17 februari 2013 - Amer, bazar och City palace
16 februari 2013 - Mot Kerala med rekord i lätt packning
15 februari 2013 - Nya gäster till Goa
14 februari 2013 - Delfiner och Citytur
13 februari 2013 - Candolim
12 februari 2013 - Ska'ru mä till stranden?
Candolim.
11 februari 2013 - Mellanlandning Fortune Select, Candolim Goa
O så fortsätter vi till Candolim...
10 februari 2013 - Varanassi Pilgrimer vid Gangesfloden Delhi
Fick ett ryck o gick igenom gamla utkast. Istället för att ha dem kvar där så publicerar jag dem utan bildtexter. Men som man säger, en bild säger mer än 1000 ord.
9 februari 2013 - Buddha och silke i Sarnath
Den här dagen besökte vi Sarnath (ligger i Varanasiområdet), även kallad Isipatana. Det var här Buddha (Siddhartha Gautama) höll sin första predikan och den första buddhistiska Sangha (gemenskapen) bildades.
Sarnath är en pilgrimsort för buddister från hela världen. Det är en av de fyra platserna som hans efterföljare bör besöka. Vi började vår vandring vid klostret Mulagandha Kuti Vihara. Förutom att det påstås finnas äkta reliker efter Buddha här, finns några mycket intressanta väggmålningarna som skildrar historien om Buddhas liv.
Det buddhistiska templet byggdes 1931 och påstår sig ha Buddhas ursprungliga reliker.
Här finns fina väggmålningar som skildrar historien om Buddhas liv.
Munkstatyer i klostret Mulagandha Kuti Vihara.
En tik hade fött valpar men övergivit dem. Istället togs de om hand av folk i klostret. Här får de mjölk i nappflaska.
I området ligger också Dhamek-stupan som sägs markera platsen där Buddha gav sin första predikan till sina fem lärjungarna efter att ha uppnåt upplysning. Just denna stupa sägs innehålla reliker av antingen Buddha själv eller någon av hans lärljungar. Nuvarande stupa byggdes på 500-talet e Kr på samma plats som en annan som kung Ashoka byggde ungefär 700 år tidigare. Det är en solid cylinder av tegel och sten som når en höjd av 43,6 meter och har en diameter på 28 meter. Ganska imponerande!
Vi besökte Dhamekh-stupan som från början byggdes av Ashoka 249 f Kr. Ashoka var tredje monarken av Mauryadynastin och Indiens förste kejsare och har kommit att ses som en av mest exemplariska regenterna i världshistorien. Förbudsskylten om att inte montera dit bladguld gör ingen nytta. Förmodligen för att det lär betyda tur om man gör det...
Varanasi är känt över hela Indien för sin produktion av mycket fint siden och Banarasi-saris. Att se hur dylik vävning går till måste man ju se när man är här, så vi åkte till ett show room. Vi fick veta att det mesta av tygvävningen görs vanligtvis i hemmen, och de flesta vävare i Varanasi är Momin Ansari muslimer. I generationer har hantverket gått i arv från far till son. Beroende på design och mönster, kan en sari ta från 15 dagar till en månad och ibland upp till sex månader att slutföra och kan innefatta guldtråd, silvertråd och insydda ädelstenar och blir alltså ganska så tunga. Dessa saris bärs bara för speciella tillfällen och många indiska flickor drömmer att bära en sari i Varanasisiden på deras bröllopsdag som förväntas kompletteras med kvinnans bästa smycken.
Själv har jag en jättefin sari som jag har guidat i i Indien. Uppsättningen funkar inte riktigt att ha i Sverige, dels för stilen, dels för att mage och rygg blir lite för kalla eftersom den ofta bärs så man är bar i området. Men det 6 meter långa tyget bara älskar jag och kanske, kanske blir det en klänning av det istället vartefter...
Vi besökte Dhamekh-stupan som från början byggdes av Ashoka 249 f Kr. Ashoka var tredje monarken av Mauryadynastin och Indiens förste kejsare och har kommit att ses som en av mest exemplariska regenterna i världshistorien. Förbudsskylten om att inte montera dit bladguld gör ingen nytta. Förmodligen för att det lär betyda tur om man gör det...
Varanasi är känt över hela Indien för sin produktion av mycket fint siden och Banarasi-saris. Att se hur dylik vävning går till måste man ju se när man är här, så vi åkte till ett show room. Vi fick veta att det mesta av tygvävningen görs vanligtvis i hemmen, och de flesta vävare i Varanasi är Momin Ansari muslimer. I generationer har hantverket gått i arv från far till son. Beroende på design och mönster, kan en sari ta från 15 dagar till en månad och ibland upp till sex månader att slutföra och kan innefatta guldtråd, silvertråd och insydda ädelstenar och blir alltså ganska så tunga. Dessa saris bärs bara för speciella tillfällen och många indiska flickor drömmer att bära en sari i Varanasisiden på deras bröllopsdag som förväntas kompletteras med kvinnans bästa smycken.
Själv har jag en jättefin sari som jag har guidat i i Indien. Uppsättningen funkar inte riktigt att ha i Sverige, dels för stilen, dels för att mage och rygg blir lite för kalla eftersom den ofta bärs så man är bar i området. Men det 6 meter långa tyget bara älskar jag och kanske, kanske blir det en klänning av det istället vartefter...
De flesta vävare i Varanasi är Momin Ansari muslimer och tillverkar fantastiska tyger.
8 februari 2013 - Tåg och buss Varanassi
Tidigt på morgonen kom vi till Indiens heligaste stad. Varanasi är en av de äldsta, kontinuerligt bebodda städerna i världen och antagligen den äldsta staden i Indien.
Fotot på den disiga soluppgången tog jag i det öppna dörrhålet. Det är inte ovanligt att man åker med öppna tågdörrar, kanske för syrets skull.
Varanasis tågstagion var näst intill öde när vi anlände. Bussen stod och väntade på oss när vi kom dit, så det var bara för oss att kliva på och bege oss mot vårt hotell som låg en bit utanför.
På vägen till hotellet passade vi på att besöka Bharat Mata Templet, beläget på Mahatma Gandhi Kashi Vidyapiths universitetsområde. Denna helgedom invigdes av Mahatma Gandhi 1936 och är tillägnad Indiens modergudinna. Medan hinduiska tempel brukar innehålla statyer av gudar och gudinnor domineras det här av en stor karta över Indien, huggen i marmor.
Vi hade privilegiet att avsluta dagen vid Ganges och vara med på Aarti. Vi kom dit medan det fortfarande var ljus och kunde se hur människor strömmade nerför trappstegen, så kallade ghats, för att nå den heliga floden och vara en del av den dagliga religiösa ceremonin.
Aarti är en hinduisk eldceremoni som utförs av Brahminerlärjungar (den högsta av de fyra sociala klasserna eller kasterna inom hinduismen) för att hedra den heliga floden, gudar och gudinnor. Det sker varje kväll runt 19-tiden oavsett väder. Och den här kvällen skulle vi få vara med.
Många hyr en båt, däribland oss, och kan se ceremonin sittande på Ganges.
Ritualen är mycket koreograferad och inkluderar blåsande i trumpetsnäckor, rökelse, dans med eld och böner. Luften är så tät av rökelse att det nästan är tungt att andas. Allt som händer är väldigt speciellt - och rörande.
Det är en gemensam ritual för pilgrimer att släppa votivljus på den heliga Ganges, samtidigt som de önskar sig något. Hundratals ljus kan ses flyta på floden varje natt. Och vi gjorde likadant. Jag kan inte avslöja min önskan men så mycket kan jag säga att den inte har slagit in (än), kanske för att jag inte är troende hindu...
7 februari 2013 - Från Agra med tåg till Varanasi
Just den här rundresa gick lite andra vägar än jag brukar ta. Idag började vi i spökstaden Fatehpur Sikri (Segerstaden) som anlades av mogulhärskaren Akbar I efter att ha besegrat en grupp furstendömen i Rajputana, också kallat Rajwar (motsvarar ungefär dagens Rajastan). Akbar är en intressant person som bland annat älskade kunskap. Eftersom han var analfabet, bjöd han in studenter som fick debattera och diskutera olika ämnen medan han satt och lyssna. Han blev därför en oerhört lärd man och ödmjuk härskare.
Fatehpur Sikri, byggd i röd sandsten med inslag av marmor, skulle dock bli Akbars huvudstad i endast drygt 10 år. Man tror idag att staden övergavs av politiska anledningar och en ny huvudstad anlades i Lahore.
Innan vi åkte vidare till Taj Mahal svängde vi in vid Kohinoor Jewellers, känd för sina smaragder och en väldigt speciell samling av tredimensionella broderade tavlor. Var och en av tavlorna väger runt 90 kilo. För att förstå storheten i dessa behöver man se dem så får du chansen så ta den. Ibland lånar man nämligen ut konstverk till finare konstmuseer. Shams hedrades som en nationell skatt redan före sin död 1999 och han hann utbilda många lärjungar. Deras arbete finns till salu här.
Enligt uppgift ska en saudisk shejk på 70-talet ha erbjudit konstnären Sheikh Shams Uddin nästan tre miljoner dollar för en av tavlorna - "Chess" - men konstnären tackade Nej. Just den tavlan har tusentals ädel- och halvädelsstenar inbroderade och tog honom mer än 20 år att färdigställa.
På Kohinoor Jewellers finns även en våning för Kohinoor smyckeskollektion, som inkluderar nyare design och antikviteter, inklusive bitar som ägs av Mumtaz Mahal, för vilka Taj Mahal byggdes. Där rådde dock fotoförbud....
Enligt uppgift ska en saudisk shejk på 70-talet ha erbjudit konstnären Sheikh Shams Uddin nästan tre miljoner dollar för en av tavlorna - "Chess" - men konstnären tackade Nej. Just den tavlan har tusentals ädel- och halvädelsstenar inbroderade och tog honom mer än 20 år att färdigställa.
På Kohinoor Jewellers finns även en våning för Kohinoor smyckeskollektion, som inkluderar nyare design och antikviteter, inklusive bitar som ägs av Mumtaz Mahal, för vilka Taj Mahal byggdes. Där rådde dock fotoförbud....
"Goods shepherd" tog mästar Shams 18 år att brodera i guldtråd.
Ett annat mästerverk är “Bouquet”, sydd i satinsöm (även kallad damaststygn). Varje blomma broderades först separat för att sedan sättas ihop till bukett och vasen är dekorerad med ädel- och halvädelstenar på totalt 20.000 karat! Mitt foto gör inte på långa vägar denna tavla rättvis, som tog Shams 1000 timmar och 11 år att få klar.
Då var det dags att åka från de vackraste tavlor och juvelver du kan tänka dig, till ett annat mästerverk.
Akbar I fick en son som han döpte till Jahangir. Denne efterträdde honom själv som härskare, och även om Jahangir hade ett visst mått av framgång är nog en av hans söner mer känd. Det är nämligen ingen mindre än Shah Jahan. Han lät bygga mausoleet Taj Mahal åt sin favorithustru Mumtaz Mahal vid hennes död. Jag har ofta förmånen att komma till Taj Mahal tidigt på morgonen, när det fortfarande är nästan folktomt. Idag kom vi på eftermiddagen, en milsvid skillnad.
Taj Mahal finns på Unescos världsarvslista sedan 1983 och 2007 utsågs platsen till ett av världens sju nya underverk. Och man är rädd om byggnaderna. Man kan välja att ta av sig skorna när man besöker området, och det brukar jag göra, men idag tog jag på mig såna där käcka plastöverdrag istället. Och dagen till ära fick två vita Ibis bli fotograferade i mausoleets i trädgård.
Kvällen kom och det var dags för oss att ta oss till tågstationen. Framför oss hade vi snart 14 timmars tågresa till Varanasi.
I väntan på tåget kunde vi se stora svartråttor springa fram och tillbaka. Du ser ett av hålen de kom upp och ner i, i mitten av bilden. Denna gnagarart (Rattus rattus) härstammar just ifrån Indien och Sydostasien. Visste du att Svartråttan anses, tillsammans med hamstrar och ekorrar, vara en av källorna till att pesten spred sig så snabbt under 1300-talet?
Att åka tåg i Indien är ett äventyr i sig. När tåget stannar på perrongen, och det kommer inte alltid i tid, har man 15, 30 sekunder och om man har tur upp till en minut på sig att komma ombord, sedan rullar det. När man har en grupp på 30 personer får man göra smågrupper som hastar in med sin packning i olika dörrar för att det ska funka. Faktiskt väldigt kul, fastän kaotiskt kan man säga. Men än så länge har jag inte förlorat någon resenär på någon perrong.
Vi letade upp våra hytter och så småningom gick vi och la oss för natten och försökte vänja oss vid främmande ljud och att toaletten var ett hål rakt ner på perrongen...
Vi letade upp våra hytter och så småningom gick vi och la oss för natten och försökte vänja oss vid främmande ljud och att toaletten var ett hål rakt ner på perrongen...
6 februari 2013 - Äta bakterier?
Blogginläggen från 2012 är slut, så nu är det dags att beta tag i 2013. Så här kommer (mer) Indien, ett av mina absoluta favoriterländer alla kategorier i världen.
Vid Röda fortet i Agra bor det en massa Rhesusapor (Macaca mulatta). I hinduismen är Rhesusapor heliga djur och de får leva fritt i städerna och förekommer ofta vid hinduernas tempelanläggningar. De kan bli riktig ilskna så ett säkerhetsavstånd på ett par meter är att rekommendera.
På vårt lunchställe fick vi lite musik och dans.
VI besökte en mattillverkare som hade fullt med mönster och garn nere i källaren tillsammans med färdiga mattor som skulle skickas utomlands, bland annat till Sverige.
Att magen kan bli lite körig, det är ju inte alls konstigt när man kommer till ett nytt land. Det händer även i länder på närmare avstånd från Sverige - och även i Sverige ska vi komma ihåg. Det är när man får feber och samtidigt tacklar av fysisk som man kan anses vara sjuk.
En gäst hade med sig bakterier för att balansera magen och det påstås att de hjälper mot turistmage. Inte vet jag om det hjälper. Men nog är det intressant att man äter bakterier som ska balansera magen, iallafall!
Jag kan inte för mitt liv förstå varför jag har klarat mig så bra i Indien och har försökt analysera detta. Vad gör jag som andra inte gör?
Hm, ja först och främst tänker jag alltid efter på vad och hur jag stoppar mat och dryck i munnen. Däremot glömmer jag alltid bort att sprita händerna som ju är inne just nu.
Jag äter inga ägg som inte är färdigkokta/stekta, Jag ser till att kött (speciellt kyckling) är genomstekt. Att äta där turister äter brukar vara ett säkert kort - och inte äta från små stånd på gatan, ur gott det än ser ut. Att alltid dricka en Lassie till maten (youghurtdryck som kan fås med frukt, med socker, med salt eller både med socker och salt. Det sistnämnda tar man om man behöver balansera kroppen vid tillfällig diarré och fungerar alltså även på svensk mark om man inte har vätskeersättning.
På vårt lunchställe fick vi lite musik och dans.
VI besökte en mattillverkare som hade fullt med mönster och garn nere i källaren tillsammans med färdiga mattor som skulle skickas utomlands, bland annat till Sverige.
Innan jag avrundar tänkte jag passa på att skriva lite om det Indien kanske är mest känt för, och som gör att många undviker att åka dit - bakteriell diarré.
Att magen kan bli lite körig, det är ju inte alls konstigt när man kommer till ett nytt land. Det händer även i länder på närmare avstånd från Sverige - och även i Sverige ska vi komma ihåg. Det är när man får feber och samtidigt tacklar av fysisk som man kan anses vara sjuk.
En del menar att det är säkert att bli vegetarian när man är i Indien. Men det är samma sak där. Bakterierna finns ju överallt eftersom det oftast handlar om bristande hygien. Och sköljs grönsakerna i kranvatten och inte hettas upp så bakterier försvinner så spelar det ingen roll om du äter kött eller grönsaker. Det är upphettningen som har betydelse (Läs mer om det här).
En gäst hade med sig bakterier för att balansera magen och det påstås att de hjälper mot turistmage. Inte vet jag om det hjälper. Men nog är det intressant att man äter bakterier som ska balansera magen, iallafall!
Jag kan inte för mitt liv förstå varför jag har klarat mig så bra i Indien och har försökt analysera detta. Vad gör jag som andra inte gör?
Hm, ja först och främst tänker jag alltid efter på vad och hur jag stoppar mat och dryck i munnen. Däremot glömmer jag alltid bort att sprita händerna som ju är inne just nu.
Jag äter inga ägg som inte är färdigkokta/stekta, Jag ser till att kött (speciellt kyckling) är genomstekt. Att äta där turister äter brukar vara ett säkert kort - och inte äta från små stånd på gatan, ur gott det än ser ut. Att alltid dricka en Lassie till maten (youghurtdryck som kan fås med frukt, med socker, med salt eller både med socker och salt. Det sistnämnda tar man om man behöver balansera kroppen vid tillfällig diarré och fungerar alltså även på svensk mark om man inte har vätskeersättning.
Ett trick som jag har lärt mig av befolkningen (ja, för de får diarré också ibland) är 24-timmarsdieten på lassie, ris, banan och té. Det handlar om att inte göda de ilskna bakterierna i magen utan svälta ut dem, har man berättat för mig.
Så när du besöker landet, varför inte testa mina sätt? Du kanske klarar dig, du också :)
20 mars - ...och jag kände hur trött jag var
Ännu en dag på FROO gick av stapeln klockan halv tio (jaja, jag hade ju beställt taxin till nio men du vet ju nu hur det där funkar.)
Inskrivning och lite väntan på det och så blev det då min tur.
Idag kom jag fram till den andre bittre tjänstemannen som bläddrade igenom mina papper, bläddrade tillbaka och vände upp blicken och såg upp på mig och sa: "Men de här breven är ju inte hit! "
Och han vände sig mot mannen som jag varit hos igår och han i sin tur bläddrade igenom mina papper och sa:
" Sa jag inte till dig igår att du skulle ha rätt papper med dig. De här har ju fel adress. De är ställda till ambassaden Stockholm!"
Och han vände sig mot mannen som jag varit hos igår och han i sin tur bläddrade igenom mina papper och sa:
" Sa jag inte till dig igår att du skulle ha rätt papper med dig. De här har ju fel adress. De är ställda till ambassaden Stockholm!"
Då jäklar! Då tillät jag mig att bli upprörd. Idag var det sex dagar sedan jag skulle ha åkt hem om de hade varit smidiga och löst det här på flygplatsen i Goa. Sex dagar!!!!
"Igår sa du att det var fel överskrift på mina brev, det var inte prat om att det var fel adressen. Idag säger du att breven har fel adress! Innehållet är korrekt, överskriften är rätt och det enda jag vill är att åka hem till min mamma och min familj.
Och nu var jag så upprörd att jag grät!
Där stod jag nu, framför kanske sjuttio personer som också väntade på att få registrera sina visum, och grät över att inte få komma hem till mamma. Nu konfererades det igen. Då kände jag att det kanske fanns hopp att det här löste sig idag iallafall!
"Jag vill ju bara ha ett utresetillstånd, snyftade jag fram med vätska trillade fram från ögon och näsa.
"Och du ska inte komma tillbaka", frågade de.
" Det vet jag inte. Men just nu måste jag bara hem."
Efter fem minuters ytterligare konfererande kom det fram en stämpel varefter mina papper stämplades och mannens signatur hamnade längst ner.
" Gå till någon av diskarna 2, 3 eller 4 så hjälper de dig."
" Tack så hemskt mycket", snyftade jag. "Tack!"
Men det var så klart inte slut där. Här snackar vi byråkrati, hierarki och maktutövande på hög nivå!
För när jag kom till kvinnan bakom disk nummer 2, ifrågasatte hon stämplarna som precis hade kommit på mina papper ett par minuter innan, av tjänstemannen som satt mitt emot henne i rummet.
Men efter att ha konfererat med sin kollega på sin sida av rummet, fick jag en till stämpel på mina papper plus uppmaningen att gå tillbaka tillbaka till andra sidan, nu till kassa-mannen, och betala $30 som straff för att jag var försenad med registreringen.
Jag gick (nu lite lättare till mods) och betalade avgiften, fick ett kvitto och blev nu uppmanad att gå till tredje väggen i rummet, till disk nr 11. Där fick mina papper lite flera stämplar och ett nytt papper skrevs ut.
Det var på det pappret som foto nummer 4 skulle klistras dit. Och efter att ha gjort det, skrivit under och fått en sista stämpel var ärendet slut. Nu hade jag 14 dagar på mig att lämna landet!
Efter sex dagar fick jag så mitt Utresetillstånd.
Det var på det pappret som foto nummer 4 skulle klistras dit. Och efter att ha gjort det, skrivit under och fått en sista stämpel var ärendet slut. Nu hade jag 14 dagar på mig att lämna landet!
Efter sex dagar fick jag så mitt Utresetillstånd.
Så var det det där att ta sig från FROO igen. Det visade sig inte bli självklart, det heller haha. Underbart!
Jag hade ju tänkt ta en taxi tillbaka till hotellet som vanligt, men så kom en liten farbror som hade en Tuc-tuc och undrade om jag ville åka med honom och efter att ha fått priset 150 RS så slog jag till.
Jag hade ju tänkt ta en taxi tillbaka till hotellet som vanligt, men så kom en liten farbror som hade en Tuc-tuc och undrade om jag ville åka med honom och efter att ha fått priset 150 RS så slog jag till.
Jag förklarade vart jag skulle, visade hotellets visitkort och så körde vi. Halvvägs frågade han om jag inte ville handla på vägen. Jag svara Nej och att jag ville till hotellet direkt.
Efter ett tag började vi åka vägar jag inte alls kände igen. Till slut frågade jag vart han var på väg. Då visade det sig att han åkt mot köpcentret iallafall. Utanför Emporio saktade han farten och frågade igen om jag inte skulle gå in och handla lite och att han kunde vänta utanför. Ibland är livet ganska så tröttsamt! Argt sa jag till honom att jag hade givit honom anvisningar till hotellet och sagt nej till shopping. Varför hade han kört dit iallafall? Det var hotellet jag skulle till och det snabbt nu.
Snabbt gick det väl kanske inte. Det var en väldigt försiktig förare. Men till hotellet kom jag med mitt Exit Visa!
You want go shopping. Very cheap! I wait...
På eftermiddagen kunde jag så äntligen beställa en flygbiljett med KLM till Arlanda. På kvällen hämtade jag mina kläder som de sytt om (som jag inte provade och det skulle jag naturligtvis ha gjort. De var inte bra... ) I det stora hela var det här en väldigt energikrävande dag, måste jag medge.
Och vad har då den här visumregistreringshistorien kostat mig förutom tre dagars inställda föredrag och dagar som jag skulle haft hemma med familjen?
Outnyttjad tågresa Arlanda -Mantorp = 718 kr
Hotellnätter i Goa = 195 kr
Flygiljett/hotell i Delhi = 1520 kr
Taxiresor (Calangute-Panjim t o r, Calangute - Goas flygplats, Delhis flygplatsen - Hotel Aman t o r, Hotel Aman - FROO = 650
Straffavgift 195 kr
Flygiljett/hotell i Delhi = 1520 kr
Taxiresor (Calangute-Panjim t o r, Calangute - Goas flygplats, Delhis flygplatsen - Hotel Aman t o r, Hotel Aman - FROO = 650
Straffavgift 195 kr
Flygbiljett Delhi-Arlanda = 2890 kr
Ny tågbiljett Arlanda- Mantorp = 690 kr
Mat sex dagar = 700 kr
TOTALT = 7558 kr! Lite mer än de pengar jag hade lyckats spara ihop under i ett års tid.
Pengar som jag hade tänkt åka på Äventyr för med mina barn och barnbarn när jag mellanlandade på svensk mark innan Jordanien och Grekland. Nu var alla pengarna borta - och jag kände hur trött jag var....
19 mars - Brev med fel överskrift
Hade beställt taxin till klockan 9 och den dök upp en halvtimme senare. Har ju börjat lära mig att tid här diffar på ungefär 30 minuter och planerar därefter :) Dagens Chaffis hittade direkt och han lämnade mig utan att vänta på mig. Allt funkade bra så långt. Men så var det ju resten kvar.
"Min" vindruta var uppe tack vare lite tidningar. Problemet löst även om det inte ser särskilt snyggt ut :)
Jag skrev in mig, klev in med min nummerlapp i väntrummet och så blev det då min tur. Tjänstemannen bakom disken (som såg dryg och bitter ut redan igår och det var ingen skillnad idag) tog min bunt med papper, bläddrade igenom, bläddrade tillbaka, läste och vände upp blicken på mig och sa:
- Men du har ju inte rätt brev här!? Var är ditt Letter of Appointment? Du ser ju här vilka brev du ska ha med dig (sa han och ringade in en lista på sista sidan av min onlineansökan.)
*Suck*
- Det finns ju här, förklarade jag, lutade mig över disken och visade på ett brev från Mountain Adventures (M A) med samma innehåll som ett Letter of Appointment.
- Det står inte Letter of Appointment, sa mannen bestämt. Du får komma tillbaka och ha rätt brev med dig, sa han och lämnade tillbaka min ansökan.
Jag fick mina tre buntar med 20 kopior i varje och fick lämna lokalen, ännu en gång i icke uträttat ärende. Jag ringde M A och bad dem skicka dokument med RÄTT överskrift snarast möjligt och jag hade dem på eftermiddagen och gick och lät göra kopior av dem. Därefter hoppades jag på att det skulle vara nog till imorgon!
Istället för att deppa över det här hade jag (igår) hittat en syateljé och beställt två Salwar kameez, en i vitt och en i grönt. Jag hade första provningen på kvällen. Men tunikan var för trång över bysten och byxorna var ballongbyxor, stora som hus! Det blev alltså inga kläder med hem denna kväll men jag hoppades att de skulle vara klara imorgonkväll.
Middag åt jag på takterassen även denna afton. Det är riktigt bra mat så varför gå ut och äventyra hälsan samtidigt. Det var väl nog med bekymmer som det var, ansåg jag. Medan jag lyssnade till stadsljuden och såg myllret av förbipasserande nedanför kände jag, att nu kunde det väl ändå vara nog. Nu ville jag egentligen bara till Sverige.
Men för att gardera mig passade jag på att fråga om det fanns möjlighet att stanna en extra natt, till fredag, och det var inga problem. Imorgon skulle jag pröva lyckan på FRRO för tredje gången, men ärligt talat... Jag var inte alls säker på att få mitt utresevisum imorgon heller så krångligt som det här var. Det hade nog varit väldigt bra att ha haft någon som hjälpt mig med det här...
18 mars - Första dagen med fel dokument
Så började veckan. Idag skulle jag haft föredrag om Indien i Stockholm. Sen stod Uppsala och Göteborg på tur. I fredags hade jag akut skickat meddelande till Albatros om det som hänt och att jag inte skulle ha möjlighet att komma. Jag hade inte fått svar, varken på mail eller sms så jag var jätteorolig över att de inte fått veta men igår kom meddelanden att de visste. Himla tur men också himla tråkigt. Det var ju verkligen inget någon räknat med, det här...
Beställde en taxi på hotellet och åkte iväg vid halv tio. Det visade sig att chauffören inte visste vart jag skulle (som vanligt kan de inte säga från början att de inte hittar) utan fick hoppa ut och fråga ett par gånger innan vi hamnade på rätt stället.
På näst sista stället kändes det som om jag var rätt så jag hoppade själv ur, bad taxin vänta och sprang och frågade några vakter varvid jag fick anvisningen att bege mig till huset bakom. In i taxin igen och bort hundra meter till. Framme!
Jag sa Tack och Hej då till chauffören och klev sedan in på Foreigners Regional Registration Office (FRRO) i Delhi och undrade hur många timmar det skulle ta innan jag var klar...
Beställde en taxi på hotellet och åkte iväg vid halv tio. Det visade sig att chauffören inte visste vart jag skulle (som vanligt kan de inte säga från början att de inte hittar) utan fick hoppa ut och fråga ett par gånger innan vi hamnade på rätt stället.
På näst sista stället kändes det som om jag var rätt så jag hoppade själv ur, bad taxin vänta och sprang och frågade några vakter varvid jag fick anvisningen att bege mig till huset bakom. In i taxin igen och bort hundra meter till. Framme!
Jag sa Tack och Hej då till chauffören och klev sedan in på Foreigners Regional Registration Office (FRRO) i Delhi och undrade hur många timmar det skulle ta innan jag var klar...
Jag tog reda på av en vakt som stod vid entrén, om vart jag skulle och hur jag skulle göra. Han hjälpte till med ett leende och jag kände mig ganska så välkommen, faktiskt. Jag fick anmäla mig vid ett bord under ett tak utanför och fick där visa pass och skriva under i en bok. Efter det fick jag kliva igenom en säkerhetsbåge och vidare in i registreringslokalen där det var överfullt med folk.
Jag tittade mig omkring och såg (efter en halvtimme) att de flesta hade foton påklistrade på ett formulär. Till slut frågade jag en annan kund (fransman för övrigt) om det. Då visade det sig att jag måste fylla i en ansökan på nätet eftersom de har slutat ta emot handskrivna ansökningar, och de foton som ska klistras på ansökan skulle vara med vit bakgrund (mina vad med blå). *suck* Det hade ju varit väldigt bra att ha fått reda på innan.Nåja, det var ju inget jag kunde påverka nu. Det var bara att vända tillbaka till hotellet igen, söka reda på en fotograf lite snabbt, fylla i formuläret online, skriva ut det och åka tillbaka till FRRO imorgon, då.
När jag kom ut stod taxichauffören där och väntade!? Jag blev väldigt förvånad, tills jag förstod att han inte alls förstod vad jag sa/hade sagt. Men jag satte mig i bilen och bad honom köra hem mig, eftersom han ändå var där. Då ville han ha en massa extra pengar eftersom han hade väntat. Jag förklarade för honom att jag INTE hade bett honom att vänta och inte alls tänkte betala mer än den normala taxan. Då blev han sur, svängde intill vägkanten, öppnade dörren åt mig så jag kunde gå ut och ta en annan taxi.
Jag klev ur och gick bort mot ett par andra bilar som stod en bit bort. Men det dröjde inte länge innan "min" chaufför kom springandes och skulle köra mig tillbaka iallafall. Suck! Så tröttsamt. Och när jag kom till hotellet hade han mage att be om dricks! (Det fick han inte.)
På kvällen fyllde jag i ett krångligt formulär. Lika krångligt som när jag ansökte om visum. Och det här handlar bara om att registrera visumet jag redan hade! Men varför göra livet enkelt när man KAN krångla till det?
Jag skrev till Mountain Adventures som var den som skulle hjälpt mig vid registreringen vad jag kunde förstå (eftersom det var deras namn som stod i mitt pass). Och jag hade kontakt med Sita och Apollo eftersom jag önskade papper från dem som jag inte hade.
I receptionen skrev jag senare ut brev och formulär. De kände också till en fotograf i närheten som dessutom kunde hjälpa mig med färgkopior. Fyra foton med vit bakgrund samt 40 kopior blev det totalt. Allt ska vara i tre exemplar nämligen... (Fjärde kortet visste jag inte vad de ville ha till än...)
Dessvärre somnade jag, efter en middag på takrestaurangen, med övertygelsen att morgondagen inte skulle generera någon registrering heller. Indien är ett väldigt krångligt land byråkratiskt. Här är man paragrafryttare på riktigt...
17 mars - Delhi och Hotel Aman International
På förmiddagen packade jag igen och jag hann med en snabblunch samt ett besök hos Ayurvedaläkaren innan jag hastade iväg till flygplatsen i Goa.
Den här gången bar det av till Delhi och det var inga problem på vägen. Nåja, förutom en otrevlig och tjurig ung ryss som satt bakom mig som krävde att jag skulle ha mitt ryggstöd helt upprätt eftersom han hade långa ben och inte fick plats om jag lutade ner det ens lite grann. Själv låg han bekvämt tillbakalutad hela resan. Och från att ha varit otrevlig, inte sagt Tack för hjälpen - gick han till att blänga argt på mig när han gick ut ur planet. Det är inte okej! Nästa gång ska jag kräva att få sitta bekvämt halva resan, även jag! Jag har också betalt! I den här situationen var jag helt klart, alldeles för snäll.
Men det var ju bara att gå vidare i livet. Jag hade skrivit till hotellet att jag önskade bli upphämtad på Delhis flygplats. Jag hade inte inte fått någon bekräftelse när jag kollade datorn sista gången vid elva-tiden, men jag chansade på att det skulle stå någon där. Jag kikade efter mitt namn... men hittade inget. Så jag fick ta en taxi på eget initiativ.
Det visade sig att chauffören inte hade en aaaning om var hotellet låg. Jag minns inte hur många gånger han fick fråga sig fram. Till slut såg jag själv hotellet lite längre fram på gatan. Jag bodde mitt i bazaren i Paharganj. Så himla coolt! Synd att jag hade en full resväska... Å andra sidan, jag var ju inte där för att shoppa. Jag var i Delhi för att registrera mitt visum för att få tillåtelse att lämna landet. Och imorgon skulle det projektet starta!
Det visade sig att chauffören inte hade en aaaning om var hotellet låg. Jag minns inte hur många gånger han fick fråga sig fram. Till slut såg jag själv hotellet lite längre fram på gatan. Jag bodde mitt i bazaren i Paharganj. Så himla coolt! Synd att jag hade en full resväska... Å andra sidan, jag var ju inte där för att shoppa. Jag var i Delhi för att registrera mitt visum för att få tillåtelse att lämna landet. Och imorgon skulle det projektet starta!
16 mars - Näe, här kan vi inte hjäpa dig!
Efter att ha betalat för en enkel frukost, satt jag och väntade på att klockan skulle bli tio och Apollokontoret skulle öppna. Jag behövde ringa Rajesh för att se hur jag skulle gå vidare i ärendet.
Utsikt från min balkong på Falcon Beach Resort, ett enkelt hotell i Calangute.
Vi kom överens om att ses på Panjims polisstation för att ordna med registreringen men innan det behöver jag gå och ta nya foton hos en fotograf! Jag hittade en uppe vid marknaden, fick fyra foton och tog sedan en taxi till staden. Taxichauffören fick ringa Rajesh som förklarade mötespunkten.
Med fyra passfoton tog jag en taxi till Panjim.
Jag blev avsläppt vid mangoträdet och stod där och väntade... och väntade... och väntade. Till slut fick jag ringa och då visade det sig att det var mangoträdet vid huvudentrén jag skulle släppts av vid.
Vid polishuset finns det två mangoträd, inte ett som taxichauffören påstod.
Rajesh hämtade mig på sin moppe och jag kan säga att det är inte lätt/snyggt att åka moppe i kjol...
Jag fick vänta vid pissoaren med viss odör, utanför polisens huvudentré medan Rajesh åkte och tog färgkopia på mitt pass.
Så kom vi då in till en kvinnlig tjänsteman (ja, det är många kvinnor som jobbar på myndigheter här), bara för att få höra att hon vägrade hjälpa till. Det stod att jag skulle till Faridabad och då var det dit jag skulle åka också.
Men hallå, Faridabad ligger utanför Delhi. Skulle jag bli tvungen att ta mig till Delhi??? Japp, så var det!
Tillbaka till Calangute och låna dator på Apollokontoret för att hitta flyg till Delhi redan imorgon plus hotell, alltså!
Tror det var floden Mondovi jag åkte över här men är inte säker.
Utsikt från min balkong på Falcon Beach Resort, ett enkelt hotell i Calangute.
Vi kom överens om att ses på Panjims polisstation för att ordna med registreringen men innan det behöver jag gå och ta nya foton hos en fotograf! Jag hittade en uppe vid marknaden, fick fyra foton och tog sedan en taxi till staden. Taxichauffören fick ringa Rajesh som förklarade mötespunkten.
Med fyra passfoton tog jag en taxi till Panjim.
Jag blev avsläppt vid mangoträdet och stod där och väntade... och väntade... och väntade. Till slut fick jag ringa och då visade det sig att det var mangoträdet vid huvudentrén jag skulle släppts av vid.
Vid polishuset finns det två mangoträd, inte ett som taxichauffören påstod.
Rajesh hämtade mig på sin moppe och jag kan säga att det är inte lätt/snyggt att åka moppe i kjol...
Jag fick vänta vid pissoaren med viss odör, utanför polisens huvudentré medan Rajesh åkte och tog färgkopia på mitt pass.
Så kom vi då in till en kvinnlig tjänsteman (ja, det är många kvinnor som jobbar på myndigheter här), bara för att få höra att hon vägrade hjälpa till. Det stod att jag skulle till Faridabad och då var det dit jag skulle åka också.
Men hallå, Faridabad ligger utanför Delhi. Skulle jag bli tvungen att ta mig till Delhi??? Japp, så var det!
Tillbaka till Calangute och låna dator på Apollokontoret för att hitta flyg till Delhi redan imorgon plus hotell, alltså!
Tror det var floden Mondovi jag åkte över här men är inte säker.
Hela eftermiddagen försökte jag hitta ett flyg till Delhi imorgon och hotell där för fyra nätter. Jag förstod att det här skulle komma att ta tid... Indien är ett krångligt land som kräver en stor portion tålamod.
Till slut hade jag hittat ett flyg söndag kl 15.35 samt ett hostel i New Delhi som jag kunde betala med mitt kreditkort. (Det krånglade en hel del innan det där köpet av möjligt och ett tag var jag faktiskt lite orolig för att inte komma iväg.) Nu kunde jag rikta in mig på visumregistrering på måndag!
Till slut hade jag hittat ett flyg söndag kl 15.35 samt ett hostel i New Delhi som jag kunde betala med mitt kreditkort. (Det krånglade en hel del innan det där köpet av möjligt och ett tag var jag faktiskt lite orolig för att inte komma iväg.) Nu kunde jag rikta in mig på visumregistrering på måndag!
15 mars - Hemresa! Hemresa? Ingen hemresa...
Dagen flöt på och jag gjorde inget speciellt på dagen utan packade väl mest om tycker jag. Jag hade ju betalat för en extra natt så jag kunde ha kvar hotellrummet tills det var dags att åka till flygplatsen i Goa. För idag skulle jag få åka med Apollos charterflyg till Arlanda.
Halv åtta kom bussen som jag skulle få följa med till flyget. Glatt klev jag upp och lämnade mina väskor som åkte upp på taket - och så bar det av!
Jag lämnade över min kassa till Kristina och klev så in i avresehallen. Och så började det!
Först undrade kvinnan vid incheckningen om jag hade registrerat mitt visum.
- Ja, svara jag. Det är klart. Du ser ju visumet där. Det fick jag i Sverige. Och du ser när jag kom till Indien, den 29 januari.
Nåja, hon var väl inte nöjd med svaret men jag fick boardningkortet och väskan åkte iväg med bagagetagg.
Jag lämnade över min kassa till Kristina och klev så in i avresehallen. Och så började det!
Först undrade kvinnan vid incheckningen om jag hade registrerat mitt visum.
- Ja, svara jag. Det är klart. Du ser ju visumet där. Det fick jag i Sverige. Och du ser när jag kom till Indien, den 29 januari.
Nåja, hon var väl inte nöjd med svaret men jag fick boardningkortet och väskan åkte iväg med bagagetagg.
Därefter köade jag i 20 minuter till Immigration och där, mina damer och herrar, var det tvärstopp!
Kvinnan där vägrade släppa förbi mig. Jag fick se hur mina medresenärer kunde kliva igenom sista säkerhetskontrollen medan jag blev satt på en bänk under det att man tillkallade den ena tjänstemannen efter den andra, och konfererade hit och dit om min registrering som inte fanns.
Det visade sig att jag skulle ha åkt till Faridabad (utanför Delhi) och registrerat mitt visum 14 dagar efter inresa. Höhum, och när skulle jag ha hunnit DET, kan man undra. Jag hade fyra rundresor på raken, vilket innebär en månad utan avbrott. Det hade ju inte gått oavsett!
Kvinnan där vägrade släppa förbi mig. Jag fick se hur mina medresenärer kunde kliva igenom sista säkerhetskontrollen medan jag blev satt på en bänk under det att man tillkallade den ena tjänstemannen efter den andra, och konfererade hit och dit om min registrering som inte fanns.
Det visade sig att jag skulle ha åkt till Faridabad (utanför Delhi) och registrerat mitt visum 14 dagar efter inresa. Höhum, och när skulle jag ha hunnit DET, kan man undra. Jag hade fyra rundresor på raken, vilket innebär en månad utan avbrott. Det hade ju inte gått oavsett!
Jag undrade om man inte kunde ordna det lite smidigt på flygplatsen men se det gick absolut inte! I Jordanien ordnar man sånt på flygplatsen utan bekymmer. Det är bara att betala för eventuell försening och det är aldrig några bekymmer. Här slutade det med att de hämtade ut min väska från flygplanet och jag blev utförd från flygplatsen. Jag fick helt enkelt inte lämna landet! Spännande, va?!
Men vad gör man i en sådan situation? Ja du... Flygplatsansvarig från Sita kontaktade Sitakontoret och de försökte förmå personalen på flygplatsen att göra att undantag eftersom det enbart handlade om en hemresa, ingen förlängning av visumtillståndet. Men där kom de ingenstans. De krävde att jag skulle ha en registrering innan jag kunde få åka ut ur Indien. End of discussion!
Jag fick veta att man har bytt personal på flygplatsen. Förra året var det Goapoliser som jobbade där och hade de varit kvar så hade man antagligen löst det. Nu har det kommit ner säkerhetsfolk från Delhi och de är ICKE förhandlingsbara.
Tack vare Apollopersonalen fick jag iallafall ett hotellrum för natten, dit jag kom klockan halv ett midnatt. Där var det ju bara att gå och lägga sig och ladda för morgondagens äventyr som ju var helt okända! Tänk vad livet kan vara intressant, du!
Men vad gör man i en sådan situation? Ja du... Flygplatsansvarig från Sita kontaktade Sitakontoret och de försökte förmå personalen på flygplatsen att göra att undantag eftersom det enbart handlade om en hemresa, ingen förlängning av visumtillståndet. Men där kom de ingenstans. De krävde att jag skulle ha en registrering innan jag kunde få åka ut ur Indien. End of discussion!
Jag fick veta att man har bytt personal på flygplatsen. Förra året var det Goapoliser som jobbade där och hade de varit kvar så hade man antagligen löst det. Nu har det kommit ner säkerhetsfolk från Delhi och de är ICKE förhandlingsbara.
Tack vare Apollopersonalen fick jag iallafall ett hotellrum för natten, dit jag kom klockan halv ett midnatt. Där var det ju bara att gå och lägga sig och ladda för morgondagens äventyr som ju var helt okända! Tänk vad livet kan vara intressant, du!
25 mars - Dubblad dos
Efter en tidig frukost gjorde jag mig iordning för att åka till Vårdcentralen. Det var dags att kolla blodsockret. Det var två år sedan sist.
Mums! Körsvärstomater, 4 dl kaffe med mjölk och knäckemacka med Kvibille cheddar
Tog pendeln 08.16 och på väg till mamma för lunch stötte jag på Martina och Albin. Så himla trevligt!
Så var det ju det där med mina värden. De var ju inte alls bra. Och jag som mår oförskämt bra som vanligt, men det är tydligen så att när man ligger runt 10-11 mmol så är det inte säkert att man känner trötthet, apati, huvudvärk, törst och rikliga urinmängder som annars är typiska symptom för diabetes.
Resultat: Öka insulinmedicinering till dubbel dos - och det enbart på grund av den livsstil jag har valt. För jag kan ju inte komma och säga att någon annan tvingar mig att äta ostbollar eller att inte motionera regelbundet. Näe, det ansvaret får jag vackert stå för själv.(Läs mer om diabetes II här och här)
Efter Vårdcentralen fann jag Martina och Albin på Hunnebergsgatan och vi slog följe en bit. Alltid lika roligt att se dem! Albin har blivit en stor kille nu och han gillar speciellt bussar och lastbilar som han pekar på så fort han ser.
Hemma hos mamma blev det köttfärspaj och husesyn. Hon håller på och gör sig av med grejer inför flytt (någongång) och jag tittade på ett par tavlor jag var intresserad av. Dessvärre (?) har mamma och jag samma smak vilket gör att de två tavlorna jag önskade mig, ville hon behålla. Jag får dem senare, som hon sa.
Jag fick dessutom titta igenom lite fotografier och det var ju himla roligt! Gamla kort från 60-, 70- och 80 talet som jag ska få tillsammans med pappas diabildsamling som fortfarande står på mammas vind. Ska använda lite av bilderna till mina memoarer, tänkte jag.
Hos mamma, där jag åt lunch, kollade jag på en massa gamla kort och där hittade jag första Påskkärringkortet på mig, taget 1964.
Och så hittade jag en jättekul jobbansökan haha.
"Jag sänder här en vädjan till Er. Ge mig ett arbete. Jag måste ha de både av ekonomiska skäl och av skäl som ger självrespekt." hahaha Underbart. En sån ansökan hade jag absolut INTE godkänt som Jobbcoach idag! Fast på den tiden funkade det uppenbarligen. En månad senare var jag YP på Fortifikationsenheten, hur nu det gick till!)
5 februari - Delhi - Goa
Via Bangalore kom vi tillbaka till Goa på eftermiddagen. Gästerna åkte till sina hotell och jag åkte till mitt för en övernattning innan jag skulle Jaipur igen.
Hade inget direkt att ta kort på idag, tyckte jag, och inlägget blir inte längre än så här :)
