13 januari - Du får låna dom

Under introdagarna noterade jag att alla gick omkring med karbinhakar till nycklar. Det behövde jag ju också ha. Sagt och gjort. Innan delegeringen vandrade jag först till Mekonomen men där tyckte jag dom såg lite små ut, sedan till Tools. Där hittade jag några som jag tyckte verkade bra i storlek. Men vilken skulle jag välja? Där stod vi och diskuterade storleken när säljaren plötsligt säger:
-  Du kan väl ta båda? Det är bara 40 spänn.
- Ja, det kan jag ju göra, sa jag, och gick bort till kassan.
- Alltså, sa han och tittade frågande på mig, du kan väl ta båda med dig och sedan komma tillbaka med den som inte passar?
- Vad då, ta med? Inte betala alltså?
- Just det. 
- Men jag kan inte komma in förrän på måndag.
- Måndag blir bra för vi har ändå stängt helgerna.
 
Så därifrån fick jag gå hem med två stora karbinhakar. Undrar om det skulle ha hänt på till exempel Wik&Wall i Linköping?
 
Det kändes som att någon av dom här karbinhakarna skulle passa bra till nycklarna.
 
Kl 13.00 infann jag mig på Hemsjukvården för att träffa den trevliga sjuksköterskan Malin. Nu hade jag redan haft del av delegering i det här jobbet i forntiden. Men nu fick jag berätta, förklara och beskriva mer på riktigt. Och när hon hörde att jag visste vad jag pratade om så kom sprutorna fram, Innohepspruta och insulinpenna. Jag har ju inte börjat ta flytande insulin själv men det diskuteras så det vet jag ju en del om. Men Innohep fick jag självinjicera efter svenska operationen av fotleden. Och efter att ha fått gå igenom hur jag tar sprutor så fick jag mitt papper. Så nu sitter jag här med delegering redan innan jag har arbetat min första dag. Det känns otroligt genomtänkt och upplyftande.

Det här kompendiet ska man läsa igenom för delegering inom hemtjänsten, men jag tyckte inte det stod så mycket så jag läste det man läser på sjuksköterskeutbildning och lite annat också, mest för min egen skull. Jag måste känna mig säker i allt jag gör och speciellt i det fallet när jag ansvarar för människors mediciner. Gör jag fel kan någon dö...

Efter delegeringen gick jag upp till jobbet. Inte för att jag skulle jobba utan mer för att jag ville titta lite på administrationssystement TES och Porcapita för min egen skull. Väl där tog jag glatt fram mina karbinhakar i hopp om att få rekommendation på vilken storlek jag skulle ha... bara för att bli totalt utskrattad!
- Ska du ut och klättra i berg eller?
- Har du skaffat en båtshake?
 
Ja, det var några kommenterar. Och så tog dom fram sina och jag insåg att mina var av det extremt kraftigare slaget. hahaha Ja, det var ju bara att ta pendeln in till Linköping, gå till Clash Ohlson och köpa en av det lite mer nätta slaget. Där och då var jag utrustad med en lagom karbinhake, redo att omfamna första riktiga arbetstillfället som anställd som skulle inträffa imorgon! Känns lite stort.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0