiska inskriptionerna. Man har funnit ut alfabetet och jag tänkte ge mig på att tolka det till nästa gång. Inte för att jag förstår vad det står men det kan vara kul att kunna några bokstäver, eller hur?
Den här skalbaggen såg ut att vara full med mosaikduttar, såna där jag berättade om tidigare!
al- Khazali. Alla säger olika gällande dess höjd men vad jag har kunnat hitta så är man ganska överens om en höjd runt 1400 meter och att det är Jordaniens fjärde högsta berg.
Idag stämde väderprognosen på pricken. Soligt och varmt! Och med sol i sinne och många minnen åkte vi till Aqaba där tre nätter väntade i Tala Bay!
5 december - Hejsan Petr(a)onella ifrån Plaskeby - inte!
Väderprognosen "lovade" regn idag också. Det var ju inte så roligt eftersom vi skulle vara i Petra hela dagen.
Men det var ju bara att bita ihop. Och här är dagens axplock med bilder därifrån.
Precis vid ingången till den 1,2 kilometer långa gången sitter en lite skylt som berättar vart man ska gå. Det är ju bra så man inte går fel - fast det vore ganska omöjligt eftersom det är bara en väg ner den här vägen.
Det bästa på kamelen är baken, tycker jag. De är lite söta haha
Några av de ofärdiga gravarna på Fasadgatan.
Vid Triumfbågen står en romersk vakt. Känns ju oehört säkert!
In till en del gravar går det trappsteg i sandsten som slipats av väder, vind och turister så de är svåra att gå på.
Naturens mineraler gör färgspelen i Petra väldigt spännande och ibland tycker man att det känns målat.
T vä: En grav i en nisch berättar för oss att den personen var viktigast i familjegraven.
T hö: Klipporna släpper stora stenblock med ojämna mellanrum. Ibland känns det lite läskigt att gå under sprickbildningar. När det regnar är det extra vanskligt. Om det är skyfall utryms al-Siq, faktiskt.
En vy över Petra på vägen till Lilla Petra.
I Lilla Petra hittade jag något som jag tyckte var lite spännande. Jag frågade veckans lokalguide om det som stod på klippblocket men tyvärr kunde han inte svara på det. Kanske är det gamla petroglyfer, kanske är det bara klotter - vad vet vi?!
Men blev det något regn tror du? Noop, inte en droppe idag heller. Snacka om att ha tur att inte väderprognoserna har stämt en endaste dag!
4 december - Ett ljus för lillebror
Enligt yr.no skulle det bli regn på alla ställen vi skulle besöka idag. Men det rörde sig inte om några mängder som tur var. Mellan 0,6 och 1,2 mm bara. Det skulle vi nog kunna mäkta med!
Vi startade med Madaba. Där säljer de typ Barbiedockor i jordanska kläder. Jag har tittat på dem varje gång och funderat om det kunde vara något för Denise... men näe jag tror inte det är helt hennes grej - inte bara för att ingen har rosa eller lila kläder utan mer för att det nog inte vore tillräckligt fränt...
JAG tycker de är rätt fräna men unga damer i Sverige tycker kanske de inte är helt hippa...
När vi kom fram till S:t Georgekyrkan ljöd klockorna för fullt och det var högmässa. Det visade sig att man firade Jungfru Marias första dag i kyrkan. Så att se mosaikgolvet gick inte. Det var nämligen övertäckt. Det var så klart tråkigt men istället fick vi vara med om en grekisk-ortodoxmässa och det är det ingen annan grupp som har fått gjort! Och vid handuppräckning för att kolla om någon var särskilt intresserad av denna karta (för då hade vi stannat så klart) var det ingen som räckte upp handen så vi åkte vidare efter att ha deltagit i mässan en stund.
Till skillnad från grekisk-ortodoxa mässor i Grekland behöver man inte stå i kyrkan här. Däremot ömsom sitter man, ömsom ställer sig upp så det är ett himla farande upp och ner. Speciellt när det är dags att göra "kroppskorset" när man tar med handen i golvet för att göra korstecknet istället för att nöja sig med handen i höjd med bröstkorgen. Det lilla korstecknet är bara för hjärta och själ, berättade han i butiken som ligger bredvid. Fysisk och andlig work out, alltså!
Varje gång jag kommer till S:t Georgekyrkan tänder jag ett ljus för Fredrik. Jag känner att han behöver det där han befinner sig "i mellantiden". Och man kan säga att det numera är en tradition att ta ett honungsgult ljus och sticka det i sanden en gång i veckan.
På väg till berget Nebo åkte vi in och hälsade på i hantverkscentret Nebo's Pearl.
Det här centret ger arbete till människor med olika typer av handikapp och det gör SUPERFINA mosaiktavlor. Om jag hade haft ett hem där de skulle passa är jag säker på att jag skulle ha en därifrån.
Mest beundrar jag mikromosaiken. De maler sönder stenar, blandar det med lim och tar sedan en nål och duttar dit prick för prick. De får sitta max 4 timmar per dag för det är så ansträngande för ögonen. Om de hade använt tekniken på något annat än på strutsägg hade jag DEFINITIVT haft det med mig det hem! På detta ägg har man målat det jordanska Livets träd och det gillar jag skarpt.
Måste ju bara visa: Man gillar att "pimpa" bilarna här. Långhårig plysch på instrumentbrädan och lite olika hängande föremål i backspegeln känns mer som regel än ett undantag. Lite kul!
I Moses fotspår på Mt Nebo där vi såg ut över Kaanans land genom ett svagt dis.
Sen åkte vi längs Döda havet. Jag har räknat ut att hälften av mina rundresor har önskat en extra avstickare dit. Jag hörde något om att det ska med på programmet nästa år och det känns ju väldigt klokt. Det är synd att vara så nära detta unika hav, utan att faktiskt ens ha kommit i närheten av det, knappast ens sett det!
Även i denna grupp ville majoriteten ner till Döda havet och trots molnen var det varmt och gott.
Efter lunchen i Kerak blev det rundtur i Baldwin II of Jerusalems trakter. Han intog Kerak som redan hade en liten borg (inte den du ser idag dock). Han gav sedan området till Kung Fulk av Jerusalems butler, Payen le Bouteiller, år 1126. Och det är han som 1142 lät bygga korsriddarborgen PÅ den gamla och det är den "nya" man går omkring i idag. Nåja det är lite senare tillägg och ändringar från både Mamluker och muslimer också, förstås.
Kerak är allt lite mer spännande än det lilla fortet i Ajloun. Speciellt den kolsvarta gången!
Vi fortsatte därefter ner till Petra och kunde ta in på vårt hotell där. Och inte en droppe regn idag heller trots prognosen. Vi hade vädergudarna med oss även idag. Är vi glada eller är vi glada tror du?
Till skillnad från grekisk-ortodoxa mässor i Grekland behöver man inte stå i kyrkan här. Däremot ömsom sitter man, ömsom ställer sig upp så det är ett himla farande upp och ner. Speciellt när det är dags att göra "kroppskorset" när man tar med handen i golvet för att göra korstecknet istället för att nöja sig med handen i höjd med bröstkorgen. Det lilla korstecknet är bara för hjärta och själ, berättade han i butiken som ligger bredvid. Fysisk och andlig work out, alltså!
Varje gång jag kommer till S:t Georgekyrkan tänder jag ett ljus för Fredrik. Jag känner att han behöver det där han befinner sig "i mellantiden". Och man kan säga att det numera är en tradition att ta ett honungsgult ljus och sticka det i sanden en gång i veckan.
På väg till berget Nebo åkte vi in och hälsade på i hantverkscentret Nebo's Pearl.
Det här centret ger arbete till människor med olika typer av handikapp och det gör SUPERFINA mosaiktavlor. Om jag hade haft ett hem där de skulle passa är jag säker på att jag skulle ha en därifrån.
Mest beundrar jag mikromosaiken. De maler sönder stenar, blandar det med lim och tar sedan en nål och duttar dit prick för prick. De får sitta max 4 timmar per dag för det är så ansträngande för ögonen. Om de hade använt tekniken på något annat än på strutsägg hade jag DEFINITIVT haft det med mig det hem! På detta ägg har man målat det jordanska Livets träd och det gillar jag skarpt.
Måste ju bara visa: Man gillar att "pimpa" bilarna här. Långhårig plysch på instrumentbrädan och lite olika hängande föremål i backspegeln känns mer som regel än ett undantag. Lite kul!
I Moses fotspår på Mt Nebo där vi såg ut över Kaanans land genom ett svagt dis.
Sen åkte vi längs Döda havet. Jag har räknat ut att hälften av mina rundresor har önskat en extra avstickare dit. Jag hörde något om att det ska med på programmet nästa år och det känns ju väldigt klokt. Det är synd att vara så nära detta unika hav, utan att faktiskt ens ha kommit i närheten av det, knappast ens sett det!
Även i denna grupp ville majoriteten ner till Döda havet och trots molnen var det varmt och gott.
Efter lunchen i Kerak blev det rundtur i Baldwin II of Jerusalems trakter. Han intog Kerak som redan hade en liten borg (inte den du ser idag dock). Han gav sedan området till Kung Fulk av Jerusalems butler, Payen le Bouteiller, år 1126. Och det är han som 1142 lät bygga korsriddarborgen PÅ den gamla och det är den "nya" man går omkring i idag. Nåja det är lite senare tillägg och ändringar från både Mamluker och muslimer också, förstås.
Kerak är allt lite mer spännande än det lilla fortet i Ajloun. Speciellt den kolsvarta gången!
Vi fortsatte därefter ner till Petra och kunde ta in på vårt hotell där. Och inte en droppe regn idag heller trots prognosen. Vi hade vädergudarna med oss även idag. Är vi glada eller är vi glada tror du?
3 december - Risk för regn
Vi startade dagen med en tur till Amman och citadellet. Där glömde jag min kamera i bussen fast å andra sidan så har du nog fått en del bilder därifrån tidigare. Däremot tog jag lite fler i det saracenska fortet i Ajloun från 1184. (Saracener är en benämning på muslimer under korstågstiden).
Utanför borgen kan man få en kopp myntaté eller kardemummakaffe
Från Ajloun åkte vi direkt och åt på en ny restaurang,
Priset på hushållsgas höjde regeringen med över 50% för ett par veckor sedan. Det är en av sakerna man nu demonstrerar emot att de har gjort. De höjde även bensinpriserna med drygt 12% och det bättrar ju inte på humöret.
Och från restaurangen åkte vi till Jerash för en promenad efter maten.
I Jerash växer en Akacia med underbar doft och röda bär. Det KAN vara en Acacia Arabica men jag är inte helt säker. Har försökt artbestämma den men inte lyckats helt...
T vä: En drygt decimeter lång tusenfoting kom spatserande över ruinerna i Jerash.
T hö: Blommande Acantus (som har blad som stått modell för korintiska kapitäl)
Under Cardio Maximus döljer sig vattenkanalen och det finns brunnslock hela vägen. Vattnet försörjde bland annat Nympheum (t hö).
T vä: Från Cardio Maximus kan du gå upp till Artemistemplet.
T hö: Vy över Ovala platsen uppifrån höjden vid de tre kyrkorna.
Det är kallt här uppe i norr så man får klä sig rätt varmt på morgnar och kvällar nu. Men något regn föll inte på oss! Det kom ett par droppar på kvällen men mer var det inte. Känns ju väldigt fint!
2 december - Var ÄR min gäster???
Intog som vanligt min frukost i ensamhet. Jag är en av få som hänger på låset kl 06.30 varje morgon på Marina Plaza. Faktiskt jätteskönt och lugnt!
Rostad macka med ost, grönsaker och två koppar kaffe är min jordanska frukost för det mesta. Ibland slinker en omelett ner istället.
Kl tio åkte jag och gästerna mot flygplatsen i Amman och fyra timmar senare var vi där. Allt gick enligt planerna. Det var liksom sen det blev fel! Där stod jag och väntade... och väntade... och väntade med Alabatrosskylten beredd så fort jag såg några skandinaver komma ut från passkontrollen. Så kommer då min kollega på Jordan Experience och säger:
- Det är ingen grupp med planet!
- Eh, va, undrar jag med gapande mun. Ingen grupp? Det måste det vara!
- Nej, de var inte med planet någon av dem.
- Men var är de då? Jag har inte fått veta att gruppen är avbokad!
- Jag vet inte, men de kom inte till incheckningen i Wien...
Jag ringde till jouren på Albatros men de visste inget heller. Ingen hade ringt och det skulle de har gjort om det varit något problem, ju. Och någon kollektiv avbokning av rundresa var det inte tal om.
- Eh, va, undrar jag med gapande mun. Ingen grupp? Det måste det vara!
- Nej, de var inte med planet någon av dem.
- Men var är de då? Jag har inte fått veta att gruppen är avbokad!
- Jag vet inte, men de kom inte till incheckningen i Wien...
Jag ringde till jouren på Albatros men de visste inget heller. Ingen hade ringt och det skulle de har gjort om det varit något problem, ju. Och någon kollektiv avbokning av rundresa var det inte tal om.
Men var VAR mina gäster då?
Det blev ett fastligt ringande fram och tillbaka men ingen visste någonting. Till slut sa man på Jordan Experience att jag skulle åka till hotellet och att de skulle höra av sig så fort de fick reda på något - och så fick det bli!
Det var en MYCKET märklig känsla att sitta ensam på bussen till Century Park, ska jag säga!
I en tom matsal stod ingen buffé klar eftersom det inte kom några gäster. Det fick bli ett välkomstmöte bland tomma stolar och bord och en A la carte-måltid.
När jag stod med tandborsten i handen ringer telefonen.
- Vi har hittat dina gäster. De står på flygplatsen i visumkontrollen och vi åker och hämtar dem nu!
Tror du jag blev glad eller? Det var bara att klä på sig uniformen och göra sig beredd på att fixa fram buffén, förbereda med nycklar och incheckning och ett par timmar senare ta emot trötta gäster vid infarten.
Det blev ett fastligt ringande fram och tillbaka men ingen visste någonting. Till slut sa man på Jordan Experience att jag skulle åka till hotellet och att de skulle höra av sig så fort de fick reda på något - och så fick det bli!
Det var en MYCKET märklig känsla att sitta ensam på bussen till Century Park, ska jag säga!
I en tom matsal stod ingen buffé klar eftersom det inte kom några gäster. Det fick bli ett välkomstmöte bland tomma stolar och bord och en A la carte-måltid.
När jag stod med tandborsten i handen ringer telefonen.
- Vi har hittat dina gäster. De står på flygplatsen i visumkontrollen och vi åker och hämtar dem nu!
Tror du jag blev glad eller? Det var bara att klä på sig uniformen och göra sig beredd på att fixa fram buffén, förbereda med nycklar och incheckning och ett par timmar senare ta emot trötta gäster vid infarten.
Det visade sig att det hade varit snökaos på Kastrup på förmiddagen. Gästerna hade fått sitta i ett flygplan i drygt 3 timmar eftersom det inte var plogat på banan och avisningen fick göras två gånger. Därför hade de missat planet i Wien, fått boka om till RJA (och som tur kom alla med det planet). De kom ner utan gruppincheckning och fick därför vänta i visumkontrollen trots att visumet redan var bokat och betalt. Då ringde flygplatspersonalen till Jordan Experience och på så sätt fick man reda på att gruppen så kommit. Vilket äventyr, va?!
Men info jag brukar dra i bussen fick de under middagen och därmed var denna dag till ända och ordningen återställd. Nu stod nya äventyr på schemat och de skulle jag så klart ha full koll på!
Men info jag brukar dra i bussen fick de under middagen och därmed var denna dag till ända och ordningen återställd. Nu stod nya äventyr på schemat och de skulle jag så klart ha full koll på!
1 december - Och jag som inte har någon adventskalender!
Inte för att det är särskilt ovanligt sedan 2007 men ändå. Det hade ju varit lite trevligt att ha en, tänkt jag idag. Och så saknar jag adventskalendrarna till barnen med små presenter varje dag och en korg som hoppade runt på en egenhändigt tillverkad jutevävskalender.
Promenad i Aqaba såsom brukligt är på lördagarna, och besöket på bageriet är lika roligt varje gång. På den här bilden kommer de utstansade bröden, penslas med mjöl och kavlas ut först under fläkten och sen en gång till innan de försvinner in på snabbjäsningsbandet.
Men med eller utan kalender så var detta första dagen i december! Och jag kunde fira med att köpa ett par efterlängtade örhängen. Titta så fina de är i vitt och gult guld som matchar min ring och halsband. Tack för dem!
Det ÄR guld det som glimmar! Äntligen är de mina och jag bär dem med stolhet, kära du!
1 december - Och jag som inte har någon adventskalender!
Inte för att det är särskilt ovanligt sedan 2007 men ändå. Det hade ju varit lite trevligt att ha en, tänkt jag idag. Och så saknar jag adventskalendrarna till barnen med små presenter varje dag och en korg som hoppade runt på en egenhändigt tillverkad jutevävskalender.
Promenad i Aqaba såsom brukligt är på lördagarna, och besöket på bageriet är lika roligt varje gång. På den här bilden kommer de utstansade bröden, penslas med mjöl och kavlas ut först under fläkten och sen en gång till innan de försvinner in på snabbjäsningsbandet.
Men med eller utan kalender så var detta första dagen i december! Och jag kunde fira med att köpa ett par efterlängtade örhängen. Titta så fina de är i vitt och gult guld som matchar min ring och halsband. Tack för dem!
Det ÄR guld det som glimmar! Äntligen är de mina och jag bär dem med stolhet, kära du!
30 november - Souk by the Sea
Det är en liten hantverksmarknad i Aqaba som går under det namnet. En väldigt liten marknad är det, men denna afton bestämde jag mig för att åka in och hälsa på Rula. Denna underbara kvinna gör våra varma mackor på torsdagarna i Tala Bay. Jag fick reda på att hon gör också smyckessjalar som hon säljer på den här marknaden och vi var några som blev lite nyfikna.
Och hem kom jag med en svart sjal, minsann. Riktigt äventyrligt val av färg hehe
Tadaa! Jag förstår att du undrar hur den ser ut så här är den :)
29 november 2012 - Tårta i öknen
På den här resan hade vi två födelsedagsbarn. Firas (veckans lokalguide) ordnade med tårta och ett extra stopp i Wadi Rum. Klart speciellt att äta frukttårta i ett beduintält, måste jag säga haha
Vi lämnade Petra bakom oss vid 8 och stannade vid panoramastoppet för en tillbakablick.
Med tårta, extra stopp och norsk födelsedagssång avslutade vi vårt besök i Wadi Rum idag. Rätt speciellt!
28 november - Var jag nabaté i mitt tidigare liv?
Petra är en av mina favoritplatser. Och att kunna starta promenaden i arla morgonstund är helt fantastiskt. Inga andra besökare än vår grupp. Nåja, kanske några enstaka är där, som åker på egen hand och som också insett att man ska vara först.Idag har jag försökt ta ytterligare några annorlunda bilder som jag tror inte du har sett.
06.20 Dags för avfärd från hotellet
Du ser vildtulpaner som är på väg upp och mosaikerna är från kyrkan mitt emot Petras stora tempel (byggt av romarna som du också ser en vy utöver). Den sorgliga bilden över läskburken är bevis på att alla människor inte bryr sig om att de promenerar runt i ett område som är över 2000 år gammalt. Jag blir i och för sig än mer mörkrädd när jag ser människor skrapa loss sandsten med naglarna. En bit historia försvinner varje gång...
27 november - Coolast havet på jorden?
På förfrågan åkte vi till Döda havet på den här rundresan. Så efter Madaba och berget Nebo åkte längs med Döda havskusten söder ut och ned mot jordens inre. Den senaste siffran är oroväckande 422 meter under havsnivå mot tidigare 418, och istället för att sjunka 50 cm per år menar man att havet sjunker cirka en meter. Kommer Döda havet att försvinna? Ja, kanske det...
Avlagringarna med sand, lera och salt skapar superfina mönster vid strandkanten. Och det är bäst att hålla sig till badreglerna! Att få det här vattnet i munnen smakar riktigt illa och att få det i ögonen är en smärtsam upplevelse.
I Kerak är det sport att parkera så illa som möjligt och stan är chaufförers (och lokalguiders) mardröm. De bara hatar att åka in här. Jag och mina gäster ser det mest som en ganska så rolig grej och kan inte låta bli att beundra chaufförerna som klarar ut att köra där. Och ibland så skrivs en och annan böter upptäckte vi. Det kanske man borde göra lite oftare där? De skriver nämligen bara ut OM det blir problem...
Utsikt över Beit (eller Bait) Zaman, vårt hotell i Petra som är byggd på en gammal by vid namn Taybeh. Den byn var på väg att bli en spökstad när dess borgmästare bestämde sig för att låta göra om området till ett hotell. Det blev Jordan Tourism Investment Group som tog tag i projektet och resultatet blev ett hotell som inte liknar något annat!
26 november - Samla tårar
Ännu en måndag i Amman, Ajloun och Jerash och i den ordningen. Du förstår, jag anpassar besöken efter väderprognos och trafikinfo. Vi har på det sättet undvikit regn och trafikstockning hela denna säsong!
T vä: I en monter i Arkeologiska museet uppe på Jabal al-Qal (Citadellet) kan du beskåda tårglas. Under romartiden var det speciellt vanligt att kvinnorna samlade sina tårar när mannen gick bort. De förslöt flaskan och när tårarna dunstat var sorgetiden slut.
T hö: En olivpress till husbehov i basalt (från bronsåldern 3600-1200 f Kr)
T vä: I museet i Ajloun kan du få se kanonkulor i sten.
T hö: En liten men mycket tung stendörr står utanför museet.
Att få gå ensamma längs med Cardio Maximus (huvudgatan i romerska städer) med bara ett par turistpoliser är ganska så coolt. Alltid speciellt att vara bland de första på sajterna! Att starta tidigt på dagen är lite utav en hederssak. Jag vill att gästerna ska få uppleva sajter - inte bara åka och se dem...
22 november - Wadi Rum - Aqaba
Sista dagen på själva rundturen gick till Wadi Rum och därefter direkt ner till Aqaba. Lika trevligt som vanligt!
I berget al-Khazali finns minivarianter av Petra. Lite kul!
Ceiba speciosa - Floss silk tree - hittar du i Marinan i Tala Bay.
21 november - Matchat och klart!
I arla morgonstund begav vi oss till Visitor center nedanför hotellet. Nu var det promenad i Petra, den rosa staden, som gällde till fram på eftermiddagen. Här får du lite nya bilder!
Resterna av valvet som romarna byggde i början av den smala gången in (al-Siq), och en relief.
T vä. Nisch med fördjupning som man menar var till för rökelse. T hö. En "vägskylt" ner till Skattkammaren.
Det är inte bara trappor i området. Det finns också hål för fötter och händer så man kunde klättra upp.
Munks Skriet finns naturligt i berget och nedanför bor de oranga katterna.
T vä. Trappor som slutar i ingenstans är ofta till för att vatten som forsar fram, ska sakta farten innan det rinner ner i vattenrännan. T hö. Visste du att nabatéerna (alternativt beduinerna) använde silicasand (kvarts) för att tillverka cement? Världens äldsta cementen är funnen i norra Jordanien och södra Syrien från 6.500f Kr!
Al Khazneh (Skattkammaren)
Taxistation
Färgerna i Petra är helt fantastiska. Själv brukar jag matcha området genom att ha min vinröda blus...
Al Beida - Lilla Petra - kan ha varit en förort till Petra som fungerade som karavanhotell. Här är klipporna mer beiga och temperaturen är lite lägre på grund av en bris som alltid blåser igenom där. Och där har jag lite huvudbry faktiskt. Det finns spår av byggnader i området, inte bara rum inhuggna i berget. En lokalguide menade att det var nabatéerna som byggt där men att byggnaderna rasat under alla jordbävningar som varit i området. När jag frågar andra om detta så ser det mycket frågade på mig och när jag har forskat så har jag inte hittat något som berättar om några byggnader...
Det finns många triclinium (bankett/matsalar) här i området och bland annat därför har man dragit slutsatsen att det fungerade ungefär som ett hotell. T hö. Antingen är blocket en del av en byggnad eller kanske en del av något uthugget där klippan tappat den här delen...
Det finns många triclinium (bankett/matsalar) här i området och bland annat därför har man dragit slutsatsen att det fungerade ungefär som ett hotell. T hö. Antingen är blocket en del av en byggnad eller kanske en del av något uthugget där klippan tappat den här delen...
20 november - Turkey in Jordan!
Dagens äventyr bestod av besök i Madaba, på berget Nebo, Döda havet och Kerak.
Ja, du läste rätt. Vi åkte till Döda havet för andra gången den här säsongen. Entusiastiska resenärer ville inte vara utan det besöket när de ändå var i Jordanien!
En kalkon springer omkring med en massa höns på Mt Nebo. Fångade den på bild idag, därav blogginläggets rubrik :)
Efter lerinpackning kommer gupp på havet som är 9-10 gånger så salt som Medelhavet. (För information: Det här besöket finns inte med på vår ordinarie tur men om alla gäster vill dit så brukar jag ordna det.)
Besöket i Kerak innebär också lunch. Gästerna kan testa Jordaniens nationalrätt Mansef på restuarangen som ligger precis utanför, nämligen! Idag åt vi före rundvandringen i korsriddarborgen.
T hö. Återvinning är inget nytt. Här berättas det om en sten från relief över nabateensk soldat. Själv är jag lite osäker på den versionen. Historien kommer ifrån romarna som berättar om "övertagandet" av det nabatenska riket och hur de mötte ett ostrukturerat och odisciplinerat kavalleri. Vad jag känner till så var varken nabateenska riket ett militärt eller politiskt rike, utan ett handelsimperium som också sysslade med lite hästuppfödning så att de skulle haft ett militärt kavalleri känns faktiskt lite långsökt... Men okej, lite vakter hade de.
Kerak - största korsriddarborgen i Jordanien som sedan intogs av Saladin.
Det är alltid roligt med lokalguider för de har lite olika idéer om saker och ting. Inom loppet av fem minuter hörde jag följande versioner från två olika håll om bilden till vänster.
1. Det hade fungerat som diskho.
2. I karet trampade man vin (och ja, jag tillhör den som nog tror på vin mer en än diskho men vad vet väl du och jag? Vi var ju inte med!)
19 november - Jordansk sarkofag
Vi åkte till Ajloun på morgonen idag, precis som förra veckan. Och vi missade regnet även denna dag. Inte en droppe så långt ögat kunde se!
Det var lite disigt men kunde allt se en hel del nere i dalgången.
En av de undergjordiska gravarna mitt emot Hippodromen samt utsikt över återuppbyggd Tetrapylon.
Utsikt ner över den lilla teatern samt vy över Artemistemplet.
Citadellet i Amman avslutade dagen innan vi vände hjulen mot Century Park och gemensam middag!
Sarkofagen står utanför museet jämte andra föremål i samma material - basalt.
17 november - Ska man köpa den här kanske?
Besök i Down town med lite shopping tillsammans med de som ville. Vi var några stycken som höll ihop hela tiden och här är ett mycket litet axplock av det vi såg.
Det blev inget inköp av Jilba (traditionella jordanska dressen för kvinnor) den här dagen. Men man måste ju prova!
En kamel kom ridande på trottoaren när vi väntade på bussen tillbaka till hotellet.
15 november - Motorhaveri x 2
I Wadi Rum kan man uppleva natur och vardagsäventyr som till exempel att jeeparnas motorer inte fungerar. Det är inga nya fordon direkt, serrö. Desto roligare är det för oss blir det när bilarna plötsligt stannar och de unga grabbarna får meka. För det mesta får de igång bilarna igen :) I andra fall får man skicka efter en "ny" bil åt oss.
I Wadi Rum blir himlen intensivt blå mot den terrakottafärgade sanden.
Är det thamudiska eller nabaténska petrogylfer? Ja, kanske båda förslagen är rätt för man har kommit fram till att Nabatéerna inte bara var ett folkslag utan bestod av fler. Men man tror sig veta att Thamuderna var först på scenen och straxt därpå kom Nabatéerna - och hamuderna försvann...
Och så lite motorhaveri på det då!
Vi kom till Aqaba på eftermiddagen och som vanligt blev det promenad till Kenzis och en liten rundvandring genom Marinan och till stranden innan vi skiljdes åt. Klockan 19 möttes vi på terassen för gemensam middag och kort där efter så var den här dagen slut!
14 november - Al-Batrā
Jepp, det är det arabiska namnet på Petra som i sin tur kommer från grekiskans πέτρα som betyder sten (brukar översättas med Klippa).
Det var några gäster som ville upp till klostret så jag gick med dem igen och knäppte att par bilder.
Fasadgatan består av både ofärdiga gravar och små färdiga till invånare som kanske inte var de mest betydelsefulla. Kungagravarna ligger på ett annat ställe lite längre fram.
T vä. Vy över Obodas I:s grav som kallas Klostret. T hö. Utsikt från trapporna i rikting mot Kungagravarna
