Att vara Maria Graube

Efter skoldagen samlades Basgruppen och gick på Hard Rock Café.

Och en kryddig okänd matprodukt fann mig OCH en BBQ-hamburgare. Supergott!
..

Jag passade på att säga Hej till ännu en basgrupp som också var där

Tiden får fort när man har roligt och vi gick mot gaten. Där hittade vi ytterligare personer som skulle till skolan. Bl a ser ni Oskar på kortet - men att han var han visste jag inte när jag tog kortet...



Vi landade, efter drygt fem timmar i luften, i Hurghada där Apollo-agenten visade oss till VISUM-kön och reseledarna välkomnade oss. Jag, Dennis, Marie(-Helen) och Matilda blev anvisade buss nummer 20 och vi tog våra väskor dit. De andra hade blivit anvisade till buss 6?! Märkligt tyckte vi men klev ändå på bussen. Reseledaren berättade om Träffpunkt och annat matnyttigt för sedvanliga turister och där satt vi och såg förvånat på varann. Jag gick fram och försäkrade mig om att det faktiskt VAR rätt buss till rätt hotell och det var det fick jag veta. När vi anlände till hotellet blev vi SÄKRA på att det var fel buss. De andra hade fått annan information som rörde skolan. Bland annat fick vi ALL-inclusive istället för halvpension och DET var ju schysst, verkligen.

Vi samlades vid receptionen alla 110 elever (Vi skulle ha varit 111 men en kom inte) där en av våra norsktalande lärare, Gro, gick runt med rumstilldelningen. Du ser henne med Apollopärmen i handen till höger i bilden. Jag fick privilegiet att dela rum med Airie från TEC-utbildning i Norrtälje och Vigdis från Oslo, Norge (som kom senare under kvällen) i rum A 248.


Norrmännen skulle anlända först framåt kvällen så Airies och mitt första uppdrag blev att hämta nyckeln i receptionen och att få våra armband som talade om att vi hade All-inclusive. Vi fick barn-band fick vi veta senare *hö.hö*



Vi fick nyckeln till rummet och gick upp till Pavilljong A.
Rummet var trevligt inrett i varma färger. På skrivbordet stod en Tv och vi hade en sitt-del med två fotöljer och ett litet bord. Badrummet var ganska stort och innefattade ett badkar.



Här nedan har ni våra sängar. Först Airies, sedan Vigdis och sista min, en nerlegat tältsäng som jag la min medhavda tjocka badhandduk under mittpartiet för att det skulle bli drägligt. Funkade helt okej. Anledningen till att jag valde den sängen självmant var för... att det var NÄRA BALKONGEN! Och jag har ju ingen balkong hemma och saknar detta hysteriskt. Därför kändes den platsen som självklar... något jag hann ångra flera gånger under vistelsen.



Det visade sig nämligen att mina rumskamrater ville sova med öppen balkongdörr - och jag är en frusen liten människa. Jag låg med två dubbelvikta filtar på mig och fick sedan en kraftig försämring av min hosta/förkylning i slutet av januari.
Min teori är att jag blev sämre p g a redan nedsatt immunförsvar när jag kom ner och en förkylningsepidemi startade i gruppen plus att jag låg i drag från balkongen (visserligen på självvald sängplats) men Vigdis ville ha det till att jag blev sämre för att jag hade rökt fyra dagar *suck*. Oavsett vilket så sitter jag här hemma nu med kraftig Bronkit med stark antibiotika och får inte komma och jobba för min brukare.


Ja, det var ju en liten parentes det där. Åter till ankomstdagen!


Utsikt från balkongen i vårt rum.

Vi hade fått i uppdrag att lära känna omgivningarna så vi tog med oss block och penna och gick runt hotellområdet. Senare blev sedan förhörda på priser och öppettider, vilka restauranger som fanns etc.

















..
...
En kattfamilj med 4 ungar (kan ha varit någon mer) såg vi ofta leka i hotellområdet. De var ursöta. En påminde om Max till utseendet och han var väldigt kelig så jag fick bemöda mig att INTE klappa honom. Den unge herren var VÄLDIGT smutslig och man vet ju aldrig...




Innan dagen gick till ända hade vi ätit en välkomstmiddag på Restaurang Alida och hittat vår norska rumskamrat Vigdis. Vigdis filmade mig och Airie första kvällen och vi fick berätta om våra förväntningar på kursen. Hon gjorde samma sak efter att kursen var slutförd,,,

..Vigdis filmar mig med sin nya digitalkamera

Dagen slutade runt 23 och vi var alla trötta efter den långa resan och efter att ha fått första uppdraget och gått första lektionen samma dag. Men jag tror vi somnade glada över att vi fått varandra som rumskamrater.
Jag var yngst med mina 45 bast, Vigdis var mellanbarnet och Airie äldst.

Tre mycket dominerande, olika personligheter som, som tur var, alla tre kunde kommunicera och acceptera olikheter. Det var raka puckar som ibland sved men vi hanterade dem vuxet utan att bli tjuriga på varann.
Det blev MYCKET spännande tre veckor, vill jag lova!

......