16 november - Söderut mot Petra

Halv åtta styrde bussens hjul mot Madaba. Här besökte vi Apostlakyrkan, arkeologiska parken och St Georgekyrkan med Palestinakartan.
 

Vy över Apostlakyrkan. Ruinerna är från en bysantinsk kyrka från år 578. Det berättas om att golvet pryds av en av Madaba vackraste mosaiker, känd som "personifikation av havet", Thalassa. Man ser en kvinna som dyker upp från havet, omgiven av mytiska varelser och ett sammelsurium av baggar, tjurar, papegojor och exotiska växter. Mosaiken är lagd av artisten Salamanios, vet man. Vi fick se en replika av bilden på närmare håll i Madabas mosaikskola av en lärare som lät oss gå in i verkstan.


Jag gillar perspektiven på husen i mosaikerna i parken.


I skolan kunde vi se centerbilden från Apostlakyrkan med den personifierade Thalassa.


Där kunde vi även se en replika av moabitiske Kung Meshas stela. Han reste den till minne av upproret mot och segern över Israels kung på 850-talet före Kristus. Originalet finns i Louvren.


I St Georgekyrkan är det lätt att missa rummet i källaren med ikoner och alla önskningar. Det är ett ganska häftigt rum. Dom flesta brukar bara gå in och titta på kartan.


Detalj från palestinakartan över där vi var igår, vid Johannes döparens plats vid Jordanfloden och med Jeriko mellan två palmer längst ner. Texten är gammalgrekiska.


Från Madaba åkte vi en bit på den numera asfalterade karavanvägen med riktning Kerak. Här är en vy mot Mujibdammen som tog sex år att bygga, stod klar 2003, har sju inflöden och rymmer 35 miljoner kubik vatten.


Det finns enbart EN restaurang om man tar den här vägen. De brukar fixa en variant av traditionella rätten Maqluba (Upp och ner) åt mig. Den brukar lagas med lamm, grönsaker och ris och läggs i en stor gryta i den ordningen jag just beskrev. När den är klar vänder man grytan upp och ner och då kommer lammet överst.
 

Här en variant om du blev nyfiken och vill testa på att laga den här rätten hemma. Den vi erbjuds lagas med grönsaker och ris med kyckling bredvid så man kan välja. Det händer ju att jag har med mig vegetarianer.


Att åka hela gamla karavanvägen tar evigheter. Vägen är brant, krokig och riskabel men en bit kan man åka. Det är fantastiska vyer i ett beige sandstenslandskap som känns inte helt olikt ett landskap på månen. Väl ute på motorvägen igen åkte vi mot Kerak som var nästa mellanlandning.


Utsikt från korsriddarborgen Kerak som stod klar 1142 och är en av dom tre största i regionen (de andra två finns i Syrien). Här passerade handelsvägarna från Damaskus till Egypten och Mecka förbi. Den mest kände korsriddaren som huserade i den här borgen, är väl sadisten Reynald av Châtillon som flyttade in här 1176. Han roade sig med att kasta ut sina fångar nerför de branta väggarna, iklädda en trälåda på huvudet för att de skulle lida så länge som möjligt. Vilken läskig typ, va?
Efter rundvandringen i Kerak åkte vi vidare ner till Petra där vi checkade in på Bait Zaman där vi skulle bo två nätter. Den här kvällen var det tidigt i säng. Planen var som vanligt väckning klockan 05.15, frukost 05.30 som förankrades med såväl reception som managern i restaurangen. Klockan 06.20 skulle de som ville följa med, sitta i bussen ner till entrén till Petra. Jepp, vi skulle vara där före alla andra imorgon också :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0