23 december - Cameron - Kuala Lumpur

Cameron highlands täcker 712 km2 och ligger på Malaysias högsta punkt som man kan nå med bil. Här regnar det 2800 mm per år och här finns det perfekta klimatet för téodling. Och idag skulle vi till Boh och kolla in hur det går till att fixa fram svart té till oss.
 

En av de tre stora téodlingarna som tillhör Boh. Gigantisk!


T vä: Det växer överallt, även utanför regnskogen. På telefonkiosken växte det på väggen på höger kant.
T hö: En kanna som är på väg att slå ut.

Vi hade en lokal lokalguide idag, precis som i Belum. Han arbetade som barn på fabriken och berättade stolt att han kunde packa en kartong med té på femton sekunder (tror det var rätt, det).


T vä: Apparaten som man idag använder att skörda tébladen. Tidigaret var det handplockning av många, flinka kvinnor. Idag krävs två män som orkar bära på den ca 150 kg tunga maskinen...
T hö: En tavla som beskriver ordningen som téet tillreds. Punkt 3 (fermenteringen/oxideringen) är hemlig hur den går till. Det är nämligen det som ger den speciella smaken som Boh är känt för!



Från laboratoriet med kvalitetstester till färdigpackade säckar med svart té. Vi fick veta att i téer med smaker är det tillsatt kemikalier som gör smaken. Jag är glad att jag dricker kaffe helst.
 

Vi stannade på fabriken och drack té med en engelsk söt scones serverad med sylt till (och man fick sån där grädde på sprayburk som smakar kemikalier - den lämnade jag. Men jag tog de små burkarna med mig hem! Supersmarta. Jag har använt dem här hemma i Sverige redan :)


En knopp och utslagen blomma som jag inte har artbestämt än. Tänkte först att det är en Mimosa men bladen stämmer inte. Vet du? Skicka gärna in ett mail till mig!


Jordgubbsodlingar är det gott om och vi besökte en av dem. Tyvärr fick vi inte plocka för det fanns inte några direkt mogna. Det hade ju varit lite fränt annars. Däremot fanns det gott om kläder och prylar med jordgubbar. Vi hade en jordgubbssamlare i gänget och hon gick loss :)

Vi hann med en sväng på den lite större lokala marknaden när vi ändå var i närheten. Där köpte jag lite julklappar till barnbarnen.




De sista nedersta bilderna är på det kontroversiella sötningsmedlet Stevia (Sötflockelsläktet). De sålde té på den växten, som är 300 gånger sötare än socker. Steviolglykosider är godkända som livsmedelstillsats i många länder, även inom EU. Om man gillar att ha en massa socker i saker kan man använda ett par téblad istället. Stevia innehåller inga kalorier, kolhydrater och har noll i glykemiskt index. Nästan synd att man tillhör saltmissbrukarna...

Idag skulle vi åka vidare mot Kuala Lumpur. Vi lämnade därför Cameron straxt före lunch, genom skogar, förbi vattenfall och en massa små frukstånd.



Vi åt lunch på samma typ av Food court som förra gången. Här hittade jag en rätt som är väldigt poppis att servera i Malaysia efter Ramadan, under den stora festen Eid al-Fitr - Lemang och Rendang!


T vä: Lemang = ris i kokosnötmjölk som packas hårt i bananlöv som sedan skjuts in i bamburör.
T hö: Biff Rendang som gärna serveras till (biffen kan bytas mot kycklingbitar om man vill)
Lust att testa rätten? Här har du ett modifierat recept som kan funka även på svenska matbord!


Här hittade jag även en muslimsk Tudung-butik. Det syns lite dåligt på bilden men en Tudung är det flickan har på huvudet. Det är liksom en sjal som påminner lite om en Buff men är som en sjal. Man matchar kläder med smycken på den och jag var bara tvungen att köpa en svart och en massa bling-bling till den. Alltså nu är jag ju inte muslim men jag kan väl ha den som ett demo-ex när jag är i muslimska länder, tänker jag.

Framåt kvällen kom vi in i KL och från att ha åkt på landsbygd syntes det tydligt att vi nu var i en storstad. Även om staden inte är så stor till ytan eller till invånarantalet, är husen höga.


1,6 miljoner invånare bor i huvudstaden. Men ytterområdena flyter ihop med huvudstaden och ska man räkna hela det federala territoriet Kuala Lumpur blir siffran hela 7,2 miljoner! Till höger ser du förresten en vy över vårt hotell. Jag bodde på 10e våningen.

På förmiddagen hade vi bestämt att vi skulle åka till KL Tower (kallas också Menara Tower) och äta middag på Atmosphere 360 degrees! Men vi hade ett par timmar att slå ihjäl innan det, och kunde ta en tur på shoppingcentret mitt över gatan.



En massa juldekorationer fanns här så klart, men intressantaste besökte var nog på Sony Centre. Man skulle ju kunna tro att de hade reservdelar till sina tämligen nya mobiler men icke. Jag som behöver ett nytt fodral till min Xperia Active, måste beställa det även här. Trodde bara sånt hände hemma i de små svenska butikerna som inte är några Sonybutiker. Bara att inse att jag får lösa problemet när jag är kvar på ett ställe en längre tid och kan beställa och dessutom hämta det...

Vi samlades i vestibulen straxt före halv åtta, för att gemensamt ta oss till vår gemensamma middag. Det visade sig dock vara helt omöjligt att få ett par taxibilar. Men det kom en minibuss som tog oss med för femtio Ringit och det var en himla tur. Vi blev bara lite försenade, tack vare det!


KL Tower används för telekommunikation och invigdes 1996. Toppvåningen/utkiksplatsen ligger på 335 meters höjd och tornets höjd inklusive mast är 421 meter. Det innebär att tornet är Malaysias näst högsta byggnad (efter Petronas Twin Towers). Buffén och musikerna som finns 282 meter ovanför marken, upplevs åka runt men det är faktiskt bara plattan där borden står som rör sig. Ett varv tar 1,5 timme att fullgöra. De har fantastisk mat och bra service. och det är ett riktigt coolt ställe som rekommenderas om du är i stan!


Kan man låta bli att ha Kuala Lumpur som favorithuvudstad??? Här är en kvällsvy från KL Tower mot Petrona Twin Towers - och de ska vi kika lite närmare på i dagsljus imorgon, minsann!

22 december - Cameron highlands

Vi lämnade Belum och styrde hjulen mot Cameron Highlands. Det är en bit att åka och vi hade faktiskt lite att se på under vägen.
 

Malaysias äldsta gummiträd finns i Kuala Kangsar, som är delstaten Peraks kungliga stad. Den ansvarige för gummiträdets införande i landet var Henry Nicholas Ridley, gjorde att Malaysia blev största gummiproducenten i världen.


The Malay College Kuala Kangsad (MCKK), tidigare öppen bara för furstliga söner var tyvärr stängt den här dagen så det var ingen aktivitet. Skolan, som grundades 1905, är fortfarande enbart för pojkar 12-17 år, men faktum är att det har utbildats två flickor här också. Jag har däremot inte lyckats få reda på av vilken anledning.
På emblemet med texten "Fiat Sapientia Virtus" (Manlighet genom kunskap/visdom) finns fyra färger som symboliserar de fyra hus som eleverna i kollegiet är grupperade i: Idris (vit), Sulaiman (röd), Mohd Shah (gul) och Ahmad (svart) - alla är namn på de sultaner som grundade högskolan. Du ser också en sköld, en kris (malaysisk dolk) och ett lejon (lejonet är Federationen Malaysias symbol).

I samma stad ligger Ubudiahmoskén. Den måste vi ju också besöka, så klart! Supervacker. Men som i alla moskéer får vi otrogna inte gå in utan får vara utanför själva lokalen.


Tavlan visar när nästa böneutrop är. Tiden ändrar sig varje dag eftersom man följer solen. Bönemattor finns det extra utav. Ibland är det så mycket folk (speciellt fredagarna) att man behöver rulla ut mattor utanför själva lokalen. Och Koranen kan du hitta på många språk i glasskåpet, kan jag försäkra.

Vi avlsutade det här guidade passet i Kuala Kangsar, med besök vid palatsen.


Det gamla palatset, Istana Kenangan i art Deco-stil, byggdes vid älven men på grund av upprepade översvämningar fick man bygga ett nytt lite längre upp.


Och det nya, Istana Negara i västasiatisk stil, används fortfarande så det fick vi inte komma för nära..


T vä: "Common crow butterfly" tror jag det här är en variant av. Jag hittade tyvärr inget svenska namn på fjärilen.
T hö: Duriankaffe... undrar hur det smakar!

Vi lämnade stan till förmån för Peraks grottempel (Pek Li tong), ett landmärke 6 km utanför Ipohs centrum. Dit skulle vi alltså också idag. Jag missade att ta ett kort utifrån och det kan jag ju bara beklaga. Men här är lite bilder inifrån.


Vi klev upp ända upp till toppen, de flesta av oss. Hur många trappsteg det är upp till någon topp, beror på vilken väg du tar. Det är allt ifrån 272 till 385 till 450 trappsteg. Vi tog den längsta vägen, vi. Och jämfört med att kliva upp till Klostret i Petra är ju det ingenting :)

I Ipoh fortsatte vi vidare för att titta på tågstationen som blivit moderniserad en del sedan den byggdes 1917. Plattformen är omgjord till exempel, för att passa nya tågen och dubbelspår.



Tåget gick precis till Kuala Lumpur, huvudstaden. Vi ska ju dit också, men om ett par dagar.

Vi åkte därefter på slingriga vägar till vårt hotell i Cameron Highlands via Crocker Range. Det var nattmarknad på vägen så det var trafikstockning. Det var som värsta rusningstrafiken i Stockholm; snigelfart och stillastående. Det som skulle tagit 20 minuter tog 1,5 timme... Men fram kom vi!


Vy över mitt boende och vyn från balkongen.


På hotellet möttes vi av lite juldekorationer föstås! Notera gärna att det är två skyltar ovanför. Det är reklam för hotellbaren. Återkommer om det. Och kolla gärna in Amaryllisen! Fem klockor!

Efter incheckning gjorde vi oss klara att åka ner på byn och gå på restaurang för att prova "Ångbåt". Med den organiserade vietnamesiska Hotpoträtten i tankarna, blev vi placerade vid ett runt bord. Vi fick in gasolspis med kokande buljonger, två stycken, och en massa skurna livsmedel. Sen bara lämnade man oss! Inget problem i och för sig, eftersom jag visste vad man skulle göra för att få i sig lite varm mat.


Hade man tänkt något speciellt, undrade vi? Halim hade försvunnit någonstans, så jag högg tag i en personal och försökte göra mig förstådd att det vore väldigt trevligt om de kunde visa oss. Det betydde att det kom en man som pekade och berättade och la i ett par saker - och lämnade oss ensamma igen. Då bestämde vi att vi fixar det där själva och blandade hej vilt. Men roligt och gott blev det! Och slabbigt bord skapade vi tillsammans!

Innan vi åkte tillbaka till hotellet tog vi en promenad på den lokala marknaden. Alltid lika trevligt. Köpte faktiskt lite kryddor när vi ändå var där. Och Satay, kycklinggrillspett med jordnötssås. Det får man ju inte missa!


Några köpte på sig lite jordgubbar som odlas i området. Jag köpte faktiskt blåbär, jag!

Så var det ju det där med baren. Dit gick vi efter kvällens eskapader och det blev en intressant upplevelse. Bartendern hade nog aldrig blandat en drink i hela sitt liv. Han bläddrade i några papper såg vi och det slutade med, typ 30-45 minuter efter att vi gjort vår beställning, med att några fick ingen alkohol i sina drinkar, andra fick mycket och den som beställde Gin och tonic fick en burk Ginger Ale hahahahahah *skrattar högt vid datorn* Jämrans kul avslutning på dagen!

21 december - Royal Belum Rainforest

På förmiddagen åkte vi ut med båt på den konstgjorda sjön från slutet av 60-talet, Temenggorsjön, för att göra flera stopp runt om i regnskogen. Och såsom brukligt är i en regnskog, regnade det! Det gör det lite grann varje dag. Men här är det okej. Här SKA det ju regna!


Vi träffades vid bryggan och åkte sedan ut på sjön under en grå himmel.


Utrustade med regnskogs-kitet, som består av plåster, servetter och salt, svepte vi iväg bland trädtopparna. Japp, som jag beskrev är det en konstgjord sjö och man har dränkt dalarna så de ligger under vatten. Vad vi ska ha saltet till? Till blodiglarna, så klart! De dör snabbt av det - och här är det gott om dem! Fick privilegiet att rädda en av hotellgästerna med saltet under turen. Vi andra klarade oss. Annars är de snabba att suga sig fast. Man bara märker bara plötsligt att det forsar blod från något ställe Spännande djur! Jag hade en som hoppade omkring på handen ett tag bara.

Rafflesiapromenad stod först på schemat. Det är världens största blomma. Den kan bli upp till en meter i diameter och hålet i mitten kan bli 20 centimeter och den kan väga  cirka 10 kg. Det är ganska imponerande, va? Störst blir den på Borneo men nog var de imponerande här också! Och vi hade verkligen tur för de hade börjat blomma tidigt - för den blommar egentligen bara i januari/februari! Varje blomma blommar bara en vecka, sen dör den. Under den veckan stinker den ruttet kött och samlar en massa insekter som befruktar den.
Igår berättade jag om en frän lian. Den här blomman parasiterar på en annan lian (Tetrastigma Vitacaea).


Under klättringen upp till Rafflesian utbrast den lokala lokalguiden som jag gick tillsammans med: "Titta! Här har en tiger gått för ett par timmar sen." Ja, nu såg ju inte jag något spår i leran och bland stenarna, men min lokala lokalguide var helt säker...


Regnskogen är väldigt grön. Men det blev allt mörkare där vi klättrade - och plötsligt fann vi en första knopp!


Och där fanns en av de tre arterna i full blom! Undertecknad var självklart tvungen att undersöka denna växt närmare - och det kändes nästan lite läskigt att föra ner handen mot hålet i mitten. Tänk om den skulle äta upp mig? Det finns gott om köttätande växter här ju!

Efter detta spännande besök satte vi oss i båten, genomsvetta. Det var nu sol och hög luftfuktighet så svettan bara rann så fort båten stannade!


Här ser ni trädtopparna sticka upp. För mig kändes det lite som att flyttas tillbaka till Ryssland, till ett av Stalin-projekten där gulagfångar byggt damm/ar som sedan gjorde att vatten dränkte inte bara skog, utan även byar...

Vi passerade Temenggordammen. Den började byggas 1967, var klar 1972, började användas 1975 men var inte officiellt invigd förrän 1976. Den är idag den tredje största dammen i Malaysia, faktiskt.


En av de två lokala lokalguiderna som var med oss på turen berättade att dammen öppnas en gång per år, utan förvarning, och då översvämmas hela området mellan fem och tio meter... Trist att vara ute en sån dag, eller hur?

Nästa stopp var i området med vilda asiatiska elefanter och malajbjörnar (kallas också Solbjörn)



Och som sagt, regnskogen är väldigt grön. Och det växer överallt!


T vä: Vildväxande mango smakar riktigt gott. Men visste du att mangoblad är giftiga???
T hö: Det är en hel del sand i området - och mineraler. Det här är en mineralsaltkälla som elefanterna använder. Det finns flera sådana här. Eftersom 80% av det elefanter äter kommer ut i andra änden, behöver den mineraler för balansens skulle. Om det regnar och saltet späds ut, väntar elefanten med att komma hit tills det har torkat upp och blivit koncentrerat igen. Fiffigt, va!
(Parentes: Det finns även svart sand, också full med mineraler, som de mindre djuren gillar.)


Några elefanter såg vi inte. Däremot såg vi spår efter dem. Elefantbajs och träd där de har vässat betarna. En kamera övervakar elefanterna när de kommer till området och vi fick veta att de hade varit där tidigare på morgonen.


T vä: Lianer som slingrar sig runt träd ser man överallt.
T hö: En välkamouflerad vandrande pinne rörde sig på marken och blev därför dokumenterad. Ser du den?


Malajbjörnen fick vi heller inte se. Hade vi gjort det, hade vi fått se ett svart djur med gul nos, ibland med en hästskoformad ljus fläck på bröstkorgen. Det är den minsta björnarten i världen. Den blir max 140 cm lång, 70 cm i mankhöjd och väger 27-65 kg. Även om vi inte fick se den i verkligheten, hittade vi träd där den med förkärlek klättrade upp för att sova.

Vi promenerade ner mot båten igen och åkte mot Orang Asli-familjen. Orang Asli är ett naturfolk och ursprungsbefolkningen i Malaysia. De bodde enbart i djungeln som nomader från början, tvingades bli bofasta men lever helst idag som seminomader fortfarande i djungeln. Och nog påminner omgivningarna på vägen dit lite om Halongbuktens klippformationer, tycker jag!


Klipporna påminner mig lite om Halongbukten i Vietnam. I sjön finns många öar och det var till en av öarna vi var på väg till nu.


Det finns arton stammar totalt i Malaysia, varav två (Jahai and Temiar) bor i Belumområdet. Vi besökte Jahai idag. De tillhör gruppen Negrito som troligtvis en gång kom vandrande från Papua Nya Guinea (stat i västra Stilla havet) och Östafrika för 8-10.000 år sedan och kännetecknas av mörkt skinn och krulligt hår. (Negrito är den övergripande gruppen för stammar vars språk och traditioner liknar varandra.)



De har flera byggnader: ett fungerar som vardagsrum, ett som sovrum, ett som kök, ett som skola osv. Vad det gäller skolan (ligger bakom den blå ställningen till höger) får man undervisning hemma tills man är runt tio år. Sen skickas man oftast iväg på internat. Det är obligatorisk skolgång i Malaysia så ingen slipper undan skolgången. Vår lilla grupp bjöd barnen på bullar, något som blev mycket popuärt.

Nu började vi bli hungriga allihop. Det var dags att åka till vattenfallet i Sungai Enam Camp, där vi skulle ha picniclunch.


Det finns gott om fisk i sjön. Så mycket att man har upprättat fiskodlingar!

Vi blev avsläppta vid strandkanten igen och promenerade på rad, in i regnskogen och mot picniclunchen.


Där vi stannade och åt fanns plötsligt moderna toaletter! Mycket förvånande, för när vi åker omkring är det till 90% hål i marken i det här landet. Kan ju vara bra att veta om man ska ner till Malaysia, förresten. Starka lårmuskler och förmåga att kunna gå ner på huk är bra att orka som kvinna, var gästerna överens om :) Att utrusta oss med toalettpapper var vi redan rutinerade nog att göra. Problemet kan vara att komma ihåg att inte kasta pappret i hålet... (själv har jag problem att komma ihåg att kasta pappret i toaletten när jag är i Sverige, och inte i papperskorgen som jag måste göra i Grekland sommarhalvåret haha)
 
I vattenfallet badade gästerna och det var här jag saltade en blodigel. Om jag badade? Noop, jag hade inte ens med mig bikinin till Malaysia. Jag var ju inte där på semester - jag var på jobb! Har bara med mig bikini till ställen där jag kan ha en och annan fridag.
 

Denna mångfoting (för man ska inte säga tusenfoting längre har jag lärt mig. De har som max 750 ben...) kom spatseranders på väg tillbaka till båten. Jag har arbetstämt den till flat-ryggad Millipede Polydesmus angustatus. Eftersom den inte har några starka färger är eventuellt bett ofarligt för oss.

Utflykten var därefter slut och vi åkte tillbaka till vårt hotell.


Tillbaka på hotellet. Idag var det ingen buffé och det var ju lite beiget. Vi fick en meny med tre rätter att välja emellan: alla med kyckling. Jag valde currykyckling med potatis och kokosmjölk, och såg framför mig hur jag skulle få in typ thailändska favoriträtten. Massaman. In kom två kycklingvingar och ett par potatisbitar i mild currysås. Besvikelsen var stor..


Så var denna, vår tredje dag till ända. Imorgon skulle vi vidare genom det vackra landskapet, mot Cameron Highlands och nya äventyr!

//Jag såg lite senare den här veckan, en dokumentär som utspelade sig Kina, där de mjölkar den här malajbjörnar på gallvätska, sittande i små, små burar med plaströr inopererade. Gud, vad jag grät!
(Om du inte förstår vad jag berättar om, kan du gå in och titta/läsa här MEN du får själv ta ansvar för att du klickar dig vidare. Det är INTE en trevlig sida. När jag surfade runt och hittade den, grät jag igen...)

20 december - Langkawi - Belums regnskog

En minibuss hämtade upp och körde oss till hamnen. Där startade äventyret, kan man säga. Det visade sig nämligen att vår chaufför, som skulle fått all information om vart vi skulle och hade i uppdrag att köpa våra biljetter, inte alls visste något. Jag ringde Apollo... som ringde agenten... som ringde chauffören-  och efter sisådär en trettio minuters väntan hade jag biljetterna till Kuala Kedah i min hand och vi kunde kliva ombord.
 

I Kuahs hamn på Langkawi, på Dataran Lang (Örntorget) står en 12 meter hög staty av en örn. Tyvärr var den på andra sidan mot där jag satt på båten så något foto blir det inte ifrån mig. Men här har du en länk till den om du vill se den!

Vi ankom Kuala Kedah som är en fiskehamn med ett spännande fort, byggt 1770 (som du kan läsa mer om här om du är intresserad). Men det var inte vårt mål idag. Nej, då! Vi skulle till den orörda regnskogen i Belum som ligger i Pulau Banding, Perak!

I hamnen mötte vår lokalguide, Halim, upp! Som i alla andra länder (utom USA) måste jag ha en lokalguide med mig och det är han/hon som ska guida. Men nomalt brukar jag ha bussen och får översätta utanför, med få undantag där mina lokalguider låter mig guida även ute.

Vårt lunchstopp gjorde vi längs med motorvägen. På såna typer av stopp finns Food courts, något som gör luncherna något smidiga. (Det är en samling snabbmatsrestauranger samlade runt stolar och bord.) Och så fick vi möjlighet att bege oss ut på ett kulinariskt äventyr!


Vid det här stoppet hittade jag en rolig våg utanför toaletterna. Den mätte BMI och kolla gärna in den gula skylten på figurerna. Skulle jag ha ställt mig på den hade jag ganska säkert tillhört Michelingubben XL!


Med mikrofonen i högsta hugg fortgick sedan guidningen de närmaste dagarna. I Kuala Lumpur och Melaka fick Halim fick ta över, eftersom han bor i KL och verkligen kan området!
Hibiskusen är Malaysias nationalblomma och den plockade Halim åt mig när vi stannade för lite mellanmålsshopping.


Vår uppmärksamme lokalguide och busschaufför hann med att se detta lilla lokala fruktstånd. Vi hoppade ut allihop, och smakade på det de hade att erbjuda (Jack fruit, Pulasan och Santol)


Pulasan- en taggig frukt som är släkt med Rambutan. Man öppnar den genom att ta frukten i ena handen och vrida skalet med den andra. Det är också så den har fått sitt namn (pulas på malay betyder vrida). Supergod!


Precis som hemma i Sverige varnas det för vilda djur. Här handlar det om vilda elefanter som korsar vägen, framför allt på morgnarna. Några av gästerna hann se ett par elefanter vid vägkanten men det missade jag, tyvärr. Däremot stannade vi vid varningsskylten och så här står det:
VARNING FÖR ELEFANTER!
1. Grips inte av panik.
2. Tuta inte.
3. Stanna! Stäng av motorn.
4. Stig inte ur fordonet.
5. Närma er inte elefanten.
6. Kasta inga föremål på elefanten.
7. Blända av nattetid.

Vi kom till Belum Rainforest Resort framåt eftermiddagen. Vi installerade oss och kunde sedan ha ett par timmar på egen hand.


Så var vi då i en 130 miljoner år gammal regnskog!

Jag och några gäster tog en liten promenix i örtträdgården. Men här snackar vi inte om halvmeter höga örter utan örter på från fem meter och högre!


Utanför vårt hus hade man anlagt en örtträdgård för jättar :)

En mellanlandning på rummet innan det var dags för kvällens middag bestående av enkel, malaysisk buffé. I matsalen fanns också gratis WiFi och det utnyttjade vi så klart! Man måste ju uppdatera statusraden på Facebook så fort man har möjlighet när man är ute på rundresa, eller hur!


Karp i dammen och en grön cikada på min dörr var början till möten med djur idag.

På kvällen var vi bokade för en regnskogspromenad i regnskogen. Det hade regnat och var ganska så slipprigt. Men alla såg vi fram emot att få se en massa vilda, nattaktiva djur...


Det känns lite malplacerat med juldekorationer i ett 30-gradigt tropiskt land utan snö, måste jag medge. Men gott om sånt var det överallt under hela vår resa.
Alla som skulle gå regnskogspromenad fick en ficklampa för att kunna lysa både framför sig och runt. Det var inga LED-ljus direkt så jag får erkänna att jag tog med min egen från Clas Ohlson istället. (Ett litet tips till dig som planerar att göra samma typ av rundresa.)


En kort promenad från hotellet började spåret. Det var klättring ömsom ner och ömsom upp under hela turen. Att det dessutom var halt av allt regn gjorde spåret ganska så svårt att gå, faktiskt.


T vä: Den vackra skorpionen som jag höll på att trampa ihjäl, är av arten Isometrus maculatus (Regnskogsskorpion).
T hö: Här ser du Merbou-trädet som är starkare än ek. Trädslaget väger 830kg/m3, att jämföras med vår egen ek, Quercus robur, som väger 750kg/m3. Bådas virke används till ungefär samma saker: konstbyggnader, slipers, verktygsskaft, snickerier, möbler och golv.


Man måste ju smaka på lite saker i regnskogen också. Ett bittert blad och saven som smakar och doftar mango, till exempel.


Om man blir lite trött av att gå kan man ta en paus i hängmattan eller gunga lite grann. Inte för att det kändes så lockande i kol-mörkret dock...


Det finns en massa spännande myror i regnskogarna. Vi stötte på några som ser ut som 6mm:s pyttesmå getingar. Det måste vara Camponotus cf. nicobarensis, har jag kommit fram till.


Lianer är det gott om i regnskogen. Den jag valde att ta kort på denna afton är en ganska spännande variant. Om man skär av den kommer det vatten ur den. Det är en sån där överlevnadslian för de som bor eller går vilse i djungeln.
Och så gillade jag "ek"lövet som var 20 gånger så stort som ett eklöv, som vi känner till.



Spindeln vet jag inte vad det är för sort. Men den var väl typ 3 cm i diameter så det var ingen gigant dessvärre.. Jag hoppades hela kvällen på att stöta på en stor, hårig spindel plus en tjock, fin orm. Men icke!


Det här vet jag däremot vad det är: En klotgråsugga (Armadillidiidae). När man petar på den rullar den ihop sig till ett klot för att skydda undersidan. Det kan det också göra om den riskera uttorkning. Och den äter gärna dött eller delvis nedbrutet växtmaterial och är en viktig del i det ekologiska kretsoppet. Himla fiffigt djur!

Några större nattaktiva djur, näe, det såg vi aldrig. Det var, som du märker, grå/brun/svarta insekter som fångades på bild jämte delar av träd. Men efter djungelljud som man kan köpa inspelade på CD som avslappning, var vi nog ganska nöjda iallafall.


Det var ett himla kväkande överallt på området när vi kom tillbaka. Jag gick ner till en av dammarna och fick syn på de här två krabaterna som också fick vara med på bild. Det är två svart-stripiga grodor (Hylarana nigrovittata).

Imorgon blir det mer äventyr i Belum. Regnskogen är helt klart speciell att vara i...

19 december - Langkawi

Drygt 11 timmar efter avresa från Arlanda landade jag i Malaysia - ögruppen Langkawis största ö Pulau Langkawi närmare bestämt. Här bor cirka 65 000 invånare. Här finns härliga stränder, hotell i olika prisklasser, barer och restauranger. Den här ön har kommit att bli väldigt populär bland skandinaviska turister. En cool grej som finns här är Langkawi Cable Car - en linbana som tar upp dig till 720m ö h: Kanske inte låter så himla märkvärdigt men du förstår, det fräna i det här sammanhanget är att den bara har en stolpe i mitten!
(Läs mer om Langkawi här!)

Bagaget kom och jag gick ut till bussarna för att möta upp mina rundresegäster.
 
På flygplatsen mötte jag Berit och Tom - och mina åtta V.I.P-gäster!
 
Vi åkte direkt till vårt hotell där vi checkade in. Det tog ett tag för först hittade man inte bokningen för oss - men sen gjorde de det. Hotellen i Malaysia är inte helt vana vid att det kommer grupper som ska checka in och har mycket att lära vad det gäller rutiner. Men det har sin charm det också - att det inte funkar som på andra ställen!

Holiday Villa Beach Resort & Spa ligger bara typ 15 minuter från flygplatsen
 
Kommer ni ihåg Durian (stavas även Dorian), som jag berättade om när jag bodde i Thailand? Den där Frukternas kung som är förbjuden att ta med på exempelvis hotell? Japp, den finns här också! Och här har ni beviset på att den här frukten (som luktar som ett mellanting mellan gammal fotsvett och dansk ost) faktiskt ÄR förbjuden. Det här hotellet hade en stor skylt vid entrén... Läs mer om frukten här om du har lust! (Det finns en liknande frukt som går under namnet Jack Fruit. Den kan du läsa om här! När jag stötte på den första gången sa folk till mig att det var samma frukt, bara olika namn. Det har visat sig icke vara med sanningen överensstämmande.)
 
 
Ingen Dorian medtages på det här hotellet, inte!
 
Jag tog en liten promenad i omgivningarna som inte är mitt i byn utan i utkanten. Jag promenerade väl kanske 15-20 minuter till vänster utan att komma in till centrum. Då bestämde jag mig för att jag skulle gå tillbaka till hotellet för att äta middag. Jag skulle nämligen träffa Berit och Tom lite senare och hade en tid att passa.

Att man fäller upp vindrutetorkarna beror inte på is/snö, utan på värmen som gör att de smälter. Och så ser du ett prov på sophanteringen (röken straxt till höger om mitten). Precis som i många andra länder i denna världsdel väljer man att sätta eld på skräpet när det blivit lite för mycket.
 
Efter att ha druckit en kopp malaysiskt té med kollegorna promenerade jag till hotellet. Jag satt en stund på min balkong innan jag gick och la mig. Imorgon skulle ju rundreseäventyret starta!!!
 

Kvällsvy från balkongen

Nyare inlägg
RSS 2.0