Att vara Maria Graube

MÅNDAG 8 juli

Promenerade till Mjärdevi denna måndag. Visst, solen sken inte, men det var uppehåll och det räcker ju. Idag tog jag vägen via Universitetet.

 

 

 

TL-sysslor hela dagen och så fick jag schemat för hur jag och mina kollegor ska jobba i Releasy-tältet på Stadsfesten v 34. Jag har fått äran att fixa sockervadd och poppa popcorn. Alltså, det ska bli så himla kuuuul!



Återkommer med mina tider och var vi på Releasy håller hus någonstans. För självklart kommer du och hälsar på, lr hur?

TISDAG 9 juli

Först jobbade jag. Och efter jobbet jobbade jag lite till kan man säga. Det var ATG-möte på Scandic City, nere vid Stångån nämligen. Vi satt och snackade i 1,5 timme innan det blev dags att bryta upp och gå hem.

 

Förra veckan bestämde jag mig för att skaffa Xbox och Kinect. Hade ju ingen lust att köpa nytt så jag ropade in ett på Tradera. Jag vet ju inte hur mycket jag kommer spela. Nåja, spela och spela. Syftet är egentligen att skaffa ett roligt sätt att vara aktiv hemma. Jag ser inte direkt på TV utan den står på mer för sällskaps skull. Men TV:n finns ju där så någon bättre nytta kan den ju får göra.

 

Får se vad det blir för någon sport/aktivitet. Att valet blev en Star Wars edition är dock en gåta, även för mig själv. Jag är TOTALT ointresserad av Star Wars nämligen. Och det fanns andra alternativ. Behöver jag berätta att det här köpbeslutet liksom kom litiiie spontant?

På söndagen kom Per och hjälpte mig att sätta upp min takfläkt. Knöligt som bara den men upp kom den. Vi tände lampan och satte igång fläkten. Den gick tyst och vi kommenterade hur bra det var.
Sedan släckte vi lampan! Men hjälp, alltså. Högljuddare fläkt har jag då aldrig hört! Jag bestämde mig ändå för att ha den kvar där uppe. Kanske jag skulle vänja mig?

 

Notera gärna att tavlan är uppe ovanför TV:n och vita hyllan ovanför dörren in till klädkammaren.

Men näe, natten passerade och jag kan säga att det blev inte mycket sömn natten till måndag. Så när jag kom hem från jobbet stod jag på stege och skruvade ner den. Att den lät så förskräckligt KAN bero på att det är dimmerkoppling i stora rummets tak. Samtidigt verkar det konstigt att det skulle ha betydelse egentligen. Så varför tystnade fläkten när lampan tändes???



Aja, nu är den nere iallafall, och lägenheten är återigen bastu.

Första fredagen varje månad har vi hela-företaget-AW. Denna gång i Trädgårdsföreningen från kl 18. Jag har inte gått de senaste två gångerna men bestämde mig för att det kunde ju vara trevligt, nu när vädret var så fint. Sagt och gjort, efter jobbet klev jag iväg på Pokénad till Linköpings "Pokémoncentrum" för att leta efter Releasy-figurer. Och jag letade... och letade... och letade... men hittade bara fick-monster och en massa annat folk. Så näe, det blev inget natt-sudd för min del. Jag satte nyckeln i mitt lås straxt före kl 20.


Lördag med kalas för Albin

 

Smileysballonger blev det idag. På söndagen skulle Albin ha Monsterkalas med något mer skrämmande ballonger och grejer för kompisarna.

På eftermiddagen var jag på kalas tillsammans med övrig familj för att fira näst äldsta barnbarnet, Albin.

Jag hade åkte med mamma till kalaset, men hade bestämt mig för att gå hem för att se hur lång tid det tar genom skogen. Det tog mig ganska precis 30 minuter eftersom det blev lite stopp på vägen, både för att fota, ta Pokestop och monster.

 

När jag kom hem från jobbet på onsdagen tog jag tag i min fläderchampagne. Silade av lite grovt och hällde upp bubblet på flaska. Nu måste jag bara komma ihåg att jag ska skruva av korkarna då och då, så de inte exploderar ;)

 

Ibland förstår jag inte reklambudskap. Ett exempel är planschen nedanför. Vaddå "Umgås mer i hela Sveriges nät" och sedan några figurer utklädda till Vikingar???
Och det är inte bara valet av denna bild i samma kampanj som är märklig. Alltså ursäkta mig, det påminner mer om Cosplay i min verklighet.

 

Men vi lämnar detta. Varför lägga energi på obegripliga saker när man faktiskt inte behöver hahaha

 

Fotot är taget med vidvinkel så det ser mer snett ut än det är i verkligheten, för sneda väggar/golv är det minsann.

Jag hoppade glatt upp ur sängen och åt maria-frukost. Klockan var halv sex och en perfekt tidpunkt att skutta upp på. Lördag-söndag hade jag tid över till lite annat. Tvättid, pokénad till Tornby, pokénad till Valla och bokning av resa.

 

Det var en varm och solig dag. Ja, vi har faktiskt haft många sådana dagar upplever jag. Det är en fin sommar vi har haft hittills.

På väg till Tornby såg jag att det fortfarande finns fina fläderblomsklasar. Men näe, det får räcka med en misslyckade sats som möglade och en som kom igång att jäsa.
 

Sista semesterdagen blev det som vanligt en Pokénad. Jag har mailat ut till mitt gamla och nya team, att man kunde ta med sig respektive och komma och spela minigolf i Valla med mig på söndagen kl 14. Jag kände dock redan på morgonen att ingen skulle komma, medan barnen ansåg att det var självklart att många skulle haka på mitt påhitt. Och eftersom jag hade sammankallat till detta spel, fick jag ju vackert vandra hemfrån.
 

Eftersom minigolfen låg i Valla var det ju självklart att ta Pokénaden via Gamla Linköping. Anledningen till ovanstående val av motiv är själva telefonkiosken. Kommer ni ihåg den?

Vilken toppensemestervecka jag fick. Eller fick och fick - jag skapade den ju själv så klart. Så egentligen... Tack till mig själv!

Ja, en resa på semestern måste det ju bli. En kulturresa där jag inte jobbar! Men vart reser man ett dygn som är värt restiden? Jag bestämde mig för Vadstena! Det blev bokat mellan fredag och lördag.

 

Östergötland visade sin soligaste sida - och varm till min stora glädje. Först bussen till resecentrum och därifrån pendeltåg till Skänninge. Där bytte jag till bussen som tog mig vidare mellan Östgötaslättens åkrar mot Vadstena.

Jag gick av vid ändhållplatsen och där startade jag Google Maps, inställd på mina fem mål för dagen: Slottet, Rådhustorget, Röda tornet, Klostermuseet och Dahlströmska gården.



Men tillåt mig att berätta lite om Vadstenas spännande historia.

Vi far initialt snabbt genom Skandinaviens yngre järnålder. Den delas upp i folkvandringstid, (400–550 e Kr), Vendeltid, (550–750 e Kr) och Vikingatid, 750–1100 e Kr. Det var den period när järnet blir allt vanligare hos oss, runskriften skapas, skandinaver deltar som soldater i den romerska armén, de första stadsliknande bebyggelserna uppförs och hednisk tro byttes ut mot Kistendom.


Det var en fin promenad in till centrum.

 

Vikingarna känner väl alla till, men visste du att det norr om Vadstena i Aska härad ligger en cirka 14x50 meter stor Vikingahall? Forskare tror att det kan ha varit bostad för en kungafamilj plus använts för riter, möten och gästabud. Det här visste jag faktiskt inte innan jag började forska om Vadstena, trots att jag haft föreläsningar om Vikingar. Roligt att lära sig något nytt!

Vadstenas mesta kändis är nog ändå Heliga Birgitta och som historiskt sett har gjort staden till ett kulturellt och religiöst centrum. Mer om henne lite längre ner ;)

 

När jag kom till Stationshuset var jag nästan framme vid mitt första mål, Slottet!.

Men låt mig berätta kort om järnvägen först. Den första som öppnade bar namnet Wadstena-Fogelsta jernväg (WFJ) som öppnades för trafik i oktober 1874. WFJ var en av de två första smalspåriga järnvägarna i Östergötland. Visste du det?
År 1888 tillkom linjen Vadstena-Ödeshög. Man slog då ihop de två järnvägarna och bildade bolaget Fogelsta-Vadstena-Ödeshög Jernväg (FVÖJ) och stationshuset som du ser på bilden, byggdes i samband med just den sammanslagningen - och både det och området runt omkring är i stort sett oförändrat.


Det gamla stationshuset från 1888.

 

Mitt första riktiga stopp var Vadstena slott. Det är Sveriges enda Vasaborg som byggdes under Gustav Vasas regeringstid, och det bäst bevarade renässansslottet! Som så många andra borgar har det byggts om och till i omgångar, och vi ska få kliva in på ett besök.



Året var 1521 när Gustav Vasa valdes till svensk riksföreståndare i Vadstena. Men då fanns det inget slott här. Det kom att dröja till 1545 innan bygget börjat, efter ett riksdagsbeslut året före. I samråd med Jochim Bulgrin, fästningsbyggaren från Pommern (område i norra Polen/Tyskland) skissades planerna fram hur det skulle se ut. Bulgrin blev sedan byggledare och sedemera fogde (ämbetsman och en titel i statsförvaltningen) på fästningen.



Vadstena slott hette från början Vättersborg och skulle tjänstgöra som försvarsborg mot fiender söderifrån med sina kanontorn, vallar och vallgrav. Under den här tiden var man mest rädd för Dansken, faktiskt.

Inte så konstigt. Gustavs pappa, Erik Johansson (en rå, brutal man som ofta hamnade i Stockholms ­rådstugurätt men aldrig blev dömd eftersom han var storgodsägare i Uppland och dessutom Häradshövding) hade på grund av egen dårskap blivit halshuggen av danske kungen Kristian II (även kallad KristianTyrann). Dessutom gjorde danskarna brutala räder i Sverige. Bland annat brändes Jönköping och Vadstena ner samtidigt som Norrköping och andra städer plundrades.

Ja, man skrämde säkert varann med "akta dig så inte dansken kommer", att jämföra med det som sades när jag växte upp "akta dig så inte ryssen kommer".

 

Gustav (eller Gösta som han också kallades) var en spännande personlighet. Det berättas att han var modemedveten, hade ansiktsminne och lokalsinne, men också att han var en diktaror och girig person. När han, efter 37 år på tronen, dör år 1560, 64 år gammal var han Sveriges rikaste man, ägare till över 5 000 hemman (gods och gårdar som han tagit över) Han var dessutom den störste köp­mannen, redaren, skeppsbyggaren och brukspatronen.

Över portalen som går in mot borggården, syns greve Magnus vapentavla.

Men vad dog Gustav Vasa av då? Vet vi det idag?
Ja, vid modern skelettforskning har man kommit fram till att han led av en rad krämpor såsom kroniska inflammationer; i käken som gjorde att han tappade tänderna, i ena mellanörat, i vänster lårben och benmärgsinflammation. Det kan inte ha varit lätt att vara Gustav Vasa, ni!

 

Men innan han trillar av pinn har han hunnit med en massa saker. Bland annat att vara gift tre gånger: med Katarina av Sachsen-Lauenburg, Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud) och Katarina Stenbock. På den guidade turen på Vadstena slott, möter man idag den mest kända dottern, Cecilia Vasa, dotter till hustru nummer två.

Kuriosa: Visste du att Gustav Vasas söner hade så många utom­äktenskapliga barn som giftes in i den svenska ­högadeln att minst 20 000 svenskar faktiskt är släkt med Gustav Vasa?
 .

Guiden var iklädd tidsenlig klädsel, föreställande Cecilia Vasa.

Cecilia berättar att, till skillnad från andra kvinnor under den här tiden, fick hon lära sig läsa och skriva, matematik, tyska, latin och franska. Som toppen på detta spelade hon några instrument, kunde dansa och rida. Allt för att hon skulle vara ett gott parti att gifta bort. Hon var dessutom otroligt vacker enligt dåtidens skönhetsideal.

Men hon var nog mest känd för att vara den skandalomsusade partyprinsessan som gifte sig med den panka markgreven Kristoffer av Baden-Rodemacher. Deras kringflackande äventyrliga liv slogs i spillror när han dör, 38 år gammal. Det gjorde att skuldsatta Cecilia valde att börja kapa fartyg för att klara sig och sina fem (levande) sönder. Och kan du tänka dig! Den här tanten blev 86 bast!!! Enastående ålder på den här tiden.
På slottet förberedde man sig på bröllops fest.

 

Göstas tredje son, sinnessjuke Hertig Magnus av Östergötland, fick slottet i förläning (nyttjanderätt men inte äganderätt). Det är hans vapen som syns ovanför portarna. Han är dock inte av något jättestort intresse. Av Gustavs fyra överlevande sönder var han den enda som aldrig fick bli kung. Det blev däremot tre andra söner. Men det får bli en väldigt schematisk sammanfattning av historierna om dessa herrar. De är nämligen vansinnigt komplexa och tar alldeles för lång tid att berätta.

Men vi startar med Erik (XIV), äldste sonen och kung 1560-1568. Hans levnadsår präglas av upprepade depressioner och paranoia som förvärras med åren. Han fängslar till exempel en av sina egna bröder. Han fixar också att vi kommer i krig med Danmark igen, "Nordiska 7-årskriget". Kriget var kanske ett av de värsta i Skandinaviens historia med rena massaker. När hans förvirrade hjärna sedan låter mörda tre i adelsfamiljen Sture (Sturemorden) störtades han från tronen av sina egna bröder som lät spärra in honom. Erik dog på Örbyhus slott i Uppland. Enligt ryktet av arsenikspetsad ärtsoppa. År 1958 öppnade man hans grav och undersökte hans kvarlevor. Och man hittade faktiskt stora mängder arsenik vilket tyder på att ryktet var sant.

Johan (III), kung 1568-1592, var den som fängslats av Erik. Han kunde, tillsammans med lillebror Karl (IX), efter Johans frigivande tillfångata och avsätta Erik - för att därefter själv ta över tronen - och fick även ta över Nordiska 7-årskriget. Johan sägs ha varit en dyster ensamvarg med en önskan om att katolska och protestantiska kyrkan skulle närma sig varandra. Inte särskilt poppis, det där. Karl och Johan var inte särdeles kontanta i slutet dels på grund av religionsfrågan men också på grund av att Karl hade börjat ta sig en massa friheter som enbart var till för en kung.

När Johan dör, tar hans son Sigismund över som kung. Han var även kung i Polen och hade väl kanske lite svårt att hävda sin rätt på svensk mark. Dessutom gick han i sin pappas fotspår vad gäller Katolicismen. Det gillade inte Karl nåt vidare. Han startade därför i mångt och mycket ett religionskrig, även om det i slutänden gällde spelet om makt. Slaget vid Stångebro 1598 var spiken i kistan för Sigismund och två år senare utspelades Linköpings blodbad där fem rådsherrar, anhängare till Sigismund, blev avrättade. Båda platserna finns ju ett (långt) stenkast ifrån mig där jag sitter vid tangentbordet. Karl IX vinner alltså och tar över makten som kung. Hans korta regenttid (knappt sex år) kantas av en del märkliga lagar, krig mot Ryssland, Polen och Danmark så när han dör på Nyköpingshus år 1622 befinner sig Sverige i ett oerhört sårbart läge. Det man inte vet då är att det samtidigt blir startskottet för Sveriges Stormaktstid som varar i drygt 100 år!
Så innan vi lämnar Gustav Vasas siste kungason, skall nämnas att när Karl dör har han lagt grunden till Sveriges Stormaktstid med Gustav II Adolf vid rodret. Men om det kan jag berätta en annan gång. Nu måste vi fortsätta turen på slottet!

Entrén till slottskapellet bestod från början av en kolonnburen arkad. Kolonnerna visade sig dessvärre inte klara takets vikt så man fick mura igen hålen och skapa en vägg.

Johan III tillbringade en del tid på Vadstena slott när han inte försökte bringa reda i Nordiska kriget som fortfarande pågick. Det är han som låtit bygga kapellet i mittentornet och lagt till de två våningarna vi vandrar i.


Två spetsiga, gotiska fönster plus ett runt fönster vätter åt vardera, norr och söder.



Drottning Kristina, Gustav Vasas barnbarnsbarn som ­abdikerade 1654, var den sista Vasa-­ättlingen på Sveriges tron. Efter familjen Vasa har slottet fungerat som militärförläggning, förråd, länsfängelse, spannmålsmagasin, linne-, och kammarduksfabrik. Tyvärr fick det förfalla under en period, så mycket av inredningen från 1500-, och 1600-talet förstördes, liksom yttre delar men sistnämnda har kunnat återuppbyggas.



År 1899 flyttade Sveriges första landsarkiv i slottet och det finns fortfarande kvar. Många som släktforskar sitter här och söker information. Den som äger och förvaltar slottet sedan 1993 är Statens fastighetsverk.

 

Från slottet vandrade jag vidare i livet och tog en sväng i centrum.
Vadstena fick stadsprivilegier redan år 1400 och blev snabbt Sveriges största pilgrimsort, tack vare Heliga Birgitta. Stadskärnan är bevarad från såväl medeltiden som 1700- och 1800-talen, med låga fina hus och smala gator.

Storgatan var och är den centrala handelsgatan med små butiker, bl a Mormors källare.


Bakom glassen på Glassmagasinet, skymtar Sveriges äldsta bevarade Rådhus från 1400-talet.


Rådhustorget med en massa knypplare - både kvinnliga och manliga. Det visade sig vara Knypplingens dag idag. Det vimlade av knypplare längs affärsgatan.


En av många charmiga smågator i Vadstena centrum.



Från Rådhustorget och Storgatan promenerade jag vidare mot Rödtornet. Det tillhörde från början Sankt Pers kyrka (Rödkyrkan i folkmun) som byggdes på 1300-talet. Idag finns bara Rödtornet kvar. Här ligger idag Vadstena sång- och pianoakademi numera.

Rödtornet blev senare en del av Samrealskolan.


År 1303 föddes en väldigt speciell tös i Uppland varifrån pappan kom. Hennes namn var Birgitta Birgersdotter. Mamman tillhörde makteliten Bjälboätten (aka Folkungaätten) i Östergötland, och även om hon dog väldigt tidigt, fick Birgitta vistas hos sin moster vid Sommen. När hon giftes bort med riddaren Ulf Gudmarsson var det på Ulfåsa utanför Motala som bröllopet stod.


Heliga Birgitta står som en självklar staty i klosterområdet.

Birgitta och Ulf fick åtta barn så hon var så klart hemma mycket. Men några år arbetade hon som hovdam hos Magnus Eriksson och det var hos honom Birgitta fick uppenbarelsen att hon skulle grunda ett kloster. Efter att Ulf dör under sin första och enda pilgrimsresa till Spanien, bosätter sig Birgitta i Alvastra där hon får fler uppenbarelser och Klosterregeln tar form.

Men för att få stifta ett kloster måste reglerna få påvens godkännande. Därför behöver hon bege sig till Rom. Det tog henne 21 år att få klosterreglerna godkända av Påve Urban V.
Men från Rom bar det inte direkt hem till Sverige. Hon hade hört Kristus säga att hon skulle bege sig till Jerusalem och besöka bibliska platser i området först. Och det blev en spännande resa med starka minnen och visioner. När hon kommer tillbaka till Rom är hon dock sjuk, och Kristus talar om för henne att hon inte kommer kunna återvända till Sverige. Och den 23 juli 1373 blir nedskriven som Birgittas himmels-födelsedag.

 

Men anslutningen med pendeltåget fungerade och 1an kom straxt efter att jag kom till Resecentrum. Vid halv två satte jag nyckeln i låset till min egen lägenhet. Och det var slutet på min Kulturresa. Och för att ha varat i bara dryga 12 timmar är jag jätteglad och tacksam över att jag gjorde resan till Vadstena. Du ser ju själv att dagen blev innehållsrik!

Det verkar som om de flesta i min omgivning anser att semester är det samma som att inte göra något alls, utan vila... Intressant, va?
För mig betyder semester att jag kan välja att göra annat än att åka till jobbet 😁 För mig är semester helt enkelt en aktiv vila. Bra för både kropp och själ. Och det kan jag lova att jag hann inte ägna tankar åt jobbet alls under mina första 240 timmar (10 dygn). Det var först sista kvällen som tankarna snurrade igång ett par timmar. Jag är supernöjd med min semester. I det här inlägget berättar jag det mesta. Det som kommer nästa gång är min Kulturresa.

 

 

Men nu, hörni, så avslutar jag. Sista semesterdagarna (fredag-söndag) kommer efter att jag har redigerat bilderna jag tog. Men ni är väl utrustade med en stor portion tålamod med mig vid det här laget, va?

 

I ett mycket hastigt ögonblick tidigare i år, fick jag för mig att jag skulle köpa cykel. Min gamla blev ju stulen för att par år sedan. Men vet du, jag tycker det är så tråååkiiiigt att cykla. Men den kom hem till stan och står nu i cykelförrådet, och där står den jättebra! Jag önskar bara  att jag vaknar en morgon och tycker att det vore roligt, för min artros skulle må jättebra av att cykla...

En morgon ringde Martina och berättade att det var stopp i diskhon i min lägenhet. Jag ryckte ut, åkte hem, försökte få bort proppen, lyckades inte, ringde Stångåstadens jour (för det var förstås en helg) som kom och efter en halvtimmes jobb fick loss stoppet och jag kunde återvända till landet.

Samma natt, berättade Martina, att man fått åka till grannporten mitt i natten. Det var översvämning i två lägenheter. Problemet var alltså större än bara lokalt i min lägenhet. *
Några dagar senare såg jag pumpbilen i ett annat grannhus, så den där proppen vandrade runt i området tydligen. Känner mig väldigt glad att jag fick problemet löst i min lägenhet innan det blev översvämning med alla problem och jobb det innebär.



Pokémon spelar jag varje dag och fångar monster, snurrar pokéstop, skickar presenter, battlar och raidar. Ett annat spel jag spelar är SongPop. Det är tävling i musik. Spelade med 100 pers runt om i världen tidigare men nu har jag minskar till 71. De som inte spelar på en vecka tar jag helt enkelt bort. Också jättekul!

Ja, nog blev min vinter och vår spännande och intressant alltid. Kom så betar vi av tiden fram till och med maj, vettja.

 

FEBRUARI
Efter operationen slogs mitt immunförsvar ut uppenbarligen. Den 20e februari vaknade jag med en boxares ansikte varvid jag hade svårt att känna igen mig i spegeln.. Tyckte mest att jag såg en Rocky Balboa. 

Eftersom det var ansiktet som drabbats blev det akuten (efter att ha konsulterat 1177)... som skickade mig till vårdcentralen... som skickade hem mig med dunderkur av Kortison och Antihistamin då man misstänkte akut allergi mot någon av mina mediciner. De skulle, med uteslutningsmetoden, bytas ut var 8e vecka. Liiite långdraget eller hur? Men vad göra? Och någon kraftig reaktion har inte inträffat sedan tredje bytet. Så det är ju bra.

 

Annars har jag, liksom Royne Mercurio (pappa till Herregud & Co)  en annan teori.

Den 5 mars bokade jag en resa till Rhodos (Äventyret Falleri, Fallera, Faleraki). Inte bara för egen del dock. Den här gången skulle jag åka med Martina, Milla och alla fyra barnbarn... Ja, så var det tänkt. Men saker ändrar sig. Martina blev gravid och skulle vara höggravid vid resetillfället och kände inte att hon orkade resa. Istället kommer Martin (Millas särbo) med. Men jag är helt säker på, att även om det inte blir som det var tänkt från början, kommer det bli jättebra.

 

Nåväl. Den 12 mars kom Vinterkräksjukan som ett brev på posten. Så det blev två sjuktillfällen inom en månad. Helt galet! Det resulterade därför i hälsosamtal på jobbet hahaha Frågor som; Hur trivs jag på jobbet och hur mådde jag egentligen? Ja,hahaha, det var ett kul möte! Varför? Jo, för att jag alltid anser mig frisk - men kan erkänna mig vara lite trött ibland. Jag är inte beredd att låta kroppen bestämma vad jag kan eller inte kan göra. Här är det hjärnan som har kommandot än så länge, serrö.

 

Året startade annars med Pokénader många, långa och varje dag. Flera mil i veckan, faktiskt. Först genom vinterlandskap...

 

 

Och det blev en och annan raid med andra Pokémonfans. (Ja, vi samlas fortfarande i klungor och använder Discord för info vart.)

 

 

Och en rad nya förändringar hamnade ständigt i min väg. Som jag skrev i ett tidigare inlägg - mitt liv på svensk mark är inte mindre spännande - bara annorlunda! Försök hänga med i svängarna för nu går det fort.

Under denna månad kom det upp en ny annons på monitorn på jobbet. Teamledartjänst ledig på Plan 2. Du som känner mig väl kanske minns att den tjänsten har varit ett mål sedan 2015. Jag var inne och vikarierade ett tag, men som timanställd frilansare så kanske jag inte var direkt lämplig för en sådan tjänst. Nu var jag tillsvidareanställd och dessutom på heltid. Och skam den som ger sig! Jag skickade in min ansökan utan förhoppningar.Jag var totalt inställd på att det inte skulle bli något, precis som de andra gångerna.

Den 14 maj kom jag iallafall in på intervju -och den 23 maj fick jag jobberbjudandet! Jag tappade hakan av förvåning eftersom jag misstänkte att jag bara skulle in och få en förklaring till varför jag inte fick jobbet. Och jag tror minsann allt att jag fällde en glädjetår. Det var liksom ännu en nådd milstolpe i mitt liv. Det kanske är svårt att förstå med tanke på mina tidigare lyckosamma karriärer - men så var det iallafall.

 

Redan sista veckan i maj smög jag mig in i Team 8128, avvecklade HR/Onboarderuppdragen och Team 8128 hade första AW:n den 30 maj, dagen innan jag skulle tillträda. Och jag kände, att det här blir bra, det.

Jag fick många frågor gällande mitt beslut att inte resa tillbaka till Malaysia i januari. Hade jag blivit allvarligt sjuk igen, undrade man.

 

Nu kanske du undrar varför jag var tvungen att ta mig in till stan?

Ja, negativa provsvar kom så småningom, och det var ju positivt. Inte dags att plocka ner skylten än, alltså!

 

 

Så den 4 februari var jag tillbaka på Kundtjänst för myndighet och resebolag i ett team med kända och glada ansikten. Underbart!

 

Men jag gick tillbaka på 80%, tog ut lite Tjänstepension och hade alldeles för mycket fritid. Vi ansvarar trots allt för 3.600 sekunder i timmen att förvalta på bästa möjliga sätt. Eller 86.400 sekunder på ett dygn. Eller 31.536.000 på ett år 🤭 Så jag sökte och fick ett ideellt arbete - i receptionen på Friskis City, fick utbildning i rutiner, HLR och fast pass söndagseftermiddagar. Jättekul!

 

Att mitt beslut att bli hemma var ett bra beslut visade sig flera gånger under vinter/våren. Men det tar vi i nästa inlägg, tycker jag, nu när jag fått upp farten 😉

Ja, det är väl bekant att det där att göra 'sen', liksom aldrig vill dyka upp. 

Så många gånger jag har tänkt, att NU ska jag bli lite bättre på att prioritera bloggen. Och så kommer livet emellan och tycker det finns viktigare saker att göra.

 

Men skam den som ger sig! Jag ger mig nu in i mikrobloggandet istället och gör inte så stor sak av det, då kanske det blir av. För då kan jag enkelt blogga från mobilen 🤪

 

Nåväl, efter moget övervägande får det bli en kort summering från 2018. Anledningen är helt enkelt alla rundresor jag hade som Graubetrotter det året kommer ta alldeles för lång tid att skriva om, och då är ju risken att det inte blir så många inlägg skrivna nu heller.

 

För så här var mitt schema för 2018.

*Malaysia, Kroatien, Montenegro, Bosnien-Herzegovina för Albatros.

*Rundresor i Jordanien och Senegal för Rolfs Flyg & Buss.

*Högsäsongsguide i Alanya,Turkiet för Airtours.

 

*Rundresa med amerikanare i Skandinavien för Gate 1.

Och så några extra turer till:

*Bali i Indonesien

*Siem Reap i Kambodja

*Düsseldorf i Tyskland

*Genk i Belgien

*Warszawa i Polen.

 

Ej att förglömma Birkakryssning med barn och barnbarn...

Och så flög jag med Naima till Köpenhamn.

Mellan mina resor var det som vanligt familj och vänner i fokus.

Ja, 2018 var ett fantastiskt år som jag med stor glädje kan se tillbaka på!  Och om livet vill kommer inlägg vartefter från allt jag gjort det året 😉 Det finns en hel del opublicerade bilder kvar. som du kanske förstår.

 

Men.... dags att ta tag i 2019, eller vad säger ni? För det kan jag säga, det har inte varit mindre spännande - bara annorlunda!

Ja, alltså det hände inte mycket mer idag än att jag tog en sväng i stan faktiskt. Jag skulle inte ta emot några nya gäster förrän den 16e nämligen.

 

Klockan 8 gick min buss till Arlanda. Åkte upp så tidigt eftersom jag skulle upp till Escape Travels kontor i Stockholm och hämta lite grejer.

 

2 augusti - Lovis från Boet

 

 

4 augusti

 

Ja, nu började det närma sig slutet för vår vistelse på Penang. Gästerna skulle åka hem den 1 februari. Tänk, vad tiden går snabbt i slutet. Alla planer man kanske hade i början, hinns inte med konstigt nog. 

 

Mitt schema var sig ganska likt. Under morgonens HS tog jag emot betalningen för morgondagens spännande eskapader - Thaipusam. Att vara där detta oerhört speciella event utspelas och inte åka dit, är väldigt synd tycker jag. Speciellt som festivalen inte finns överallt utanför södra Indien, där jag själv såg den första gången. Men jag ska inte berätta om det där nu, det blir i nästa inlägg.

 

Min lunch hade jag tänkt skulle vara på Bulgariska restaurangen, men jag ångrade mig på vägen dit. Man kan säga att hostan hindrade mig. Istället blev det lite snacks från 7/Eleven. Trist, jag vet. Men jag hade inte lust att sitta på en restaurang och hosta hysteriskt. 

 

\n\n

---

29 januari - No shopping today

---

22 januari - HS, ingen Michael och strandmingel

---

3-5 januari Förberedelser